Tänk,häromdagen sa jag till min dotter att nu har jag bearbetat min barndom och min kloka dotter sa att det trodde hon inte att jag gjort och inatt märkte jag att hon har alldeles rätt!
Jag kunde knappt sova inatt eftersom tankarna for till barndomstiden och en STOR sorg lade sig över mitt varande!
Jag saknar min mamma,pappa,min syster och min äldsta bror,barndomshemmet,tiden tillsammans med min yngsta bror då vi lekte i skogen intill hemmet etc...och mycket mycket mera!
Jag inser att jag blev starkt påverkat av allting både till det goda och till det sämre.
Det tidiga åren gjorde mig till den människan som jag är och det mesta går inte att "bearbeta" eller ta bort utan jag måste acceptera mig som jag är,men samtidigt "fila"på kanterna i min personlighet!


Jag har även märkt ganska nyligen att jag är som en liten flicka då sakerna går emot mig:jag blir ledsen då,men istället för att visa att jag är ledsen blir jag arg och vräker ur mig elakheter till mina nära och kära:(

Saken är den att vi människor är som skåp,med många oöpnade dörrar inom oss.....
Och vi har visst mycket svårt att acceptera varandras olika skåps innehåll...vi vill så gärna att andra skall hålla sina skåp stängda och kasta bort nycklarna.
Så vill vi även gå in till varandras "störande skåp"och börja rensa innehållet och väldigt gärna ger vi råd hur andra skall göra!
Det är så lätt att lära andra leva,medans ens eget liv är så att säga "olevt"

Så det där med bearbetning kommer att pågår i evigheter,tror jag...vi blir visst aldrig färdiga,det kommer alltid att finnas nya dörrar inom oss......

Har ni andra några tankar om det förflutna och om det är bra att bearbeta det?
I såna fall hur har ni gjort?

Ha nu alla en trevlig Lucia dag!

Silos, skillnaden mellan att bearbeta eller älta kan vara hårfin. Alla har vi säkert upplevelser från barn o ungdomsåren som gör ont att tänka på. Men sådant är helt enkelt livet. En vågskål mellan njutning o smärta. Varken det perfekta barnet eller den perfekta förälder finns ju. Njut av dina barn o barnbarn som bara mor o farföräldrar kan göra.

Så sant.

Det är väl detta jag tampas med just nu efter mors död, lilla vovvsens död och efterverkningar av min andra stora ryggop. under ett år.
Jag märker nu bättre själv hur jag kan fastna i småsaker och älta om dem, men också att nu när tiden har gått rätt så lugnt några veckor så minskar de tidigare irritationsmomenten ett i taget..... jag lever ut dem, det rådet fick jag av den profersson som behnadlade mina barndomstrauman under hypnos i slutet av - 70-talet o en bit in på -80-talet.
Så mycket nytta som jag har haft av dessa erfarenheter när jag hjälper andra, men det är värre med mig själv, men förstår mekanismen bakom detta.
Efter den tiden han behandlade mig (USA) kände jag som ett nyfödd barn och hade mycket att ta igen av det jag gått misste om.
Det hjälpte mig, slapp all psykmedicin och livet blev ju ett äventyr, men rätt som det är, sjunker man till slut i ett svart hål när man blir överbelastad, men jag tål inte medicinen, så de har tillverkat enl. min läkares råd en syntetisk "må bra medicin" åt mig, men nu är det över 12 år som jag var så nere.

Det är svårt att säga om/ska man jobba bort med en kunnig person de kantigheter o brister man fått med sig, men för min del brast den jättesäcken som jag släpade på min rygg och sedan lägger jag inget på mig....
Liiiiiite gnäll ett tag ...... sen är det över ......

Skriv gärna om era uppleverser/tankar kring detta, för det är mer aktuellt än man tror ........

Och - följdförslag - skriv det i just den här tråden så att vi slipper det i en massa olika...

