Prioriteringar i livet, Varför gör människor så här? Alternativ

[*Stintan*]

Det som är intressant i resonemanget med morot och piska är att det ger en känsla av att vinsten skulle vara någon annans och inte din egen.

I andra sammanhang där du kan välja mellan olika saker så behövs ju varken morot eller piska för att du skall välja det som ger dig mest. Du behöver ingen piska för att välja löneförhöjning, den godaste maten, den skönaste sängen, den roligaste prylen eller den vackraste blomman.

Det kanske ändå mycket handlar om att tydliggöra vinsterna istället för att komma med rekommendationer om vad man bör göra.

Sedan håller jag ju med om att det inte brukar hålla om man sätter ambitionen för högt, det brukar spricka förr eller senare.

Hur skulle vinsten kunna vara någon annans?

I andra sammanhang säger du behövs varken morot eller piska. Nej självklart inte eftersom du väljer något som i sig självt är en morot och inte har några alternativ. Måste man däremot välja mellan en rolig och en tråkig sak så vill det nog till att man får en riktigt god morot för att man ska välja det tråkiga. Eventuella framtida vinster vet vi faktiskt inget om eftersom livet är som ett lotteri.

[herkules]

Kan bara tala för mig själv men skulle jag bli tvungen att operera mig för te.x cancer, fetma, hjärtproblem mm så skulle i alla fall jag, efter att ha fått en andra chans, förändra min livsstil och ta till mig vad doktorn rekommenderade.

[Christa]

Hur skulle vinsten kunna vara någon annans?

I andra sammanhang säger du behövs varken morot eller piska. Nej självklart inte eftersom du väljer något som i sig självt är en morot och inte har några alternativ. Måste man däremot välja mellan en rolig och en tråkig sak så vill det nog till att man får en riktigt god morot för att man ska välja det tråkiga. Eventuella framtida vinster vet vi faktiskt inget om eftersom livet är som ett lotteri.

Jag har funderat en del på det där med roligheten. Många tillbringar ju mycket tid på Facebook och på andra sociala medier. Motionsformer som tillfredsställer sociala behov borde vara attraktiva. Olika spel och lekar och kanske sådant som skapar utmaningar oavsett hur skröplig man är från början.

Sedan är det ju förståss olika vad man tycker är roligt. Jag gillar att promenera, speciellt ute i naturen. Att vandra bland vitsippor och fågelkvitter ger mig mycket avkoppling och glädje.

Svårare är det ju för dom som bor inne i stan men där finns ju mer inomhusaktiviteter att välja på så dom har det ju lättare på vintern när det är kallt och mörkt ute.

Dåligt samvete har jag dock aldrig haft för att jag inte motionerat. Min kropp skrek hela tiden efter mer rörelse när jag jobbade på kontor men på kvällarna skrek den också efter sällskap och då hade det ju varit bra om det hade varit lättare att kombinera.

Om motion är något man gör för att man borde och inte för att det känns bra så förstår jag att det är lätt att välja bort.

Men om man t ex börjar få högt blodsocker, är inte det en tillräcklig vinst då att man får ner det?

[*Stintan*]

Lite svårt att svara på dina frågor för ena sekunden pratar du om ungdomar, nästa om friska människor o så plötsligt sjuka.
Det är ju individuellt vilka motionsformen som skulle kunna vara attraktiva. Jag t.ex. är rätt mycket på Fb men jag är ingen gruppmänniska.

Christa alla kan inte motionera och då spelar det ingen roll om man bor på landet eller i stan och för dem låter det du säger snarast som ett hån. Jag frågar mig ibland, när värken känns som värst, till vilken nytta jag motionerat så mycket som jag gjort tidigare i mitt liv. Hade kanske kroppen varit lite mindre utsliten idag. Något svar lär jag inte kunna få.
Högt blodsocker kan man kanske få ner på annat sätt än genom motion förhoppningsvis.

