|
|
  |
Driver mig till vanvett, emellanåt |
|
|
|
26-11-2004, 19:15
|

Medlem
Antal inlägg: 182
Medlem sedan: 05-05-2004
Medlem nr: 3 516

|
CITAT (Blomstertanten @ 25-11-2004, 10:13) En vacker dag upptäcker du kanske, som jag gjorde, att du plötsligt fått en ny och trevlig unge ! Min yngsta son har varit i trotsåldern sedan han föddes nästan. :wacko: Jag trodde inte det kunde bli värre ! :o Men det blev det ! För tre år sedan var han verkligen ett riktigt monster ! Jag kunde inte ens säga hej till honom utan att han fick världens utbrott, svor och kallade mej de mest hemska saker. Struntade i skolan och läxor och allt annat ! Men nu helt plötsligt är han en ansvarstagande (Nåja,fortfarande lite lat) mogen 17 åring som anförtror mej både sina problem och glädjeämnen, trevlig, hjälpsam och omtänksam ! Med andra ord en ny unge ! Så ge inte upp ! I morgon när du vaknar kanske han eller hon är förändrad !  Min äldste lärde sig säga nej vid 1½. Sen var det bara nej nej nej. När han var 4 och fick en lillebror ville jag sälja honom till högstbjudande ibland. Tonårstrotset (eller vad man ska kalla det) började vid 10-11 och blev bara värre. Men nu, när han ska fylla 16 om ett halvår, nu ser jag faktiskt en ljusning. Han HAR mognat lite. Han börjar ta mer ansvar. Han FÖRSÖKER på nåt konstigt vis komma i tid (trots att han aldrig lyckas). Jag kan inte påstå att det ÄR folk av honom. Men jag kan se en möjlighet att det kommer att bli det. Och så har jag alltid tänkt att det är min viktigaste uppgift som förälder att älska honom, även när det faktiskt känns svårt. Vem ska annars göra det? Att inpränta att jag står alltid på din sida, jag vill alltid ditt bästa, du kan alltid komma till mig. Jag kommer aldrig att sluta älska dig hur förbannad jag än blir. Den yngste har alltid varit en mycket lätt match i jämförelse. Kanske för att den äldste har tagit så mycket plats. Den lille har varit vänlig, resonabel, empatisk. Som en liten ängel. Men nu är han 11 och jag har inga illusioner om hans tonårstid heller. Tecknen finns där. Fast nu har jag åtminstone lite erfarenhet.
|
|
|
|
|
26-11-2004, 20:40
|

Medlem
Antal inlägg: 3 022
Medlem sedan: 14-11-2003
Medlem nr: 2 566

|
CITAT (ylle @ 26-11-2004, 19:15) Och så har jag alltid tänkt att det är min viktigaste uppgift som förälder att älska honom, även när det faktiskt känns svårt. Vem ska annars göra det? Att inpränta att jag står alltid på din sida, jag vill alltid ditt bästa, du kan alltid komma till mig. Jag kommer aldrig att sluta älska dig hur förbannad jag än blir. Precis så tänker jag! Men, det är inte ofta jag kan säga det till honom, för han blir bara upprörd. Men, det är bara att säga så mycket jag hinner. För han fattar väl något själv och kan lägga till resten!
--------------------
”Gå inte på Den Smala Vägen den är alldeles för bred. Balansera isället på de öppnaste fälten..” - Sun Axelsson 
|
|
|
|
|
26-11-2004, 21:03
|

Medlem
Antal inlägg: 334
Medlem sedan: 06-10-2004
Medlem nr: 4 586

|
Skulle inte skriva i denna tråd, eftersom jag inte har lyckan att ha barn…
Men mins från min egen tonårstid att en gång när jag var mer än lovligt sur på min stackars mor och kom hem med ”mord i blick” så hände följande: När jag stod i dörren, så hörde jag hur min ”kära moder” kvittrade ute i köket: Men vad bra att du kom! Har precis tagit ut en plåt med havrekakor ur ugnen! Ta dig ett glass mjölk så länge så får du ett par nybakade! Jaaa, och jag som var sur ju… Det funkade liksom inte i den situationen! Sedan hade vi ett givande tjejsnack, hon och jag, om allt och ingenting (vi hade inte pratat med varandra på länge då) Till saken hör kanske att min mor brukade inte baka, så ofta, så det var inte någon "vardagsmat" precis med nybakat!
|
|
|
|
|
26-11-2004, 22:06
|

