Jag blir först så jäkla arg!!!!
& sen blir jag bara ledsen.......
Mina älskade pappa har idag varit ifrån den här världen i 2 hela år....(vid 62 års ålder brister kroppspulsådern. )
Min lika älskade mamma kämpar varje dag med sin sorg.
Igår kväll när min mamma kom hem kommer en granne förbi på gatan & stannar till. Hon börjar prata om att hon & hennes man har diskuterat hur vildvuxet det börja bli hos mamma. "Gräset är ju väldigt långt(???), buskarna & träden måste du ju klippa. & t o m under körsbärsträdet har det vuxit upp små körsbärsskott. Du skulle nog skaffa dig en åkbar gräsklippare(1500kvm....)."
Inte en enda gång under de här 2 åren har de brytt sig om att ringa & prata med mamma, bjudit över henne på en fika eller liknande. Medans pappa levde umgicks de t o m med jämna mellanrum.
Trädgården var pappas intresse så mamma har varken kunskap eller lust.
Mamma försöker att renovera lite i taget inomhus, med mig & min familj + min bror till hjälp. Vi har klippt häck & vissa buskar & rensat lite.
Vi har eget hus med stor tomt & 3 barn. Brorsan har också hus & trädgård.
+ mormor på 85+ som också behöver kärlek & omsorg.
HUR FAN TYCKER FOLK ATT MAN SKA HINNA MED?????
Eftersom vi bor i ett litet samhälle så känner ju alla till alla & vet hur vi har det.
Jag blir så ledsen när den enda gång de ger sig tid att tänka på mamma nån minut så är det här som är resultatet. Hur kan hon bara tänka tanken att säga till mamma att hon borde klippa buskarna??? De borde väl bry sig om sin egen kala tomt istället för att bara klanka ner på någon som ligger sedan länge.
Det här är osammanhängade & tankar som bara flyger i mitt huvud. Var tvungen att få ut det.
Madeleine
Grannar, :(
27-09-2004, 23:19
