Om smärta, smärttillstånd och teorier bakom, Egna och vetenskapligt bevisade teorier Alternativ

[Jubbe063]

Det kanske beror på var nerverna var klämda och hur. Var och hur var dina nerver klämda, och hur fick du diagnosen?

Ischiasnerven, diagnos på ryggklinikens specialmottagning

[Anma]

Ischiasnerven, diagnos på ryggklinikens specialmottagning

Ok, det är så klart lite skillnad mot en nerv som är inklämd inne i muskelhinnan i bakhuvudet. Den hade vuxit fast där inne.

[Skruttis]

Med facit i hand så är det helt rätt uppfattat. Jag ser det såhär, det finns en anledning till att jag har ont. Är av den uppfattningen att det är bättre att gå till roten med problemet och börja ändra livsstil eller va det än kan vara för att bli bättre, och det är inget som händer över en natt. Smärta är ett varningssytem i kropen och finns där av en anledning, känns för mig konstigt att försöka blockera den för att kunna leva "som vanligt". Den är fortfarande där bara att du inte uppfattar den, vilket kan leda till att du gör saker som försämrar smärtan vilket du inte hade gjort om du kände den.

Mvh.

Så resonerar en, som aldrig haft ordentligt ont.
Förändrad livsstil är nog så bra men inte saliggörande på något vis.

Jag håller helt med dig Pejori.

Chili Linkan, vad tycker du man ska göra då när roten till problemet t ex är någon form av operation och sjukvården vägrar att operera?
När man gör precis allt man kan, förändrad livsstil etc etc, och det ändå inte räcker?
Man kan helt enkelt inte få någon hjälp?

Det känns som om du inte förstår hur det är att ha sådana ständiga problem/värk redan från ung ålder, så att du upplever att du inte har något liv ö h t.
När man många gånger ligger ihoprullad på golvet och ber om att få ett nackskott.
Man tror att man bara har ett liv, det som är nu, och faktiskt vill kunna känna att det finns något positivt kvar i ens liv som gör att man kan vara på bra humör, le och finnas där för dina nära och kära.
Det enda man beklagar är att man har många år kvar att leva.

Jag talar bara för mig själv när jag säger att jag struntar fullständigt i om jag förkortar mitt liv, sliter på mina inre organ etc etc. Jag har inget värdigt liv om jag inte får någon lindring i form av olika mediciner.
Kan du förstå hur det är att leva på det här sättet?
Kan du förstå att man inte bryr sig om att leva på principen, jag vill inte ta värktabletter?
Kan du förstå att man vill ha ett liv, trots sjukdomar och skador?

[Jubbe063]

Ok, det är så klart lite skillnad mot en nerv som är inklämd inne i muskelhinnan i bakhuvudet. Den hade vuxit fast där inne.

Ja, jag är inte läkare, men visst kan nog säga att det är skillnad :-) Men som sagt, min bild är att majoriteten av smärttillstånd kan lindras eller botas av ändrat beteende och ändrade livsvanor. Har träffat på många som blivit hjälpta den vägen och har själv upplevt det genom flera olika smärt och värk-problem.

Tråkigt för de där inget hjälper vare sig det beror på att de inte hittat rätt livsmönster eller att smärtproblemen verkligen är obotiliga.

[Irene_L]

Jag håller helt med dig Pejori.

Chili Linkan, vad tycker du man ska göra då när roten till problemet t ex är någon form av operation och sjukvården vägrar att operera?
När man gör precis allt man kan, förändrad livsstil etc etc, och det ändå inte räcker?
Man kan helt enkelt inte få någon hjälp?

Det känns som om du inte förstår hur det är att ha sådana ständiga problem/värk redan från ung ålder, så att du upplever att du inte har något liv ö h t.
När man många gånger ligger ihoprullad på golvet och ber om att få ett nackskott.
Man tror att man bara har ett liv, det som är nu, och faktiskt vill kunna känna att det finns något positivt kvar i ens liv som gör att man kan vara på bra humör, le och finnas där för dina nära och kära.
Det enda man beklagar är att man har många år kvar att leva.

Jag talar bara för mig själv när jag säger att jag struntar fullständigt i om jag förkortar mitt liv, sliter på mina inre organ etc etc. Jag har inget värdigt liv om jag inte får någon lindring i form av olika mediciner.
Kan du förstå hur det är att leva på det här sättet?
Kan du förstå att man inte bryr sig om att leva på principen, jag vill inte ta värktabletter?
Kan du förstå att man vill ha ett liv, trots sjukdomar och skador?

