Prioriteringar i livet, Varför gör människor så här? Alternativ

[Gossen Ruda]

Kastas det inte lite sten i glashus här?
Hur många av er tränar i en timme eller mer två till tre gånger i veckan, äter bara nyttig mat, röker inte, dricker inte, och undviker att vistas i sol?

Det är lika nyttigt för er som det är för de som tidigare varit sjuka.

Jag har inte kastat något men... Tränar gör jag inte men jag rör mig en hel del. Äter inget onyttigt men en matfundamentalist håller nog inte med. Ingen rökning, inget drickande(alkohol) och solar aldrig. Vistas dock i solen om det inte går att undvika. Samlar ju på lite D-vitamin.

[Rosrup]

Då är det väl jag som är svarta fåret här då

Gjorde en ballongsprängning akut för snart två år sen (42år då om det kan va av intresse).
Lever ungefär som förut tycker jag.
Super, röker och äter som jag vill.
Inte för att jag äter speciellt onyttigt men ändå.
Röker väl i ärlighetens namn betydligt mindre med men inte slutat helt.
Motionen står skruvdragaren och spaden för, typ.
Tycker det får räcka.
Man har ju begränsat med tid och tycker det är viktigare att dona hemmavid när orken finns än slita på skorna på annat håll.
Helst i fullt solsken givetvis, och med en öl och en cig i pauserna

Resonerar lite som så att med ett trångt kärl vidgat och en drös mediciner på det varje dag så är risken att få en ny infarkt mindre än den var innan jag verkligen fick en.
Blodet flyter lätt numera åtminstone vilket märks när jag skär mig...

[Christa]

Kastas det inte lite sten i glashus här?
Hur många av er tränar i en timme eller mer två till tre gånger i veckan, äter bara nyttig mat, röker inte, dricker inte, och undviker att vistas i sol?

Det är lika nyttigt för er som det är för de som tidigare varit sjuka.

Du har ju en poäng i det även om det är mer förståeligt att människor tror att dom skall fortsätta att vara friska än att dom som redan åkt på en smäll inte kämpar för att slippa fler.

Frågan är om det i alla fall informeras för lite. Fast när det rökning så vet ju alla att det är farligt och många röker ändå så något mystiskt är det ändå med människans tankesätt.

Det finns ju förståss mycket information på nätet men vem läser den?

[Anma]

Alla rökare (förutom de som saknar beroendegenen) vet hur svårt det är att sluta.
Att skuldbelägga gör ingen friskare. Själv slutade jag i ca 10 år innan jag lyckades med min långpaus som förhoppningsvis räcker hela livet.
Jag slutade innan mitt hjärta började bråka. Det har inte börjat ännu och förhoppningsvis börjar den inte heller, men oddsen är låga. Mammas alla fem syskon har hjärtproblem, inklusive hon själv. Min äldsta kusin på mammas sida fick sin första hjärtattack innan han fyllt 35 år, det är en renlevnadskille som tränat hela livet. Den ende av syskonen som klarade sig från hjärtproblem är en bror som dog vid 36 års ålder av hjärnblödning.
I min släkt finns däremot inte en enda med högt blodsocker, oavsett levnadssätt. En del sitter i generna också.

Redigerat av Anma: 10-05-2012, 19:13

[Cacki]

En fördömande attityd leder ofta till motsatt effekt påstås det ju. Dock tycker jag att det är en ytterst relevant frågeställning med tanke på hur det ser ut med folkhälsan i dagens samhälle.
Själv tänker jag inte ens deltaga i någon hälsofreakstävling eftersom jag vet med mej att jag inte skulle ha någon chans att vinna den ändå.
Dessutom tror jag att "för mycket och för lite skämmer allt" oavsett vilken livsstil man än väljer att följa.

[Tapio]

Frågan är om det i alla fall informeras för lite. Fast när det rökning så vet ju alla att det är farligt och många röker ändå så något mystiskt är det ändå med människans tankesätt.

