NYTT HEM ÅT MINA KATTER!, Snälla, kan någon hjälpa.. Alternativ

[pejori]

en nytillkommen vuxens allergi. Vad är sambandet?

vem har sagt att den är nytillkommen?
killen kanske är född med den.
och om den nu skulle vara en nytillkommen allergi? ska man kasta ut den killen då, ?

[cic]

Att man väljer att skaffa en kattmänniska då man är ledig för att dejta, det anser i alla fall jag som självklart.

Men gå in på Goggle.se, och sök under "Bioresonans" så kan du säkert hitta vart du ska vända dig. Det är väl ändå värt ett försök?

Men han ÄR en kattmänniska (om nu någon kan förklara hur en sån är.. ), men tål dom inte!

Sökte på "Bioresonans", läste lite. Och, med risk för att få en massa hatbrev och människor emot mig.. Jag tror nog inte på det.. Förlåt. Förstår inte ens vart man ska vända sig. Sjukhuset?

[*Felix matte*]

cic... jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete för att du måste söka nytt hem åt katterna. Det visar att du bryr dig om dem.
För några år sedan var jag tvungen att lämna bort min lilla katt Smulan som var bara 5-6 månader gammal.
Jag fick så svår allergi mot katter att jag höll på att kvävas trots medicinering dygnet runt och Smulan inte fick komma in i sovrummet.
Till slut var det ohållbart och jag kontaktade veterinär för borttagande eftersom vi inte hittade någon som kunde ta hand om henne.
Jag lämnade henne hos veterinären som sa att hon inte hade hjärta att ta bort en så fin katt utan hon skulle leta nytt hem åt Smulan.... jag fick betala avgift som de tog för borttagande men de pengarna användes till mat mm. under tiden hon letade nytt hem.
Jag grät och grät och städade och städade... både för att jag tyckte synd om mig själv som inte kunde ha katten hos mig och av oro för att Smulan kanske var olycklig när hon tvingats flytta.
Två veckor senare kom veterinären och hämtade smulans låda, koppel, leksaker mm. Smulan fick nytt hem hos ett äldre par som älskar katter
Veterinären sa att Smulan mådde jättebra, åt med god aptit var glad, kelig och lekte som katter gör Slutet gott!

Lycka till i letandet. Ring gärna djurens vänner... de har alldeles nyligt fixat nytt kärleksfullt hem till dotterns ena katt som pga vissa nyuppkomna problem inte kunde bo kvar hos dem.

[Copycat]

Pejori, det var den nytillkomna kärleken jag syftade på. Hon träffade honom för två år sedan. Ibland kan man undra om vi på Forumet läser samma trådar, när man läser det som skrivs i inläggen. JAG uppfattade det som att cic träffade sin pojkvän för två år sedan, och att han var allergisk mot katter. Har jag missuppfattat något eller?

[cic]

Pejori, det var den nytillkomna kärleken jag syftade på. Hon träffade honom för två år sedan. Ibland kan man undra om vi på Forumet läser samma trådar, när man läser det som skrivs i inläggen. JAG uppfattade det som att cic träffade sin pojkvän för två år sedan, och att han var allergisk mot katter. Har jag missuppfattat något eller?

Kanske är det lika bra att JAG reder ut. Inte för att jag har lust att vända ut och in på mitt liv, men för att slippa bli hängd:
Jag har kännt mannen i fråga i 15 år och för två år sen flyttade vi ihop. Livet har tusen olika vägar hit och dit, eller hur.

[pejori]

[
Kanske är det lika bra att JAG reder ut. Inte för att jag har lust att vända ut och in på mitt liv, men för att slippa bli hängd:
Jag har kännt mannen i fråga i 15 år och för två år sen flyttade vi ihop. Livet har tusen olika vägar hit och dit, eller hur.

ja det har ju det
och livet har ibland en osedvanlig tendens att ställa allt på ända

[råse-marie]

cic inte tycker jag att Du ska behöva FÖRSVARA ditt val

Jag vet inte om jag läser tråden dåligt och inte förstår men har DU någonsin frågat om råd när det gäller valet mellan din man eller dina katter??
Jag har uppfattat det som att det söktes ett hem för dina små vänner och vad får du ??? Hålla försvarstal????

