Nu är hon här igen - kärringen mot strömmen ( = jag )

"Ogräs och skadedjur" heter en avdelning här på forumet.

JIPPI, kul ... men ... men ... "allt oönskat" står det sen ...

???

*suckar* nähä, det var inget för mig...

Kirskål ... ja, kan hålla med om att jag inte vill att den ska ta över min trädgård, och jag tänker inte ge den chansen. Men herrejösses så god den är!
En utsökt bladgrönsak!

Soppa, eller "gröna plättar" med hackad kirskål i ... mmmmm.

Älgar???? Nä, inte in i min inhägnade del av trädgården tack, försöker de, får jag väl höja nätet ännu en bit (eller två...)
Men JÖSSES vilka fina pampiga djur!

En kväll i vintras var jag ute och gick. Det var underbart väder, snö, kallt (nåja kanske fyra minus, det här är stockholmstrakten), fullmåne som lyste upp hela landskapet drömlikt och kastade långa trollska skuggor. Det var så vackert.

Så när jag kommer hem igen, ca tjugo meter kvar till huset, dyker två älgar upp bakom husgaveln i lugn långbent ultrarapid-galopp. Över min lilla väg, och så försvann de bland trädens skuggor, förföljda av sina egna långa skuggor.

Det var en mäktig upplevelse.
Spåren gick fem meter från min ytterdörr.

Jag bara ÄLSKAR att leva nära naturen. Men, ogräs var det.


Ja, jag bara älskar ogräs också.


Vad jag gör med det? Jag äter upp det!

När jag rensar i trädgårdslandet, skummar det grönt runt hela mun.


Snärjmåran är godast. Fast man får tugga ordentligt om den inte ska snärja sig fast i halsen.
Fullt utvuxen gör jag hellre te på den. Den är en av mina bästa basingredienser i mina teer. Full av nyttigheter (som de flesta örter), vitaminer och olika mineraler t.ex. kisel.
Den kan användas som "medicinalväxt" också, men är inte så "verksam" utan duger gott som grönsaksväxt.


Jag har faktiskt en egen snärjmårerabatt i år! Härligt!

Odla ogräs? javisst! säg nåt som växer bättre!


Brännässlorna är jag så rädd om, så att jag t.o.m. gödslar dem vid behov!!!

Något nyttigare än nässlor vet jag inte om man finner i första taget, det är därför dom bränns! För att över huvud taget överleva.

Trots sin "brännighet", är det mängder av smådjur, fjärilar och insekter som har nässlan som värdväxt. Och så är det ju god förstås, även för oss människor.

Om man slår av några ruggar, kommer det nya fräscha, till gagn för både mig och djuren. Fast oftast är det redan så mycket "djur" i dem, fjärilslarver och så, att det inte funkar.

Jag gör soppa, förstås, men torkar till te (får ha handskar).

Att torka till både höns och får, ger ett utmärkt tillskottsfoder, om man vill det.

Från början var ju nässlan odlad, man gjorde först nät, sedan tyg - nättleduk. Tills det mjukare linet tog över.

Alla ogrässorter äter jag förstås inte upp.
Jag har tagit reda på (läst!), i detalj, vad som händer om jag försöker äta lite av vildpersiljan t.ex. Jag garanterar att jag INTE tänker försöka! Huvvaliga!

Den söta nattskattan (solanum nigrum) är också giftig, men den får jag inte ens en chans att försöka äta!
Vet ni, att till och med OGRÄS är hotade växter!
Nattskatta har alltid funnits här i våra odlingar, men nu verkar den inte orka mera, odlingslandskapet (även mitt) har växt igen för mycket.
Trots mina ansträngningar, har detta vanliga ogräs gett upp.



Medicinalväxter ... en annan avdelning i forumet.

herreminje´

Ja, det är kul faktiskt, men som folk "stoppar i sig", kan bli förskräckt för mindre.
Nu har jag inte läst på den delen av forumet än, så jag vet inte vad det handlar om. Pratar bara utifrån mina egna generella tankar om fenomenet.


