Flera faktorer påverkar skadan från klumprotsangrepp på kålväxter. Vissa kålsorter är känsligare än andra, kålrot,rova och blomkål är känsliga, grönkål verkar kunna stå emot. Om angreppet kommer tidigt på säsongen, är det stor risk att plantan vissnar, sena angrepp märker man ofta först när man har dragit upp plantan. Har man klumprotssjukan i jorden är det viktigt att man drar upp och destruerar rötterna på kålplantor innan svulsterna ruttnar och spricker.
Vi har haft klumprotssjukan i ca 20 år men kan ändå odla alla sorter av kål. Med följande åtgärder klarar vi plantorna utan angrepp trots att smittan finns kvar i jorden.
Vid plantering avlägsnar vi lite jord så att det bildas en liten grop, gropens väggar pudrar vi med aska, sedan kastar vi ett par nävar med osmittad jord i gropen (t.ex. planteringsjord i säck) och där sätter vi kålplantan. Vi testar ibland plantering direkt i vår trädgådsjord, och det blir alltid angrepp. Att det fungerar så bra som det gör tror jag beror på att askan höjer pH-värdet, vilket inte svampen gillar, och att klumprot brukar mest angripa den tjocka pålroten och de finare rötterna klarar sig bättre. Och i vårt fall är jorden närmast plantan inte smittad.
Vi har en mycket lätt sandjord, om metoden fungerar på andra jordar kan jag inte uttala mig om, men hos oss där vi också använder urinindränkt biokol som gödning, skördar vi vitkålshuvuden på 10 kilo.
|