Om smärta, smärttillstånd och teorier bakom, Egna och vetenskapligt bevisade teorier Alternativ

[Ugglemormor]

Det är precis som vi har gjort när vi inte orkade med "jämmerdalens allla kval" inte stannar man där frivilligt när det går inte att göra något åt.........
Sen att man hör av gnäller gm omvägar gm andra, så påverkar det inte på samma vis. Hen har gjort sitt eget val o får stå ut med det, precis som vi andra som har olika skadeproblem och hjälper varandra så gott det går.
Trots det ska man inte sopa undan allt, gråter gör man men i ensamhet när det behövs.
Jag gör mina val med den erfarenheten och kunskapen jag har, även att jag tål inte smärtan, men bli beroende av medicin, det är inte en önskvärt alternativ heller............

[Elisabeth-Västku...]

Men ugglemormor du gnäller ju i var och varannan tråd här. Ursäkta mig men så är det ju.

[*Stintan*]

Mediciner är ett måste för många och helt klart ett alternativ!

[Pia L]

Att leva med kronisk smärta OCH vara anti emot starkare värktabletter är två inte så kompatibla faktorer vilket jag erfar varje dag och inte har jag ändrat inställning till smärtstillande för det, jag vet.....korkat när det finns så bra smärtstillande att få.
Men varje dag är den andra lik, klockan startar en timme innan barnen kliver upp för att komma iväg till skolan. Efter flera korta powernaps undernatten så känner man sig mer död än levande, känns som att kroppen fortfarande sover fast huvudet är vaket och man försöker kämpa för att röra kroppsdelarna och sakta men säkert så rör sig händer och fötter......bra, ingen koma då alltså.
Efter någon timme klarar man av att rulla sig mot sängkanten och pallra sig upp i sittande ställning, smärtan som kör igenom kroppen gör att man sitter 5-10 minuter för att inte svimma.
Kläderna ligger snyggt på stolen bredvid sängkanten, strumporna är ingen idé att försöka få på sig på morgonen, jag når varken ner till fötterna eller klarar av att böja benet för att få tag på foten, mjukisbyxorna på för att ens tänka tanken på att försöka kränga sig i ett par tighta jeans och dessutom knäppa knappen är ju bara löjligt.
Sist men inte minst innan jag försöker resa mig från sängen så måste ju det viktigaste på.......ansiktsmasken, den där positiva, glada, harmoniska som jag alltid bara måste ta på mig för att möta andras blickar, utan den skulle jag inte kunna andas p.g.a. smärtan.
För ca. 2 veckor sedan tappade jag min värdefulla mask och det slutade med att jag låste in mig i ett rum 5 dygn innan jag hade lyckats hitta den och reparerat skadorna den fått, smärtan kan verkligen spöka till psyket och fallet ner i hålet är så ohyggligt djupt och hårt.

Kan någon rekommendera något smärtstillande som hjälper att ta av dom värsta topparna på smärtan men som gör att man inte känner sig som en zombie och INTE är vanebildande och man inte skall behöva ta varje dag utan bara när smärtan bli FÖR stor?

[mamamaggan]

Pia , vad säger man ?

Ingen kan förstå en annan människas hela smärta , både den fysiska och den psykiska , men hoppas du känner att jag till stor del förstår hur du har det.

Kan också förstå din inställning till smärtstillande , har haft den själv men efter 11 år med vanebildande preparat så är jag tacksam för att de finns.

Vad är det som skrämmer dig så ? Att de är vanebildande innebär att det är svårt att sluta med dem men kommer du någonsin att komma i den situationen ?

Jag har provat att vara utan och det var ingen trevlig upplevelse varken med värken eller vad som hände med min kropp för övrigt. Nu fick inte jag värre symptom än att jag inte kunde sova i stort sett alls på en dryg vecka mer p g a rastlöshet än av värken .

Den gjorde mig alldeles knäpp , jag kunde inte koncentrera mig på något utan klättrade bokstavligen på väggarna.

Avbröt det hela efter en dryg vecka när jag insåg att symptomen trots allt inte skulle bli värre och att de skulle ge sig inom en eller två veckor till.

Min värk kommer med drygt 99% säkerhet aldrig att ge sig och då kommer jag heller aldrig i den situtationen att jag ska sluta med smärtstillande.

Det preparat du efterlyser , ett att ta bara ibland , tror inte jag existerar. Jag tror heller inte på att bara ta ibland , det har jag lärt mig genom åren.

Den sitaution jag befinner i mig just nu har också lärt mig att jag behöver ta mindre smärtstillande om jag tar dem regelbundet. Att vänta tills man har så ont att man inte alls står ut gör att iaf jag måste ta 3 - 4 doser samtidigt i stället för att ta 2 doser ett några gånger per dygn.

[Ugglemormor]

Nej Elisabeth,

Nu missuppfattar du dig, jag har snackat om smärta, olika sorters diagnoser och div. i detta tråd. Även jag har vissa funderingar, men må så då vara ........