Precis!!! Jag lever i liknande situation som dig, utan mediciner skulle jag inte ha något liv alls. Hos mig hjälper ingen operation eller att jag ändrar min livsstil. Nu tar inte medicinerna bort värken men gör ändå att jag har ett liv!

Redigerat av Irene_L: 06-11-2012, 18:51

[Anma]

Ja, jag är inte läkare, men visst kan nog säga att det är skillnad :-) Men som sagt, min bild är att majoriteten av smärttillstånd kan lindras eller botas av ändrat beteende och ändrade livsvanor. Har träffat på många som blivit hjälpta den vägen och har själv upplevt det genom flera olika smärt och värk-problem.

Tråkigt för de där inget hjälper vare sig det beror på att de inte hittat rätt livsmönster eller att smärtproblemen verkligen är obotiliga.

Jag tycker kanske inte att det är helt ok att skuldbelägga människor för att de har värk. Vilket man ju gör om man säger att någon äter fel och därför har ont, när det i själva verket finns ett fysiskt fel som orsakar smärtan.

Nu säger jag inte att yoga inte skulle hjälpa många smärttillstånd, missförstå mig rätt...

Men hur många whiplashskadade har inte genom åren fått höra att det är psykiskt?
För att inte tala om fibro-patienter.

Det finns forskning om fibro på gång också. Det har visat sig att stående (eller om det var i rörelse) MRT visar att små taggar i ryggmärgen inne i nacken lägger sig som hinder så att ryggmärgsvätskan inte längre har fri passage, vilket den ju behöver ha. I liggande röntgen ser allt normalt ut. Jag har för mig att den kände smärtläkaren dr Bragée är inblandad. Vet att det finns klipp om det nånstans på nätet. Ska se om jag kan hitta för dem som är intresserade.

[Jubbe063]

Jag tycker kanske inte att det är helt ok att skuldbelägga människor för att de har värk. Vilket man ju gör om man säger att någon äter fel och därför har ont, när det i själva verket finns ett fysiskt fel som orsakar smärtan.

Skuldbelägga? Jag har väl aldrig påstått att alla som har ont äter fel eller lever fel. läs om läs rätt ;-)

Jag sa att majoriteten av smärttillstånd kan lindras eller botas med ändrade livsvanor. Alltså inte att de lever fel, men att ändrade vanor kanske kan hjälpa om inte bota. Inget patent sätt vid alla tillfällen.

För fungerar ändrade livsvanor är ju det bättre än att operera (inte riskfritt) eller proppa sig full med mediciner. Fungerar inte kost och livsförändring är det väl självklart att man ska opereras eller äta medicin.

whiplashskadade har säkert hört det du säger, men det har inte jag sagt ;-) Vet om flera whiplashskadade som mår bättre eller bra av Yoga, meditation, gymnastik, kost eller kosttillskott. Men känner även till flera där inget hjälper.... Så varje person och situation är individuell.... Så, som sagt, tror inte det finns patentlösning, men nog bättre att först testa om man kan lindra eller bota med livsförändring innan man proppar sig full med nervgifter och andra kemiska supstanser.

[pejori]

/*****/

Jag sa att majoriteten av smärttillstånd kan lindras eller botas med ändrade livsvanor. Alltså inte att de lever fel, men att ändrade vanor kanske kan hjälpa om inte bota. Inget patent sätt vid alla tillfällen.

/*****/

Hur vet du det???

[Jubbe063]

Hur vet du det???

kan väl inte vetenskapligt bevisa detta. Är inte forskare. Men känner till personligen att så är fallet i många fall och har genom bekantskapskrets även hört andras berättelser samt det jag läst och tagit del av via mina mentorer mm mm.

Men allt går inte att bevisa på en gång. Skolmedicinen har inte alla svar. En gång i tiden betraktades akupunktur som hokus pokus men är numer en allmänt accepterad metod även inom skolmedicinen. Så en vacker dag kanske det går att bevisa att det jag förespråkar verkligen fungerar. :-)

I mångt och mycket sätter jag tilltro till Indiska och Kinesiska metoder för vissa åkommor och tillstånd, skolmedicinen har jag tilltro till när det gäller andra tillstånd och åkommor. Men när vi talar om smärt-tillstånd och värk-tillstånd ger jag inte fem öre för skolmedicinen (går ju bara ut på att lindra och inte bota)

utrycker mig luddigt, jag vet, men det av den enkla anledningen att jag inte vill rekomendera något speciellt utpekat (enligt lagstiftningen som gäller i det här landet).

