Man kan undra. För tre år sedan löpte en tant i området amok angående snigelförekomst. Gick ut med flygblad och skötselföreskrifter i brevlådorna i området.
Enligt detta skulle vi inte få ha kompost, inte trädgårdsland, inte fruktträd, gräset skulle inte vara för långt helst inte mer än fem cm max tio osv. Vi undrade vad man då skulle ha trädgården till.
Det finns ingen som är någon stor trädgårdentusiast i området. Hysterin var total ändå. Det fanns grannar som fick fullkomligt tokspel för att de inte kunde släppa ut sina barn för mördarsniglarnas skull. Varför vet jag inte. De hade en total förkomst på 10 sniglar på 900 kvadratmeters tomt.
Nu klingade det hela av så småningom. Vi fick till och med koppla in och hälsovårdsnämnden som intygade att de inte alls hade sådana krav som tanten påstod. Efter två varma somrar och en kall vinter var inte sniglarna något problem. Lugnet lägrade sig igen.
Nu har det emellertid varit en regnig sommar och en ny grannfru som nu flyttat in fortsätter nu korståget. Jag har nyss fått en räjäl utskällning för att de hittat två sniglar i vår trädgård. De har hittar tjugotre i sin egen.
HOn tar tydligen rundor in i vår trädgård och inspekterar.
Man blir bara trött. Jag anser att man plockar de sniglar man ser och avlivar dom på ett humant sätt. Antingen med hett vatten eller genom att klippa. Förståsigpåmänniskan påstår att det enda sättet att ta död på dom är att lägga dom i salt. Detta tycket jag själv är djurplågeri.
Även en mördarsnigel har rätt att sluta sina dagar på ett humant sätt.
Hur mcyket skada gör sniglarna vid riklig förekomst egentligen?
Och skall man inskränka sitt trädgårdinnehav till att bara ha gräsmatta för att tillmötesgå grannarna? Eller rättare sagt en halvtidssambo som kommer varannan vecka och varken äger eller bebor fastigheten permanent.