Äpple växer där vintern är hyfsat kall medan päron och plommon klarar sig bättre också i varmare klimatzoner i världen. Det är inte helt lätt att hitta exotiska äppelsorter alltså, även om de som odlas på Nya Zeeland är andra sorter än de vi har i Sverige.
Jag tycker att frösådd av äpple, päron och körsbär gör sig bäst utomhus. Sätter man kärnor äpple eller päron i backen på ett väldränerat ställe och håller fuktigt på sommaren tar sig ofta några.
Dessa blir inte samma sort som det träd man plockade dem iffrån, eftersom varje blomma behöver befruktas av en blomma av annan sort för att befruktas. Varje kärna har två föräldrar och "barnet", frösådden, blir unik. Ofta blir frukterna inte lika goda som föräldrasorten - vid äppelfrösådder räknar man med att en kärnsådd på 6 000 kan bli god som ny sort.
Frösådda äpple- och päronträd ger frukt senare än de ympade träd man köper i handeln. Däremot blir rotsystemet mycket starkt på frösådder som klarar de första åren. Ympar man på en sådan frösådd (alltså klipper av spöet och sätter in en liten ymp av en känd sort) blir trädet stort och kan leva i flera hundra år. De träd vi vanligtvis köper i handeln har betydligt kortare livslängd.
Ett sätt att experimentera är att så en massa kärnor och se om man har tur att få en av de 6 000 som blir riktigt goda. Det kan ta 8-15 år att få frukt. Ett annat är att så kärnor och sedan beställa ympris av sorter som inte odlas i Sverige. I Finland, Ryssland och Estland finns sorter som är härdiga och som fortfarande finns att "upptäcka" i Sverige. Dessa kan man ympa på en egenodlad fröstam, en kärnsådd alltså. Ett tredje sätt är att sätta en massa kärnor, låta dem växa upp i 5-10 år och sedan ympa på olika sorter på grenarna. Då kan man spara några av grundstammens, dvs moderträdets grenar så att ma får den frukten också.
--------------------
|