Som jag tidigare berättat här på forumet så har jag problem med alkoholen och har kontakt med beroende center här i kommunen. Det är sagt att jag skall komma till dem varje måndag och torsdag för att få Antabus men i torsdags skulle de ha ståängt så jag skulle få komma till dem i onsdags istället vilket jag också gjorde. Receptionen var dock stängd men jag väntade kvar i alla fall och blev insläppt så småningom, fick prata med en sköterska och så småningom en läkare som bedömde min psykiska hälsa så dålig att hon skickade mig vidare till S:t Görans sjukhus där jag blev inlagd över natten. Dagen efter blev jag transporterad via Samtrans till Huddinge sjukhus och kom in på den psykiatriska avdelningen där istället,fick inte träffa någon läkare där förrän vid tiotiden på kvällen och det togs en del blodprover och annat. Hade ingen som helst alkohol i blodet och fick sova kvar, på morgonen efter fick jag träffa min "huvudläkare" som emddelade mig att jag inte hade någonting där att göra eftersom de bara behandlade patienter med svåra psykiska problem och fick veta att det mer eller mindre var mitt eget fel att jag mådde som jag gjorde. Precis som det var mitt fel att mina barns mamma drabbades av en hjärntumör -97 och jag blev ensam med tre barn eller att min första sambo dödade vårt gemensamma barn --81. Kände mig fruktansvärt kränkt av det han sa och uppfattade honom som att han egentligen avskydde mig för mina "små" problem. Visst har jag druckit en del under de senaste åren men detta kändes bara för myckat, hade jag sagt att jag hade självmordsplaner hade jag förmodligen fått vara kvar på avdelningen men varför ljuga när jag trots allt vill leva vidare, inte minst med tanke på att jag har en son med ett autistiskt syndrom och han behöver mig.

Nu ger jag inte upp så lätt och idag var jag på ett AA-möte där jag berättade om vad som hänt och efteråt fick jag information om att det finns något som heter Forum 4 i min kommun och på måndag skall jag fråga dem på beroende centrum vad det är och om jag kan få en plats där. Vill inget hellre än att få genomgå en sk. tolvstegsbehandling enligt Minnesotametoden och hoppas på ett positivt besked annars får jag väl uppsöka psykiatrin igen och säga att jag vill ta livet av mig.

Kämpa på Malcolm!

Man blir så förbannad!!!!!
Kan inte läkare fatta att dina problem med alkohol bottnar i din psykiska hälsa???

Stå på dig! Jag måste säga att jag tycker att du är stark! Starkare än du själv tror! När jag läser det du skriver får jag kännslan av att du ändå, trots allt, är på väg åt rätt håll. Hoppas verkligen du får den hjälp du behöver

Håll huvudet högt Malcolm !!! Du är värd all beundran .

Det händer mycket märkliga saker inom psykiatrin. Jag blir inte ett dugg förvånad. Jag tror på dig Malcolm och din förmåga att klara av detta. Bra att du sökte dig till AA och hoppas verkligen att du kommer till ett program med Minnesota-modellen. Det är fruktansvärt krävande att genomgå det, men jag tror att du fixar det. Livsviljan finns ju där. Stor kram.

kommun och landsting klarar oftast inte av att samarbeta. du har ett pågående missbruk (kommun) och psykiska besvär (landsting), därav situationen hoppas att din kommun har hittat ett samarbete och en lösning som fungerar.

Ja det är lätt att hamna "mellan stolarna", tyvärr! Och att stöta på olämplig personal på vårdanrättningar. Tror nog att du kan få bra hjälp på AA - dom förstår iaf alkoholproblemen...och har säkert mer sympati och empati än läkaren du drabbades av!
Jag håller tummarna och hoppas av hela mitt hjärta att du får komma in på ett behandlingshem! Har du någon kontakt på soc-kontoret? Snacka med den isf. Socialsekreterare har mycket att säga till om när det gäller sånt

Du har hunnit få så många kloka svar redan så jag har inte mycket att tillägga, men vi är många som tror på dig!
Att ha viljan att förändra sin situation är första steget och den har du!!!
Hoppas du kan få behandlingen du vill ha. I vår kommun vet jag att socialsekreterarna kan bevilja den så det är nog klokt som Eva-Helene skriver att ha den kontakten också.
Stå på dig!!!

