Varför är det så svårt att slänga vissa saker - nostalgi, Vad håller ni extra kärt? Alternativ

[mamamaggan]

Nostalgi är nog den största anledning till mycket här hemma.

Rummet som jag sitter i , gästrum o datarum , är nog ändå mest nostalgirum.

Grejorna som jag inte kan göra mig av med är efter mina föräldrar. Har flera kartonger under sängen här med deras böcker i , böckerna som jag slukade när jag lärt mig läsa.

Sedan står det flera kartonger med fotopärmar här också , pappas samlade album, som jag inte har orkat gå igenom trots att pappa gick bort för snart 10 år sedan. Tårarna rinnar bara jag tänker på det , saknar honom så otroligt mycket.

Men annars så gör jag mig av med en hel del emellanåt , när man får rensarlust , men sparar en del för att sälja på loppis också.

Har en stor hög med kläder ligger här , har krympt ur dem , de ska säljas på Tradera medan andra ska skänkas bort.

Redigerat av mamamaggan: 27-01-2013, 18:36

[CillaM]

Jag slänger aldrig något för jag köper aldrig nåt. Är inte förtjust i varken shopping eller prylar. Men om jag gör mig av med nåt så ger jag bort det. Second hand, loppis osv. Är det trasigt, o det kan det ju bli efter bra användning o tid så slängs det.

Böcker slängs aldrig, och det är nog det enda jag handlar, men även dessa köps på loppis. Dålig bok går tillbaka, en bra stannar i hyllan, som vid det här laget är knôkfull. Foton slängs heller aldrig.

Och jag önskar jag hade en gammal skrivmaskin för vad bra det är att ha när man inte har en datorskrivare

[Myosotis]

Och jag önskar jag hade en gammal skrivmaskin...

Du kan få min, jag är ganska säker på att den står kvar någonstans.

[Aqvakul]

Jag sparar numera väldigt selektivt och gör mig av med så mycket jag kan. Har flyttat en del och då är det ett bra tillfälle att sortera ut. Separationen för ett och ett halvt år sen innebar också en rejäl utrensning, där jag definitivt var tvungen att bestämma mig för vad jag verkligen ville ha/behövde.

[Elisabeth-Västku...]

När vi sålde stugan så rensade vi också mycket. Först fick ju sambons barn kommer och väljer vad dom ville ha, sen slängde vi mycket men ändå var mycket kvar. Stugan var ju ett komplett hem eftersom vi var var ju minst 6 månader om året där.

2 år innan hade svärmor flyttat till äldreboende och hon tyckete så klart att hennes 2 barn skall spara allt.

Några år efteråt hade vi brand här i huset och alla förådsutrymmen var fulla med sot. Nästan allt åkte in i containern. Men nur är förrådet lika fullt igen. Plus att jag tycker hela lägenheten är för fullt.

Glas finns här så många som vi aldrig använder. Vid svärmors flytten fick jag ju många av henne också och dom kan jag inte med att göra mig av med så länge hon lever.
Inte lätt det

Elisabeth

[omk]

Jag är ingen prylmänska, så om det skulle, som hos Elisabeth, börja brinna, så tror jag att, efter att mänskor och katter blivit räddade, skulle jag nog försöka plocka med mig avlidne pappas armbandsur.
Annars blir det nog bara makens bärbara företagsdator + USB-minnen (inget sentiment, utan bara för att det kommer bli j-vligt krångligt UTAN dessa ting).

Visst, det finns många saker i vårt hus som är värda att räddas, framför allt böcker, gamla grejer från 1750-talet osv, men inget som jag skulle gråta av saknad över, om de var borta.
Däremot skulle jag säkert sakna vissa ting, men inte så att de är mig "extra kärt".

[zissi]

Nu när ni talat om bränder och så... Det jag skulle bli mest ledsen över att förlora vid en brand här hemma är ju alla bilder på mina två grabbar och barnbarnet förstås. Då skulle inte skrivmaskinen ha någon betydelse alls.