[Anki på Öland]

.......... kan göra saker man normalt inte kan, är då ens kropp renoverad och lämplig att göra dessa saker bara för man inte känner smärtan? Med stor sannolikhet så över tid har man bara blivit sämre på flera sätt.

Mvh.

Tror ju man måste inse att det finns olika grader av helvete. Sen tror jag ju inte heller att om man lever med den högre graden av helvetets smärtor att man av ett par tabletter blir smärtfri så man skuttar runt och gör allt man annars inte kan göra....

[Anma]

Skuldbelägga? Jag har väl aldrig påstått att alla som har ont äter fel eller lever fel. läs om läs rätt ;-)

Jag sa att majoriteten av smärttillstånd kan lindras eller botas med ändrade livsvanor. Alltså inte att de lever fel, men att ändrade vanor kanske kan hjälpa om inte bota. Inget patent sätt vid alla tillfällen.

För fungerar ändrade livsvanor är ju det bättre än att operera (inte riskfritt) eller proppa sig full med mediciner. Fungerar inte kost och livsförändring är det väl självklart att man ska opereras eller äta medicin.

whiplashskadade har säkert hört det du säger, men det har inte jag sagt ;-) Vet om flera whiplashskadade som mår bättre eller bra av Yoga, meditation, gymnastik, kost eller kosttillskott. Men känner även till flera där inget hjälper.... Så varje person och situation är individuell.... Så, som sagt, tror inte det finns patentlösning, men nog bättre att först testa om man kan lindra eller bota med livsförändring innan man proppar sig full med nervgifter och andra kemiska supstanser.

Jag har testat det mesta utom homeopati och annat hockuspockus. Jag var trots allt skadad i nio och ett halvt år.

[pejori]

Säg då inte " majoriteten av smärttillstånd kan lindras eller botas med ändrade livsvanor" När du inte vet vad du talar om.
"Slå sig på tummen, träningsvärk."..

Kom igen när du levt med kronisk värk ett X antal år, eller gått igenom smärtsamma operationer. Du säger säkert att "nejdå, jag behöver ingen smärtlindring" jag har ju bara bytt knä/höftled...
När du sitter med reumatisk värk och dina leder är svårt förvridna och söndervärkta...
När du sitter med svår nervsmärta och dessutom inte blir trodd, när du söker hjälp (läs smärtlindring)
All värk går inte att bota, hur ska man göra då tycker du?
Skjuta sig för att komma undan eller ta den lindring du kan få?

Tror ju man måste inse att det finns olika grader av helvete. Sen tror jag ju inte heller att om man lever med den högre graden av helvetets smärtor att man av ett par tabletter blir smärtfri så man skuttar runt och gör allt man annars inte kan göra....

Man får vara glad att man kan klara det viktigaste i vardagen, typ sköta sin hygien och få hem mat

[Anma]

kan väl inte vetenskapligt bevisa detta. Är inte forskare. Men känner till personligen att så är fallet i många fall och har genom bekantskapskrets även hört andras berättelser samt det jag läst och tagit del av via mina mentorer mm mm.

Men allt går inte att bevisa på en gång. Skolmedicinen har inte alla svar. En gång i tiden betraktades akupunktur som hokus pokus men är numer en allmänt accepterad metod även inom skolmedicinen. Så en vacker dag kanske det går att bevisa att det jag förespråkar verkligen fungerar. :-)

I mångt och mycket sätter jag tilltro till Indiska och Kinesiska metoder för vissa åkommor och tillstånd, skolmedicinen har jag tilltro till när det gäller andra tillstånd och åkommor. Men när vi talar om smärt-tillstånd och värk-tillstånd ger jag inte fem öre för skolmedicinen (går ju bara ut på att lindra och inte bota)

utrycker mig luddigt, jag vet, men det av den enkla anledningen att jag inte vill rekomendera något speciellt utpekat (enligt lagstiftningen som gäller i det här landet).

