Dom du helst umgås med, Vilka egenskaper har dom? Alternativ

[pejori]

Många åsikter om hur andra bör vara - trots att det inte ligger inom möjlighetens ram att ens påverka det minsta lilla

Själv funderar jag ofta över vem jag vill vara och hur jag kan nå dit eftersom det är det enda jag har makt över

..och som svar på trådskaparens fråga; jag umgås med människor som får mig att må bra...

Låter som en bra idé,

[Christa]

Många åsikter om hur andra bör vara - trots att det inte ligger inom möjlighetens ram att ens påverka det minsta lilla

Själv funderar jag ofta över vem jag vill vara och hur jag kan nå dit eftersom det är det enda jag har makt över

..och som svar på trådskaparens fråga; jag umgås med människor som får mig att må bra...

Just dom markerade orden läste jag i en bok en gång. Vad får då människor att må bra? Det kan ju vara lite olika men hur är dom som får dig att må bra Gunilla?

[*Stintan*]

Just dom markerade orden läste jag i en bok en gång. Vad får då människor att må bra? Det kan ju vara lite olika men hur är dom som får dig att må bra Gunilla?

Varför måste det förklaras? Går det ens? Tycker det var ett jättebra svar.

[Christa]

Varför måste det förklaras? Går det ens? Tycker det var ett jättebra svar.

Hur menar du?

[Gunilla T]

Hahaa Christa....det går inte att svara på utan att det återigen blir en uppräkning av egenskaper hos andra som jag gillar eller ogillar

Det handlar inte om detta utan om hur en annan människa får mig att känna mig - alltså mina känsloupplevelser. Dessutom tror jag att det varierar under livets gång..

En gång för länge sedan satt jag med en av stadens välkända missbrukare på en soffa vid torget och försökte förmå honom att lägga in sig för avgiftning. Plötsligt började mannen läsa dikter för mig, en del välkänd poesi men även egenskrivna mycket vackra, djupt intellektuella verser som skrivits av en reflekterande människa.
Denna händelse har jag burit med mig hela livet och återvänt till många gånger, du får själv fundera ut varför...

[Christa]

Många åsikter om hur andra bör vara - trots att det inte ligger inom möjlighetens ram att ens påverka det minsta lilla

Själv funderar jag ofta över vem jag vill vara och hur jag kan nå dit eftersom det är det enda jag har makt över

..och som svar på trådskaparens fråga; jag umgås med människor som får mig att må bra...

Ja kanske svårt att svara på som du skriver men du skriver också ovanstående. Mitt syfte med tråden var faktiskt att utveckla mig själv så att jag i så stor utsträckning som möjligt är den där personen som människor trivs med att umgås med.

Jag tycker själv att det är roligt att umgås med människor som har kunskaper och erfarenheter som jag inte har och som dom delar med sig av. Därför har jag frikostigt delat med mig av mina egna kunskaper men alla kanske inte är som jag.

[*Stintan*]

Hur menar du nu? Trivs inte människor att umgås med dig som du är? Umgås gör man väl helst med människor man gillar och trivs ihop med och som sagt mår bra av. Det är ju en känslosak mellan två människor. Man kanske bör veta att det finns intresse innan man delar med sig av sina egna kunskaper och erfarenheter annars blir det ju bara jobbigt. Men varför ska man behöva ändra på sig?

[Aqvakul]

Hur menar du nu? Trivs inte människor att umgås med dig som du är? Umgås gör man väl helst med människor man gillar och trivs ihop med och som sagt mår bra av. Det är ju en känslosak mellan två människor. Man kanske bör veta att det finns intresse innan man delar med sig av sina egna kunskaper och erfarenheter annars blir det ju bara jobbigt. Men varför ska man behöva ändra på sig?

Man får vara lyhörd och gå på känslan. Krånglar man till det, blir det bara knepigt...

[Christa]

Hur menar du nu? Trivs inte människor att umgås med dig som du är? Umgås gör man väl helst med människor man gillar och trivs ihop med och som sagt mår bra av. Det är ju en känslosak mellan två människor. Man kanske bör veta att det finns intresse innan man delar med sig av sina egna kunskaper och erfarenheter annars blir det ju bara jobbigt. Men varför ska man behöva ändra på sig?