Medlem
Antal inlägg: 3 022
Medlem sedan: 14-11-2003
Medlem nr: 2 566

|
CITAT (Bjäbban @ 26-11-2004, 21:03) Skulle inte skriva i denna tråd, eftersom jag inte har lyckan att ha barn… Åsikter om barn osv får man ha, även om man inte har barn!
--------------------
”Gå inte på Den Smala Vägen den är alldeles för bred. Balansera isället på de öppnaste fälten..” - Sun Axelsson 
|
|
|
|
|
26-11-2004, 22:13
|
Medlem
Antal inlägg: 14 005
Medlem sedan: 27-11-2002
Medlem nr: 429

|
|
|
|
|
|
27-11-2004, 11:57
|

Medlem
Antal inlägg: 6 847
Medlem sedan: 26-05-2004
Medlem nr: 3 723

|
Flickor är inte alltid jobbigast. Har 2 stycken som växt upp utan några trotsåldrar eller jättekalabaliker i tonåren. Visst var dom gapiga och ilskna ibland och totalt ointresserade av att städa, men jag är väl inte så lättprovocerad och när deras skit spred sig för mycket i huset tog jag en svart sopsäck och stoppade ner allt i och ställde utanför dörren till deras rum och sa att om den inte är tömd före .....dag så åker den i grovsoporna. Det tog ett par dagar men tillslut var den tömd straxt före deadline. (annars hade jag tagit den till grovsoporna!) Den äldsta har väl än idag lite svårt just med städning men med 3, ibland 4 ungar i huset är det ju som det är. Fast egentligen överlåter jag det åt henne om hon tycker det är ett problem eller inte. Skall väl inte påstå att jag är världens bästa förebild just vad gäller det...... Det viktigaste tror jag är att inte ta åt sig och försöka att inte gå i svaromål med dom, då hamnar man lätt på deras nivå, vara konsekvent och aldrig hota med saker man inte sen genomför. (jättelätt  när man står där.....) Det roligaste av allt är när dom nu som vuxna med egna telningar kommer och säger att - nu mamma förstår jag varför du gjorde si eller så med oss, då tyckte jag du var jättedum och att alla andra fick... men nu ser jag ju att du gjorde rätt - sånt känns gott för ett modershjärta att höra. Anki
--------------------
Hundar och pelargoner....... sen är man sysselsatt året om :) Huserar på södra Öland mitt album
|
|
|
|
|
27-11-2004, 13:46
|
Medlem
Antal inlägg: 2 745
Medlem sedan: 09-03-2003
Medlem nr: 882