För sådär femton år sen, när "natur-o.s.v." började bli poppis, blev jag så trött på reklamen, som de flesta verkade svälja med hull och hår.

"Äkta naturprodukt" tycktes garantera blandningen av underverk och ofarlighet.

Med torr röst brukade jag skaldera som svar:

"Rena naturprodukter, javisst. Bollmört, lömsk flugsvamp och curare är också rena naturprodukter!"

För att inte tala om kvicksilver, bly och kadmium, som är så "rena" att de inte kan bli renare, de är ju grundämnen.

Vill man ha kadmium som naturmedel, så är det bara att äta snöbollschampinjoner. Med lite tur kan man få i sig en hel del.
Kadmium har en halveringstid på fyrtio år, d.v.s. det tar fyrtio år för ämnet att halveras i kroppen (levern har jag för mig).
Men varför äta snöbollschampinjoner när det finns cigaretter? Ännu en naturprodukt, som också innehåller kadmium.

(odlade champinjoner, liksom ängschampinjoner, tar inte upp kadmium)


Att laborera med växter som naturmediciner, tycker jag är vanskligt, om man inte är botaniker med läkarutbildning. I alla fall är det vad JAG skulle vilja vara, innan jag försökte mig på de verksamma örterna!

Sedan förstås, vissa växter kan nog ses som ofarliga, om man är försiktig. Och de är roliga att "exprimentera" med, om man bara är på det klara med, att verksamma växtämnen, varken ska överreklameras eller undervärderas.

Förkylningsteer på lindblommor och fläderblom är helt okej.

Lugnande på citronmeliss, eller uppiggande på pepparmynta, likaså.

Lätt inblandning av johannesört, för all del. Vad som finns i de johannesörtteer som man köper, det vet jag inte, men är det ren johannesört i rekommenderade stora doser, så ska man nog vara medveten om att den kan vara vansklig i samband med starkt och mycket solljus.

Hjärtstilla är en gammal medicinalväxt som jag aldrig i livet ger mig på att inta. Den påverkar faktiskt blodtryck och hjärta.
En söknig på nätet, talar om att jag kan köpa den av olika "häxor", som medicinal-te.

Jaja, det är nog ingen som dör av den...

Här hemma växer den vilt, en av mina stolta klenoder, och levande kultirminnen.

Det står nåt sånt här om hjärtstilla i min flora, (ur minnet):

"Ovanlig. Kan återfinnas sällsynt kring gamla gårdar upp till uppland, där den växer kvar som gammal medicinalväxt"

Nu har jag hoppat hej vilt i mina tankar och ämnesområden. Nu ska jag ut och plantera en äppelberså.

Det gäller att "tänka stort", om jag gör den "skalenligt" så får det väl med lite tur plats en sork i den, när den om tjugo år vuxit upp till det där underbart blommande lilla rummet som jag ser framför mig i min fantasi...

??
Ja, det är ju mina femtio äppelplantor, de självsådda som jag fann häromdagen under äppelträdet, se som är en och en halv centimeter stora...

Det är härligt att ha en egen trädgård, att drömma vad jag vill i

kramisar från amira

ja, amaira, jag kan skriva under det mesta du koserar!

Hej kärringen mot strömmen!
Härligt att du värnar om ogräs också! "Ogräs är vackra blommor på fel ställe" har jag hört någonstans, och det stämmer faktiskt. Åtminstone förr var blåklint, vallmo och prästkrage svåra ogräs i åkrarna, men finns det något vackrare i en sommaräng? För att inte tala om den starkt hotade klätten! Den var ännu ganska vanlig när Mamma växte upp här i Ödsmål, men själv har jag aldrig sett den vildväxande här. Nu har jag sått in den i min äng för att i någon mån bidra till att få tillbaka gångna tiders rikedom. Maskrosor, brännässlor, hundkex, skräppor o s v låter jag förstås inte breda ut sig ohämmat, men försvinna helt - varför det? De har ju trots allt sin plats i naturen de också! Utan brännässlor skulle det bli betydligt mindre fjärilar då larverna av nässelfjäril, påfågelöga, amiral, vinbärsfux m fl har dem som värdväxt. Däremot är jag dålig på att själv ta vara på de vilda växterna, förutom att jag plockar en del bär på höstarna.

