Höns!, frivillig läsning ;-) Alternativ

[amaira]

Att ändra på förhållanden som man klart kan se är fel, det låter sig inte alltid göras i första taget.

Ibland brukar jag fundera över, "vem" det egentligen är som styr i världen/ mitt land/ samhället.

Politikerna? Folket, de som väljer sina politiker? Media? Näringslivet med de starka ekenomiska intressen som på ett vis blivit nästan "självgenererande"?

Ja, det kan man fundera länge över. Sanningen ligger väl som vanligt lite här och där, i en komplex väv som är mycket svår att "röra i", för drar man i en tråd, sprider konsekvenserna sig över hela väven på ett vis som kan vara omöjligt att förutse.


Stordriften av slaktdjur, pälsdjur och andra djurprodukter, där "tillverkningen" "maskiniserats", får väl anses vara en sådan där svår tråd som inte låter sig förändras i första taget.

Det finns så många olika intressen, som tillgodoses på så många olika håll, hos så många olika människor, genom dessa djurfabriker.


Att det inte är lätt att förändra, kan väl värphönsens situation stås om exempel för.
Inte ens Astrid Lindgren lyckades! Hon fick inte under sin livstid uppleva "hänsens befrielse", trots att det blev hennes nittioårspresent från politikerna!

Nu har ju lagen gått igenom till slut, hindrena har varit många. Men fortfarande fortsätter många äggproducenter - mot lagen - i samma spår.


En gång för några år sedan, blev jag bemött med argumentet att man inte ska sätta mänskliga känslor på djur (och absolut inte på höns).

Det var då jag skrev detta som jag nu klistrar in härinunder:





- - - - - - - - - - - - - - - -

Nej, ge inte hönsen mänskliga aspekter, men humana.

Även en hönshjärna har speciella behov!
Den som inte begriper det, har aldrig känt en höna.
Den personen har aldrig getts gåvan att lära känna en hönsfågels individualism och personlighet, och vet heller ingenting om hur höns lever när de får leva ett normalt liv, och vad detta betyder för den enskilda hönan.


Visst kan man inskränka på ett och annat utan att hönans livskvalitet försämras, men annat kan man absolut inte beröva den utan att göra sig skyldig till grova övergrepp.

Att stänga in höns i för trånga burar är djurplågeri som så småningom får en höna att förlora vettet. En burhöna är inte normal! Att tränga ihop många höns i små burar är både fysisk och psykisk misshandel.

På det viset kanske man ändå kan jämföra höns och människor. För hur många människor skulle klara burhönsens betingelser med bättre resultat?

Eftersom det är viktigt att inte blanda ihop mänskliga och djuriska aspekter så måste vi nog inse att höns inte är humana!
De är långt ifrån humana mot varandra.
De kan inte, som människan, vara generösa och överseende.

De är knappast medkännande varelser, som människan…


Till stor del lever de sina liv efter de instinkter som är nedärvda sedan tusentals år tillbaka. Vilket bland annat innebär en strikt rangordning.

I det fria har rangordningen en viktig funktion att fylla; alla vet sin plats så att man utan bråk kan leta föda och hålla vakt mot fiender.

Praktiskt.
Tills fem hönor hålls inspärrade på fem A4-arks storlek. Den ranghögste kräver av de andra att de ska ge plats! Hur ska de kunna göra det? Resultatet är ständiga konflikter och oavlåtlig mobbing.
Mest utsatt är givetvis den lägst stående hönan i buren. Men även den ranghöga hönan mår psykiskt illa i denna stressituation då ingen går undan för henne, oavsett vad hon gör.
Denna fysiska och psykiska terror är konstant.


Men inte bara detta är djurplågeri.
Även allt som de berövas måste räknas hit.
Att aldrig kunna sandbada, att aldrig kunna krafsa efter mask, att aldrig kunna leta sig ett bra rede till de ägg som de faktiskt värnar om (!), att aldrig kunna röra sig…

Har du känt en höna som mår bra, i en human hönsgård, så förundras du över vilken livsnjutning den faktiskt kan förmedla, förutom den personlighet du kommer att upptäcka att den innehar.

En personlighet som förvånar många eftersom många tar för givet att höns är dumma och i total avsaknad av individualitet.


Höns är nu en gång för alla inte världens intelligentaste djur och de har en ganska liten hjärna. Men oj, vad de kan använda den här lilla hjärnan till!!!

Jag har höns som kan göra konster och som visar personlig tillgivenhet gentemot mig och min familj.
Visst kan de lätt bli stirriga, åtminstone de hönor som inte är så vana vid människor och vid ovana händelser. De har lätt för att bli nervösa.

Men ger inte det oss, vi människor med vårt överlägsna förnuft, förpliktelser att vara rädda om våra vingförsedda vänner som så gärna tyr sig till oss och förser oss med ljuvligt goda ägg.

Att utnyttja dem så till bristningsgränsen, så att vi tar ifrån dem all livsvärdighet, all livskvalitet, all livsglädje, ja, till och med det lilla förstånd de har, är inte det övergrepp som är djupt ovärdigt människan?


/amaira.