Akupunktur blev jag dålig av. Mina muskler krampade mer och mer, efter 4 veckor hade jag noll rörlighet i nacken och axlarna. Då avbröt vi behandlingen. TNS samma sak. Jag har ätit alla möjliga slags vitaminer och mineraler. Folsyra ska vara inflammationshämmande. Jag blev piggare, men inte mer smärtfri. Jag har gått på LCHF, vanlig lågklaorikost, varit utan kött, druckit aloe vera, mina smärtor var likadana. Alla slags sjukgymnastiska behandlingar gjorde mig sämre. Massage hjälpte just då jag låg på massagebänken, efteråt mådde jag sämre. Under första åren lurade en vän mig till meditation. Jag skulle bli bra genom att meditera. Det var på sätt och vis bra, jag lärde mig att slappna av och på så sätt få lindring för stunden. Men så fort jag rörde mig så var det tillbaka igen, smärtan.

När jag så fick bedövningen i bakhuvudet vid diagnoctieringen inför studien blev jag smärtfri första gången på 9,5 år. Då fanns ingen tvekan. Jag ville opererar. Dessutom är just denna operation okomplicerad. Lokalbesövning, man går innanför hud och fettlager och så finns nerven där. Det syntet genast var den var klämd, en bit på 1,5 cm var alldeles inklämd inne i muskelhinnan. Den biten var helt missfärgad och tunnare. När op var över efter 25 minuter vred jag på min högerarm på ett sätt som jag inte kunnat under alla år. Detta var på op. bordet.

Vad jag vill säga är att inga Indiska och Kinesiska metoder hade kunnat bota mig, såvida de inte innebar ett operativt ingrepp på en nerv som satt fast och inklämd.

[gnon49]

Själv är jag så "lyckligt lottad" att ledvärken kommer och går. Den gör sig visserligen alltid påmind men inget jag inte kan leva med. Men vid full attack så gör jag minsta möjliga, ser till att vara still och inväntar bara att det skall klinga av, vilket det gör efter några dagar om jag sköter mig. Fingrar o knän är mest utsatta o ömmar rejält. Tack o lov klingar det alltid av och försvinner nästan helt. Men man blir ju inte yngre så besvären lär bestå.

[Elisabeth-Västku...]

Jubbe att jämföra ischias med långvarig och svår värk är ju löjligt. Ischias, även om det gör ont, går i regel över.
Min gamla svärmor hade i somras problem med ischias och hade mycket ont men efter omkring 4-6 Veckor var det över. Och till en gammal människa som bor på äldreboende säger man inte att hon måste byta livsstil.........

Även min sambo får Ischias då och då. Och min spöker ofta.

Men att ha en nerv inklämd i ryggraden, ja du då tar man gärna något som hjälper lite för den nervvärk är inte att leka med.

Om jag går på pvällen och lägger mig och måste välja om ja skall ta något och sen kanske kan sova lite och även kommer ur sängen nästa morgon eller om jag skall låta bli all medicin men inte kan ligga, inte kan sova och inte kan ta mig upp ur sänge nästa dag.. Vad tror du att man väljer då.

Jag tror att varken du jubbe och Chili........ har inte haft långvarig svår smärta

Elisabeth

[Jubbe063]

Säg då inte " majoriteten av smärttillstånd kan lindras eller botas med ändrade livsvanor" När du inte vet vad du talar om.
"Slå sig på tummen, träningsvärk."..

Kom igen när du levt med kronisk värk ett X antal år, eller gått igenom smärtsamma operationer. Du säger säkert att "nejdå, jag behöver ingen smärtlindring" jag har ju bara bytt knä/höftled...
När du sitter med reumatisk värk och dina leder är svårt förvridna och söndervärkta...
När du sitter med svår nervsmärta och dessutom inte blir trodd, när du söker hjälp (läs smärtlindring)
All värk går inte att bota, hur ska man göra då tycker du?
Skjuta sig för att komma undan eller ta den lindring du kan få?
Man får vara glad att man kan klara det viktigaste i vardagen, typ sköta sin hygien och få hem mat

Jo, jag säger majoriteten eftersom det är det jag anser att det är. Men vi kan ju konstatera att du förlitar dig till skolmedicinen trots att den inte fram till dax dato inte kan hjälpa några smärtproblematik i någon större omfattning.

