Igår satt jag vid kolonistugan och drack kaffe och bara njöt av det härliga vädret och lyssnade på fågelsång. Och där, bara 10 meter från mig, stod en helt oföskämd rådjurspalt och mumsade på grannstugans tulpaner. Den hade varit hos mig veckan innan...och mumsat .

Vad gör man? Jag tog försiktigt upp en vit papperskasse och där någonstans tog förnuftet slut....Jag rusade mot rådjuret skrikandes och viftandes hej vilt med papperskassen. Jag tänkte att nu djä...ar får det vara nog. Det "stackars" rådjuret flydde för livet (men kom nog tillbaks ett par timmar senare när jag åkt hem för att hämnas min attack och smaska i sig de sista tulpanerna.)

Efteråt skämdes jag och hoppades att ingen hört mitt djungelvrål och framförallt att ingen sett mig. Nu är det krig mot det små glupska djuren.

Men kirw då!

Jag kan tänka mig att du liknade mig i min kattjagarroll.

Själv tycker jag att det är oerhört svårt att motstå sötnosarna (rådjuren alltså) men jag kanske skulle ompröva det om de började dyka upp här hemma i trädgården.

Fast äpplena delar jag gärna med mig av till våra älgar. De äter så fint och har hittills inte skadat träden alls. Och de är pampiga djur att studera nära - genom fönstret.

/Mimmi

Skjuter dom genom badrumsfönstret!

Rådjuren är orädda. Jag kan nästan klappa dem i min kolonilott. Skydda dina växter med blodmjöl, det luktar pyton i deras näsor. Det ger näring samtidigt. Jag har satt upp små pinnar runt mina tulpaner med fiberdukstrasor doppade i blodmjöl och vatten. Måste upprepas efter regn. Det fungerar bra! Har testat det i flera år nu med framgång.

Men tala om för mig hur jag ska få vår lokala älgko att inte trampa ned mina perenner?!! Hon sneddar från skogen diagonalt över min lott. Och här hjälper varken stängsel eller blodmjöl...