Det förflutna har skett, det kan du inte göra om - framtiden vet du ingenting om så lev nu och gläd dig åt det du har istället!!

Det är ju sant men inte alltid så lätt att leva upp till. Har du alltid kunnat det eller har du något tips på hur man skall bli bra på det?

Man kan iallafall försöka och kanske påminna sig själv ibland.

Personligen tror jag att alla har spöken i skåpet som tittar fram när man blir påmind om förr det kan vara ett kort eller en låt eller någon från för som helt plötsligt hör av sig ,sådan kan väcka minnen som legat och slumrat .Jag tror man mår bäst av att släppa all gammal skit att älta det som har varit mår man inte bättre över, man kan ju ändå inte göra det ogjort det som varit ,släpp det och njut av livet du har nu det kan du åtmindstånet påverka av egen kraft framtiden får tiden utvisa den kan vi heller inte styra över den bara händer antingen vi vill eller ej .Själv är jag glad över att jag har mina barn och barnbarn och att jag har vett att inte bli den mamma som min var, jag kan själv påverka hur jag vill bemöta mina nära och kära och jag vill absolut inte upprepa min mammas sätt eller hennes familjs sätt att bemöta sina barn .
Njut av livet vet jag ! du har bara ett

Älta gör jag inte.Det gör bara ont att sakna alla som ej längre finns i livet.
Upplevelsena i barn och ungdomen har jag bearbetat genom att skapa mina konstdockor och detta har varit den allra bästa terapin för mig!

Jag vill absolut inte ha perfekta barn eller vara perfekt själv fy så trist det skulle vara!

Men eftersom jag vet hurdudan barndom jag har haft och hur detta kan ha påverkat mina barn så har vi pratat om allt under åren och detta har räddat dem för att inte göra samma misstag som jag,men samtidigt gör vi alla misstag och vi kan ta lärdom av precis allting,bara man är villig att våga tala och villig att släppa taget om allt skit så tänker jag numera och det fungerar bra i mitt liv.
Idag vet jag hur jag kan hjälpa mig själv och så har jag Jesus!

Mina barn,barnbarn och mina hundar är oerhört viktiga för mig och vi har det för det mesta bra tillsammans!

Tjatar man om samma sak hela tiden så ältar man.

Tycker du Stintan att jag ältar?

Ja ganska ofta.

Att bara rota i det förflutna tjänar inget.

Visst är det enklare att allt skyller på sin uppväct och barndomen än att ta ansvar för sitt eget liv.

Klart att man präglas en del tidigt i livet men mycket kan man styra själv sedan.

Oj,det var ju trist.

Men inte tjatar jag om samma sak HELA tiden?

Jag undrar vad du menar med att rota i det förflutna?

Numera skulle jag inte vilja skylla på min barndom,men jag vet att barndomen präglar oss alla mer än vi vet.

Människor som inte förstår detta kan ha det väldigt svårt att ta ansvar för sina liv.

Hur skall man då kunna själv styra sitt liv om man ha mamma,pappa som fortfarande styr människans liv i det dolda d.v.s.från människans undermedvetna?

Silos jag vet att en del saker präglar oss men mina handlingar idag ansvarar jag för, inte mina döda föräldrar eller far/morföräldrar.

Att skylla på att någon styr mig omedvetet är att göra det väldigt enkelt för sig. Att alltid hitta något i det förflutna som man kan skylla sinda handlingar för ingår inte i mitt tankesätt. Lite sunt bondförnuft hjälper mycket........

Elisabeth

Bra sagt Elisabeth!