Men vi vänder på det. Du som tydligen "vet vad du talar om". Hur kan du säga motsatsen till mig? Vad har du för belägg för att ändrade livsvillkor inte botar och lindrar?

Ja, slå sig på tummen är en sorts smärta på grund av skadad vävnad, träningsvärk på grund av överbelastning när man är ovan att träna..... Det belyser väl flera olika smärttillstånd. Sen tog jag upp Ichias som är ytterligare en sorts smärtproblematik.

Jaså, du lider av reumatism. Då är vi två om det :-) Reumatismen har jag inte fått botad men håller den under kontroll. Ichiasen var det jag diskuterade tidigare eftersom det var den jag blev kvitt tidigare. Men åter till reumatismen, ändrad kost har minskat på den inflamation som finns i lederna, inte lika stel och inte lika ont mer sen jag kombinerade kost med Yogaövningar.

Men nu är inte det här någon kamp om vem som har rätt eller inte. Ser dock att du missat mina första inlägg eller inte läst alla i alla fall. Sa redan tidigt att där inget annat hjälper måste man naturligtvis förlita sig till operation eller mediciner som dämpar värk. Upprepar dock att det är väl bättre att klara sig med ändrade livsmönster och kost där det fungerar i första hand, och om sånt inte fungerar så förlita sig till medicin. Det ena utesluter inte det andra liksom.

Men skit samma. Jag har gett min bild och min uppfattning av smärta och värk och hur jag hanterar det. Sen hur du gör är upp till dig :-) Det är ju inte mitt fel att du har värk och ont, och inte mitt fel heller att jag funnit sätt som är bättre än vad svensk sjukvård kan erbjuda mig och mina behov :-)

[Jubbe063]

Akupunktur blev jag dålig av. Mina muskler krampade mer och mer, efter 4 veckor hade jag noll rörlighet i nacken och axlarna. Då avbröt vi behandlingen. TNS samma sak. Jag har ätit alla möjliga slags vitaminer och mineraler. Folsyra ska vara inflammationshämmande. Jag blev piggare, men inte mer smärtfri. Jag har gått på LCHF, vanlig lågklaorikost, varit utan kött, druckit aloe vera, mina smärtor var likadana. Alla slags sjukgymnastiska behandlingar gjorde mig sämre. Massage hjälpte just då jag låg på massagebänken, efteråt mådde jag sämre. Under första åren lurade en vän mig till meditation. Jag skulle bli bra genom att meditera. Det var på sätt och vis bra, jag lärde mig att slappna av och på så sätt få lindring för stunden. Men så fort jag rörde mig så var det tillbaka igen, smärtan.

När jag så fick bedövningen i bakhuvudet vid diagnoctieringen inför studien blev jag smärtfri första gången på 9,5 år. Då fanns ingen tvekan. Jag ville opererar. Dessutom är just denna operation okomplicerad. Lokalbesövning, man går innanför hud och fettlager och så finns nerven där. Det syntet genast var den var klämd, en bit på 1,5 cm var alldeles inklämd inne i muskelhinnan. Den biten var helt missfärgad och tunnare. När op var över efter 25 minuter vred jag på min högerarm på ett sätt som jag inte kunnat under alla år. Detta var på op. bordet.

Vad jag vill säga är att inga Indiska och Kinesiska metoder hade kunnat bota mig, såvida de inte innebar ett operativt ingrepp på en nerv som satt fast och inklämd.

Så bra att du funnit din lösning :-) Ja, som jag sa tidigare, varje smärtproblem och varje person är ju individuellt hur man upplever det. Svensk sjukvård med sin vanliga skolmedicin har inte hjälpt mig på något sätt medan alternativa medel gjort underverk, vissa krämpor botade och andra lindrade :-) Finns en gammal devis "du är vad du äter" som jag först testade men det var bara skit till en av mina mentorer gav den indiska motsvarigheten "du är vad du kan tillgodogöra dig" dvs att olika människor kan bryta ner vissa ämnen olika bra och effektivt. Så för min del är det bäst att äta mat som är antiinflamatoriska för att hålla imunförsvar och kroppsfunktioner så bra som möjligt. Sen fysisk aktivitet för att upprätthålla rörlighet och vighet samt muskelstyrka för att stödja leder och ligament.
Finns ju inte patentlösningar utan lösningen måste ju komma från hur man är som person, vilken livssituation man har, vilka skador och vilka krämpor man har. Så, skolmedicin kanske passar en del medan kinesisk eller indisk medicin passar andra bättre.