AA är ingen instution som sponsras av vare sig kommun eller landsting utan är helt självförsörjande utan bidrag någonstans ifrån, de är inte heller anslutna till något annat utan lever sitt eget liv där "inkomsterna" kommer från friliga bidrag i hatten som cirkulerar runt efter varje möte, det är inget tvång att lägga något i den men jag brukar skänka minst en tjuga varje gång. Det är inte några krav på att anmäla sig som medlem heller utan det är bara att gå dit när man känner för det för att få prata av sig tillsammans med andra som befinner sig i samma situation och det finns sådana som hållit sig alkoholfria i allt från någon dag till tjugo år. Den som är intresserad av att läsa om AA kan gå in på www.aa.se för att läsa om vad det är och för att se var och när det finns möten att besöka vilka finns över hela världen.

På måndag skall jag besöka beroende centrum här i min kommun och höra mig för om Forum 4 som jag berättade i ett tidigare inlägg, hoppas att jag blir accepterad dit och att jag får chansen att genomgå ett program där. Fattar inte hur kommun och landsting kan nonchalera problemet med alkoholberoende så mycket som de gör med tanke på hur mycket de får in via alkoholskatten. Det är ta mig fan ingen tebjudning att vara beroende av alkohol och WHO klassar alkoholism som en sjukdom men jag tänker inte ge upp även om jag mår skit just nu.

det spelar ingen roll om man börjat missbruka pga av psykiska besvär eller om man fått psykiska besvär av missbruk, ingen vill ta ansvar. jag tror du grejar det här, du vet ändå vad du vill. kräv hjälp!

Visst är alkoholism en sjukdom som bara kan hejdas på ett sätt. Där tror jag AA kan vara ett nog så gott alternativ till det offentliga. Att prata med "gubbarna" kan nog vara lättare än tala med sjukvården många gånger. Problemen försvinner inte, men har man klarat av spriten så har man nog löst det största problemet och fått mer kraft att lösa andra problem. Är man en kämpe som Malcolm så reder det sig i slutändan. Det är jag övertygad om.

Malcolm, i all välmening, du borde nog inte lägga ut så mycket privat på nätet, de extrema händelser du beskriver gör ju att du är ganska lätt att identifiera. Kanske känns det OK för dig, men är du säker på att dina barn, släkt och anhöriga verkligen vill ha en familjetragedi utlagd på ett öppet internetforum.
Gita

Kämpa på och tack för att du delar med dig! Det var okänsligt av läkaren att uttala sig på det sättet. Det är bra att ta kontakt med AA etc då det bästa nog är att träffa mskor med samma situation som en själv om man skall få förståelse och bästa hjälp.

Har du inget bättre att säga så TIG!

Mycket klokt skrivet!

Jag tror på dig Malcolm och ska hålla tummarna i morgon!

Vad är det för en empatibefriad idiotläkare?!! Klart det inte är ditt fel. Stå på dig!

Skall till en annan mottagning imorgon och då skall jag ta upp det som hänt eftersom det var de som fixade remiss så jag hamnade på sjukhus vilket jag inte haft en tanke på innan.

Då får väl de försöka hantera det. Varför ska det vara okej att skriva om att man har problem med bilen, växter eller brutna ben men inte om den psykiska hälsan eller alkohol och dess negativa effekter? Nej, tack och lov finns det dem som Malcolm och andra som vågar stå upp för de människor vi är, med bekymmer och tillgångar.

Släng den gamla synen i papperskorgen! Vi ska inte behöva skämmas för att vi drabbats av livets svåra sidor!

