Bearbetning av det förflutna Alternativ

[silos]

Tänk,häromdagen sa jag till min dotter att nu har jag bearbetat min barndom och min kloka dotter sa att det trodde hon inte att jag gjort och inatt märkte jag att hon har alldeles rätt!
Jag kunde knappt sova inatt eftersom tankarna for till barndomstiden och en STOR sorg lade sig över mitt varande!
Jag saknar min mamma,pappa,min syster och min äldsta bror,barndomshemmet,tiden tillsammans med min yngsta bror då vi lekte i skogen intill hemmet etc...och mycket mycket mera!
Jag inser att jag blev starkt påverkat av allting både till det goda och till det sämre.
Det tidiga åren gjorde mig till den människan som jag är och det mesta går inte att "bearbeta" eller ta bort utan jag måste acceptera mig som jag är,men samtidigt "fila"på kanterna i min personlighet!


Jag har även märkt ganska nyligen att jag är som en liten flicka då sakerna går emot mig:jag blir ledsen då,men istället för att visa att jag är ledsen blir jag arg och vräker ur mig elakheter till mina nära och kära:(

Saken är den att vi människor är som skåp,med många oöpnade dörrar inom oss.....
Och vi har visst mycket svårt att acceptera varandras olika skåps innehåll...vi vill så gärna att andra skall hålla sina skåp stängda och kasta bort nycklarna.
Så vill vi även gå in till varandras "störande skåp"och börja rensa innehållet och väldigt gärna ger vi råd hur andra skall göra!
Det är så lätt att lära andra leva,medans ens eget liv är så att säga "olevt"

Så det där med bearbetning kommer att pågår i evigheter,tror jag...vi blir visst aldrig färdiga,det kommer alltid att finnas nya dörrar inom oss......

Har ni andra några tankar om det förflutna och om det är bra att bearbeta det?
I såna fall hur har ni gjort?

Ha nu alla en trevlig Lucia dag!