Bearbetning av det förflutna Alternativ

[silos]

Tänk,häromdagen sa jag till min dotter att nu har jag bearbetat min barndom och min kloka dotter sa att det trodde hon inte att jag gjort och inatt märkte jag att hon har alldeles rätt!
Jag kunde knappt sova inatt eftersom tankarna for till barndomstiden och en STOR sorg lade sig över mitt varande!
Jag saknar min mamma,pappa,min syster och min äldsta bror,barndomshemmet,tiden tillsammans med min yngsta bror då vi lekte i skogen intill hemmet etc...och mycket mycket mera!
Jag inser att jag blev starkt påverkat av allting både till det goda och till det sämre.
Det tidiga åren gjorde mig till den människan som jag är och det mesta går inte att "bearbeta" eller ta bort utan jag måste acceptera mig som jag är,men samtidigt "fila"på kanterna i min personlighet!


Jag har även märkt ganska nyligen att jag är som en liten flicka då sakerna går emot mig:jag blir ledsen då,men istället för att visa att jag är ledsen blir jag arg och vräker ur mig elakheter till mina nära och kära:(

Saken är den att vi människor är som skåp,med många oöpnade dörrar inom oss.....
Och vi har visst mycket svårt att acceptera varandras olika skåps innehåll...vi vill så gärna att andra skall hålla sina skåp stängda och kasta bort nycklarna.
Så vill vi även gå in till varandras "störande skåp"och börja rensa innehållet och väldigt gärna ger vi råd hur andra skall göra!
Det är så lätt att lära andra leva,medans ens eget liv är så att säga "olevt"

Så det där med bearbetning kommer att pågår i evigheter,tror jag...vi blir visst aldrig färdiga,det kommer alltid att finnas nya dörrar inom oss......

Har ni andra några tankar om det förflutna och om det är bra att bearbeta det?
I såna fall hur har ni gjort?

Ha nu alla en trevlig Lucia dag!

[gnon49]

Silos, skillnaden mellan att bearbeta eller älta kan vara hårfin. Alla har vi säkert upplevelser från barn o ungdomsåren som gör ont att tänka på. Men sådant är helt enkelt livet. En vågskål mellan njutning o smärta. Varken det perfekta barnet eller den perfekta förälder finns ju. Njut av dina barn o barnbarn som bara mor o farföräldrar kan göra.

[Iren]

Silos, skillnaden mellan att bearbeta eller älta kan vara hårfin. Alla har vi säkert upplevelser från barn o ungdomsåren som gör ont att tänka på. Men sådant är helt enkelt livet. En vågskål mellan njutning o smärta. Varken det perfekta barnet eller den perfekta förälder finns ju. Njut av dina barn o barnbarn som bara mor o farföräldrar kan göra.

Så sant.

[Ugglemormor]

Det är väl detta jag tampas med just nu efter mors död, lilla vovvsens död och efterverkningar av min andra stora ryggop. under ett år.
Jag märker nu bättre själv hur jag kan fastna i småsaker och älta om dem, men också att nu när tiden har gått rätt så lugnt några veckor så minskar de tidigare irritationsmomenten ett i taget..... jag lever ut dem, det rådet fick jag av den profersson som behnadlade mina barndomstrauman under hypnos i slutet av - 70-talet o en bit in på -80-talet.
Så mycket nytta som jag har haft av dessa erfarenheter när jag hjälper andra, men det är värre med mig själv, men förstår mekanismen bakom detta.
Efter den tiden han behandlade mig (USA) kände jag som ett nyfödd barn och hade mycket att ta igen av det jag gått misste om.
Det hjälpte mig, slapp all psykmedicin och livet blev ju ett äventyr, men rätt som det är, sjunker man till slut i ett svart hål när man blir överbelastad, men jag tål inte medicinen, så de har tillverkat enl. min läkares råd en syntetisk "må bra medicin" åt mig, men nu är det över 12 år som jag var så nere.

Det är svårt att säga om/ska man jobba bort med en kunnig person de kantigheter o brister man fått med sig, men för min del brast den jättesäcken som jag släpade på min rygg och sedan lägger jag inget på mig....
Liiiiiite gnäll ett tag ...... sen är det över ......

Skriv gärna om era uppleverser/tankar kring detta, för det är mer aktuellt än man tror ........