Ja ursäkta men jag tycker det är löjligt att ens tala om att man väljer bort sitt livs kärlek för katterna........att vissa skulle göra det säger mer om dem.

Ps du kan ju prova att annonsera på blocket ...bortskänkes brukar alltid ge resultat .
Vi hittade nytt hem till vår kanin så och nu bor den hos en lite tjej alldeles i närheten av oss
Kolla även på servichuset det kan finnas någon pensionär som skulle vilja ha sällskap

[ylle]

Jag vet inte om jag läser tråden dåligt och inte förstår men har DU någonsin frågat om råd när det gäller valet mellan din man eller dina katter??
Jag har uppfattat det som att det söktes ett hem för dina små vänner och vad får du ??? Hålla försvarstal????

Ja ursäkta men jag tycker det är löjligt att ens tala om att man väljer bort sitt livs kärlek för katterna........att vissa skulle göra det säger mer om dem.

Så bra sagt!

[*Laika*]

Det finns idag ingen anledning till att behöva överge sina "älskade" katter, mer än om man lessnat på dom. Man kan allergivaccinera sig, "specifik immunterapi, heter det. Om man VILL så kan man bli fri från sin allergi. Varför jämnför du rose-marie, barn på dagis med katterna? Det finns där ingen likhet som jag kan se. Dina barn på dagis hämtar du varje dag och följer rutinerna, dom är inte där för tid o evighet heller. Katter har ett annat psyke än en hund t.ex. dom är känsligare för förändringar. Om man inte prövat allt som går för att ha kvar sina katter, så kan man åtminstånne hålla inne med kommentaren "Jag älskar mina katter villkorslöst". Vems villkor? Du säger själv cic, att din nya karl är en "kattmänniska", då har han säkert inget emot att försöka bli av med sin allergi. Varför stirra sig blinda på att det ska vara katterna som skall försvinna? Varför inte försöka att hitta en lösning istället, för att allergin ska försvinna? OM ni är intresserade av Specifik immunterapi, ta kontakt med erat sjukhus.
mvh. Laika

[VUB]

lycka till med att hitta nytt hem till dina 4benta vänner, cic!!!
och jag hoppas det slutas med "pajkastning" på varandra i denna tråd. visst kan vi visa respekt för varandra som vuxna människor och stötta varandra när så behövs?!/ Ullagumman

[Annica i Sörmlan...]

Instämmer med Ylle! Man vill väl helst inte tvingas välja alls mellan de man älskar, oavsett om det är människor eller djur! Jag är bara glad att jag slapp...

Till Laika... Jag har allergivaccinerat mig mot gråbo och timitej. Under drygt fem års tid fick jag sprutor var sjätte vecka. I januari i år sa min läkare (efter kontrolltester) att jag var fri från min allergi. Trots hans friskförklaring äter jag allergimedicin varje dag sen skräpet/gräset anlände för säsongen. Jag vill inte ens börja räkna på hur mycket pengar jag lagt ner på en behandling som inte ens verkar ha fungerat på mig. Jag vet dock flera som behandlingen har fungerat på. Så allergivaccination är för mig en chansning vars utgång inte ens läkare kan förutspå. Funkar det så är det kanon. För mig har det bara blivit dyrt... Dessutom vägrade Värmlands landsting att ens utföra ett allergitest på mig. Jag har gått hos privatläkare under alla dessa år.

För att klargöra en liten detalj... Jag valde inte att träffa en kattmänniska när jag var singel och fri att dejta. Helt plötsligt fanns vi bara i varandras liv och ville inte vara utan varann. Vi valde aldrig att varken träffas eller bli kära, men hur står man emot kärlekens underbara kraft!?