|
JA det där med tonåringar ja.... Det är berg och dalbana och stor variation på känslorna.
Frigörelsen är normal. Barnen måste få ta avstånd och protestera mot sina föräldrar för att de själva skall förstå att de är självständiga individer.
Föräldrar behöver nog en besvärlig tid med tonåringarna också. Dels för att förstå att de är självständiga individer och dels för att man inte skall sörja ihjäl sig när de flyttar hemifrån. Det är tillräckligt jobbigt att bara sakna dom lite lagom.
Trösta er med när det känns jobbigt att frigörelsen blir mera jobbig ju tätare band man har. Ju tjockare navelsträngen är desto hårdare måste man dra innan den går av.
Mitt eget lilla knep och då gäller det att vara uppfinningsrik i alla möjliga situationer. Ungarna påpekar ju att de är självständiga. Då så låter jag dom ta ansvar för sina handlingar.
Tex jag skjutsar ofta och gärna vilket man måste göra i glesbygd. Men... Är det sommarlov och ungen inte har något sommarjobb utan sover halva dan och latar sig den andra medan vi föräldrar jobbar och sliter med övertid och lite semester då är det inte rätt.
då kräver vi att man som sjuttonåring skall göra lite mer än sin fjärdedel. Har man skaffat sig sommarjobb så räcker en fjärdedel.
Alltså ungen har inget sommarjobb pga av ren lathet att söka. Yes, då blir det mera obetald hushållsarbete hemma.
Blir det inte gjort så är det konsekvenser. Grejen är att ungen ska veta att problemet är hans. BLir jag arg och gapar och skäller slår han dövörat till och problemet är mitt för det är jag som mår dåligt.
Alltså Har jag bett ungen att tvätta en maskin tvätt och hänga upp samt röja köket på kvällen. Jag kommer upp påmorgonen och det inte är gjort så tar jag mig en funderare.
Jag har lovat att vara taxichaufför till kvällen. ALltså. Jag väcker ungen innan jag går till jobbet och säger lugnt. Jag har laddat tvättmaskinen. HÄng upp kläderna om en timma när maskinen är klar så att kläderna inte blir skrynkliga. Sen vill jag att du diskar rent i köket. Lugnt och fin..... inga arga känslor. Fast inombords äj jag skitförb...d.
Om det är så att när jag kommer hem så står disken kvar och tvätten är oupphängd. Så väntar jag lugnt ut det hela. Tar god tid på mig att diska. Tar god tid på mig att laga mat. Ungeför när vi ätit så är det dags att skjutsa tonårssonen. Jag frågar varför han inte hängt tvätten. Får svaret att han inte haft tid.
Då....... går jag ner i tvättstugan. Kör om tvättmaskinen vilket tar trekvart. Ungen påpekar då att jag måste skynda mig så han inte kommer för sent.
Oj, var det ikväll. Ja du för vänta för jag har inte tid. Jag måste tvätta om maskinen jag bad dig hänga upp i morse och sedan hänga upp den. Du hade ju inte tid. Sedan skjutsar jag dig gärna. Lugn röst och vänlig leende.
Tonåringen får då ett utbrott och stänger in sig på rummet. När tvättmaskinen är klar så hänger jag upp tvätten och upplyser sonen om att nu kan jag skjutsa. Vi kommer fram en kvart innan alla andra åker hem så jag sparar tiden och sitter och väntar på att skjutsa hem.
Alltså, jag skall inte ha problem, Ungen skall ha problem om han inte gör vad ha borde göra. då blir det inga arga diskussioner.
Och nästa gång jag säger till så slipper jag höra, jag har inte tid.
|
|
|
|
|
30-11-2004, 10:40
|

Medlem
Antal inlägg: 5 380
Medlem sedan: 03-08-2003
Medlem nr: 2 004

|
CITAT (Sulawesii @ 29-11-2004, 17:52) Jag måste erkänna, Bettson, att hade jag ditt tålamod skulle säkert problemen här hemma vara färre. Min son har faktiskt varit underbar (själva humöret, att hjälpa till hemma är som vanligt) dom senaste dagarna. :) :) :) Är du säker på att det är rätt unge ?
--------------------
Glanshammar Närke Zon 3 Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov Vår vision är självklar och enkel, och samtidigt helt omvälvande. Den är allas lika värde och allas frihet. Vi kan inte drömma om, inte arbeta för, något mindre. Därför är vi socialister och feminister.
|
|
|
|
|
30-11-2004, 12:51
|

Medlem
Antal inlägg: 566
Medlem sedan: 16-06-2003
Medlem nr: 1 716

|
Har inte heller några barn.. och var en snäll tonåring... men med städningen av mitt rum var det si och så (däremot skötte jag mitt städområde i övriga huset) Minns att min mamma lugnt frågade mig: "Vill du att vi installerar en lian?" Den tog...
--------------------
zon 1 Ett steg i taget så är man på väg
|
|
|
|
|
30-11-2004, 13:06
|

