En man i femtioårsåldern håller, med van hand, på att koppla bort det släp han har hyrt på bensinmacken. En man i sjuttiofemårsåldern kliver samtidigt över det låga staketet där släpvagnarna står och går fram till den yngre mannen. De känner inte varandra, har aldrig förut setts.

- Hej, säger den äldre mannen med mild röst, ska jag hjälpa dig?

Mannen med släpet står böjd över kopplingsanordningen bakom sin bil, han tittar snabbt upp, men förstår inte varför den främmande mannen ställer frågan utan gör en snabb ordlös gest att "nej, jag behöver ingen hjälp".

För att påkalla uppmärksamhet kommer den äldre mannen nu ännu närmare och böjer sig fram:

- Jag såg när du körde ut från Y-by och jag har kört efter dig ända hit till X-stad. Vet du om att du inte har fungerande blinkers? Du måste kontrollera sådant innan du börjar köra. Det ingår i din skyldighet när du hyr släp, vet du om det? Och klarar du inte att koppla det rätt så måste du fråga någon inne på macken, där kan du få hjälp.

Nu reser den yngre mannen sig för han är klar att föra in släpet på plats i parkeringsfickan. Han känner sig jäktad för han är en timme försenad med släpet, han har ringt och meddelat detta, men vill inte betala för extra tid. Han vet också att han inte har använt blinkersen på de små grusvägarna, men har inte lust att dividera med den främmande mannen, utan svarar trotsigt, under det att han fixerar släpet på plats:

- Ja, jag vet att jag varken har blinkers eller bromsljus eller nånting. Men det har gått bra, jag körde 85 mil igår - men bara rakt fram.

Den äldre mannen uppfattar inte ironin, eller ignorerar den, utan fortsätter i sin fostrande ambition och följer efter mannen med släpet som nu är på väg in till macken, han föreläser om alla olyckor som släphyraren kunde ha förorsakat, om bristande ansvar och om allas skyldigheter.

Den yngre mannen nonchalerar den äldre, svarar inte och säger inte emot. Han vill bara vara ifred.

---

Vad är det som är fel?

????????
Mulle

??????
jag t.o.m. körde den i stavningsprogram..... men "blinkersen" klarade in mitt stavningsprogram av...
men det är knappast ett fel.....

Några väl långa meningar fanns det också men enl modern gramatik så är inte det fel....


du får nog ge oss en hint!!!!

Att karlar aaaaldrig gör fel.

Nä, det har inte med stavning att göra. Men det bränns för Boxer.

men det är väl inget fel?????
vi är ju bäst...
frågar aldrig om vägen, kör hellre 2 mil extra... "Inte frågade Columbus om vägen"
"kan själv"- prexis som i ovan historia... som enl mig SKULLE kunna vara en sannsaga ur verkligheten...

De skulle aldrig erkänna det heller.

Och ej heller klaga på varandra kanske?

*nyfiken*

Just det, Boxer, förstås!
Detta skulle aldrig äga rum i verkligheten, åtminstone inte utan ett enda hårt ord!
Mulle

I vilken värld lever ni då....


Jag skulle kunna berätta ett otal historier om trevliga människor som hjälper varandra utan tanke på ersättning... eller att ett ont ord uppstod...


Är det bara jag som träffar trevliga människor???

Nu måste du avslöja hemligheten innan jag spricker.

Hmmmm....

Nått lurt är det....

Funderar om åldrarna har betydelse här?

Den yngre har ingen respekt för den äldres åsikt eller?

Nää...jag går bet

Han måste väl ha svängt någonstans för att den äldre mannen ska veta att det inte fanns någon fungerande blinkers.
Den yngre mannen vet ju också själv att han inte har använt blinkers på de smågrusvägarna.

Allvarligt.

Skulle en man gå fram till en annan man - som ser ut att ha full koll på vad han håller på med - och fråga om han behöver hjälp? Det är ju bara en så enkel sak som att koppla loss ett släp. Att den som erbjuder sin hjälp dessutom är en "gammal gubbe". Vore det omvänt, att det är en äldre man som håller på med sitt släp, så kanske det vore naturligt om en yngre kunde erbjuda sina tjänster.

De män som har kommit med kommentarer här: inte lägger ni er i vad någon annan gör med sin bil - om den som håller på inte verkar hjälplös eller tafatt?

Jag kommer snart med lösningen.

Mannen med släpet körde 85 mil igår, medan den äldre mannen är där nu efter att ha legat efter från x till y?

??

Nä, jag vet inte heller.
*nyfiken*

Och så måste han ju förstås använda blinkersen när han kör ut och infrån macken. Så "rakt fram" går det väl inte att köra. Dessutom blinkar man när man stannar och kör ut osv.

??

Tja den yngre "mannen" är väl en kvinna och den äldre mannen anser sig därmed ha rätt att lägga sig i?

Släpvagnsmannen behöver väl inte hjälp med att koppla släpkärran rätt så blinkersen fungerar, när han ska koppla loss den och lämna tillbaka den?