Jag tycker att det börjar som om den här tråden har spårat ur en aning. Varför vissa människor inte kan unna andra lycka i form av mänsklig kärlek går över mitt förstånd. Ingen kommer någonsin att förstå hur alla andra människor tänker och resonerar. cic började den har tråden med att be om hjälp för att hitta ett hem åt sina älskade katter - gör det henne till en ansvarslös slöfock? Inte enligt mig... Kan vi inte bara vara överens om att vi aldrig kommer att vara ense i den här frågan och i stället hjälpa till?

Som tur är verkar de flesta iaf förstå cic och hennes dilemma. Jag tycker att du fått mängder av bra förslag och hoppas verkligen att det löser sig på bästa sätt!

[cic]

Det finns idag ingen anledning till att behöva överge sina "älskade" katter, mer än om man lessnat på dom.

Laika, varför envisas du med att vara så in i helvete råelak mot mig?

Önskar att jag kunde ta bort hela jävla tråden.

Eller, nej föresten, tack alla ni som skickat mail till mig och gett mig telefonnummer och virituella "klappar på kinden".

Finns ingen anledning att fortsätta den här tråden längre.

/Ciczie

[alex]

Väldigt tråkigt att en del här på odla.nu kritiserar dig och/eller ifrågasätter din kärlek till dina kissar eftersom du mer eller mindre måste göra dig av med dina katter, beslutet antar jag står mellan dina katter och din sambo och om jag hade en partner som hade kraftig allergi, som medicin inte hjälpte tillräckligt bra på, skulle jag självklart välja min partner, liksom jag tror att de flesta skulle göra.(nallen, detta är inte en tid för medveten feltolkning av vad jag har sagt...)

Hoppas att du kan hitta ett bra hem år dina katter inom kort.

[andersen]

Vet inte om det hjälper, men du får en kram i från mej, tycker inte att du har gjort något fel.

Självklart så ska kärlek till en människa gå före kärlek till ett djur.

[alex]

Åter igen, lycka till med att hitta ett nytt hem åt dina kissar

[minikanin]

Jag tycker du är en mycket varm människa som bryr sig så mycket om dina katter så mycket, och jag är ledsen på dina vägnar att du inte har funnit nått sätt att få katterna till ett nytt tryggt hem. Jag har själv 4 vuxna katter och 5 kattungar (mina älsklingar ) och jag fårstår att du inte kan avliva dem.

Därför blir jag jätte sur på laika som är så hjärtlös att skälla ut cic när hon gör sitt yttersa för att hjälpa sina älsklingar till ett nytt hem! Jag blir så... purken!!!

Lycka till cic jag tror du kommer hitta ett hem som är perfekt för Vera och Toulouse!

//sarita

[*Laika*]

Vadå skälla?? Då har du inte sett mig skälla. Ursäkta så inihelvete mycke att jag försöker o komma på lösningar så att ALLA (inklusive kattstackarna) kan vara nöjda. Skulle inte cic vara nöjd OM hon fick va med dom alla tre? Skulle svaret va nej där så är det då inte mitt fel/problem. Som man kunde tolka hennes första inlägg, så ville hon göra allt för sina katter, och man trodde då att om det gick så skulle dom kunna vara tillsammans allihop. Ursäkta mig, för att jag feltolkat hela inlägget. Det hela gick alltså ut på att hon bara var intresserad av att bli av med dom. Tycker ni andra verkligen att DET låter bättre? Det tycker inte jag , och fortsätter att hoppas på att cic verkligen ville göra allt för att dom skulle kunna va tillsammans.
mvh. Laika

[minikanin]

Ursäkta mig då att jag misstolkade dig så totalt, Laika!!! //sarita

[Fenja]