För min del gällde det att komma på varför jag kunde reagera så som jag gjorde och jag mindes inte alls det värsta under barndommen som hänt mig, både gott o ont, kan man tyckas.
Men när beslutet togs att bearbeta detta under hypnos, blev räddningen för min del. Jag fick dock gå igenom allt ont det lilla barnet hade tryckt bort ur minnet, men samtidigt fick jag lära mig en hel del av mina föräldrars sätt att fungera ---- veta att jag var inte det onda barnet ---- jag var inte guds förbannelse --- veta att jag var inte skyldig till något som hänt mig ----- veta att jag skulle inte bära skam av det som hänt.....osv........
Jag kom ut ur en rutten puppa och som en frisk fjäril och lärde mig att se mig med mina ögon, inte med min mors.....
Fick förstå hur sjuka de hade varit och varför ----- och att inte föra det vidare i mitt liv......

Han (professorn som var specialist på barndomstrauman) kunde visa mig ett och annat och endast knappa
5% av dessa barn kunde vara friska i sitt inre, och jag hörde till den gruppen. De som inte ens kan nå hypnorisk tillstånd eller är redan så sjuka ---- finns på fängelser och på psyk. avd. så länge de lever och många tar sitt liv redan i unga år......
Här kan man bara säga att det går att köpa sig hälsa ..... hade man inte haft råd, hade jag inte levt denna dag....
Man får nog vara enorm stark när man kunnat skydda sitt friska inre och gå igenom den "idiotresan" som jag gjorde.......
På den tiden hade de börjat komma på detta o numera är det utbredd bland dom som arbetar i sådana fall, men prognosen beror på patienten, inte den behandlandes skiklighet helt o hållet.........

Visst kommer det stunder i ens liv då man blir arg o ledsen av det man gick igenom, ex. min söndersparkade rygg ---- skulle inte ligga här annars. Då tycker man att det var ju sjutton också att nu ska behöva än bära med sig det som hände då, men inse också fakta att trotts allt har jag fått ett bra liv ........

Men Ugglis det där har du ju skrivit om 100 gånger förut. Varför kan du inte släppa det förgångna??? Åtminstone här på forumet.

Som jag ser det.
Det man en gång har bearbetat, behöver man inte prata om mera, även om tanken ibland kommer upp.
Det man är klar med, läggs i "ryggsäcken" och får bli kvar där.
Har man ett behov av, att "älta gammalt" är man det inte färdigt/bearbetat.
Är det upplevelser i barndomen och man är vuxen kan man behöva professionell hjälp att komma vidare.

Erkänner, men det är så väldigt inpå mig just nu efter hennes död, förfalskningar ex ex ....
OCH inte gör det mindre ont i ryggen för det ........jag sparkade inte mig själv sönder i ryggen, eller????

Min bok handlar ju om denna process och jag vet att det finns många som skulle behöva hjälp och sedan bara veta att det inte var deras fel ---- många mer än ni anar går med skuldkänslor, så många som jag har träffat efter det jag gick igenom........

Detta kommer att lätta på igen när allt är färdigt efter jul....... ska skriva resten så jag slipper ha det i sinnet mera och vill vila ut utan att någon av dem når mig mera ......... rätt härlig känsla faktiskt .......

Träffar så många som släpar med sig det jag gått igenom utan att ens fatta det......

Nu vet vi att din mor är borta Ugglis. Även att du har ont i ryggen som många av oss. Silos vill kanske inte att det ältas i den här tråden också. Varför inte ta en tur söderut. Det gör ofta gott med en stel kropp. Värme o sol.

Gnon,

Skulle redan vara borta härifrån, men har reseförbud ytterligare ca. 3 mån. tyvärr.......därför är det inget roligt och positivt att behöva ligga här och inte komma ens till nästa by ...........

Försök då att inte skriva om det du redan skrivit om. Vi andra börjar tröttna lite grann...

OK, Gossen,

Jag har fler "historier" på gång, det ni vet är inte så sant heller..........

Att skriva av sig, är ett bra sätt att bearbeta det förflutna Ugglis.

Skriva av sig är bra.
Hypnos är ingen evidensbaserad metod för att bli av med barndomstrauman och om behovet att berätta om och om igen finns kvar, är det troligen inte bearbetat.
Rekommenderar KBT som mer handlar om nuet och hur man hanterar tankar, och mindre om grävande i det förflutna.

