Jag log för mig själv när jag läste ditt inlägg Evy. Ja tänk så fort det går! Alldeles nyss var jag i din situation, förberedde yngste sonens studentfirande. Räknar sedan snabbt ut att det var ju hela tre år sedan!!!
Nu har han jobbat några år, som konditor och i övermorgon så flyttar han hemifrån... till en alldeles egen tvåa några kilometer härifrån.
Alla ungdomar behöver inte läsa vidare på universitet och högskolor, i alla fall inte de som har valt yrken inom t.ex. industri, vård och liknande.

Snart ska jag bara duka för två när det blir middagsdax. För inte alls så länge sedan var vi ju fem runt bordet...

Men jag är både glad, förväntansfull och vemodig inför framtiden, precis som han.