Halaj!

Det där resonemanget kan ju appliceras på en massa annat. Wienerbröd, t.ex.
Alla vet ju att wienerbröd är en kaloribomb som i princip består av fett och socker.
Den tillför inte mycket nyttigt till kroppen, utan lägger sig som bomull kring midjan.
Ändå äter folk dem. Obegripligt.
När det finns spenat, broccoli och morötter!

//T

[Christa]

Alla rökare (förutom de som saknar beroendegenen) vet hur svårt det är att sluta.
Att skuldbelägga gör ingen friskare. Själv slutade jag i ca 10 år innan jag lyckades med min långpaus som förhoppningsvis räcker hela livet.
Jag slutade innan mitt hjärta började bråka. Det har inte börjat ännu och förhoppningsvis börjar den inte heller, men oddsen är låga. Mammas alla fem syskon har hjärtproblem, inklusive hon själv. Min äldsta kusin på mammas sida fick sin första hjärtattack innan han fyllt 35 år, det är en renlevnadskille som tränat hela livet. Den ende av syskonen som klarade sig från hjärtproblem är en bror som dog vid 36 års ålder av hjärnblödning.
I min släkt finns däremot inte en enda med högt blodsocker, oavsett levnadssätt. En del sitter i generna också.

Att det är svårt att sluta är ju helt sant, åtminstone för dom flesta. Men det är fortfarande många ungdomar som börjar röka. Får dom tillräckligt med information eller vad får dom att börja om dom vet att det är farligt?

Själv bestämde jag mig för att aldrig prova när jag såg att pappa försökte sluta utan att lyckas. Sedan när vi fick information i skolan att det var farligt så blev ju intresset ännu lägre. Jag berättar inte det för att skryta eller något i den stilen. Jag undrar helt enkelt hur man resonerar om man bestämmer sig för att börja röka även om man vet att det är farligt. Sedan tror jag faktiskt inte att eleverna får tillräckligt med information.

Det där med skuld förstår jag inte riktigt. Skuld gentemot vem?

Redigerat av Christa: 10-05-2012, 20:42

[Christa]

En fördömande attityd leder ofta till motsatt effekt påstås det ju. Dock tycker jag att det är en ytterst relevant frågeställning med tanke på hur det ser ut med folkhälsan i dagens samhälle.
Själv tänker jag inte ens deltaga i någon hälsofreakstävling eftersom jag vet med mej att jag inte skulle ha någon chans att vinna den ändå.
Dessutom tror jag att "för mycket och för lite skämmer allt" oavsett vilken livsstil man än väljer att följa.

Ja ingen vill väl bli sjuk egentligen och ändå ökar diabetes typ 2 lavinartat. Kalkylerar man med risken att bli sjuk eller får människor för lite information? Jag höll ju på att få det av stress och hade jag haft den kunskap jag har idag så hade det inte blivit så.

Men om dom som redan blivit sjuka struntar i hälsan så är det kanske framförallt psykologi?

[*Stintan*]

Att det är svårt att sluta är ju helt sant, åtminstone för dom flesta. Men det är fortfarande många ungdomar som börjar röka. Får dom tillräckligt med information eller vad får dom att börja om dom vet att det är farligt?

Själv bestämde jag mig för att aldrig prova när jag såg att pappa försökte sluta utan att lyckas. Sedan när vi fick information i skolan att det var farligt så blev ju intresset ännu lägre. Jag berättar inte det för att skryta eller något i den stilen. Jag undrar helt enkelt hur man resonerar om man bestämmer sig för att börja röka även om man vet att det är farligt. Sedan tror jag faktiskt inte att eleverna får tillräckligt med information.

Det där med skuld förstår jag inte riktigt. Skuld gentemot vem?

Ungarna har väl föräldrar! Varför tror du att folk är så oinformerade hela tiden. Det tror inte jag. Att börja röka kan vara t.ex. grupptryck, nyfikenhet (en eller några gånger är inte farligt tror man) det finns säkert fler anledninga till att folk gör saker som är farliga/skadliga.