[Jubbe063]

Jubbe att jämföra ischias med långvarig och svår värk är ju löjligt. Ischias, även om det gör ont, går i regel över.
Min gamla svärmor hade i somras problem med ischias och hade mycket ont men efter omkring 4-6 Veckor var det över. Och till en gammal människa som bor på äldreboende säger man inte att hon måste byta livsstil.........

Även min sambo får Ischias då och då. Och min spöker ofta.

Men att ha en nerv inklämd i ryggraden, ja du då tar man gärna något som hjälper lite för den nervvärk är inte att leka med.

Om jag går på pvällen och lägger mig och måste välja om ja skall ta något och sen kanske kan sova lite och även kommer ur sängen nästa morgon eller om jag skall låta bli all medicin men inte kan ligga, inte kan sova och inte kan ta mig upp ur sänge nästa dag.. Vad tror du att man väljer då.

Jag tror att varken du jubbe och Chili........ har inte haft långvarig svår smärta

Elisabeth

Oj, nu blir jag anfallen från alla håll. Började mitt deltagande här med att delge min åsikt och min erfarenhet, men tydligen så är den "fel". Hujeda mig som inte håller med er andra, fy på mig för att jag mår bättre av alternativa metoder.

Och nej, jag har inte jämfört Ischias med något annan smärt och värkproblematik.

Verkar som alla väljer att frånse delar av det jag säger och bara hugga på valda delar.

Men upprepar, varje individ och varje smärta är individuell och måste väl behandlas på sätt som passar bäst för den personen.

Sen får ni ursäkta om jag anser att livsstil och kost kan lindra och hjälpa i de flesta fall. Det var väl det den här trådan handlar om, dvs hur vi olika deltagare ser på smärtan och den lindring som erbjuds. Anser att Indisk och kinesisk medicin är steget före skolmedicinen när det gäller smärta och värk.

Tyck vad ni vill, är ni nöjda med skolmedicinen så var det. Men gnäll inte på mig bara för att jag inte tror på skolmedicinen i de flesta fall, i en del fall bra men oftast inte. Känner tillräckligt många som funnit hjälp på samma sätt som mig för att vara rätt säker på att livsföring kan bota och lindra. Är övertygad om det, men därmed inte sagt att det är så i samtliga fall men i rätt många.

[Jubbe063]

Ja, det är mina sista ord i den här tråden. Jag vill inte hamna i dispyt eller slå varandra i huvudet om rätt och fel.

Min åsikt och mina erfarenheter har jag delat med mig av. Sen vad ni tycker om det är upp till er.

Har tyvärr fått erfara denna kväll att har man annan åsikt än skolmedicin så blir man villebråd som alla får hacka och slå på.

Fortsättningsvis kommer jag inte att berätta om egna erfarenheter, för ingen verkar ju intresserad av att höra hur andra har det och löst det. Jag vet att det fungerat för mig och rätt många andra och det är guld nog för mig.

[pejori]

Ja, det är mina sista ord i den här tråden. Jag vill inte hamna i dispyt eller slå varandra i huvudet om rätt och fel.

Min åsikt och mina erfarenheter har jag delat med mig av. Sen vad ni tycker om det är upp till er.

Har tyvärr fått erfara denna kväll att har man annan åsikt än skolmedicin så blir man villebråd som alla får hacka och slå på.

Fortsättningsvis kommer jag inte att berätta om egna erfarenheter, för ingen verkar ju intresserad av att höra hur andra har det och löst det. Jag vet att det fungerat för mig och rätt många andra och det är guld nog för mig.

Det är ingen som varken anfaller eller slår dig i huvudet.
Men slår du dig för bröstet med att du blev hjälpt av alternativa metoder och därmed tror du har universallösningen, får du räkna med mothugg.
DU blev hjälpt, men det innebär inte att det fungerar för merparten, eller ens hälften, då smärttillstånd har mycket stor spännvid.
Att därmed påstå att majoriteten skulle bli bättre är att ta i.
Du har inte en susning om, hur vi andra lever eller äter, du kan bara anta att du äter "rätt" och andra äter fel.

Nej, jag har inte reumatisk värk, men däremot har jag inlevelseförmåga när det gäller olika smärttillstånd.