Ibland är livet bra konstigt. Här håller jag på och fixar vår gemensamma brf tomt och njuter så av det. Tankar på hus hade jag gett upp sen några år för barnen flyger snart ut och jag tycker det räcker med det jag har. Dessutom är det så dyrt här och aldrig nåt till salu.Jag kan egentligen inte bo bättre med en fin lägenhet med underbar sjöutsikt och nu ska vi göra ett härligt växthus också. Tyvärr är det som det är när man delar något med andra. Inställningen till att ta gemensamt ansvar och hjälpas åt saknas hos vissa och det blir tråkig stämning. Det har gjort att jag känt mig lite deppig några dar och min man sa att vi skulle nog egentligen skulle ha ett eget hus så vi kan rå oss helt själva. Och tänk idag när jag kikade på hus på nätet får jag se mitt gamla drömhus som jag gick och väntade på i många år! Till rimligt pris dessutom! Och med världens underbaraste naturtomt med plats för ett växthus! Kan det vara ödet?
Känner mig rätt förvirrad just nu...

torvan