Jo man skuldbelägger folk när man matar med att dom borde motionera mer, äta bättre , inte göra si o inte göra så. Själv blir jag obstinat av sånt. Ju mer folk tjatar desto mer gör jag tvärtemot.

[Bennys trädgård]

Ungarna har väl föräldrar! Varför tror du att folk är så oinformerade hela tiden. Det tror inte jag. Att börja röka kan vara t.ex. grupptryck, nyfikenhet (en eller några gånger är inte farligt tror man) det finns säkert fler anledninga till att folk gör saker som är farliga/skadliga.

Jo man skuldbelägger folk när man matar med att dom borde motionera mer, äta bättre , inte göra si o inte göra så. Själv blir jag obstinat av sånt. Ju mer folk tjatar desto mer gör jag tvärtemot.

Håller för en gångs skull med: Hellre morot än piska!
Och låt för all del alla ta allt i sin egen takt, man behöver inte lägga om ALLA vanor på en gång för att få ett friskare liv, oftast är det då som allt rasar och man är på ruta ett igen.
Nej, vill man har förbättring sker det oftast med enkla medlen (vilket förståss skiljer sig från person till person).

[Skeppsråttan]

Alla ungar är nyfikna på det som är förbjudet, halvförbjudet och som föräldrar och vuxensamhälle säger är aja-baja. Det är inget konstigt i det, så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Sen är det olika hur mycket av det förbjudna som man vågar sig på. Och den bedömningen påverkas nog av hur förståndig man är, hur väl föräldrar och lärare m.fl. nått fram med informationen om hur farliga saker är osv osv. OCH hur starkt grupptrycket är. Grupptryck är en farlig sak, det får människor att göra saker som de inte alls vill, men alternativet känns ännu värre för dem.

[heinrich_stubel]

Av samma anledning som ni dricker alkohol samt aldrig tränar. Det är exakt samma princip, fast om än i ett mindre perspektiv.

[Cacki]

Lite lustigt att fokus plötsligt hamnat på ungdomar och rökning. Det är väl den enklaste frågan att svara på eftersom vi alla har varit unga själva en gång och vet hur man tänkte då. Är det någon gång i livet man känner sej odödlig och osårbar var det väl just i den åldern och att vuxna mest bara var jobbiga och tjatiga...eller har vissa av oss glömt hur det var?

[Huggorm]

Var det bara jag som inte hade minsta lust att börja röka när jag var tonåring? Jag hade inte minsta tanke på att prova, jag visste ju hur farligt det var och hur illa det luktade. Och jag såg ju vilka det var som gick upp till affären bak skolan och rökte, det var inte några jag ville börja umgås med

Redigerat av Huggorm: 10-05-2012, 22:12

[*Stintan*]

Var det bara jag som inte hade minsta lust att börja röka när jag var tonåring? Jag hade inte minsta tanke på att prova, jag visste ju hur farligt det var och hur illa det luktade. Och jag såg ju vilka det var som gick upp till affären bak skolan och rökte, det var inte några jag ville börja umgås med

Det är nog betydligt färre i din generation som började röka än i generationerna innan.

[Bengalow]

Egentligen skiter jag i alla goda råd om hur man skall leva, för att leva lite längre. Min svärmor är 95, och de senaste 10-15 åren har hon klagat över hur jäkligt det är. Jag lever på det sätt jag tycker är bäst, till all lycka för mig själv. Jag njuter av vin, goda middagar, gott sällskap och lite rökning då och då! Varför skall jag ut och springa, när jag inte tycker det ger mig ett mervärde. Lite rundare om magen, men glad och god i sinnet. Är det inte trivsel vi alla längtar efter? Livsnjutare? Javisst! Ute och reser och upplever andra kulturer, andra människor, och ser oss omkring. Det finns inga fickor i svepningen!!