Det är okej att skriva om vad man vill,men skriver man om privata saker så kan man råka mycket illa ut,jag om någon vet detta!
Det handlar inte om att skämmas för att man har psykiska problem eller annat utan att medmänniskor kan vara och många är det mycket elaka!Sådant kan man själv klara av,men kan ens nära och kära göra det?

Den "gamla synen" kan faktiskt skydda en människa många gånger!
VARFÖR skall vi som har det svårt visa medmänniskorna hur man bemöter en människa med som har svårigheter av olika slag?
Det är enorm skillnad med att ha problem med en bil än att har psykiska problem etc...

Annars så tror jag med att Malcom klarar sig!

Jag är så imponerad du gör allting rätt. Det är personligt om man vill tala öppet om sina sjukdomar och problem, men jag tror att det bara är fördelar med att göra det. Vad det gäller psykvården (de är alldeles för specialiserade) är jag inte förvånad det fattas mycket kunskap fortfarande men jag är övertygad om att det kommer bli bättre (även om det inte hjälper dig nu). Universitet och högskolor börjar få upp ögonen för att ta in beroende i delar av sina kurser som brukardeltagare för att sedan samarbeta med dessa personer i kommunerna, Jag är anhörig till många med beroendesjukdomen och har varit på många möten inom gemenskapen (AA:NA,Alanon och Naranon) för både anhöriga och beroende i många år. Rörelsen har mognat och utvecklats mycket under de år jag har varit med och det är glädjande att se alla vänner som har lång nykterhet bakom sig nu och lever ett bra liv. Den bilden som någon beskrev ovan är nog det som de flesta föreställer sig att det är inom AA "några gubbar som pratar med varann" är mycket mer nuförtiden. Jag har haft förmånen att få vara med på familjevecka på ett behandlingshem med inriktning mot tolvstegsmetoden för femton år sedan och fick också eftervård för anhöriga en gång veckan under ett år. Dessa alkohol och drogterapeuter är utan undantag själva nyktra beroende är oerhört skickliga. Om jag skulle bli deprimerad eller något liknande går jag hellre på ett AA eller NA möte än till sjukvården då vet jag att jag får hjälp. Jag håller också tummarna för dig Malcolm.

Har varit till mottagningen idag och fått min dos av Antabus och jag vet att det är förenat med livsfara att dricka på dem, det finns sådana som påstår att medicinen inte har någon verkan på dem och att de kan dricka i alla fall men jag tvivlar. Antingen fuskar de och tar tabletten under tungan för att sedan spotta ut eller så tar de dem inte alls. Det finns förresten en del missuppfattningar om den medicinen och många tror att man börjar må illa och kräks om man dricker i alla fall men så är det inte och därför är det en utbredd vanföreställning att det går att motverka effekten genom att även ta åksjukepiller. Alkohol i kombination med Antabus ger en slags nässelfeber med kraftig rodnad över hela kroppen med kraftig hjärtklappning och andningssvårigheter vilket faktiskt kan leda till döden i värsta fall.

Inser också att det finns en del missförstånd vad det gäller AA och deras verksamhet, det är INTE en samling gubbar som samlas och sitter och gaggar utan klientelet är tämligen varierat både vad det gälle kön och åldrar. Brukar iof. sig vara mest män på mötena men oftast är det blandat och det finns möten som bara är avsedda för kvinnor. Det är fler män än kvinnor som är alkoholister men å andra sidan har män oftare lättare att ta sig ur missbruket då de inte brukar ha samma besvär med skuld och skam som kvinnor har.

Var lite orolig för reaktionerna som skulle följa när jag startade denna tråd men det verkar mestadels positivt så här långt, är kanske bra att någon vågar tala ur skägget för att klargöra vissa vanföreställningar och vad det gäller det privata så tänker jag INTE berätta ALLT och de i min omgivning tar säkert inte illa upp om jag är öppen i mina inlägg här eller på internet överhuvud taget och gör de det får de skylla sig själva. Detta är en så viktig fråga för mig så varför skall jag tassa omkring på tå och låtsas att problemet inte existerar.

