Jag har under dom sista dagarna pratat med 2 av mina vänner.
Först var det min svägerska som ringde, hon är 60 år drygt, har jobbat i alla år i ett utdöende yrke och varit arbetslös dom sista 4 åren. Jag vet att hon verkligen söker jobb, och verkligen vill ha ett jobb, men hon har inget fått. Så med tiden tog ju a-kassedagarna slut och hon hamnade i fas 3, hon får nu från försäkringskassan knappt 11 000 i månaden, och har så fått ganska länge. För henne är det en jobbig sits, hon har hög hyra och har svårt att klara sej på dom pengarna, men det är ju ändå ingen så väldigt liten summa. Önskar verkligen inte henne något illa på nått sätt, men jämför då med vän nr 2 som jag pratade med idag.
Hon har också varit arbetslös i många år, men har hela tiden jobbat extra och vikarierat så fort hon haft möjlighet. Hon jobbar i en helt annan bransch och har lättare att få extrajobb, ofta dåligt betalda, men ändå jobb. Varje år har hon lyckats att få ihop timmar nog för att få nya a-kassedagar och på det sättet kunnat klara sej även under arbetslösa perioder. Under tiden har hon också brottats med dom idiotiska reglerna för deltidsdagar som också ställt till med problem. När det nu var dags för nya dagar igen fick hon veta att hennes a-kassa sänkts, från tidigare dryga 9000 i månaden (högsta belopp, men 65%) till att den blivit omräknad efter hennes senaste årsinkomst, som var ett rätt dåligt år. Numera får hon lite över 6000 i månaden, vilket är beräknat på 80% och kommer efter 200 dagar sjunka till 70% och därefer 65%. Detta på grund av ett regeringsbeslut 2008 som säger att man endast 2 gånger kan få behålla sin gamla a-kassa, efter det måste den räknas om.
Arbetslinjen pratar vår regering om, arbete ska belönas ! Jovisst, men hur är det här då, som jag ser det så har vän nr 2 förlorat på att hon verkligen har prioriterat att arbeta. Hade hon struntat i arbete så länge hon inte fått en fast tjänst hade hon ju också legat i fas 3 och då fått en summa hon faktiskt klarar av att leva på. Nu har hon istället gjort sitt bästa för att ta dom chanser hon fått till arbete och hamnar då istället i den sitsen att hon inte klarar av att försörja sej dom månader hon inte kan hitta jobb.
Så kan någon här förklara för mej hur detta kan vara bra ? Jag förstår det inte. Ach
|