[Huggorm]

Den dagen jag ser en joggare som kutar förbi och har ett leende på läpparna skall jag fundera på att också börja

[Christa]

Ungarna har väl föräldrar! Varför tror du att folk är så oinformerade hela tiden. Det tror inte jag. Att börja röka kan vara t.ex. grupptryck, nyfikenhet (en eller några gånger är inte farligt tror man) det finns säkert fler anledninga till att folk gör saker som är farliga/skadliga.

Jo man skuldbelägger folk när man matar med att dom borde motionera mer, äta bättre , inte göra si o inte göra så. Själv blir jag obstinat av sånt. Ju mer folk tjatar desto mer gör jag tvärtemot.

Det där är väldigt intressant! Menar du att du känner skuld inför dig själv? Kan du beskriva lite mer konkret?

Om du och många andra känner sig obstinata av information om motionens fördelar, vad skulle då istället öka motivationen? Hur ser dom perfekta morötterna ut?

Själv ser jag två svårigheter i det hela.

1. Människor tror inte att dom skall drabbas av något som ännu inte har hänt och ju yngre och friskare man är ju svårare har man att ta till sig budskap om allvarliga hälsoproblem som kanske dyker upp i framtiden.

2. När det gäller vinster som att man blir piggare, gladare, får mer ork även mentalt och får mer lust att ta itu med vardagsbestyren, sover bättre osv så är det vinster som kommer efter ett tag och den som inte upplevt det kan nog inte föreställa sig hur det känns.





Redigerat av Christa: 11-05-2012, 06:28

[Christa]

Håller för en gångs skull med: Hellre morot än piska!
Och låt för all del alla ta allt i sin egen takt, man behöver inte lägga om ALLA vanor på en gång för att få ett friskare liv, oftast är det då som allt rasar och man är på ruta ett igen.
Nej, vill man har förbättring sker det oftast med enkla medlen (vilket förståss skiljer sig från person till person).

Det som är intressant i resonemanget med morot och piska är att det ger en känsla av att vinsten skulle vara någon annans och inte din egen.

I andra sammanhang där du kan välja mellan olika saker så behövs ju varken morot eller piska för att du skall välja det som ger dig mest. Du behöver ingen piska för att välja löneförhöjning, den godaste maten, den skönaste sängen, den roligaste prylen eller den vackraste blomman.

Det kanske ändå mycket handlar om att tydliggöra vinsterna istället för att komma med rekommendationer om vad man bör göra.

Sedan håller jag ju med om att det inte brukar hålla om man sätter ambitionen för högt, det brukar spricka förr eller senare.

[*Stintan*]

Det där är väldigt intressant! Menar du att du känner skuld inför dig själv? Kan du beskriva lite mer konkret?

Om du och många andra känner sig obstinata av information om motionens fördelar, vad skulle då istället öka motivationen? Hur ser dom perfekta morötterna ut?

Själv ser jag två svårigheter i det hela.

1. Människor tror inte att dom skall drabbas av något som ännu inte har hänt och ju yngre och friskare man är ju svårare har man att ta till sig budskap om allvarliga hälsoproblem som kanske dyker upp i framtiden.

2. När det gäller vinster som att man blir piggare, gladare, får mer ork även mentalt och får mer lust att ta itu med vardagsbestyren, sover bättre osv så är det vinster som kommer efter ett tag och den som inte upplevt det kan nog inte föreställa sig hur det känns.

Det är väl inget konstigt att man kan få dåligt samvete när man inte gör/gjort något man vet att man borde. Det blir ju inte bättre för att andra tjatar om sånt man redan vet. Jag undrar om du förstår hur det känns att vilja men inte kunna. Du kan ju inte utgå från dig själv hela tiden utan människor har olika förutsättningar.

Finns ju massor av människor som levt ett sunt liv med bra kost och motion mm som ändå drabbas av ditten och datten. Dessutom tycker jag att det verkar urtråkigt att gå omkring och tänka på sin hälsa hela tiden.