Om smärta, smärttillstånd och teorier bakom, Egna och vetenskapligt bevisade teorier Alternativ

[Motti]

Anma !jag har en inflamation i axeln plus en förkalkning ! Tyvär är det ju så att man kan inte skriva och berätta allt här fär då skulle det bli en hel jäkla bok som ingen har lust att läsa

[Anma]

Anma !jag har en inflamation i axeln plus en förkalkning ! Tyvär är det ju så att man kan inte skriva och berätta allt här fär då skulle det bli en hel jäkla bok som ingen har lust att läsa

Jag upptäckte nu att jag läste ditt inlägg slarvigt, du går ju hos sjukgymnast.

[mamamaggan]

Motti , har du provat akupunktur ? Fick det samtidigt som jag åt smärtstillande ,

Det hjälpte mig under en tid mot min värsta smärta. Provade TNS men den hjälpte inte mig alls.

Jag gick hos sjukgymnast som tog fram ett program med vattengympa, special bara för mig , och när jag gjort det i en halvtimme i 34-gradigt vatten så fick jag akupunktur.

Det gjorde att det som är skadat " domnade " bort som om jag fått tandläkarbedövning just där och det hände att jag somnade sittande med nålarna i mig.

Efter en sådan behandling åkte jag hem och sov avslappnat i fler timmar , något som var näst intill omöjligt annars. Först satt effekten i kanske 12 - 15 timmar men minskade vartefter.

Fick den behandlingen två gånger i veckan men sedan " tog " inte akupunkturen längre .

Det är tydligen så att kroppen vänjer sig vid akupunkturen och ger inte samma effetkt , samma som med smärtstillande egentligen , man får öka dosen om den ska samma effekt.


Ni som har smärta , har ni inte provat akupunktur så prova iaf. Jag trodde inte ett dugg på det från början men den gjorde att jag orkade med min smärta bättre så länge akupunkturen gav effekt.

Sedan fick jag öka det smärtstillande och använder numera sådana morfinpreparat som man ger till cancerpatienter i livets slutskede annars skulle jag inte ens få sova de c:a 3 timmar åt gången som jag gör nu .

Nöden har tyvärr ingen lag och jag har använt morfin i 11 år , Nu har jag fått mer problem , mer nervvärk än jag redan har p g a skadan , och går just nu på oerhörda mängder . Förhoppningsvis ska det senaste kunna avhjälpas med operation där chansen är iaf drygt 50 % att den ska lyckas och jag slipper bli förlamad från midjan och neråt.

[Anma]

Jag har provat akupunktur, men blev bara sämre av det. Hela överkroppen låste sig och jag blev stelare än vanligt. Men många smärtpatienter blir hjälpta så jag tycker visst att man ska prova. Blir man sämre så är det bara att avbryta behandlingen.

[Motti]

TNS hjälper jättebra !bara det att jag slarvar ibland men det hjälper .Och så är det så att jag bor på landet och har inget körkort så det funkar inte att åka till sjukgymnast flera gånger i veckan ,taxi härifrån och tillbaks skulle kosta mig 600 i veckan eller mer ,inte för vi inte har råd men ändå tänk er 1000 kr i veckan typ .Sen fattar jag inte varför de inte kan operera mighade en vännina som var Exportchef på FIX hon blev opererad och blev helt återställd och spelar Golf än.Måste man ha en viktig position för att få hjälp ? Det viktigaste i mitt liv 'är ju min trädgård och nu klarar jag knappt att rensa ogräset ,det handlar ju om livskvalitet

[mamamaggan]

Motti , jag bor inte precis granne med lasarettet där jag fick min behandling och jag har körkort men kan inte köra så långa sträckor och fick nte heller köra bil när jag gjort akupunkturbehandlingen .

Du kan ju åka sjuktransport där landstinget står för den större delen av kostnaden. Här kostar det 75 kr enkel resa har jag för mig och så finns det ett tak precis som inom sjukvården , när man kommer upp till en viss summa för resorna så betalar man inget mer.

Kostnaden skulle bli 300 kr i veckan för resorna i kanske 5 veckor, sedan får du frikort , och behandling av sjukgymnast kostar där jag bor 100 kr per gång . Likadant där , efter 4 - 5 veckor får du frikort och betalar inte något alls under det återstående året.

Du skriver att ni skulle ha råd men ändå vill du inte gå på behandlingarna. Varför inte då ? Mår man dåligt och dessutom har råd så gör man väl vad som helst för att få må bättre .