[Christa]

Lite svårt att svara på dina frågor för ena sekunden pratar du om ungdomar, nästa om friska människor o så plötsligt sjuka.
Det är ju individuellt vilka motionsformen som skulle kunna vara attraktiva. Jag t.ex. är rätt mycket på Fb men jag är ingen gruppmänniska.

Christa alla kan inte motionera och då spelar det ingen roll om man bor på landet eller i stan och för dem låter det du säger snarast som ett hån. Jag frågar mig ibland, när värken känns som värst, till vilken nytta jag motionerat så mycket som jag gjort tidigare i mitt liv. Hade kanske kroppen varit lite mindre utsliten idag. Något svar lär jag inte kunna få.
Högt blodsocker kan man kanske få ner på annat sätt än genom motion förhoppningsvis.

Ok, huvudfrågan var varför dom som kan motionera prioriterar bort det. Egentligen handlade det inte bara om motion heller. Nyhetsinslaget handlade om så kallade livsstilförändringar över huvud taget.

Vad jag förstår har du lagt om kosten. Det är ju väldigt många som inte kan tänka sig att göra det. Vad var din morot i det fallet?

[*Stintan*]

Ja du ser frågan är så komplex så det går inte att avgränsa och ge generella svar och råd.

Vet inte om det fanns någon morot direkt när det gäller kosten. Nyfikenhet kanske.

[Aqvakul]

Människan är inte särskilt rationell. Ofta prioriterar vi det som känns bra på kort sikt, framför mer långsiktigt välbefinnande...

[Christa]

En fördömande attityd leder ofta till motsatt effekt påstås det ju. Dock tycker jag att det är en ytterst relevant frågeställning med tanke på hur det ser ut med folkhälsan i dagens samhälle.
Själv tänker jag inte ens deltaga i någon hälsofreakstävling eftersom jag vet med mej att jag inte skulle ha någon chans att vinna den ändå.
Dessutom tror jag att "för mycket och för lite skämmer allt" oavsett vilken livsstil man än väljer att följa.

Hittade det här i en rapport: "En stor andel av den svenska befolkningen över 40 år är så otränad att deras syreupptagningsförmåga knappt överstiger vad som krävs vid sömn"

[Elisabeth-Västku...]

Även jag uppfattar det som hån när man tror att alla skall motionera.

Visst många yrngre kunde motionera men Christa tänker du inte på det hur många/dom flesta barnfamiljer har det. Båda föräldrar jobbar. När dom kommer hem måste dom först jäkta till dagiset och hämtar ungarna. Trött och många gånger griniga också. Är barnen större, ja då måste man kolla läxorna osv. hungriga är dom alla i alla fall.

Då gäller det först att fixa mat till alla, sen maste man också ha tid ihop med barnen. När dom väl har lagt sig, blir det plock i hemmet. När skall dom vara ute och motionerar?

Inte heller letar föräldrar först på internet om maten dom hade tänkt sig är nyttig eller ej.

Visst det finns mycket information på nätet och även mycket som säger olika saker. Och det som är nyttig för dig, kann vara helt förkastligt för mig.

Och inte heller skall jag först läsa stora avhandlinmgar eller söker olika svar på ett forum för att kunna stoppa nåt i munnen.
Skall man leva så ja då går livet förbi en.

Christa tycker du att en 20 åring skall tänka alltid på va eventuellt kan hända om 30-40-50 år? Skall man hela tiden behöva< tänka på att ev. senare kunna råka ut för en infarkt? Då skulle livet blir för trist.

Alla sittande jobb ger också livstidssjukdomar. Vad gör man åt det?

Elisabeth

[Christa]

Även jag uppfattar det som hån när man tror att alla skall motionera.

Visst många yrngre kunde motionera men Christa tänker du inte på det hur många/dom flesta barnfamiljer har det. Båda föräldrar jobbar. När dom kommer hem måste dom först jäkta till dagiset och hämtar ungarna. Trött och många gånger griniga också. Är barnen större, ja då måste man kolla läxorna osv. hungriga är dom alla i alla fall.