Älgar har jag ibland i grannskapet, men liksom med rådjuren är det alltför sällan man ser dem. En morgon i somras låg en ungtjur på min äng ca 15 meter från huset när jag gick upp på morgonen! Det blev några fina bilder. Först knäppte jag genom badrumsfönstret, men älgen låg snällt kvar även när jag gick ut på trappan. Även en pinntjur är ganska imponerande när man ser den så nära. Samma dag skulle jag ut på en exkursion med naturskyddsföreningen, och det var nätt och jämt att jag hann till samlingsplatsen i tid eftersom jag hade svårt att slita mig från gästen på ängen. Förra året höll också en älgko med två kalvar till i omgivningarna. Var de blev av sedan vet jag inte, men jägarna sa i alla fall att de skulle sparas.

Intill min uteplats har jag nu grävt upp ett parti som var helt invaderat av maskrosor och brännässlor. Där ska jag nu sätta backtimjan, som jag tror passar bra i den tunna jorden på berget och säkert uppskattas av fjärilar och humlor. Däremot är det tveksamt om dammen jag har funderat på blir av, för inte heller på den platsen tycks det vara så långt ner till berget. Den får bli väldigt grund i så fall och frågan är om det fungerar.

Olle

Vilken trevlig läsning amaira!
Intressant det där med snårvindan - hade hag ingen aning om! Ska ta den vetskapen med mig ut i landen.

Unn

Nej Unn, inte snårvindan!!! Då får du ont i magen och brått på toa!

s-n-ä-r-j-m-å-r-a
den är vanlig, lätt att känna igen och svår att ta miste på, rekommenderar den starkt!

Lars-Olof, vad trevligt det låter det du skriver.

Hundkex är ju vacker, och en av de arter som gynnas av de nya tiderna och är på frammarsch.

Skräppa (mmm). De gröna fröna av gårdsskräppan och krusskräppan kan man repa av och koka en nyttig gröt på. Själv blandar jag med havregryn för att få den mer "grötig". När fröna blivit bruna är de för beska för att vara goda.

Jag får väl höra fortsättingen på backtimjan- och damm-planerna hoppas jag...

/amaira

Sorry! Jag menade ju snärjmåran....Tack för varningen iaf.
Unn

Amaira!!! Jag beundrar ditt mod... och kunskap, säkert har du rätt i allt du skriver, skulle du känna att du har för lite kirskål är det bara att höra av sig till undertecknad..... du får hämta HUR MYCKET DU VILL...... TÅL inte se elendet!!!


Vad vattnar du nässlorna med`? Nässelvatten???

KUL läsning !!!! Och ger iallafall mig en viss tankeställare !!!

Jag värnar mina nässlor också. Har för få, men de som kommer står iallafall på rätt ställe där jag inte bränner mig alltför ofta på dem.

Inga nässlor där blir soppa, jag bökar med gräset så att nässlorna ska föröka sig. Till soppan plockar jag på andra ställen. Mina få nässlor blir nässelvatten på sommaren.

Och så här i början åker kirskålen rätt i munnen. Just när den är färsk är den god som rå också. Sedan blir den tillskott i komposten, så att lövhögarna bryts ned snabbare.

Många ogräs vill man inte vara utan!

amaira Bra inlägg tummen upp för ditt inlägg.

Jag har en egen favorit bland ogräsen nämligen svinmållan det är bland det godaste man kan äta, tycker att den är god som spenat och woka till sammans med fläsk kött.

Gammelnalle! Mod... ??? För vaddå? För att jag törs ge mig på att stoppa snärjmåra i munnen? (det är verkligen vanskligt, för fastnar den så sitter den )

Vattna nässlorna med nässlevatten!! Bra idé, har aldrig tänkt på det! Nä hästgödsel såklart, det är deras favorit.

