Enkelt svarat: nej.
Det är inte den man använder. Även om jag tror att den är så nära släkt att den innehåller ungefär samma läkande ämnen. (som absolut inte ska ätas!)
Den uppländska vallörten, är en fertil (kan fortsätta föröka sig medelst frö)hybrid (korsning) mellan den äkta vallörten, och fodervallört.
Samma släkten brukar ofta innehålla samma "ämnen".
Det är den äkta vallörten som är officinalis, det vill säga, används som läkeväxt.
Jag antar att du redan vet att det latinska tillägget"officinalis" eller "officinale" (och liknande) betyder just det: "använd som läkeväxt".
Eftersom jag "är på gång" berättar jag lite kort om vallörten (den officinella). Läs om du vill, eller hoppa bara över det.
Den är en av folkmedicinens äldsta och mest användbara läkeväxter (fast det finns gott om väl använda sådana).
Det är den stora roten som använts, främst till att läka benbrott med. Även att läka svårläkta sår.
Namnet talar om dess användning. Det svenska namnet vallört, kommer från "vall", eller "välla", som betyder (betytt) "svetsa, läka ihop". Den har också kallats för vällört, och benvälla.
Det latinska namnet symphytum kommer av grekiska symfyein, som betydre ung, "växa samman". (läser jag i en av mina böcker)
Den har intagist invärtes genom tiderna, men det ska man som sagt INTE göra, av några olika anledningar.
Nyare undersökningar tycks bekräfta dess läkande egenskaper just bertäffande sår och benbrott. Den är sårläkande, antibakteriell, och stimulerar cillväxten.
Man gör en gröt av roten, till omslag.
/amaira.
--------------------
Zon 3, Mälaröarna utanför Stockholm. Fotoblog
|