Medlem
Antal inlägg: 14 536
Medlem sedan: 01-11-2002
Medlem nr: 14

|
CITAT (Felix matte @ 24-11-2004, 23:09) Minnet är barmhärtigt. :wub: Minns inte att jag någonsin haft problem med mina fyra :rolleyes: :P :D :wub: Ja, så är det nog. Jag kan inte heller påminna mig om att mina tre var särskilt besvärliga i tonåren...  ...inte ens i närheten av hur jobbig och upproriskt jag själv upplevde min pubertet...
--------------------
Norrbottenskusten zon 5-6
|
|
|
|
|
30-11-2004, 23:27
|
Medlem
Antal inlägg: 2 745
Medlem sedan: 09-03-2003
Medlem nr: 882

|
CITAT (Sulawesii @ 29-11-2004, 17:52) Jag måste erkänna, Bettson, att hade jag ditt tålamod skulle säkert problemen här hemma vara färre. Tålamod jag!!!!!! Det vet du väl att jag kan bli så arg att jag kapar vinbärsbuskarna när kärringarna tjatar på mig att jag SKALL göra sylt. Nej tålamod är inte min starka sida. Tror jag. Men jag har umgåtts mycket med män och faktiskt sett att det finns ett och annat att lära. Män och kvinnor hanterar konflikter på olika sätt. KVinnor vill diskutera, vara resonabla och komma fram till en lösning bra för alla parter. Män säger rakt ut vad de vill. Sedan kan två saker hända. Om de inte är vuxna så smäller det. Om de är vuxna så bidar de tiden och ställer till något jäkelskap bakefter. En arbetsledare jag känner säger så här: Jag bjuder alltid på min yrkeskunskap och gör därigenom billiga jobb till stor intäkt. Om chefen är dum så börjar jag med att inte göra så billiga jobb och förhandla fram en sämre intäkt. Hjälper det inte så gör jag något dyrt. Man skall placera problemen där de här hemma. Dvs chefen vältrar över problemen på sin mellanchef. Om högsta chefen inte lyssnar på argument för att inte göra detta så ser man till att chefen får problemet tillbaka. Dvs det syns i ekonomin. Chefen fattar alltid budkapet. Det är likadant med ungar. OM de lyckas få mig arg så är det jag som har problem. Om de får problem pga av sina handlingar så får de ta ansvar. Då gäller det att inte dämpa deras problem. jag menar , de lyssnar ju ändå inte på vad man säger i en viss period, varför inte låta dom göra misstag ( inom rimliga gränser förstås). Metoden är mycket lättare att tillämpa på de människor man inte har så stark relation med. Men den fungerar. Men jag vet av erfarenhet att det krävs viss träning. JU mera stressad eller känslomässigt engagerad jag är desto sämre hantera jag konflikter. Skall jag erkänna så är jag urrisig på konflikter, men jag tränar. Jag går fortarande på massor av minor med att folk utnyttjar mig för att jag är för snäll. Men omskolning pågår.
|
|
|
|
|
01-12-2004, 08:55
|

Medlem
Antal inlägg: 5 380
Medlem sedan: 03-08-2003
Medlem nr: 2 004

|
Jag har fått världens bästa komplimang av min 17-åring ! Han tycker att jag är världens bästa mamma och pappa ! (han har aldrig träffat sin pappa) Dessutom är jag inte som andra mammor. För mammor spelar inte tv- och dataspel , tittar inte på film med tonåringen, lyssnar inte på samma musik och går inte att prata med om allt ! I alla fall inte hans kompisars mammor !  Sånt trodde jag alla gjorde ! Eller är det jag som är konstig ?
--------------------
Glanshammar Närke Zon 3 Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov Vår vision är självklar och enkel, och samtidigt helt omvälvande. Den är allas lika värde och allas frihet. Vi kan inte drömma om, inte arbeta för, något mindre. Därför är vi socialister och feminister.
|
|
|
|
|
01-12-2004, 10:05
|
Medlem
Antal inlägg: 2 745
Medlem sedan: 09-03-2003
Medlem nr: 882

|
Nej du är inte ett dugg konstig.
Sånt gör jag också. Jag har också periodvis fått höra att jag är världens bästa mamma fast inte just nu när han är skoltrött och vi har batalj varje morgon om ifall han skall gå til skolan eller inte.
|
|
|
|
|
01-12-2004, 10:51
|