Precis vad jag menade med professionell hjälp tidigare.

Låt folk få skiva av sig här om de inte mår bra och det hjälper dom psykiskt ! dom som inte gillar det kan ju bara skita i att läsa trådarna enkelt eller hur !Om vi här på Forumet kan hjälpa människor att må bättre så är det väl en männsklig handling av omtanke och kärlek .Ni som inte gillar läget !låt bli och läsa de här trådarna och låt bli att komma med spydiga kommentarer mot dom som har det jobbigt och svårt .Håll er utanför om ni inte kan komma med något positivt eller med något som kan hjälpa dom här som har det svårt .

Absolut, men frågan är väl bara hur man bäst kan hjälpa.
Personligen tror jag att det mer stjälper än hjälper i förlängningen att inta någon slags "stackars dej-mentalitet" och bara hålla med den som fastnat i en massa destruktiva tankar, även om det är just det som personen helst vill höra just då. I själva verket är det ju just dessa tankar som får personen att må dåligt och ju fler som håller med spär ju också på övertygelsen om hur jäkligt alltihop är och gör det därmed ännu svårare att komma över.
Då tror jag faktiskt att det är bättre att ge personen lite mothugg genom att iställer försöka få h*n att se det utifrån den andres perspektiv och fundera på om det kanske finns några förklarande/"förmildrande" omständigheter till det som skett. Att förlåta en elak handling gör man enbart för sin egen skull och inte för den som begått den.
Funkar inte det, så tror jag att det nog är bättre att helt enkelt försöka avleda personen och försöka få h*n att tänka på något helt annat än att bara låta h*n hållas med sitt "ältande".

Japp, det är därför jag skriver min bok, eller jag bryr mig inte heller om den inte kommer ut heller ..... men det sista som hänt ät inte än nerpräntad pga. operationen och hennes kaos efteråt, men det börjar lugna ner sig,
Jag märker det gm. att jag drömmer inte så ofta mardrömmar ur det som hände -09 vilket var det värsta en mor kan göra mot sitt barn.

Denna hypnosterapi var den snabbaste metoden att komma igenom alla spärr jag hade. Hade jag börjat med KPT, så skulle jag behöva hålla på livet ut och till ingen nytta. Hur skulle jag få fram det jag gömt i mitt undermedvetna? Inte en chans, fick jag reda på.
Gick hos psykolog och vi kunde tiga tillsammans den timmen utan ett ord, så vad i helskota skulle jag tala med henne om????

Efter terapin fick jag många fina år och har upplevt mycket och lärt mig mer än man kan begära och jobbat och skött en del av företaget osv. osv ....
Som Cacki nämner, finns det förmildrande omständigheter och det verkar lösa sig en bit i taget, men om man åtminstone var frisk i kroppen, så kunde man orka med det andra bättre och snabbare...... det hjälper ingen att ösa skit över mig, för jag vill upp ur detta och ut o fara och få annat att stirra på sängtaket......
detta är så olikt mitt normala liv än man kan ens tänka på .........

Att älta oförrätter är väl det bästa sättet att aldrig bli av med dom. Dom mår bäst av att slängas bort och glömmas. Dessutom blir dom oftast förstorade allt eftersom.

Gnon,

Inte hos mig, lärde mekanismen att ta ut dem så att de ska dunsta av alltefter mitt undermedvetna är färdig med dom. Det var en del av hypnosens fördelar att bearbeta, skrika ut det direkt och sen låta cdet försvinna undan för undan och inte ge dem kraft mer att störa mig än att man kunde minnas men de stör mig inte...
Bara jag orkar så använder jag självhypnos att krossa det som stör, om det finns något......svårt att förklara men de var duktiga att hjälpa oss, trots den dåliga prognosen, men de såg det rätt så fort om det fanns möjlighet att hitta det friska och satsa på det......
Det finns många böcker skrivna av dem som fick hjälpen att bli bra ........men för det är inte livet en rosengård och vi har ett annorlunda sätt att bearbeta det som koimmer i vår väg, men vi kan det ......

