Nu när sommaren sjunger på sista versen kanske det är några som minns sina barndoms somrar, det kanske inte var "Saltkråkan" hela tiden men visst fanns det guldkorn som är värda att berätta om. Jag minns speciellt hur mina föräldrars vänner åkte ut och badade med deras båt, de hade en grabb i samma ålder som jag och vi hade mycket roligt på dessa utfärder. Mannen i denna familj tyckte inte om att vistas i solen så han åkte och fiskade istället medan vi andra njöt av solskenet och min pappa var aldrig med han heller men det gjorde inte så mycket. Största behållningen var ändå båtresan ut till den ö där vi brukade hålla till, den gick på ett biflöde till Dalälven innan den mynnade ut i havet och kantades av ljuvliga små sommarstugor med underbara trädgårdar.
Andra sommarminnen är från mina föräldrars semestrar vid den sommarstuga de hade i Österbotten, en liten oansenlig stuga utan el och rinnande vatten men med en alldeles egen strandtomt. Många gånger hade vi besök av någon av mina jämnåriga kusiner och vi hade väldigt roligt, byggde flottar och en massa annat som barn brukar hitta på. Konstigt nog verkade det som det alltid var vackert väder men det kanske är en efterkonstruktion.

Jag var ett riktigt blötdjur under min uppväxt så det var helt perfekt att bara ha 50 m ner till stranden. Stranden var fö. lite speciell, först var det långgrunt i ett par hundra meter och sedan kom en brant och man kunde gå ut till knäna en bra bit innan det sluttade ner så man inte bottnade efter två steg till. just där i branten byggde jag och min kusin en slags plattform av alar som vi avverkat och man kunde hoppa och dyka från denna avsats, så djupt var det utanför detta bygge. Min pappa kallade det för grodhoppet och det var nog ett passande namn för denna konstruktion. Tänk vad roligt man kunde ha med små medel på den tiden fast det gick åt en hel del spik förstås.

Ooops! Ser nu att min tråd hamnade helt fel. *sorry*