Redigerat av zissi: 05-02-2013, 12:08

[pejori]

Utöver de levande som finns här, skulle jag vid brand ta med en enda sak.
Min externa hårddisk.
Där ligger mina foton jag fått på mina barnbarn.
Foton jag tagit före digitaliseringen har negativ förvarade på annan plats så dom kan jag alltid få tillbaka.

[ingrid fuxwall]

Vet att jag skulle ha väldigt svårt att flytta - lever ensam i ett hus på minst 200 kvm och även om jag sorterar och slänger så finns det väldigt mycket som jag inte sorterar bort, måste skärpa mig!

[zissi]

Vet att jag skulle ha väldigt svårt att flytta - lever ensam i ett hus på minst 200 kvm och även om jag sorterar och slänger så finns det väldigt mycket som jag inte sorterar bort, måste skärpa mig!

Finns väl inga måsten i de lägena Ingrid, men det kan ju kännas skönt efteråt att veta vad man har i sina skrymslen och vrår. Sen blir det ofta lite bättre med plats också efter en röjning. Men det klart Ingrid, du har ingen platsbrist förstår jag med ett så stort hus.

Vår klädkammare här i lgh blir efter ca 1 år så full så man nästan inte kan gå in i den. Men efter städningen, nu för några veckor sedan, känns det så otroligt skönt att gå in där. Jag bara kan stå och titta och beundra ordningen som finns där nu. Sen att veta vad som finns där är ett stort plus också. Hinner ju glömma mellan varven. Men, men vi faller alltid tillbaka på något konstigt sätt. Nästa vår är det nog svårt att stänga dörren till klädkammaren igen.....

[Uggi]

Får sluta här nu, fredagshandlingen står på tur.

[malcolm]

Jag har funderingar på att sälja radhuset och skaffa en lägenhet istället men VAR gör jag av alla verktyg och maskiner jag skaffat under mina 25 år här, skall försöka sälja en del men det känns svårt. Behöver inte svetsar, betongblandare, kompressor och liknande i en lägenhet men visst kommer det att kännas tråkigt att inte ha dessa prylar längre.

[pejori]

Jag har funderingar på att sälja radhuset och skaffa en lägenhet istället men VAR gör jag av alla verktyg och maskiner jag skaffat under mina 25 år här, skall försöka sälja en del men det känns svårt. Behöver inte svetsar, betongblandare, kompressor och liknande i en lägenhet men visst kommer det att kännas tråkigt att inte ha dessa prylar längre.

Om du inte kommer att få användning av dom, är det väl bättre att sälja?
Annars riskerar man att "prylarna äger en", istället för tvärt om

[Eva i Skåne]

När du väl gjort dig av med sakerna Malcolm tror jag inte det känns så tungt som du tror. Kanske förr en befrielse.

När vi flyttade till lägenhet gjorde vi oss av med mängder, men ändå proppade vi källaren med sådant som vi trodde vi inte kunde vara utan. Nu har det gått två år och lådorna i källaren står orörda. förstås. Vi har inte saknat varken det vi gjorde oss av med eller det som står i källaren. Det är nog själva skilsmässan som tar hårdast på en.

[malcolm]

Det är ju det att det är så roligt att hålla på men de senaste åren her det inte blivit så mycket med det.

Jobbar du på kontor?

[Eva i Skåne]

Ja

[malcolm]

Jag med men förut var jag ute på fältet och skruvade, saknar det ibland.

[Gita]

Usch ja, jag är en prylsamlare! Visserligen har vi flyttat några gånger och då faller det sig mer naturligt att rensa. Nu bor vi två personer i ett stort hus och det är nog tur även om det börjar bli överfullt.
Men det är så att vi båda fått ärva mycket, både möbler, konst, böcker m.m.
Att sälja eller på annat sätt göra sig av med farmors mors matsilver det går ju bara inte fastän vi aldrig någonsin använt det. Samma med annat ärvt, saker som människor i generationer vårdat och glatt sig åt kan ju i inte jag göra mig av med, eller hur? Får väl hoppas att våra barn uppskattar prylarna så småningom.
Sen har det ju också tillkommit alla prylar vi skaffat för att vi tycker om dem. Suck!
Gita