Jag har samma erfarenhet som Johan om steg-sekatörerna, men jag vet trädgårdsägare som verkligen gillar dem. Man måste prova sig fram själv.
Ofta har jag sett att kvinnor ger upp redan i tredje klippet - många tror att det är könsbundet att man (kvinna) är för evigt svag i händerna och att man måste ha särskilda hjälpmedel för att kunna klippa av en gren. Men så är det inte. Alla människor har en enorm förmåga att bygga upp ny muskelstyrka i händerna. Det gäller bara att träna upp handen i lagom takt och att inte döma sig själv efter första klippen. Tycker man att en utväxlingssekatör är bra i början av säsongen - testa att beskära med en utan i slutet på sommaren. Då är handen starkare.
I Pomologiska sällskapet har vi ständig diskussion om sekatörerna... De är våra stora bekymmer och våra vänner.
Oavsett vilket märke man använder är de flesta trädbeskärare överens om att de med "pelikanskär" är de som gör bra snitt. De andra som har ett mothåll som skäret går emot gör kanske 10 bra snitt i ett träd. Sedan är hela konstruktionen kass och snitten blir flisiga.
Sekatör med pelikanskär

Sekatör med fast mothåll
(Båda sekatörerna är för vänsterhänta.)
Förra året uppstod en ny rolig diskussion bland några trädbeskärare om sekatörerna för högerhänta. De är felbyggda. Som ni vet lägger man skärsidan där man vill att snittet ska ligga, dvs närmast grenkragen. Detta gör att man ofta måste vrida hela handen 180 grader när man står i trädet. Närapå alla beskärare har tennisarm och muskelskador i handen och beskärningsarmen - undra på det. Vi beskär i en vinkel där handgreppet är som svagast!
Så vi var några som byggde om sekatörerna, några högerhänta som testade vänstersekatörer och några av oss som började klättra på ett annat sätt för att undvika att beskära med fel vridning. I år har jag beskurit på alla möjliga sätt, och handen mår mycket bättre!