Hur kan förtröstan leva?
Omkring oss störtar allt
och mer skall störta
tills ingen sten är kvar
för att stödja vår fot
Hur kan du ännu tro
som inget har att tro på?
Hur kan förtröstan leva
så utan all rot?
Är den själv rot?
Är den själv fröet,
och växer själva världsträdet
fram ur den?
Då är vårt öde lagt
hos tystlåtna hjärtan...
För deras helhets skull
kan kaos blomma
av undrens makt - som tiger
men vill bli trodd.
Allt kan slås sönder,
På nytt skall det läkas
så länge den är levande, vår innersta
grodd...
Karin Boye Hoppas att där finns fler som älskar skrivna dikter eller kanske har egna att bjuda på...