Ugglemormor, jag tror du har missförstått KBT helt och hållet. Det går ut på att just inte älta resten av livet.
Den riktar sig å hur du reagerar på saker och ting i nuet och varför. Kontentan av det hela är att lära sig att tänka på ett mindre destruktivt sätt.

För min del kan alla skriva här om vad ni vill bara man inte såra varandra!

Du har rätt att stackars dig mentalitet inte är bra!
Så här facit i handen så hade jag behövt mycket mothugg under åren då jag tyckte synd om mig själv och här fick jag ju det i början av min tid här!Och det är jag mycket tacksam för!!!Då öppnades flera låsta dörrar i mitt undermedvetna!
Men hur man skall hjälpa andra människor,det vet jag inte eftersom vi alla är olika med olika behov olika liv.....

Anma,

Jag är inte så hemma i det men det rekommenteras inte i mitt fall, utan jag ska använda de verktyg jag lärde mig gm hypnosen att gå in i mig själv och förstå det hela innan man släpper taget om det.
Har man gått igenom de trauman man gömt under sitt medvetna hjäper inte att prata om, det ändrar inte den inre känslan, endast jag själv kan förändra, lära förstå det till fullo, inte en annan människa. Man blir inte äkta i irl.

Vi är rätt så många "vingklippta" i mina andliga kretsar här och i England, men vi ger varandra kosmisk healing, på avstånd, utan ett ord för att vi kan lättast komma ur tråkiga saker. Det snackades inte om sina skitiga barndommar eller annat negativt där och man behövde inte känna sig dum, man visste att man behövde det inte heller och man visste att lärarna kunde "pejla in oss" om de ville o man brydde sig inte om det. I den miljön var var och en en värdefull själ och det fanns ingen konkurens att försöka vara bättre....
(det är mycket mer "jag är bäst" bland svenskar, men man undviker dessa personer)

En av i min klass fick budet att modern hade avlidit, men vi skulle ge henne plats att gråta, skrika ut tills hon hade fått det värsta ut, sedan gav man sin ordlösa famn med kärlek till henne, var och en eller flera på en gång..... när det kom stunder då hon mådde dåligt och var nere, väntades det att hon kom upp o sedan gav vi tröst för att bygga upp hennes inre styrka till mer normal sorgebearbetning.
Samma gällde när en anhörig kom igenom till någon och personen fick ett gråtattack, fick vi inte gå nära tills gråten hade stillnat och då började det inre byggandet av den sorgen......

Tar man den gråtande direkt i famn, stoppar man den inre processen att komma ut ur det.
Det är rätt effektivt sätt att bygga upp det inre arbetet som ingen annan än den som lider kan göra, vi ska inte ta den möjligheten ifrån personen......
Det hände även mig där och jag fick känna på detta, gråta för full hals ensam bland många och när mina tårar började tyna bort, fanns jag i min lärarens och flera andras famn i ett stillhet och ro.
Jag försöker lära min man detta, men det har tagit tid innan han fattat att det hjälper inte att trösta just då, men senare ...... det bygger upp ens inre styrka och man vet om sin sorg, men man känner sig inte övergiven, det är svårt att förklara o det känns nog så bakvänt för er som inte upplevt detta och man gör lika med ateister och alla andra, och det funkar ........

I början av 90talet var jag på en "andlig"kurs här i Sverige och sorgen över en av mina döda hundar kom över mig:( men varken kursledarna eller andra deltagare brydde sig om det,utan låtsades som att jag inte fanns där.Jag grät en lång stund och det var riktigt skönt!Det kanske var det bästa att jag fick gråta i min ensamhet!

Det här är ett trädgårdsforum och ingen psykmottagning! Det finns säkert bättre forum än detta att finna svar på.

