Mitt dilemma är att jag bara har tillgång till min trädgård på helger och semestrar. Balkongträdgården här hemma tar inte mycket tid i anspråk.
Sedan jag "small i väggen" blir jag trött för allt och inget och har en väldigt låg stresströskel. Det gör att jag hinner med långt ifrån allt jag vill i trädgården

. Jag försöker hålla i mig och inte stressa runt utan ta en sak i taget och låta det ta sin tid. Lätt är det INTE. Men det känns viktigt för mig att inte förvandla trädgården till ännu ett måste - jag är expert på att göra det och det är inte sunt.
Alltså struntar jag i gräsmattan (rycker lite maskrosor och tistlar ibland men funderar på att bestämma mig för att de är VACKRA!) Odlar ätbara grödor i krukor och försöker hitta perenner som inte behöver daltas med för mycket. Inomhus frodas dammtussarna när solen skiner ute och man kan knappt se ut genom fönstren. Det svider i mig - men jag tränar mig på att allt inte behöver vara perfekt
Har också kommit fram till att jag i nulägen inte fixar att hålla på för mycket med sådder. Sånt som växer och frodas utan alltför mycket pill går bra, resten får anstå till en tid när jag är lite mer i balans.