Cilla, jag håller med - det låter ju inte troligt att bladen behöver skydd mot solen på hösten. Men är det verkligen så att bladen förlorar de andra färgämnena när de blir gröna? Är det inte snarare klorofyllet som döljer alla andra färger? Om det är så kan man ju tänka sig att de färgämnen som bildas under våren-sommaren ansamlas i bladet och finns kvar även på hösten. I så fall borde resultatet vara att ju mer röda och gula färgämnen som bildas under växtsäsongen (kanske som skydd mot stark sol) ju rödare blir bladen på hösten när klorofyllet drar sig tillbaka och exponerar övriga färger. Å andra sidan, om det är så att de röda färgämnena bildas på hösten kanske det kan bero på att rött är en nedbrytningsprodukt av andra färgämnen (som i sin tur kanske har bildats under sommaren som skydd mot solstrålning)? Vet egentligen inte så mycket om det här, men spåna kan man ju alltid göra...!

Det är hur som helst ett intressant ämne!
Det här med arvsanlag spelar också en stor roll för höstfärgerna. Så här års kan man roa sig med att studera asparnas höstfärger och upptäcker då snabbt att träden i vissa aspdungar får fantastiska färger i gult och rött medan andra dungar blir rent gula eller ibland till och med nästan helt saknar höstfärger. Orsaken till detta är att en aspdunge ofta består av träd som uppkommit genom rotskott från samma individ, det vill säga hela dungen består av genetiskt identiska träd (kloner) som alla har exakt samma arvsanlag och därför får likadana höstfärger. Av det här kan man sluta sig till att arvet spelar en stor roll för hur kraftiga höstfärger aspar får. Samma sak gäller många andra träd och buskar, säkerligen även ginnalalönn. Vill man ha ett exemplar av ginnalalönn som någorlunda säkert har möjlighet att utveckla starka höstfärger om alla yttre faktorer är de rätta så är det nog en god idé att skaffa en E-planta, precis som flera här redan tidigare påpekat.
Anders