Dåliga saker från ens barndom, skall man lämna bakom sig, man vinner inget på att ta upp dom.

inte letar jag något i denna forum, väntar mig inget heller av det och bryr endast om dem som jag har närmare kontakt med.
Trots allt är jag öppen för allas inlägg .......något mer behöver jag inte av detta o när jag kan komma ur sängen så har jag annat för mig ........

Andersen,

Det tvistas olika vad det gäller dåliga barndommar. De flesta stoppar dom i ett hörn o kan leva med det, andra behöver hjälp, en del vill ha svar på sina frågor för att förstå att varför, och en del går helt enkelt under till missbruk, kriminalitet till psyket (det sämsta som finns!)
Det beror på vad som man har blivit utsatt för, för lite smisk har ju inte skadat någon, men det finns mycket värre saker .......

Detta ÄR småprat och här kan man ju skriva om det som jag vill bara jag inte sårar andra medlemmar!




Mycket bra skrivet Ugglis!

Men ugglis man skall inte ligga i flera månader efter en steloperation. Det gjorde man förr när man blev lags i gips von knäna upp till axlarna i minst 4 månader och fick ligga alledeles stilla efersom man på den tiden in skruvade ihop nåt ( jag var 24 då ) Men sånt görs inte längre, tack och lov.....

Men vid min senaste (och jag hoppas den sista ) tog dom alla ut ur sängen 2 dagar efteråt.
Jag kom hem några dagar innan jul och gick ner 2-3 gånger om dagen och försökte att succesivt öka gångsträckan, precis som dom sa i ryggkliniken. Som tur var kunde jag gå längs huset här under loftgången. Var jobbigt men jag gjorde mitt bästa. Det man inte skall göra är att sitta för mycket.

Elisabeth

Det enda jag fick med mig var bäckenbottenträning och bålbalansövningar och sen brukar jag gå runt här inne minst en gång i timmen och det kan bli mer om jag målar, sitter jag en stund i köket tills det känns att dags att lägga sig.
Den late sjukgymnasten hämtade min rollator igår som först o den har jag inte behövt att ha ens på lasarettet när de tog upp mig till gåbord först.
Han snackade om sina gummibandövningar, men de är ju samma som jag fick med mig och det första jag gör på morgonen är de rörelser jag kan göra i sängen.
Har inte vågat än på gåbandet, men det blir nästa etapp och jag ska till vattengymn. efter helgerna, hoppas att få 2 ggr/v, men jag kommer inte att gå till sjukgymnastiken, han bryr sig inte så jag får se om jag kollar lite mer efter helgerna hur jag löser det hela.

Maken går på gymmet o meningen är att jag ska dit sedan med honom.

Men jag tycker ändå att jag bara ligger på rygg o stirrar i taket = uttråkad på detta tillvaro, inget annat.....

Även att jag har börjat titta på mitt manus och ritar en del så går tiden sakta o vädret gör att man inte kan överanstränga fingrarna när de värker av atros....... annars skulle man kunna göra mer annat, men .......

har snackat om att resa till solen, men osäkra än när man vågar ........

Gåbandelt tror jag inte är bra.

I Strängnäs ät dom väldigt noga med att man går med stavar och eftersom jag hade ju gått med dom några år innan så tyckte jag bara det var bra. Min Rollator fick efter operationerna ställer åt sidan, är inte bra. Man går rak med stavarna och det är bra.

Klippte i ditt långa inlägg.

Precis vad KBT handlar om, att lära sig själv att tänka på ett annat sätt, att leva i nuet och inte i det förflutna eller framtiden. KBT är inte samtalsterapi.

Det tillhör inte heller mitt tankesätt, men det spelar knappast någon roll. Har man haft en tuff uppväxt så formas man på ett vis som människor med vanligt sunt bondförnuft inte kan sätta sig in i.

Nej nej nej...

Läste du inte att ugglis skrev att hon driver med oss?

Och säger mig den som inte har något i bagaget som man kunde vara utan.......

Elisabeth