[caprifol]

Det är väl detta jag tampas med just nu efter mors död, lilla vovvsens död och efterverkningar av min andra stora ryggop. under ett år.
Jag märker nu bättre själv hur jag kan fastna i småsaker och älta om dem, men också att nu när tiden har gått rätt så lugnt några veckor så minskar de tidigare irritationsmomenten ett i taget..... jag lever ut dem, det rådet fick jag av den profersson som behnadlade mina barndomstrauman under hypnos i slutet av - 70-talet o en bit in på -80-talet.
Så mycket nytta som jag har haft av dessa erfarenheter när jag hjälper andra, men det är värre med mig själv, men förstår mekanismen bakom detta.
Efter den tiden han behandlade mig (USA) kände jag som ett nyfödd barn och hade mycket att ta igen av det jag gått misste om.
Det hjälpte mig, slapp all psykmedicin och livet blev ju ett äventyr, men rätt som det är, sjunker man till slut i ett svart hål när man blir överbelastad, men jag tål inte medicinen, så de har tillverkat enl. min läkares råd en syntetisk "må bra medicin" åt mig, men nu är det över 12 år som jag var så nere.

Det är svårt att säga om/ska man jobba bort med en kunnig person de kantigheter o brister man fått med sig, men för min del brast den jättesäcken som jag släpade på min rygg och sedan lägger jag inget på mig....
Liiiiiite gnäll ett tag ...... sen är det över ......

Skriv gärna om era uppleverser/tankar kring detta, för det är mer aktuellt än man tror ........

Och - följdförslag - skriv det i just den här tråden så att vi slipper det i en massa olika...

[*Stintan*]

Silos, skillnaden mellan att bearbeta eller älta kan vara hårfin. Alla har vi säkert upplevelser från barn o ungdomsåren som gör ont att tänka på. Men sådant är helt enkelt livet. En vågskål mellan njutning o smärta. Varken det perfekta barnet eller den perfekta förälder finns ju. Njut av dina barn o barnbarn som bara mor o farföräldrar kan göra.

[Anki på Öland]

Det förflutna har skett, det kan du inte göra om - framtiden vet du ingenting om så lev nu och gläd dig åt det du har istället!!

[Christa]

Det förflutna har skett, det kan du inte göra om - framtiden vet du ingenting om så lev nu och gläd dig åt det du har istället!!

Det är ju sant men inte alltid så lätt att leva upp till. Har du alltid kunnat det eller har du något tips på hur man skall bli bra på det?

[*Stintan*]

Det är ju sant men inte alltid så lätt att leva upp till. Har du alltid kunnat det eller har du något tips på hur man skall bli bra på det?

Man kan iallafall försöka och kanske påminna sig själv ibland.

[Motti]

Personligen tror jag att alla har spöken i skåpet som tittar fram när man blir påmind om förr det kan vara ett kort eller en låt eller någon från för som helt plötsligt hör av sig ,sådan kan väcka minnen som legat och slumrat .Jag tror man mår bäst av att släppa all gammal skit att älta det som har varit mår man inte bättre över, man kan ju ändå inte göra det ogjort det som varit ,släpp det och njut av livet du har nu det kan du åtmindstånet påverka av egen kraft framtiden får tiden utvisa den kan vi heller inte styra över den bara händer antingen vi vill eller ej .Själv är jag glad över att jag har mina barn och barnbarn och att jag har vett att inte bli den mamma som min var, jag kan själv påverka hur jag vill bemöta mina nära och kära och jag vill absolut inte upprepa min mammas sätt eller hennes familjs sätt att bemöta sina barn .
Njut av livet vet jag ! du har bara ett

[silos]

Silos, skillnaden mellan att bearbeta eller älta kan vara hårfin. Alla har vi säkert upplevelser från barn o ungdomsåren som gör ont att tänka på. Men sådant är helt enkelt livet. En vågskål mellan njutning o smärta. Varken det perfekta barnet eller den perfekta förälder finns ju. Njut av dina barn o barnbarn som bara mor o farföräldrar kan göra.

Älta gör jag inte.Det gör bara ont att sakna alla som ej längre finns i livet.
Upplevelsena i barn och ungdomen har jag bearbetat genom att skapa mina konstdockor och detta har varit den allra bästa terapin för mig!

Jag vill absolut inte ha perfekta barn eller vara perfekt själv fy så trist det skulle vara!

Men eftersom jag vet hurdudan barndom jag har haft och hur detta kan ha påverkat mina barn så har vi pratat om allt under åren och detta har räddat dem för att inte göra samma misstag som jag,men samtidigt gör vi alla misstag och vi kan ta lärdom av precis allting,bara man är villig att våga tala och villig att släppa taget om allt skit så tänker jag numera och det fungerar bra i mitt liv.
Idag vet jag hur jag kan hjälpa mig själv och så har jag Jesus!

Mina barn,barnbarn och mina hundar är oerhört viktiga för mig och vi har det för det mesta bra tillsammans!

[*Stintan*]

Tjatar man om samma sak hela tiden så ältar man.