Varför man inte blir oprererad när någon man känner blir det kan ju bero på att man inte har exakt samma problem och att läkarna inte bedömer att en operation skulle hjälpa dig.

Vi är alla olika och vi kan inte ha exakt samma sjukdomsproblem , en operation som hjälper den ena kanske inte alls hjälper den andra . Det kanske t o m är så att det skulle förvärra problemet om man opererar .

Har hört om personer med liknande skada som jag har som opererats och blivit bättre medan jag är opererad tre gånger och det har inte gett något bra resultat alls. Nu opererar man inte mer eftersom det tvärtom kan ge upphov till mer problem , vilket det redan gjort av de operationer jag gjort.


Ibland måste man " komma överens " med sin smärta och tyvärr få inse att man kan inte göra allt som man vill längre även om det är det som man vill allra mest.

Det är också något man måste lära sig att acceptera , inte bara den fysiska smärtan , utan också " smärtan " av avstå sina favoritsysselsättningar.

Man måste titta på det halvfyllda glaset och känna efter om det är halvtomt eller halvfullt , d v s ska jag gräva ner mig för det jag inte kan göra eller ta till vara det jag fortfarande kan och glädjas över det.

[Motti]

Jag har faktiskt inte fått det erbjudandet ! så vi har troligtvis inte dom erbjudanden i vårt Landsting i Nässjö !

[mamamaggan]

Det finns nog i alla landsting så ta och hör dig för.

[Motti]

När vi diskuterade vilken behandling jag skulle ha så blev jag erbjuden sjukgymnastik" DÅ SA JAG ATT JAG BOR NÄSTAN 5 KIKLOMETER UTANFÖR nÄSSJÖ OCH HAR INGET KÖRKORT borde inte dom informera mig då om andra möjligheter ?Det tycker jag !

[mamamaggan]

Visst borde de ha informerat dig men vi lever inte i en perfekt värld.

Kom på att jag vet ju inte om det finns någon möjlighet för dig att åka allmänna kommunikationer , t ex buss .

Bor man på landsbygden så brukar man kunna få åka med skolskjutsen , fråga om det också .

[Elisabeth-Västku...]

Motti du valde ju säkert själv att bosätta dig utanför samhället. Inte kan jag då förvänta mig att allt jag sen behöver kommer hem till mig.

Vad skulle jag ha sagt, jag fick åka till Strängnäs flera gånger. Var 43 mil enkel väg. Sen kom övernattningar till. Och vi fick bekosta allt själv.

Samtidigt som du alltid skriver att du har det så bra ställd ekonomisk, så är sjukresor för dyra.

Får inte att gå det ihop

När jag efter flera års väntan äntligen fick min axelprotes så fick jag efteråt länge åka 2x/veckan till sjukgymnastik. Från mitt hem till sjukhuset var det mer än 5 km

Elisabeth

Redigerat av Elisabeth-Västkustkolonisten: 02-10-2012, 07:43

[Ugglemormor]

Har man gjort allt, kollat sjukresor/buss eller vad det månne vara, men inte få ihop det så om man har hoppet att bli bättre så då är det för mig iof, ett alternativ att använda de pengar jag äger att få det jag behöver....

Det finns många som inte ha den möjligheten, tyvärr, inte ens att bekosta det som behövs för frikort .....
Sjukvården promenerar inte precis dit man bor, även att den gjorde för mig efter förra op. tills jag kunde bli körd till sjukgymn.

Att bli "vän" med sin smärta, ser jag inte som ett alternativ för min del, för att varit smärtfri efter en längre tids smärta, vet jag nu hur bra man kan må om hjälpen finns att få.....
Jag ser inte heller att de som inte klagar som "hjältar", möjligen en högre tröskel att tåla dem, och för "nällspikar" ser jag inte som "offer", utan de som inte klarar sig med sin smärta.

Har provat akupunktur, --- den värsta pinan i mitt liv! Kortison -- ingen hjälp alls, men fylls med vätska....
TNS --- förde mig till psyk.akuten, reagerade helt galet och sen är det bara att konstatera att man var allergisk för ström. Gjorde bara det enda försöket

Den som utjnyttjar oss andra med sin sk. migrän, borde ha kollats länge sedan, men förstår att då tappar hen möjligheten att kontrollera sin omgivning...... sorgligt, men sant!

[Anma]

Har man gjort allt, kollat sjukresor/buss eller vad det månne vara, men inte få ihop det så om man har hoppet att bli bättre så då är det för mig iof, ett alternativ att använda de pengar jag äger att få det jag behöver....