Medlem
Antal inlägg: 21 879
Medlem sedan: 10-01-2003
Medlem nr: 559

|
Oh tackar  Trodde jag var ensam om min last för dataspel  så vi är fler som du ser
--------------------
Kerstin
Ut sementem feceris, ita metes (Cicero)
|
|
|
|
|
01-12-2004, 12:13
|

Medlem
Antal inlägg: 5 511
Medlem sedan: 13-04-2003
Medlem nr: 1 130

|
CITAT (Blomstertanten @ 01-12-2004, 08:55) Jag har fått världens bästa komplimang av min 17-åring ! Han tycker att jag är världens bästa mamma och pappa ! :rolleyes: (han har aldrig träffat sin pappa) Dessutom är jag inte som andra mammor. För mammor spelar inte tv- och dataspel , tittar inte på film med tonåringen, lyssnar inte på samma musik och går inte att prata med om allt ! I alla fall inte hans kompisars mammor !  Sånt trodde jag alla gjorde ! Eller är det jag som är konstig ? Grattis till komplimangen!!! roligt med ungdomar som inte bara uppskattar (vilket de oftast gör) utan även kan tala om det!!!
--------------------
Gammelnalle  "Den som ställer många frågor, ökar mångas visdom." Kongolesiskt ordspråk
|
|
|
|
|
01-12-2004, 13:15
|

Medlem
Antal inlägg: 2 045
Medlem sedan: 24-06-2004
Medlem nr: 3 927

|
CITAT (Bettson @ 30-11-2004, 23:27) En arbetsledare jag känner säger så här: Jag bjuder alltid på min yrkeskunskap och gör därigenom billiga jobb till stor intäkt. Om chefen är dum så börjar jag med att inte göra så billiga jobb och förhandla fram en sämre intäkt. Hjälper det inte så gör jag något dyrt. Man skall placera problemen där de här hemma. Dvs chefen vältrar över problemen på sin mellanchef. Om högsta chefen inte lyssnar på argument för att inte göra detta så ser man till att chefen får problemet tillbaka. Dvs det syns i ekonomin. Chefen fattar alltid budkapet. Det du beskriver är ett typiskt exempel på hur en underordnad/svagare part kan få sin vilja igenom/påverka gentemot en överordnad/starkare part. I den engelskspråkig litteraturen beskrivet som "weapons of the weak". Eftersom världen tyvärr ser ut som den gör så är det nog oftare kvinnor än män som använder sig av denna strategi. Har vi inte det gamla svenska talesättet: "Kvinnans list överträffar mannens förstånd".? Därmed är inte sagt att detta beteende skulle vara speciellt kvinnligt eller manligt. I de rådande maktförhållandena används denna strategi av den svagare parten.
--------------------
Hellre planering än plantering
|
|
|
|
|
01-12-2004, 16:53
|
Medlem
Antal inlägg: 8 694
Medlem sedan: 05-07-2004
Medlem nr: 4 012

|
Jag som än så länge inte haft någon tonåring under mina vingars beskydd skulle vilja fråga er erfararna mammor och pappor en sak: Ligger det nåt i att summan av trotset är konstant? Alltså, att om barnet har en våldsam trotsperiod vid 3 år så blir det lite mildare i nästa trotsperiod o.s.v? Jag hoppas ju på att det ska vara så eftersom min dotter kom i trotsåldern vid 1,5 år och det varade tills hon var 3 år, sen var det lugnt i ett halvår och så kom nästa dust.
Jag hoppas ju på att hon ska göra bort det värsta trotsandet och bli en lugn tonåring sen. Jag har hört flera som sagt att trotset verkar jämna ut sig i längden. Det stämmer in på mig iallafall. Min man har inte haft någon trotsperiod alls så antagligen kommer det när han blir medelålders inom kort! /Magdis
|
|
|
|
|
  |
1 användare läser den här tråden just nu (1 gäster och 0 anonyma medlemmar)
0 medlem(mar):
|
|
 |
|