En viss del smärtlindrande kan nog vara bra, men det gäller att ha en bra läkare som man kan diskutera detta med, för man blir ju inte lika hjälpt om man använder samma medicin för jämnan.
Jag tänker på också de skador som mediciner gör i kroppen efter en längre tids användning.......

Att gå/sitta i morfinflummer är absolut inget alternativ till mig. Har sett alldeles för många som blivit beroende av det och att den rävgiften förändrar ens personlighet med tiden..
Det är som att välja mellan pest eller kolera.......... och tänker inte ta varken det ena eller det andra....
Jag är medveten om att dessa medel används, träffade i sjukg. tanter som bara snackade om sina olika morfintabletter/plåster och jämförde mot eller med...... upplevde det som ett mardröm.. men vet att det är så i vissa fall.
Här hemma, om jag blev beroende, skulle jag få se efter en plats i ett sjukhem/boende, där går gränsen vad som tåls av min omgivning. Det finns då inte så mycket val att göra.......
Jag vet, ingen har lovat mig en dans på rosor, så funkar inte livet o det begär jag inte heller.......

[Elisabeth-Västku...]

Pia L jag förstår dig såväl men den medicin du efterlyser finns inte

[Pia L]

mamamaggan : Inser när jag läser ditt inlägg att min önskan kanske bara var en utopi, men jag vill inte gå omkring och vara luddig i handling och ord, jag vill vara klar i huvudet. Men tack för att du tog dig tid att svara så utförligt som du gjorde.

[gunsta]

.......

Den sitaution jag befinner i mig just nu har också lärt mig att jag behöver ta mindre smärtstillande om jag tar dem regelbundet. Att vänta tills man har så ont att man inte alls står ut gör att iaf jag måste ta 3 - 4 doser samtidigt i stället för att ta 2 doser ett några gånger per dygn.

En inställning som jag delar - jag äter min medicin regelbundet, smärtan är ju inte borta för det, inte alls - men misstänker att den skulle vara betydligt värre om jag inte vore regelbunden i mina vanor. Jag är också motståndare till 'värktabletter' - men som det är nu kan jag inte vara det. Jag har ett liv och jag har anhöriga att tänka på.

[gnon49]

Jag håller med dig... jag har samma inställning. Man väljer själv hur man vill förhålla sig till sina krämpor och sin värk. Man får lära sig leva med det helt enkelt och göra det bästa möjliga av sin situation och nyttja den hjälp till lindring som går att få. Försöka se det positiva i tillvaron trots värken. Att vara en bitter, klagande gnällspik som ständigt ältar sina sjukdomar mår ingen bättre av, allra minst omgivningen. Varför ska man utsätta sina närmaste för det? Risken är ju att dom drar sig undan för att man är så jobbig när man inte kan prata om något annat än sjukdomar och hur dåligt man mår. Så vill jag inte ha det och därför pratar jag sällan om hur jag mår. Mina närmaste vet det ändå.

Skriver nog dom flesta under på. Att prata om sina krämpor är aldrig fel men blir det för mycket av det goda riskerar man nog att verka tjatig. Skillnaden märks alltid efter ett tag.

[Anki på Öland]

Att leva med kronisk smärta OCH vara anti emot starkare värktabletter.......................

Samma här men eftersom jag inte delar boende med varken barn eller sambo kan jag lägga bort masken närhelst jag är hemma.

[*Stintan*]

Skriver nog dom flesta under på. Att prata om sina krämpor är aldrig fel men blir det för mycket av det goda riskerar man nog att verka tjatig. Skillnaden märks alltid efter ett tag.

Visst gör det. Har ett par bekanta som ständigt tjatar om sina sjukdomar. Allt kretsar kring dom och det blir vansinnigt tröttsamt i längden. Jag drar mig i det längsta för att ha kontakt med dom men efter att ha lyssnat på ältandet i flera år så orkar man inte.

[Ugglemormor]

Jo jag förstår ..... det är enklare att leva ensam med sina problem, vilka de än är än anpassa sitt liv efter andras tycke.
Det är ju inte roligt att höra "vad är du sur för" när man fått ordentligt ont ...... sånt gör mig pissförb.....
att behöva upprepa samma mening 511 ggr när man har ordentligt ont.......
Höra, att ännu en vinter "förstört" pga mig.......

Därför ser jag smärtan som en fiende och de starkare medicinerna skulle jag ändå inte få använda mig av....
Så vad gör man???????...

[mamamaggan]

mamamaggan : Inser när jag läser ditt inlägg att min önskan kanske bara var en utopi, men jag vill inte gå omkring och vara luddig i handling och ord, jag vill vara klar i huvudet. Men tack för att du tog dig tid att svara så utförligt som du gjorde.