Jag försöker alltid utveckla mig själv. En del människor är sociala genier och det är inte jag. Samtidigt vill jag inte bli en falsk smickertyp heller. De senaste 7 åren har jag i stort sett bara umgåtts med min sambo. Har ju flyttat till en ny ort och var också slutkörd så jag har inte varit så intresserad av att träffa nya vänner.

För mig är det inte att krångla till det att vilja utveckla mig själv. Den dag jag slutar att göra det så är jag död. Det gäller på alla plan och visst vore det väl tråkigt om man inte lärde sig något utan var likadan som man var för 20 år sedan.

[Gunilla T]

Jag försöker alltid utveckla mig själv. En del människor är sociala genier och det är inte jag. Samtidigt vill jag inte bli en falsk smickertyp heller. De senaste 7 åren har jag i stort sett bara umgåtts med min sambo. Har ju flyttat till en ny ort och var också slutkörd så jag har inte varit så intresserad av att träffa nya vänner.

För mig är det inte att krångla till det att vilja utveckla mig själv. Den dag jag slutar att göra det så är jag död. Det gäller på alla plan och visst vore det väl tråkigt om man inte lärde sig något utan var likadan som man var för 20 år sedan.

Men det är väl en alldeles underbar målsättning Christa - att utveckla sig själv och vidga sina vyer.

Du skriver om sociala genier, visst, det finns människor som kan mingla världsvant i vilken miljö som helst - jag kan det inte och har aldrig strävat efter det heller. Jag står helt enkelt inte ut...det har hänt att jag gått och satt mig på toaletten för att slippa delta...

Personligen tror jag inte att social överanpassning är något att sträva efter. För mycket anpassning leder ofelbart till undertryckt ilska, ja till och med vrede som kan ta sig lite olika uttryck - uttryck som kan verka frånstötande i stället för tilldragande.

Du kommer att hitta din egen väg - du söker ju

[*Stintan*]

Jag försöker alltid utveckla mig själv. En del människor är sociala genier och det är inte jag. Samtidigt vill jag inte bli en falsk smickertyp heller. De senaste 7 åren har jag i stort sett bara umgåtts med min sambo. Har ju flyttat till en ny ort och var också slutkörd så jag har inte varit så intresserad av att träffa nya vänner.

För mig är det inte att krångla till det att vilja utveckla mig själv. Den dag jag slutar att göra det så är jag död. Det gäller på alla plan och visst vore det väl tråkigt om man inte lärde sig något utan var likadan som man var för 20 år sedan.

Gunilla skriver så klokt så det finns inte så mycket att tillägga. Att utveckla sig själv är väl bra... men inte sjutton tror jag man mår bättre för att man är ett "socialt geni". Det verkar som en ytlig mask. För mig vore det en konstig målsättning eftersom det inte ligger för mig att vara särskilt social överhuvudtaget. Då skulle jag ju bli någon annan än den jag egentligen är och då blir det bara jobbigt. Det vore olidligt om man måste göra sig sig till för att falla andra i smaken hela tiden...då tappar man ju sin egen identitet.

Jag har också flyttat till ny ort för några år sen och känner inte en kotte här men jag har inget behov av det. Jag har mina gamla nära vänner kvar och kan inte tänka mig att byta ut dom. Idag (tack internet) är det ju inte svårt att hålla kontakten även om avståndet är långt. För övrigt tror jag att man kan hitta vänner när som helst var som helst när man minst anar det. Nätet inte att förglömma.

Alla människor utvecklas ju med tiden så inte är man precis likadan på alla plan idag som när man var 20 men i de flesta fall tror jag det är en så långsam process så man knappt märker det själv. Jag tror att man ska försöka vara nöjd med den man är under resans gång och inte hela tiden sträva efter att bli någon annan. Utvecklas kan man göra ändå.

[gunsta]

De senaste inläggen av Gunilla T och Stintan är mycket kloka och läsvärda.

Redigerat av gunsta: 01-01-2013, 14:36

[mamamaggan]

Utvecklas ? Socialt geni ?