[silos]

Tjatar man om samma sak hela tiden så ältar man.

Tycker du Stintan att jag ältar?

[*Stintan*]

Tycker du Stintan att jag ältar?

Ja ganska ofta.

[Elisabeth-Västku...]

Att bara rota i det förflutna tjänar inget.

Visst är det enklare att allt skyller på sin uppväct och barndomen än att ta ansvar för sitt eget liv.

Klart att man präglas en del tidigt i livet men mycket kan man styra själv sedan.

[silos]

Ja ganska ofta.

Oj,det var ju trist.

Men inte tjatar jag om samma sak HELA tiden?

[silos]

Att bara rota i det förflutna tjänar inget.

Visst är det enklare att allt skyller på sin uppväct och barndomen än att ta ansvar för sitt eget liv.

Klart att man präglas en del tidigt i livet men mycket kan man styra själv sedan.

Jag undrar vad du menar med att rota i det förflutna?

Numera skulle jag inte vilja skylla på min barndom,men jag vet att barndomen präglar oss alla mer än vi vet.

Människor som inte förstår detta kan ha det väldigt svårt att ta ansvar för sina liv.

Hur skall man då kunna själv styra sitt liv om man ha mamma,pappa som fortfarande styr människans liv i det dolda d.v.s.från människans undermedvetna?

[Elisabeth-Västku...]

Jag undrar vad du menar med att rota i det förflutna?

Numera skulle jag inte vilja skylla på min barndom,men jag vet att barndomen präglar oss alla mer än vi vet.

Människor som inte förstår detta kan ha det väldigt svårt att ta ansvar för sina liv.

Hur skall man då kunna själv styra sitt liv om man ha mamma,pappa som fortfarande styr människans liv i det dolda d.v.s.från människans undermedvetna?

Silos jag vet att en del saker präglar oss men mina handlingar idag ansvarar jag för, inte mina döda föräldrar eller far/morföräldrar.

Att skylla på att någon styr mig omedvetet är att göra det väldigt enkelt för sig. Att alltid hitta något i det förflutna som man kan skylla sinda handlingar för ingår inte i mitt tankesätt. Lite sunt bondförnuft hjälper mycket........

Elisabeth

[Lokan]

Silos jag vet att en del saker präglar oss men mina handlingar idag ansvarar jag för, inte mina döda föräldrar eller far/morföräldrar.

Att skylla på att någon styr mig omedvetet är att göra det väldigt enkelt för sig. Att alltid hitta något i det förflutna som man kan skylla sinda handlingar för ingår inte i mitt tankesätt. Lite sunt bondförnuft hjälper mycket........

Elisabeth

Bra sagt Elisabeth!

[Ugglemormor]

För min del gällde det att komma på varför jag kunde reagera så som jag gjorde och jag mindes inte alls det värsta under barndommen som hänt mig, både gott o ont, kan man tyckas.
Men när beslutet togs att bearbeta detta under hypnos, blev räddningen för min del. Jag fick dock gå igenom allt ont det lilla barnet hade tryckt bort ur minnet, men samtidigt fick jag lära mig en hel del av mina föräldrars sätt att fungera ---- veta att jag var inte det onda barnet ---- jag var inte guds förbannelse --- veta att jag var inte skyldig till något som hänt mig ----- veta att jag skulle inte bära skam av det som hänt.....osv........
Jag kom ut ur en rutten puppa och som en frisk fjäril och lärde mig att se mig med mina ögon, inte med min mors.....
Fick förstå hur sjuka de hade varit och varför ----- och att inte föra det vidare i mitt liv......

Han (professorn som var specialist på barndomstrauman) kunde visa mig ett och annat och endast knappa
5% av dessa barn kunde vara friska i sitt inre, och jag hörde till den gruppen. De som inte ens kan nå hypnorisk tillstånd eller är redan så sjuka ---- finns på fängelser och på psyk. avd. så länge de lever och många tar sitt liv redan i unga år......
Här kan man bara säga att det går att köpa sig hälsa ..... hade man inte haft råd, hade jag inte levt denna dag....
Man får nog vara enorm stark när man kunnat skydda sitt friska inre och gå igenom den "idiotresan" som jag gjorde.......
På den tiden hade de börjat komma på detta o numera är det utbredd bland dom som arbetar i sådana fall, men prognosen beror på patienten, inte den behandlandes skiklighet helt o hållet.........

Visst kommer det stunder i ens liv då man blir arg o ledsen av det man gick igenom, ex. min söndersparkade rygg ---- skulle inte ligga här annars. Då tycker man att det var ju sjutton också att nu ska behöva än bära med sig det som hände då, men inse också fakta att trotts allt har jag fått ett bra liv ........