Tog upp det här med Forum 4 på mottagningen idag och det finns faktiskt en chans att jag får komma till ett behandlingshem enligt Minnesotamodellen men det skall verifieras via socialtjänsten först. Nu är det inte säkert att behandlingen kommer att ske i Stockholm men det spelar mindre roll för mig och sonen klarar sig säkert i några veckor på egen hand om jag fyller frysen och ser till att han har pengar till färskvaror som mjölk, frukt och grönsaker mm.

Håller tummarna för dig att du får en plats på behandlingshem

Jag med håller alla tummar och tår!!

Håller också alla tummar och tår

Gör jag med, undrar bara om man får ta med sig laptopen..?

Det får vi hoppas! Annars kan du ju inte berätta för oss hur det går
Håller alla tummar och tår!

Styrkekramar!!!!!

Stå på dig; hoppas verkligen du får rätsida på det. Du är defnitivt värd att lyckas; håller tummarna.

Håller också tummar och tår, Malcolm!!!!

Pratade med sonen nyss om hur han ställer sig till att kanske bli ensam hemma i några veckor, det skulle gå bra menade han på bara han fick pengar till mat. En dag på McDonald´s, en dag pizzerian och en dag på kebabrestaurangen menade han på för att få lite variation. Skämt å sido, han var ensam hemma i två veckor sommaren -09 när jag var till Finland med min bror och det hade gått alldeles utmärkt. I värsta fall har han en syster inte så långt härifrån och en till i Märsta som han kan ringa till om det blir problem med något och tvättmaskinen kan han numera.

Är det beroendecenter som sköter kontakten med socialtjänst? Om dom godkänner, har du nån aning om hur fort det går att få en plats?

Jag tror sonen kommer klara sig bra, men förstår att du bekymrar dig för det

Har ingen aning om vem och vilka som sköter kontakterna och hur lång tid det skulle kunna ta att få en plats, skall på ett samverkansmöte den 17:e för att prata om en massa annat men frågan kommer kanske att tas upp då, hoppas det inte kommer att dröja allt för länge nu när jag är på gång och har den rätta viljan och inspirationen. Är rädd för att jag kanske kommer att tappa lusten om det drar ut alltför länge på tiden.

Du går väl regelbundet på mottagningen så ta upp det med dom om vem som ska ta alla behövliga kontakter.
Lycka till!

Underbart Malcolm! Din öppenhet kommer att hjälpa andra i samma situation...!!!

Det där var väldigt bra skrivet!



Jag håller också tummarna för dej Malcolm och hoppas att du får all hjälp du behöver!
Med den inställningen du har, så har du kommit en bra bit på vägen!

Hade jag aldrig hört talas om, tack för en bra förklaring!


Ja det får vi hoppas! Säg till dem att ett helt forum kräver att du får ta den med dig

Det är inte säkert att man får, har hört talas om behandlingshem där de intagna inte ens fått se på TV för att de skall koncentrera sig på behandlingen till 100%, inte ens böcker har de fått ha med sig såvida det inte varit AA-litteratur.

Ja ja, de vet säkert vad de gör men personligen skulle jag förmodligen ha svårare att koncentrera mig om jag hela tiden undrade vad som hänt ute i världen. Hur länge skulle du i så fall vara där? Ursäkta om jag skulle ha missat att du redan har skrivit det.

Har ju inte fått något besked om huruvida jag kommer in någonstans med det brukar handla om 5 - 6 veckor för primärvården (varje dag) och upp till ett års eftervård (någon gång i veckan) fast ligger behandlingshemmet tex. i Dalarna så blir det knepigt med det.

