Och jag kan inte hälften så mycket som folk tror att jag kan

!
Jag är bara bra på att "hålla masken" och "spela spontan-teater", och gillar att "impa".
Som när jag och sonen åkte till Öland en sommar, fast bilen hade fnatt och var totaldöd mellan varven.
På verkstan hittade de inget fel, och den startade oskyldigt som en klocka varje gång de provade.
Vi åkte ändå.
Givetvis totalvägrade bilen några gånger när vi skulle starta. Stendöd, inte ett ljud, oavsett vad jag gjorde!
Brukade vara under huven och rota lite (kan med nöd och näppe hitta oljestickan

) med tanken att om något sitter löst/glappt, så kanske det hjälper att jag rör runt lite. Det fanns ett särskilt område som det verkade funka när jag viftade lite där.
När vi skulle iväg från Öland en morgon, så var bilen död igen. Det var folk runtomkring som tittade.
Jag beter mig som om jag har full koll, öppnar huven, gräver lite bland de där konstiga kablarna med säker min, hoppar in i bilen och nu startar den. Mallig som en - ja, nått - åkte vi iväg. Inte en blick mot folkmassan (alltså, de två personen som var där).
Hem kom vi, men inte längre. Det var startmotorn som var slut, och mitt "rörande" hade inte mycket med de nyckfulla startandena att göra

.
I övrigt håller jag med Gammelnalle (med flera): Det är himla snällt att vilja hjälpa!!! Och jag tar gärna emot hjälp när jag behöver det. Ibland annars också - för jag är en smula lat ...
CITAT
Det är svårt att vara man också. En del kvinnor förväntar sig att bli uppassade, andra vill göra allt själv. Det syns inte utanpå vilka som är vilka, det märks först när man gör på fel sätt.
Mmmm, det är ju så, man kan inte vara alla till lags, och hur man än gör, så har man "rumpan bak".
Efter att ha jobbat i ett serviceyrke i trettio år, så är det en universal-sanning. Man får gå efter sig själv, inte efter nån annan. Det blir i alla fall
minst fel då

. Om inte annat är man
sig själv till lags då, och det är ju inte illa.
Att spela "spontanteater" är kul!
En av våra bussar var himla seg på att öppna sin framdörr, när huvudstömmen varit av. När vi lämnar bussen, slår vi av huvudströmmen, och den här gången hade jag tomkörning, och stannat vid en affär och varit inne och handlat.
När jag gick tillbaka till bussen, står det en grupp människor och "stirrar". De undrar väl vad det är för buss, som står där
nu, och vart den ska.
Jag ser dem i ögonvrån. Och så, när jag slår på huvudströmmen i den lilla luckan vid sidan av framdörren, så far teaterapan i mig!
Jag vet att jag har ungefär tjugo sekunder på mig innan framdörren kommer att öppnas.
Så - som av en händelse bara

- tar jag några steg tillbaka.
Som en händelse bara, tar jag upp min mobiltelefon ur fickan, och tittar på den. Har någon ringt?
Som en händelse bara -

- "råkar" jag trycka på just den knappen som säger "bipbip", samtidigt som jag råkar hålla telefonen så den är riktad mot bussdörren.
Inte kan jag rå för, att bussdörren går upp precis då, som om jag hade använt en fjärrkontroll till att öppna den, och nu när den var öppen, var det ju bara att knalla in och sätta ner mobilen i fickan igen.
Inte en enda gång hade jag visat att jag lagt märke till människorna som var en liten bit därifrån. Inte alldeles intill, men inte längre bort än att de kunde höra mitt "bipbip".
Sedan, när jag körde därifrån, hade jag mycket roligt alldeles för mig själv

.
/Bus-amaira

.