Så jag gödslar rosorna med nässelvatten från nässlor som jag gödslat med hästgödsel...
(men jag är oftast för lat för att göra nässelvatten, och så är ju nässlorna redan upptagna som extramammor till alla fjärils-, insekts- och snigelbarn)


I år provar jag något nytt. Min ros Pat Austin har jag gödslat jag med ÄLG-GÖDSEL!
Efterrsom älgarna varit så vänliga att lämna prydliga högar utanför min trädgård, så vore det ju synd att inte använda det, nu när hemtransporten var ordnad ända fram till grinden.


Åh, får jag kirskål av dig med? Jag kommer så fort jag ätit upp grannarnas. Få se nu... du har ... "nummer fjorton ... i kön" *sätter på väntemusik*





...hoppas det, men säker kan man aldrig vara

För det första är jag bra på att blanda ihop ord och tankar, så resultatet blir värre än Unns
För det andra korrekturläser jag inte, utan "bara skriver" vad som far i mitt huvud. En hel del kunskap har jag, om sånt som ligger mig nära om hjärtat, ochsom jag har omrking mig.
Inom andra kunskapsfält (även närliggande) har jag stora vita hål.

Jag har ett helt litet "bibliotek" med mycket bra faktaböcker.
Och här på forumet finns ju en gedigen kunskapsbank samlad i dess medlemmar, har jag märkt.
Roligt!


Cilla! På tal om skräppa som Olle skriver om, så är de bra på att lindra brännet från nässlor! (Även smärta efter bistick!)

Jag har tomt- och krus-skräppa. Jag tar den nedre delen av stjälken, den där "slemmiga" och gnider på det onda. Man får ta ganska mycket (och de får inte vara torra som de kan vara på sommaren) men det lindrar faktiskt.

Hade folk från lokala biföreningen här förra året, som tog hand om en svärm som flyttat hit. De blev glatt överraskade över hur bra skräppan funkade på deras stick!

Andersen. Svinmållan är en höjdare, användbar till mycket och mycket lättare att odla än spenat. Den hör till det som gör mig "grön om munnen" när jag rensar i landen.


Stor vam kram till er alla. Ja, Hannele också. Har många aspar här (har läst asp-tråden och sett bilden på din formklippta asp), ska genast ut och formklippa - nåja, jag kanske lugnar mig lite, inte riktigt rätt tid för det.

Jag låter mina bestånd växa upp och bli stolp och slanor, de växer ju både så snabbt, och så rakt.
Några aspar är riktigt "gamla" och stora, åh så pampiga de är! Där trivs hackspetten dessutom.

Hejsan
Jag har alla ogräs det står om i trädgårdstidningar är värre än pest och kolera, men på något sätt klarar sig växterna jag sätter ut också . Jag tror jag har ganska mycket tur (bor i zon 1). Jag undrar om det finns något tips om riktigt säkra "ogräsböcker". Jag har samlat på mig en del, men blir aldrig mer än 80 % säker på vad det är jag har framför mig. Ja, med vissa undantag som brännnässla, maskros och kirskål .
Glad Valborg alla.
Anna

Ogräsböcker? Kan nog bara rekommendera "Den nordiska floran"

Den virtuella floran finns ju också på nätet.

Vad avis jag blir på dig som har så mycket ogräs så du inte ens kan definiera dem

kramisar/amaira


(ändrat litet stavfel)

Tack för tipset om skräppgröt, det får jag nog testa! Däremot avstår jag nog från att äta snärjmåran som fastnar i allt. Och att skräppor kan användas mot nässelbränn och bistick låter jättebra, kanske något att ta till för mig som är allergisk mot getingstick om jag skulle bli stucken och inte genast har medicin till hands.