Det finns många som inte ha den möjligheten, tyvärr, inte ens att bekosta det som behövs för frikort .....
Sjukvården promenerar inte precis dit man bor, även att den gjorde för mig efter förra op. tills jag kunde bli körd till sjukgymn.

Att bli "vän" med sin smärta, ser jag inte som ett alternativ för min del, för att varit smärtfri efter en längre tids smärta, vet jag nu hur bra man kan må om hjälpen finns att få.....
Jag ser inte heller att de som inte klagar som "hjältar", möjligen en högre tröskel att tåla dem, och för "nällspikar" ser jag inte som "offer", utan de som inte klarar sig med sin smärta.

Har provat akupunktur, --- den värsta pinan i mitt liv! Kortison -- ingen hjälp alls, men fylls med vätska....
TNS --- förde mig till psyk.akuten, reagerade helt galet och sen är det bara att konstatera att man var allergisk för ström. Gjorde bara det enda försöket

Den som utjnyttjar oss andra med sin sk. migrän, borde ha kollats länge sedan, men förstår att då tappar hen möjligheten att kontrollera sin omgivning...... sorgligt, men sant!

Vad synd att ni inte får ihop det med resorna.

Att bli vän tills man får hjälpen gör livet mycket enklare att klara tror jag, men var och en väljer sina egna strider och sitt sätt. Vill man vara bitter, klagande gnällis eller så glad som möjligt, eller något annat, det väljer man ju själv. Visst, i akuta skeden fungerar man med reptilhjärnan, men i längden har vi faktiskt själva makten både över våra känslor och våra tankar. Men det kräver en del att bryta gamla mönster.
Man är varken hjälte eller offer. Jag för min del valde att må så bra som möjligt psykiskt när kroppen falererade. Andra gör annorlunda.

TNS och akupunktur gjorde mig också mycket sämre. Hamnade dock inte på psyk, men kroppen mådde skit.


Kan du snälla sluta tjata om hen och hens "låtsasmigrän" i den här tråden, det tillför ingenting. Tack!

Redigerat av Anma: 02-10-2012, 10:07

[Ugglemormor]

Anma,

Även en "inbildningssjuk" är ett sjukdom, tror jag, men vet inte mer om det än vad som finns framför ögonen på mig.........

[Anma]

Anma,

Även en "inbildningssjuk" är ett sjukdom, tror jag, men vet inte mer om det än vad som finns framför ögonen på mig.........

Ja, men inte ett smärttillstånd.

[Cacki]

Vad synd att ni inte får ihop det med resorna.

Att bli vän tills man får hjälpen gör livet mycket enklare att klara tror jag, men var och en väljer sina egna strider och sitt sätt. Vill man vara bitter, klagande gnällis eller så glad som möjligt, eller något annat, det väljer man ju själv. Visst, i akuta skeden fungerar man med reptilhjärnan, men i längden har vi faktiskt själva makten både över våra känslor och våra tankar. Men det kräver en del att bryta gamla mönster.Man är varken hjälte eller offer. Jag för min del valde att må så bra som möjligt psykiskt när kroppen falererade. Andra gör annorlunda.

TNS och akupunktur gjorde mig också mycket sämre. Hamnade dock inte på psyk, men kroppen mådde skit.
Kan du snälla sluta tjata om hen och hens "låtsasmigrän" i den här tråden, det tillför ingenting. Tack!

Idag kan man dessutom få jättebra hjälp med den biten genom kognitiv beteendeterapi.

Redigerat av Cacki: 02-10-2012, 10:32

[Ugglemormor]

Ja, så är det. Ser ju illa migränen gör med den jag talat om och försöker endast finnas till i tysthet när hen mår så dåligt. I det tillståndet är man nog inte kapabel att helt plötsligt börja "anfalla" sina nära att de inte gör som hen vill.
Jag har för mig att dev gjorde en del tester på hen efter olyckan och där hade det blivit mer skador än det mot huvudet. Hon har också svårt att leva med smärtan, även att hen inte gnäller, men jag ser det i hennes ögon att det är svårt.
Vår diskussion har varit om att ev. olyckan utlöste det hela, kanske låg något latent, men ingen av släkten utom mor som hade mindre attacker periodvis, finns det inte att hitta.
Få se vad hon kan få för hjälp mer än ytterligare mer piller ...... vimsig av det hon redan har.....
Jag söker efter ifall det kan finnas ärftligt? jag o maken har inga, men dottern kan få ett ordentligt attack och har medicin för det, men det händer så sällan, trol. stressutlöst historia....

