Som jag tidigare berättat här på forumet så har jag problem med alkoholen och har kontakt med beroende center här i kommunen. Det är sagt att jag skall komma till dem varje måndag och torsdag för att få Antabus men i torsdags skulle de ha ståängt så jag skulle få komma till dem i onsdags istället vilket jag också gjorde. Receptionen var dock stängd men jag väntade kvar i alla fall och blev insläppt så småningom, fick prata med en sköterska och så småningom en läkare som bedömde min psykiska hälsa så dålig att hon skickade mig vidare till S:t Görans sjukhus där jag blev inlagd över natten. Dagen efter blev jag transporterad via Samtrans till Huddinge sjukhus och kom in på den psykiatriska avdelningen där istället,fick inte träffa någon läkare där förrän vid tiotiden på kvällen och det togs en del blodprover och annat. Hade ingen som helst alkohol i blodet och fick sova kvar, på morgonen efter fick jag träffa min "huvudläkare" som emddelade mig att jag inte hade någonting där att göra eftersom de bara behandlade patienter med svåra psykiska problem och fick veta att det mer eller mindre var mitt eget fel att jag mådde som jag gjorde. Precis som det var mitt fel att mina barns mamma drabbades av en hjärntumör -97 och jag blev ensam med tre barn eller att min första sambo dödade vårt gemensamma barn --81. Kände mig fruktansvärt kränkt av det han sa och uppfattade honom som att han egentligen avskydde mig för mina "små" problem. Visst har jag druckit en del under de senaste åren men detta kändes bara för myckat, hade jag sagt att jag hade självmordsplaner hade jag förmodligen fått vara kvar på avdelningen men varför ljuga när jag trots allt vill leva vidare, inte minst med tanke på att jag har en son med ett autistiskt syndrom och han behöver mig.
Nu ger jag inte upp så lätt och idag var jag på ett AA-möte där jag berättade om vad som hänt och efteråt fick jag information om att det finns något som heter Forum 4 i min kommun och på måndag skall jag fråga dem på beroende centrum vad det är och om jag kan få en plats där. Vill inget hellre än att få genomgå en sk. tolvstegsbehandling enligt Minnesotametoden och hoppas på ett positivt besked annars får jag väl uppsöka psykiatrin igen och säga att jag vill ta livet av mig.
|