Då gäller det först att fixa mat till alla, sen maste man också ha tid ihop med barnen. När dom väl har lagt sig, blir det plock i hemmet. När skall dom vara ute och motionerar?

Inte heller letar föräldrar först på internet om maten dom hade tänkt sig är nyttig eller ej.

Visst det finns mycket information på nätet och även mycket som säger olika saker. Och det som är nyttig för dig, kann vara helt förkastligt för mig.

Och inte heller skall jag först läsa stora avhandlinmgar eller söker olika svar på ett forum för att kunna stoppa nåt i munnen.
Skall man leva så ja då går livet förbi en.

Christa tycker du att en 20 åring skall tänka alltid på va eventuellt kan hända om 30-40-50 år? Skall man hela tiden behöva< tänka på att ev. senare kunna råka ut för en infarkt? Då skulle livet blir för trist.

Alla sittande jobb ger också livstidssjukdomar. Vad gör man åt det?

Elisabeth

Ja det är verkligen synd om alla som inte hinner och det där med sittande jobb är ju också ett elände. Det måste vara väldigt jobbigt för dom med nyheten som kom häromdagen att det är livsfarligt med för mycket stillasittande.

[*Stintan*]

Livet är livsfarligt men det kan man inte gå och tänka på jämt.

[Elisabeth-Västku...]

Livet är livsfarligt men det kan man inte gå och tänka på jämt.

Ha man kan rent av dö av det......

[Ugglemormor]

Japp, så enkelt är det ...... men har/haft beskymmer med lite av varje och är sjukv. utbildad så har jag fattat redan länge sedan att det gäller planera lite mer pga de gener man har och det man kan råka ut för och att ha motion i någon form även att jag satt i rullstol några månader efter trafikolyckan + medföljande operationen så ville jag inte bli sittande utan tog mig upp snabbt igen ...... Jag förstod att undvika både rökning och alkohol och annat skit och min kropp har inte velat vara still någon gång ........

Men jag förstår att man också lever när och nu och då ta vara på det man har och inte bli extrem på något håll utan att kunna/försöka balansera sitt liv som det finns möjlighet till ..... men det friskriver inte någon att man kan få vad som helst nästa vecka ....... om ni förstår vad jag menar? ......

Redigerat av Ugglemormor: 11-05-2012, 15:55

[Aqvakul]

Ha man kan rent av dö av det......

Ja, hujedamej..

[gnon49]

Man formas ju tidigt och "ärver" olika beteenden beroende på den närmsta omgivningen. Aktiva föräldrar är ofta en bra grund för barnen. Hur man lever, äter o trivs i allmänhet är nog faktorer som kan avgöra hur livet kommer att bli sett ur hälsosynpunkt. Vanor o ovanor grundläggs ju oftast tidigt.

[Christa]

Människan är inte särskilt rationell. Ofta prioriterar vi det som känns bra på kort sikt, framför mer långsiktigt välbefinnande...

Fast ibland handlar det nog också om för lite information. När vi blev kollade i företagshälsovården så hade jag alltid bra kondition. Det gjorde att jag trodde att jag inte behövde träna konditionsträning utan att det räckte med dom promenader och cykelturer jag gjorde.

Nu har jag läst på och konstaterat att det är just konditionsträning som kan ge dramatiska hälsoförbättringar och att effekterna är färskvara.

Det räcker med 2 veckor utan konditionsträning för att man skall få hälsoförsämringar. Det blir en hel kaskad av biokemiska effekter av konditionsträning (sådant som höjer pulsen och gör att man blir andfådd).

Detta har en enormt positiv inverkan på hälsan men hur många känner till det?

Det gjorde i alla fall inte jag och jag är intresserad och lyhörd för samhällets råd.