Vad vi läser in i det beror ju helt på vad vi associerar med dessa ord/uttryck.

Alla männsikor utvecklas under sitt liv , det är bara en fråga om hur. Ibland kan man uppskatta det mest enkla därför att man varit med om något som fått en att tänka till , något som gjorde dig riktigt ledsen kan ha gett dig bra erfarenheter för resten av livet. Kanske gör det att du uppskattar livet mer ?!

Vad är ett socialt geni ? För mig är det en person som passar in bland många olika grupper men som aldrig ger upp sig själv och sin egenart.

De jag ska trivas med ska , som jag redan skrivit , besitta empati och respekt för andra. Gör de inte det så finns det ingen anledning att slösa sin tid på dem utan bara säga att " vi passar inte ihop därför vill jag inte umgås med dig/er ".

[Christa]

Utvecklas ? Socialt geni ?

Vad vi läser in i det beror ju helt på vad vi associerar med dessa ord/uttryck.

Alla männsikor utvecklas under sitt liv , det är bara en fråga om hur. Ibland kan man uppskatta det mest enkla därför att man varit med om något som fått en att tänka till , något som gjorde dig riktigt ledsen kan ha gett dig bra erfarenheter för resten av livet. Kanske gör det att du uppskattar livet mer ?!

Vad är ett socialt geni ? För mig är det en person som passar in bland många olika grupper men som aldrig ger upp sig själv och sin egenart.

De jag ska trivas med ska , som jag redan skrivit , besitta empati och respekt för andra. Gör de inte det så finns det ingen anledning att slösa sin tid på dem utan bara säga att " vi passar inte ihop därför vill jag inte umgås med dig/er ".

Räcker det då att en person är empatisk och visar respekt för andra för att du skall ta initiativet och inbjuda till en närmare bekantskap? Det borde finnas många människor som passar in på det.

[mamamaggan]

Beror på vad du menar med närmare bekantskap. Ibland träffar man på människor med de egenskaperna men omständgheterna gör att det bara blir ett enda möte.

Har träffat på många underbara männsikor som gett mig väldigt mycket men som jag sedan aldrig träffat mer.

För att det ska kunna bli en närmare bekantskap krävs det att den andra parten också vill att man ska fortsätta umgås , man får helt enkelt avvakta och " lyssna in " den andre.

[Christa]

Beror på vad du menar med närmare bekantskap. Ibland träffar man på människor med de egenskaperna men omständgheterna gör att det bara blir ett enda möte.

Har träffat på många underbara männsikor som gett mig väldigt mycket men som jag sedan aldrig träffat mer.

För att det ska kunna bli en närmare bekantskap krävs det att den andra parten också vill att man ska fortsätta umgås , man får helt enkelt avvakta och " lyssna in " den andre.

För min del får jag oftast bara en chans eftersom jag inte träffar nya människor mer än en gång. Självklart krävs det att den andra personen också är intresserad av att umgås. Det svåra är att få det att klaffa från bägge håll när man bara träffas en gång.

Att visa vem man är på ett bra sätt samtidigt som man försöker läsa av vem den andre är blir nödvändigt om det skall resultera i fortsatt kontakt. Även i dom fall där man råkar träffa den andre igen så behöver ju någon form av intresse ha skapats för att man skall ta en ny kontakt i vimlet.

[mamamaggan]

Kan berätta om ett av mina senaste möten med en person som det " klickade " med.

Vi träffades på sjukhuset där vi var inlagda men av olika orsaker och träffades när vi åt middag. Vi började prata och det ena gav det andra. Klockan var över midnatt när vi slutade prata och då kändes det som om vi känt varandra i många många år.

Varför det klickade ? Vi befann oss båda i en " utsatt " situation , det band oss samman , hon var en mycket empatisk kvinna som visade väldigt stor respekt inte bara mot mig .

Vi hade andra upplevelser också att dela , sånt som händer i livet både med-och motgångar. När den ena delade med sig så blev det naturligt för den andra att göra likadant men hela tiden på ett sådant sätt att man inte förringade den andres upplevelser.