Igår var jag på trädgårdsmässan på Liseberg. Visst var det en upplevelse, men varför är det bara nya högförädlade växter som är intressanta? Vilda växter för naturtomten fanns det mycket få av, de enda jag köpte var ett par slåttergubbar. Vårärt såg jag också, men de var för dyra. Backtimjan - ja, det fanns i flera färger och sorter, men var inte billigare än i min lokala handelsträdgård. Då är det ju onödigt att behöva släpa dem längre än nödvändigt om man inte kör bil. Annars var nog kryddväxterna det roligaste för min del. Kanske kan vi i den här tråden tillföra grönsaksstånden ett och annat nästa gång? I England tycks "nature gardening" vara ett begrepp, men när ska det bli inne i Sverige?

Jag håller med om att Den nordiska floran är väldigt bra när man ska identifiera ogräs och andra växter. Bl a har jag använt den när jag har inventerat växter för Projekt Bohusläns Flora. I den nya upplagan finns dessutom åtskilliga trädgårdsväxer med, som lätt förvildar sig. Nackdelen är bara att den väger ganska mycket, så jag tror att jag fortsätter att använda den gamla i fält och har den nya som komplement när jag kommer hem.

Olle

Glöm inte svinmållan i år. Den är så god färsk och i soppa att man önskar att fler nybyggarmarker fanns i närheten. Det är en växt som gärna kommer först.

Urnyttig dessutom, en av de få man kan äta mängder av.

Då kan ni kanske hjälpa mig med ett ogräsnamn. Det har små ljusgröna blad på en lång slingrande själk, o allt är klibbift eller självhäfande på något sätt. Hade en i fjor men den har fröat av sig till 1000 i år o jag rensar förtvivlat. Undrar om det kommit från fågelfröen. / Eva-Louise

Skulle tro att det är snärjmåra du har. Kolla in den här sidan!

Eller man kanske skulle göra en sån här istället!

Att du vågar äta skräpet är väl inte så modigt.... De flesta ogräsen är väl ändå "medicinalväxter" som de fördömda munkarna drog med sig...

Men att "Stå upp och sjunga ogräsets lov" det anser jag vara modigt....

Inte mycket mothugg du har fått.. förutom han gammelnalle,,... men han är ju lite som han är....

Anledningen till att du inte fått så mycket mothugg misstänjer jag att det var så väl underbyggt att det är svårt att slå hål på din argumentation ens med lie..



i morrn när alla brasor brunnit ner ligger du väl under askhögarnaoch letar efter nya sorter som har börjat gro pga temperaturhöjningen....???


Brr att jag står som nr 14: Då hinner det bli ännu mera.... Bra va?

jasså ... jaha ... det ... ja, det förstås, tänkte inte på det sådär noga...

Håller med dig, det kan förstås vara mer vanskligt än att äta snärjmåra...

Hoppas innerligt att jag inte sårar någon "ömtålig planta" här, med mina egna "kirskålmaner" som lien biter lika lite på som på kirskålen själv...






Hmmm, jag anar en "torr humor" här ... Du är bestämt inte road...
Hade jag något bra tips på hur man jagar bort kirskål, skulle du få det medetsamma!




Fiiiint! Jag tycker lika mycket om människor som "är som dom är", som jag tycker om växter som är som dom är.
Förutom att jag allt "är som jag är" jag med.

Vad tråkigt det skulle vara annars.


Eva-Louise, det låter som den "omtalade" snärjmåran . Cilla, fin bild! Olle, tycker om att läsa när du skriver.

Stor varm kram till alla!


/amaira

Vilket bra kåseri du skrev,nu kom jag på vad jag skall lager till lunch;det blir Kirskålstuvning med kokta ägg mm; måste ut och plocka den.Nässlor har jag med,till soppa,gödselvatten och alla djur som lever av och i den.Det är klart, jag vill inte har kirskål eller nässlor i rosrabatten men i min vilda del av trädgården får de vara ifred.Har någon provat våtarv i salladen? jättegod.Nog nu;ut och plocka kirskål och lite nässlor med,det kan väl blandas till stuvningen.Och Gammelnalle: jag vill inte ha kirskål av dig;ha själv så det räcker till mig.
Trevlig första maj alla här önskar Renate