Fick nyss besked om att jag står först i kön, får reda på senast i morgon när jag ska in.
Kanske slipper jag akuten .......

[Elisabeth-Västku...]

Vad synd att ni inte får ihop det med resorna.

Att bli vän tills man får hjälpen gör livet mycket enklare att klara tror jag, men var och en väljer sina egna strider och sitt sätt. Vill man vara bitter, klagande gnällis eller så glad som möjligt, eller något annat, det väljer man ju själv. Visst, i akuta skeden fungerar man med reptilhjärnan, men i längden har vi faktiskt själva makten både över våra känslor och våra tankar. Men det kräver en del att bryta gamla mönster.
Man är varken hjälte eller offer. Jag för min del valde att må så bra som möjligt psykiskt när kroppen falererade. Andra gör annorlunda.

TNS och akupunktur gjorde mig också mycket sämre. Hamnade dock inte på psyk, men kroppen mådde skit.
Kan du snälla sluta tjata om hen och hens "låtsasmigrän" i den här tråden, det tillför ingenting. Tack!

Anma även om du har mått dåligt så kunde du fortfarande resa, du kann gå ut med hunden osv. Kunde jag göra det, så skulle jag aldrig gnälla.

Vän kan jag inte bli med min dåliga hälsa men jag igonerar mycket. Att gnälla hela dagen hjälper inte mig.
Men när man inte längre kan göra nåt av det som man tyckte var roligt, ja då blir det inte lätt.

Stugan och trädgården sålde vi 2004, gick inte längre. Båda sakanr vi trädgården och stugan fortfarande.
Nu sålde vi också husbilen, gick inte längre. Det saknar jag också, vi gjorde underbara resor och det passade oss så bra efter stugan.

Som tut är så finns datorn här.

Elisabeth

[Ugglemormor]

Elisabeth,

Det var sorgligt att höra om ditt liv som den har blivit trots allt du försökt att få hjälp med. Jag tänte när jag läste ditt inlägg att hur orkar du med livet? En dag i taget?
Att inte kunna gå, även om man inte skulle bli en "hurtbulle" skulle ge mycket mer frihet att kunna ta sig lite mer normalt ut eller vad det månne vara.
Detta är min stora rädsla ---- att inte kunna gå mera utan bli sittandes, kan inte föreställa mig den tillvaron, men kan delvis sätta mig i det när jag satt i rullstolen endast några veckor i taget efter foroperationerna, men i höstas förlorade jag känseln fr. midjan o ner och nu sitter man i samma båt igen........
Hur mycket orkar man egentligen? Och hur länge orkar de som finns omkring en hela tiden?
Varifrån får man krafter till allt detta?

mamamaggan;

Jag visste inte att du har så jobbigt i din vardag. Sorry om jag sårat dig ........

[*Stintan*]

Vad synd att ni inte får ihop det med resorna.

Att bli vän tills man får hjälpen gör livet mycket enklare att klara tror jag, men var och en väljer sina egna strider och sitt sätt. Vill man vara bitter, klagande gnällis eller så glad som möjligt, eller något annat, det väljer man ju själv. Visst, i akuta skeden fungerar man med reptilhjärnan, men i längden har vi faktiskt själva makten både över våra känslor och våra tankar. Men det kräver en del att bryta gamla mönster.
Man är varken hjälte eller offer. Jag för min del valde att må så bra som möjligt psykiskt när kroppen falererade. Andra gör annorlunda.

TNS och akupunktur gjorde mig också mycket sämre. Hamnade dock inte på psyk, men kroppen mådde skit.


Kan du snälla sluta tjata om hen och hens "låtsasmigrän" i den här tråden, det tillför ingenting. Tack!

Jag håller med dig... jag har samma inställning. Man väljer själv hur man vill förhålla sig till sina krämpor och sin värk. Man får lära sig leva med det helt enkelt och göra det bästa möjliga av sin situation och nyttja den hjälp till lindring som går att få. Försöka se det positiva i tillvaron trots värken. Att vara en bitter, klagande gnällspik som ständigt ältar sina sjukdomar mår ingen bättre av, allra minst omgivningen. Varför ska man utsätta sina närmaste för det? Risken är ju att dom drar sig undan för att man är så jobbig när man inte kan prata om något annat än sjukdomar och hur dåligt man mår. Så vill jag inte ha det och därför pratar jag sällan om hur jag mår. Mina närmaste vet det ändå.