Det finns också dagbehandling med minnesotamodellen. Fanns i alla fall på 90-talet. En närståend gick den behandlingen, 6 eller 8 veckor varje dag. Kvällar och nätter hemma.

Jag gick en sådan behandling 2005, måndag till torsdag och det gick bra med oregelbundna blodprover för konroll men efter tio månader fick jag en stroke fast höll mig vit i alla fall. Fick en stroke till 2008 och då gick det åt skogen, kände mig deprimerad och orkeslös efter den och då sprack det tyvärr.

Ok, men då vet du att den möjligheten finns i alla fall. Men du kanske föredrar behandlingshem där man bor hela dygnet.

Skulle gärna vilja gå den behandlingen igen men vet inte vad landsting och kommun har för avtal med olika behandlingsformer. Det skulle iof. sig vara bra med tanke på sonen.

Jag har själv käkat Antabus och Naltrexon till ingen nytta, jag tycker de inte hjälper nåt nämnvärt man blir sugen ändå men man behöver kanske viljan =)
Jag är ju sjukpensionerad med speldatorn framför tvn så 2-3 ggr i veckan blir det en fylla men jag är så socialt skygg för har Asperger och Autism så behöver det nästan om man ska hård dra det, jag har missbruksbakgrund så får inga starka mediciner som jag egentligen skulle behöva, psykvården är ett skämt, jag har slussats fram och tillbaks sen 12 basst och uppvuxen med knarkare och alkoholister, så stå på dig, det finns hjälp men det är en stor och krävande uppgift, de vill igentligen inte ta hand om det, sociala har jag haft kontakt med sen 15 år och de kan ju dra åt helvete, fast med starka kontakter från föreläsare och andra som vet vad problembarn är och betyder så kan man få hjälp bara man vet var man ska leta, de ville slänga ut mej på gatan när jag var 16 för min alkoholiserade styvfarsa slängde ut mej och min mamma i ett år levde vi hos olika folk överallt, tur de hjälpte annars hade jag kanske varit död idag för fastna snabbt i missbruket MIn mamma har chrons sjukdom och ligger ofta på sjukhuset så det hjälper inte mitt psyke bättre.....
Mitt senaste ex var på ett behandlingshem men det var långt iväg typ mitten av sverige och de acceptera knappt ens telefon, jag fick ett sms i veckan, lite trist för man behöver ju utomstående kontakt =)
Men du har viljan i dig, så försök =)

Men Skånepåg du måste vara rädd om dig. Åt inte du medicin regelbundet? Hur går det ihop med alkohol? Vilken jobbig bakgrund du har, och så verkar du inte få någon hjälp alls...

Hehe mjo man fick ju hjälp tillslut men akuta besök på sjukhus och psyk sen tog de tag i det, de vill ju igentligen inte hjälpa psykist sjuka personer bara sätta de på tunga mediciner tyvärr Men just antabus och naltrexon dricker man en öl på dem så spyr man gärnet men som grav alkohollist så drack man ju nästan ett flak smuggel öl om dagen, men nu är jag fri från allt och köpt min egen lägenhet men en fylla ibland är ju mysigt ^^ Så ligger man bakis i soffan dagen efter och ser filmer ^^
Men som sagt det finns inte mycket att göra om man är missbrukare, vissa klarar ta ett stopp direkt, dock inte jag =/ Efter månaders med piss och blodprov så får man testa nån medicin men inget som skulle funka för mej för jag har gått igenom halva fass nästan både lagligt och olagligt, jag skulle vilja testa nån centralstimulantia men då får jag ju lämna pisseprov 3 gånger i veckan och gå in till stan 4km bort 3ggr i veckan, men har ju inte råd med busskort för det och orka gå in

Så bara det är ett problem, jag vill inte ens till affären, jag går så fort de öppnat för brukar ju vara uppe om nätterna så lika bra då är där inte så mycket folk ^^

Låter verkligen jobbigt Tur du har lilla katten!

Haha jaa den gullefissen
Djur hjälper mycket ^^