Nu är hon här igen - kärringen mot strömmen ( = jag
)
"Ogräs och skadedjur" heter en avdelning här på forumet.
JIPPI, kul ... men ... men ...
"allt oönskat" står det sen ...
???
*suckar* nähä, det var inget för mig...
Kirskål ... ja, kan hålla med om att jag inte vill att den ska ta över min trädgård, och jag tänker inte ge den chansen. Men herrejösses så god den är!
En utsökt bladgrönsak!
Soppa, eller "gröna plättar" med hackad kirskål i ... mmmmm.
Älgar???? Nä, inte in i min inhägnade del av trädgården tack, försöker de, får jag väl höja nätet ännu en bit (eller två...)
Men JÖSSES vilka fina pampiga djur!
En kväll i vintras var jag ute och gick. Det var underbart väder, snö, kallt (nåja kanske fyra minus, det här är stockholmstrakten), fullmåne som lyste upp hela landskapet drömlikt och kastade långa trollska skuggor. Det var så vackert.
Så när jag kommer hem igen, ca tjugo meter kvar till huset, dyker två älgar upp bakom husgaveln i lugn långbent ultrarapid-galopp. Över min lilla väg, och så försvann de bland trädens skuggor, förföljda av sina egna långa skuggor.
Det var en mäktig upplevelse.
Spåren gick fem meter från min ytterdörr.
Jag bara ÄLSKAR att leva nära naturen. Men, ogräs var det.
Ja, jag bara älskar ogräs också.
Vad jag gör med det? Jag äter upp det!
När jag rensar i trädgårdslandet, skummar det grönt runt hela mun.
Snärjmåran är godast. Fast man får tugga ordentligt om den inte ska snärja sig fast i halsen.
Fullt utvuxen gör jag hellre te på den. Den är en av mina bästa basingredienser i mina teer. Full av nyttigheter (som de flesta örter), vitaminer och olika mineraler t.ex. kisel.
Den kan användas som "medicinalväxt" också, men är inte så "verksam" utan duger gott som grönsaksväxt.
Jag har faktiskt en egen snärjmårerabatt i år! Härligt!
Odla ogräs? javisst! säg nåt som växer bättre!
Brännässlorna är jag så rädd om, så att jag t.o.m. gödslar dem vid behov!!!
Något nyttigare än nässlor vet jag inte om man finner i första taget, det är därför dom bränns! För att över huvud taget överleva.
Trots sin "brännighet", är det mängder av smådjur, fjärilar och insekter som har nässlan som värdväxt. Och så är det ju god förstås, även för oss människor.
Om man slår av några ruggar, kommer det nya fräscha, till gagn för både mig och djuren. Fast oftast är det redan så mycket "djur" i dem, fjärilslarver och så, att det inte funkar.
Jag gör soppa, förstås, men torkar till te (får ha handskar).
Att torka till både höns och får, ger ett utmärkt tillskottsfoder, om man vill det.
Från början var ju nässlan odlad, man gjorde först nät, sedan tyg - nättleduk. Tills det mjukare linet tog över.
Alla ogrässorter äter jag förstås inte upp.
Jag har tagit reda på (läst!), i detalj, vad som händer om jag försöker äta lite av vildpersiljan t.ex. Jag garanterar att jag INTE tänker försöka! Huvvaliga!
Den söta nattskattan (solanum nigrum) är också giftig, men den får jag inte ens en chans att försöka äta!
Vet ni, att till och med OGRÄS är hotade växter!
Nattskatta har alltid funnits här i våra odlingar, men nu verkar den inte orka mera, odlingslandskapet (även mitt) har växt igen för mycket.
Trots mina ansträngningar, har detta vanliga ogräs gett upp.
Medicinalväxter ... en annan avdelning i forumet.
herreminje´
Ja, det är kul faktiskt, men som folk "stoppar i sig", kan bli förskräckt för mindre.
Nu har jag inte läst på den delen av forumet än, så jag vet inte vad det handlar om. Pratar bara utifrån mina egna generella tankar om fenomenet.
För sådär femton år sen, när "natur-o.s.v." började bli poppis, blev jag så trött på reklamen, som de flesta verkade svälja med hull och hår.
"Äkta naturprodukt" tycktes garantera blandningen av underverk och ofarlighet.
Med torr röst brukade jag skaldera som svar:
"Rena naturprodukter, javisst. Bollmört, lömsk flugsvamp och curare är också rena naturprodukter!"
För att inte tala om kvicksilver, bly och kadmium, som är så "rena" att de inte kan bli renare, de är ju grundämnen.
Vill man ha kadmium som naturmedel, så är det bara att äta snöbollschampinjoner. Med lite tur kan man få i sig en hel del.
Kadmium har en halveringstid på fyrtio år, d.v.s. det tar fyrtio år för ämnet att halveras i kroppen (levern har jag för mig).
Men varför äta snöbollschampinjoner när det finns cigaretter? Ännu en naturprodukt, som också innehåller kadmium.
(odlade champinjoner, liksom ängschampinjoner, tar inte upp kadmium)
Att laborera med växter som naturmediciner, tycker jag är vanskligt, om man inte är botaniker med läkarutbildning. I alla fall är det vad JAG skulle vilja vara, innan jag försökte mig på de verksamma örterna!
Sedan förstås, vissa växter kan nog ses som ofarliga, om man är försiktig. Och de är roliga att "exprimentera" med, om man bara är på det klara med, att verksamma växtämnen, varken ska överreklameras eller undervärderas.
Förkylningsteer på lindblommor och fläderblom är helt okej.
Lugnande på citronmeliss, eller uppiggande på pepparmynta, likaså.
Lätt inblandning av johannesört, för all del. Vad som finns i de johannesörtteer som man köper, det vet jag inte, men är det ren johannesört i rekommenderade stora doser, så ska man nog vara medveten om att den kan vara vansklig i samband med starkt och mycket solljus.
Hjärtstilla är en gammal medicinalväxt som jag aldrig i livet ger mig på att inta. Den påverkar faktiskt blodtryck och hjärta.
En söknig på nätet, talar om att jag kan köpa den av olika "häxor", som medicinal-te.
Jaja, det är nog ingen som dör av den...
Här hemma växer den vilt, en av mina stolta klenoder, och levande kultirminnen.
Det står nåt sånt här om hjärtstilla i min flora, (ur minnet):
"Ovanlig. Kan återfinnas sällsynt kring gamla gårdar upp till uppland, där den växer kvar som gammal medicinalväxt"
Nu har jag hoppat hej vilt i mina tankar och ämnesområden. Nu ska jag ut och plantera en äppelberså.
Det gäller att "tänka stort", om jag gör den "skalenligt" så får det väl med lite tur plats en sork i den, när den om tjugo år vuxit upp till det där underbart blommande lilla rummet som jag ser framför mig i min fantasi...
??
Ja, det är ju mina femtio äppelplantor, de självsådda som jag fann häromdagen under äppelträdet, se som är en och en halv centimeter stora...
Det är härligt att ha en egen trädgård, att drömma vad jag vill i
kramisar från amira
ogrästider - härliga tider, lite kåseriaktigt kanske, tänker högt
28-04-2004, 12:19