Vi pratade även dagen därpå för att sedan gå åt varsitt håll.

Det oväntade mötet kan oftast bli det bästa .

[*Stintan*]

För min del får jag oftast bara en chans eftersom jag inte träffar nya människor mer än en gång. Självklart krävs det att den andra personen också är intresserad av att umgås. Det svåra är att få det att klaffa från bägge håll när man bara träffas en gång.

Att visa vem man är på ett bra sätt samtidigt som man försöker läsa av vem den andre är blir nödvändigt om det skall resultera i fortsatt kontakt. Även i dom fall där man råkar träffa den andre igen så behöver ju någon form av intresse ha skapats för att man skall ta en ny kontakt i vimlet.

Men då kan man ju gå med i någon intresseförening t.ex. där man kan möta människor som delar något av ens intressen. Eller kolla i omgivningen (sätt upp en lapp i affären) om det kan finnas någon som känner för att få promenadsällskap. Man kan få vänner genom forum på nätet. Nu vet jag inte var du bor men det brukar ju ordnas odlaträffar lite här och där ibland. Själv träffade jag en numera mycket god vän på ett antikforum för en massa år sen. För min del tycker jag att man märker väldigt fort om det klaffar. Å andra sidan har jag aldig letat eller sökt utan mina nära vänner har bara råkat komma i min väg på något sätt.

Redigerat av *Stintan*: 01-01-2013, 22:40

[mamamaggan]

Har funderat kring hur jag skulle göra om jag flyttade och kommit fram till samma saker som Stintan .

Gå med i en förening där man kan dela intressen. Eller varför inte börja sjunga i kör , eller en Friskis och Svettis grupp ?

Har några intressen och jag skulle söka mig till klubbar. Först ligga lågt för att känna av hur de andra " funkar " och absolut inte kuta in och vända ut och in på mig direkt eller tala om hur duktig jag är på det eller det.

Gärna förminska min egen förmåga och fråga om hjälp även om jag känner mig ganska säker på vad jag kan och inte kan i början. Helt enkelt " tala om " att jag anser mig inte bättre än någon annan . Visa lite ödmjukhet helt enkelt.

Fråga om hur saker funkar i den staden/det samhället osv och om någon skulle kunna tala om för mig var det är bäst att t ex handla.


Funkar inte det så är det nog inget större fel på den inflyttade utan på de " inföddas " attityd och fördomar. Går det så bör man flytta.

[Christa]

Det jag egentligen saknar mest just nu är någon att diskutera saker med. Jag är ju engagerad i hälsofrågor och samhällsfrågor och även om många här inte gillar mina trådar om hälsa så ser jag ju på nätet att det intresset har vuxit lavinartat bland allmänheten under senare år.

Förr var jag med i en miljögrupp men jag vet inte ens om Miljöförbundet finns längre. I den gruppen fick jag många vänner varav jag har kontakt med en fortfarande. Han bor dock 100 mil från mig.

Dom som är politiskt engagerade är ofta roliga att prata med för då behöver jag inte hålla igen. En äldre man som jag blev bekant med när jag var ute och promenerade här för några år sedan ville att jag skulle bli aktiv i hans parti men att välja ett parti och arbeta för hela paketet vill jag absolut inte.

Jag har varit mycket engagerad i Naturskyddsföreningen där jag bodde tidigare men det var mest gubbar och jag var det första kvinnan i styrelsen någonsin. Föreningen hade funnits i över 50 år...

Någon grupp som är engagerad i mat och hälsa känner jag inte till att det finns här i trakten så enda sättet är att bilda en själv. Vi letar dock hus i andra kommuner så jag har inte gjort det men nu har vi fastnat här i 7 år...

När jag var ung tyckte jag det var mycket lättare att bli så mycket vän med människor så man umgicks och bjöd hem varandra. Frågan är dock om det är det jag vill egentligen men det får väl ge sig i så fall. Jag läste i en lite bok igår kväll som jag hittade på second hand. Vänskapsfaktorn heter den. Hon skriver att dom jag har många vänner prioriterar relationer framför allt annat och jag har nog lite för mycket egna intressen för att göra det. En kombo vore förståss kul