Igår satt jag vid kolonistugan och drack kaffe och bara njöt av det härliga vädret och lyssnade på fågelsång. Och där, bara 10 meter från mig, stod en helt oföskämd rådjurspalt och mumsade på grannstugans tulpaner. Den hade varit hos mig veckan innan...och mumsat

.
Vad gör man? Jag tog försiktigt upp en vit papperskasse och där någonstans tog förnuftet slut....Jag rusade mot rådjuret skrikandes och viftandes hej vilt med papperskassen. Jag tänkte att nu djä...ar får det vara nog. Det "stackars" rådjuret flydde för livet (men kom nog tillbaks ett par timmar senare när jag åkt hem för att hämnas min attack och smaska i sig de sista tulpanerna.)
Efteråt skämdes jag och hoppades att ingen hört mitt djungelvrål och framförallt att ingen sett mig. Nu är det krig mot det små glupska djuren.