|
Jag känner igen lite av det här hos min egen adoptivson som har diagnosen "Måttlig Autism" sedan 2-års åldern, en del av Aspergers syndrom som ofta kan vara riktigt svårdiagnostiserad.
Vi märker det mest just vid maten och han kan inte ens provsmaka på något annat än invanda maträtter utan att få samma känslor. Nu har han haft lite problem åt andra hållet, har varit lite rund som numera för tillfället är nästan normalviktig men betéendet är just nu likartat.
Idag är han 12 och man får prova sig fram på olika lösningar för att få allsidig kost, för att få igång cirkulation och ämnesomsättning så att suget efter mat kommer tillbaka. Svälter man minskar muskulaturen, man måste orka röra på sig. Försöka gå prommenader ute trots att man inte kan äta och övervinna tröskeln och få hungerkänslor och bra respons från kroppen på födointaget. Det är så lätt att hamna fel i ekorrhjulet. Att läsa böcker eller om sjukdomar hos Nätdoktorn är ingen lösning, det kan t ex bara bidra till flera likartade symptom som man egentligen inte har.
Samtalsterapi, skapande dramatik, kommunikation, rörelse till musik, försöka få kroppskemin på fötter, utveckla känslor och våga kommunicera är en förutsättning för att gnistan & viljan skall komma tillbaka.
Att t ex äta mediciner en lång tid för att kapa svackorna gör också att man kapar topparna, topparna till de nödvändiga lyckliga stunderna man så väl behöver. Bara att våga se någon annan männsika i ögonen och le kan vara en stor seger i arbetet från problemen, en liten men metodisk bit i taget.
|
ni 30+ som hade en jobbig ungdom..., skulle vilja prata med nån...
10-05-2004, 16:52