Nu kanske inte jag är den rätta att uttala mig om hur luddig jag är men jag anser att jag är mycket redigare med preparaten än utan. De tar bort den del av smärtan som gör mig verkligen luddig och ger mig en bättre sömn som också gör att jag är mer klar i huvudet när jag är vaken.

Det är olika hur man reagerar på smärtstillande . Jag har nog haft tur efter att ha hört om en del som äter samma sort som mig och deras reaktioner.

Jag har under åratal tagit preparat som säljs på gatorna som en sorts knark men har själv inte haft några " skumma " upplevelser av dem.

Redigerat av mamamaggan: 02-10-2012, 16:04

[Irene_L]

För att kunna ta sig ur sängen och få liiite mening i livet måste man ibland ta till riktigt starka mediciner. Så är det i mitt fall. Jag har inget att välja på om jag ska ha någon mening i detta liv med denna värk! Sen kanske mitt liv förkortas genom att jag tar denna medicin men ibland har man inget val!

Sen försöker man också hitta saker som underlättar livet...jag är så glad att jag har min fåtölj som funkar så bra med min rygg. Då kan jag ha datorn i mitt knä. Skulle jag sitta på en datastol skulle både rygg och axlar värka och bränna bara efter några minuter!

[mamamaggan]

Vi verkar resonera lika du och jag Irene.

Har genom åren träffat vårdpersonal som uttryckt sig som så att du är värd att få din smärta lindrad så bra det går , var ingen martyr , det tjänar ingen på . Inte du , inte din familj eller andra .

Du har en skön fåtölj , jag har fått en anordning som gör att jag kan höja och sänka huvudändan på sängen med en liten dosa . Underbart , för jag kan inte sitta uppe för länge men kan då t ex titta på TV halvsittande i sängen.

[*Stintan*]

Jo jag förstår ..... det är enklare att leva ensam med sina problem, vilka de än är än anpassa sitt liv efter andras tycke.
Det är ju inte roligt att höra "vad är du sur för" när man fått ordentligt ont ...... sånt gör mig pissförb.....
att behöva upprepa samma mening 511 ggr när man har ordentligt ont.......
Höra, att ännu en vinter "förstört" pga mig.......

Därför ser jag smärtan som en fiende och de starkare medicinerna skulle jag ändå inte få använda mig av....
Så vad gör man???????...

Nej jag tror inte att du förstod. Varför skulle det vara enklare att leva ensam med sina problem? Anpassning ska väl inte bara den som har värk göra, det är ju en ömsesidig anpassning. Måste man vara sur för att man har ont? Vadå ännu en vinter förstörd? Hade någon sagt så till mig hade jag sparkat ut vederbörande. Å andra sidan så kan man ju inte begära att partnern t.ex. ska sluta leva och känna sig fastlåst bara för att man själv har krämpor.

[Ugglemormor]

Japp, inget resultat av någon, varken irl eller annat.........

Kanske lika bra att ligga i sin säng med den tilltagande förlamningen och sviktande kontrollen av vad som kommer ut ....... och ge fanken i allt ...... liknar rena långvården ändå så ...... inget blir gjort ändå....

[*Stintan*]

Japp, inget resultat av någon, varken irl eller annat.........

Kanske lika bra att ligga i sin säng med den tilltagande förlamningen och sviktande kontrollen av vad som kommer ut ....... och ge fanken i allt ...... liknar rena långvården ändå så ...... inget blir gjort ändå....

Var det där ett svar på mitt inlägg så förstår jag inte vad du menar.

[Ugglemormor]

Du, Stintan, hann svara innan jag fick mitt iväg, då blev det så.

Det är bara så att när nu även det hö. benet hänger inte med så kommer jag inte kunna gå ur sängen.

Ja, så är det, jag är en bromskloss i vägen, och hur roligt är det då? Då vill man helst slippa höra om allt man bör orka göra, kunna resa som ingenting och massa annat. Jag har sagt att åk själv med polare, jag fixar hjälp själv, jag vill inte höra mer att vara "ett hinder", du förstår?

Just nu skulle jag inte kunna göra mer med kroppen full med morfin, det hjälper inte att man håller på att blir förlamad fr. midjan igen ----igen....fy katten!
Jag ser inget roligt i detta att kunna tänka positivt och le ---- det blir nog en smärtgrin istället.

Under min wiplash-värk reste vi mycket, hålla masken och stoppa i sig olika piller för att uppnå det man skulle.
Där förstår jag mamaggans resonemang om mediciner, men endast Citodonet tog mig akut till sjukhuset pga att levern inte tålde det, men den smärtan gav sig av bara så där, vilket jag är innerligt glad för.

Visst känns det att kasta ut den som kräver, men så enkelt är det inte, det blir i praktiken jag som får lämna detta för ett kommunboende.
Jag hoppas så innerligt att jag blir hjälpt och kan gå igen, men varje dag som går blir bara svårare......trots att nu finns alla pappren där de ska, men har inte fått tiden, vet inget......man känner sig liten!