Redigerat av Christa: 12-05-2012, 08:15

[KRT]

Ska det pratas om hälsa och att medvetet fortsätta med något som man VET är skadligt kan vi ju ta upp rökning till diskussion (ni som röker och inte vill/kan sluta och tycker det är jobbigt att läsa om hur dumt det är kan sluta läsa nu). ....

Finns folk som fått diagnosen KOL, som har emfysem, bronkit etc och FORTSÄTTER röka, trots att de vet att rökstopp gör att försämringarna stannar av och de kan få 10-20 år längre att leva.
Det finns folk som har lungcancer och släpar sig upp från sjuksängen för att gå ut och röka.


Det är en oerhörd brist på organ i Sverige idag, ska man då ge det fåtal lungor som blir tillgängliga till en 30 person med cystisk fibros (genetisk sjukdom) eller en 70 årig rökare? Kontroversiellt, absolut! Jag är glad att jag inte behöver fatta de besluten. Men det är något att tänka på - ska man alltid har "rätt" till bästa behandling, när man måste sätta personer mot varandra? Hur ska man prioritera i vården?

Och argumentet att man rökt för att man inte visste det var farligt att röka håller inte, man har vetat att det är ohälsosamt i 50-60 år, att man inte slutar är ett högst personligt beslut som man själv måste ta konsekvenserna av!!!

Men självklart bör man försöka leva så sunt man kan. Däremot kan man inte gå genom livet och konstant tänka på vad som KAN hända. Eftersom vi alla har olika stor risk att utveckla olika sjukdomar kan man leva efter konstens alla regler och ändå bli sjuk - medan en annan kan leva ohälsosamt hela livet och dö i en bilolycka vid 100... Eftersom vi inte kan se in i framtiden så...

Slutligen, att gå omkring och oroa sig och vara stressad är HÖGST ohälsosamt, förmodligen lika ohälsosamt som att äta rött kött eller dricka ett glas vin ör mycket ibland

[Jubbe063]

När man pratar hälsa så får man nog skilja lite på konkret hälsa och upplevd hälsa.

Den konkreta är väl att hålla sig i form, träna, äta rätt och inte röka och dricka etc etc... Men trivs man inte med att leva hälsosamt så är det ju skit samma om man så lever till man blir 150 år.

Upplever man att man lever ett fullgott liv och trivs med sina livsval så är nog många beredda på att de kanske inte lever lika länge alla gånger, men det kan vara mer värt att trivas med livet och dö tidigare än "vålda" sig till god hälsa bara för att leva några år längre.

[Christa]

När man pratar hälsa så får man nog skilja lite på konkret hälsa och upplevd hälsa.

Den konkreta är väl att hålla sig i form, träna, äta rätt och inte röka och dricka etc etc... Men trivs man inte med att leva hälsosamt så är det ju skit samma om man så lever till man blir 150 år.

Upplever man att man lever ett fullgott liv och trivs med sina livsval så är nog många beredda på att de kanske inte lever lika länge alla gånger, men det kan vara mer värt att trivas med livet och dö tidigare än "vålda" sig till god hälsa bara för att leva några år längre.

Den finns en hake. Man dör oftast inte tvärt, speciellt inte med alla läkemedel som finns nu. Att ha en massa hälsoproblem i 10-30 år är ingen hit. Jag kände en man som sa som du. Han rökte och fick sin första infarkt innan han fyllt 50. Sedan fick han två till och fick leva sina sista 15 år men en syrgastub som ständig följeslagare.

[Anki på Öland]

Den finns en hake. Man dör oftast inte tvärt, speciellt inte med alla läkemedel som finns nu. Att ha en massa hälsoproblem i 10-30 år är ingen hit. Jag kände en man som sa som du. Han rökte och fick sin första infarkt innan han fyllt 50. Sedan fick han två till och fick leva sina sista 15 år men en syrgastub som ständig följeslagare.

Och hade han inte rökt kanske han hade fått sin första infarkt vid 53 och levt i 13 år med syrgas....... hur livet skulle ha blivit "om inte om hade funnits" kan du ju inte veta.