Känsloyttringar, Tabu ? Alternativ

[herkules]

1550093[/url]']
ja vi är allt lite neadertalare allihop !man ska leva i landet lagom och vara lagom har man det jobbigt får man inte gå till grannen och lipa utan man ska kväsa sina känslor i sin vagga .Sen ser man ju här på en del inlägg hur känsligt det är med ekonomi !man får absolut inte visa på något sätt att man har det bra ekonomiskt för det är jävligt fult att ha god ekonomi Personligen så tycker jag mötet med andra människor är viktigt !visst är pengar bra att ha och de kan göra livet lättare på många vis men vänner och en bra livskvalite kan man inte köpa´.

varför öht tala om ekonomi med annan än sin egen banktjänsteman? eller möjligtvis om man talar om politik, då är det ju så klart passande att berätta om landet baklänges där pensionärer och sjuka subventionerar friska och arbetsföra människors liv.
jag känner inte alls igen mig i det som skrivs #36, svenska människor talar visst med varandra på bänkar, tunnelbanan osv, även om de inte känner varandra sedan tidigare.

Redigerat av herkules: 20-05-2012, 12:15

[Aqvakul]

Jag tycker människor i allmänhet blir alltmer öppna... Sen är det inte särskilt fint att skryta och förhäva sig, men vi är heller inte längre särskilt blygsamma...
Bilden av svensken som fåordig och försynt är nog ganska förlegad. Däremot finns det i Sverige fortfarande en slags "jämlikhetstanke", som saknas söderut, att en var är lika god som en ann....

[*Stintan*]

varför öht tala om ekonomi med annan än sin egen banktjänteman? eller möjligtvis om man talar om politik, då är det ju så klart passande att berätta om landet baklänges där pensionärer och sjuka subventionerar friska och arbetsföra människors liv.
jag känner inte alls igen mig i det som skrivs #36, svenska människor talar visst med varandra på bänkar, tunnelbanan osv, även om de inte känner varandra sedan tidigare.

Och partner kan ju också vara bra kanske
Känner inte heller igen mig i att svenska människor inte skulle tala med varandra även om de inte känner varandra. Det beror nog på en själv hur man blir bemött av andra.

[herkules]

1550129[/url]']
Och partner kan ju också vara bra kanske
Känner inte heller igen mig i att svenska människor inte skulle tala med varandra även om de inte känner varandra. Det beror nog på en själv hur man blir bemött av andra.

jo, självklart talar man om pengar inom familjen (om man har någon).

[merlin68]

Och partner kan ju också vara bra kanske
Känner inte heller igen mig i att svenska människor inte skulle tala med varandra även om de inte känner varandra. Det beror nog på en själv hur man blir bemött av andra.

Precis. Det är ju inte så att svenskar per automatik skulle vara tysta mot främmande - jag är utlandsfödd och väldigt blyg när jag ska prata med "okända". Det var samma sak i mitt gamla hemland att jag upplevde det som besvärande om en för mig okänd person tilltalade mig. Min svenske make däremot pratar på hejvild och har verkligen vad man kallar en extrovert personlighet Hur man är beror nog mest på ens egen läggning.

[Eva-Helene]

Det här med känsloyttringar...min erfarenhet är att det är olika på vart man är. Där jag bor nu är det väldigt få som tittar snett/bort om någon gråter, är arg, skrattar el.dyl. Bland vänner och bekanta kan man vara den man är, jag har ett ganska "bullrande" sätt att skratta och än är det ingen som verkar ha tyckt att jag borde "hejda mig"... Det har jag upplevt på andra ställen, dock.
I det större norrländska bruks-samhället jag bodde i för x antal år sedan var det f**b***e mig omöjligt att lära känna någon! Där släpps "inte en jävel över bron". Det var först när jag fått jobb som jag började lära känna några människor. Inte ens grannarna i samma trappuppgång kände jag (2 svarade inte ens när jag sa "hej") och det efter 3 år!!! I trakten jag kommer ifrån blir alla nya grannar "inlemmade i gemenskapen" innan dom ens hunnit få allt på plats.
När jag flyttade till ett annat norrländskt, men mindre, bruks-samhälle tog det inte alls lång tid att få bekanta. Vänner däremot...
Enligt vänner som kommer från eller har bott en lång tid i de södra delarna av Sverige så är vi norrlänningar i allmänhet gästfriare. Självklart finns det ju undantag!

[Myosotis]

Det där håller jag verkligen med om. När jag bodde i Umeå och Jokkmokk hade jag svårt att förstå var myten om den tyste, avvisande norrlänningen kom från. De flesta var öppna och trevliga. Däremot trivdes jag inte alls i Närke där jag bodde ett tag, folk tittade konstigt på en om man sa hej ungefär Åkte man buss var det alldeles tyst och rena begravningsstämningen, åker man buss här pratar folk och beter sig normalt.