Hur går det med katterna Ciczie? Hittar du någon eller något katthem som kan hjälpa dig? Hoppas att det löser sig.
Mvh
Fenja

[Jill-Ulrika]

Till Laika men mest till Saiai:
Visst, ni har delvis rätt antar jag, även om era kommentrer går som pilar rakt in i hjärtat. Om ni ville såra mig och vara elaka så har ni lyckats. Ni verkar tro att det här har varit/är en enkel sak för mig. Ni vet ingeting. Ni vet inte hur jag har gråtit och kämpat. Ni vet ingenting om hur mitt liv ser ut eller hur min relation till Jens är (vår historia, vår framtid). Jag borde såklart se till katterna först, men livet ser inte ut så, man väljer inte vem man blir kär i.
När jag skaffade katterna hade jag givetvis för avsikt att de skulle bo hos mig alltid. Min inställning är INTE att man kan behandla djur hur som helst. Det är just DÄRFÖR som det är så jävla jobbigt! Hade jag inte brytt mig hade jag väl avlivat dom för två år sen. Men jag tycker inte att jag har rätt att döda dom hur som helst.
Katterna är friska och krya och visar inga tecken på mental ohälsa. De är tillgivna, springer aldrig och gömmer sig, är sällskapssjuka och pratiga.

Ja, jag tycker synd om mig, för hur jag än vrider och vänder på det så är det jag som råder över deras framtid. Men självklart är det mest synd om katterna.

Vet inte hur era liv ser ut. Om ni har barn eller så. Men jag undrar bara, om några av era eventuella barn skulle bli allergiska, går då djuren före barnen? (Eftersom det nästa var okej att göra liknelsen med barn och djur)

Tack Nutten och råse-marie för att ni förstår min situation. Och tack pejori och Fenja för tips.

Lider med dig angående de val du måste göra och tycker att inläggen ifrån Laika och Saiai tyder på bristande empati (detta trots förmågan(?) att leva sig in i just katternas situation)

Om det kan vara någon tröst är katter ju som du vet ganska självständiga och har lätt för att anpassa sig till nya omständigheter. Det är iallafall min erfarenhet. Passar inte en viss omständighet för en katt så ser han/hon till att ändra på det.

Eftersom det inte med säkerhet går att förutse vad som ska hända i livet är det omöjligt att göra sådana åtaganden när man skaffar katt som bl.a. att en katt aldrig ska behöva flytta från hem till hem osv. (men Laika och Saiai har väl upprättat samboavtal med sina katter... om de ens har några...)

Jag har också erfarenhet av att på senare tid bli allergiskt för katt vilket varit och fortfarande är en stor sorg i mitt liv. Att aldrig mer kunna närma mig en katt utan att antingen bli snuvig, serienysa och få ögonkli eller vara "halvsederad" av allergimedicin.

Har också ställts inför ett liknande val vilket innebar att min katt fick bosätta sig hos min far något han stortrivdes med. Själv hade jag sådan ångest. Trodde han skulle bli både överkörd och uppäten på samma gång men han hade det toppenbra och levde lycklig i alla sina dagar, jag kunde ju också komma och hälsade på och såg till att han fortfarande trivdes. (Jag tror lätt man projicerar sina egna känslor på katten och inbillar sig att de känner samma sak, vilket kan vara nog så egoistiskt...)

I naturen är de flesta vildkatter solitärer (parningstiden borträknad) De klarar sig bra på egen tass. Tamkatter är inte lika självständiga utan mer tillgivna vilket också innebär att de kan knyta an till såväl människor som till nya mänskliga bekantskaper.

På landet finns det alltid dem som är villiga att ta sig an vuxna katter. Det vet jag flera som har gjort. Tyvärr har jag därför inga heta tips på personer som är intresserade av katt för tillfället är jag rädd.

Hoppas att du hittar en bra, ny kattfamilj till dina katter.
Vänliga Hälsningar:
Jill-Ulrika