Måste bara skriva av mig... det har varit så förfärligt trist, kallt & tråkigt väder den här våren och ganska tungt att "bära" när man har en liten i magen & en jättestor oro för att knytet ska komma för tidigt som sonen som fyllde 16 månader igår (han kom 9 veckor för tidigt). Nu är det "bara 2,5 vecka kvar till ankomst för nya knytet - jippie! Men det är tungt för kroppen att bära, särskilt för ryggen, svanken och för bäckenet... (Just nu känns det som en konstant urinvägsinfektion eftersom knytet därinne borrat ned hela huvudet så långt det bara går)
Till saken hör att jag gärna vill klara allt själv, och hatar att inte orka och kunna... Hatar att vara begränsad av min svaghet & litenhet!
För 1,5 vecka sen fick jag superont i magen och blev inlagd på förlossningen en natt för dom var rädda att det kunde vara moderkakan som höll på att lossna men det var bara en kraftig muskelrelaterad smärta pga graviditeten - skönt, men vilken tankeställare det hann bli...
Hur som helst, i Lördags blev lilleman dålig, förkyld, hostig och gnällig utav bara H-vete (förlåt, men så är det). I söndags kom det en kaskadspya, och en igår kväll och han äter nästan ingenting och är så extremt grinig... Vill bara att jag bär honom hela tiden och det är så tungt! Men det är klart han mår ju dåligt lille vännen, men inget man gör hjälper...
Idag kom svärmor som planerat sen innan & stannar till på fredag och jisses vad skönt det känns!
I vanliga fall trivs jag bäst med att vara själv hemma, men det kändes som en sån otrolig lättnad när hon kom idag och tog det värsta med lillkillen, och plötsligt blev det så mycket lättare att le & orka!
Har till och med haft energi att vårstäda altanen i det fina solskenet idag!
Ville väl mest skriva av mig men oxå berätta hur stor skillnad en hjälpande hand kan göra ibland!
En hjälpande hand
02-04-2013, 20:12