Snart är jag upp i fem fel

Om han körde 85 mil så måste han väl ha stannat och tankat nångång...och då måste han ju ha svängt.....fast det var ju iofs bara ironi att han kört rakt fram....

När är "snart" för dig Däkan?

*förgås av nyfikenhet!!! Har väntat massor med sekunder nu!!*

/amaira-nyfiken.

Och jag har inte sussat på hela natten

Jag vill veta NU

- Ja, jag vet att jag varken har blinkers eller bromsljus eller nånting. Men det har gått bra, jag körde 85 mil igår - men bara rakt fram.


Hmmm - någon gång måste han väl ha vänt annars kan han väl inte lämna tillbaka släpet!

Tänkte också på det (så-det-så-så-det-så!!!) men tänkte att han kanske hyrde släpet på ett ställe, men lämnade tillbaka det på ett annat.

Hrm ... det säger mest om hur jag hanterar mina lånade saker ... hrm.
(Det är inte sant, jag försöker vara duktig på att lämna tillbaka, fast jag misslyckas ibland )

Men det låter klokt Lena. Detär nog det rätta svaret!

Nå, vad är lösningen?

??????????????????

jag är också nyfiken. även om jag inte har en enda gissning att ge.

Vad har Däkan tagit vägen? Hallåååå???

Tänk om hon blivit överkörd av ett släp..... då får vi juu aldrig veta...

Jag väntar Däkan

Kryddan vann!
Alldeles riktigt.
Den "yngre mannen" är inte en man, utan en kvinna!
Och denna kvinna var jag.

Jag blir så TRÖTT på att misskrediteras av män. Och varför jag skriver detta fåniga inlägg är att jag på sistone har använt släp ganska ofta och jag har flera gånger blivit "invaderad" av för mig helt främmande män som har kommit fram och och lagt sig i vad jag håller på med. Någon har talat om för mig hur jag ska höja upp stödhjulet, någon har kollat att jag har släppt handbromsen eller hur jag har fäst säkerhetslinan. Alltså för mig helt främmande män anser sig ha den självklara rätten att kontrollera mig. (Hur komiskt skulle det inte vara om jag som kvinna gick fram till en karl och kollade hur han hade fäst säkerhetslinan? Han hade väl trott att det var Dolda kameran som smygfilmade)

Det här med att jag trotsigt och med ironi svarade att jag bara hade kört rakt fram i 85 mil var för att få tyst på den dumme gubben. Naturligtvis hade jag kollat att mina ljus fungerade innan jag började köra. Att han bara orkade köra efter mig den korta biten mellan mitt hem och bensinmacken (då jag inte använde blinkers) var förmodligen att han såg att det var en kvinna vid ratten och att nått med ljusen inte funkade. Han överdrev alltså när han beskrev släpkärrans bristande ljus.


Det är ju ingen man som sticker in huvudet genom siodorutan i bilen och kollar att jag har släppt handbromsen, eller kollar att jag använder rätt växel när jag startar, eller lägger sig i om mina blinkerljus funkar på bilen.


Trampar jag in på något speciellt manligt revir när jag hyr släp?

PS Jag generas inte ett dugg över vad jag INTE klarar av - som att backa med släp. Då kan jag välja ut nån karl på macken som ser ut att vara duktig på sånt och frågar om han kan hjälpa mig. Vid sådana tillfällen är det nog lättare att vara kvinna.

Generas inte av detta jag gör precis lika dan´t men oftast är min sambo med också och då känns det lite kymigt.
Många tar för givet att män har körkort och blir väldigt FÖRVÅNADE när jag kommer och frågar om hjälp med backningen. Men jag brukar tillägga alltid att han inte har körkort och då hjälper de till med ett litet leende på läpparna.

Nu för tiden går det lite bättre beroende på vart jag ska backa men ibland får vi koppla från släpet och skjuta in det på plats.

Vet en gång när vi körde skräp till soptippen och jag försökte backa (uppförsbacke) och knycklade till släpet, som tur var kom det en snäll kille och hjälpte till, för jag vågade varken köra fram eller bak.
Men sån´t är livet man måste erkänna sina begränsningar. /Inga

Det är inte klokt hur en del tror att de kan behandla en för att man råkar vara kvinna. Bli betraktad som mindre vetande och totalt oteknisk eller varför inte som en hejare på matlagning - bara för att man är kvinna.

Sånt gör mig så här arg !
Har vissa män ingen som helst god uppfostran utan tror de kan bete sig hur som helst?

Hmmm, mycket väsen och lite ull, sa bonnkärringen när hon klippte grisen!

Visst kan en del människor vara påträngande när dom vill "hjälpa" men är det något att hänga upp sig på? Jag har en arbetskamrat som är expert på att lägga näsan i blöt i saker som inte angår henne. Jag öppnar bara tvärförbindelsen mellan öronen och låter henna mala på.

Det hade väl varit värre om ingen ville hjälpa när hjälp behövs? Beträffande kvinnor och bilar. Visst finns det både klåpare och experter bland både kvinnor och män, men andelen personer vars kunskaper slutar vid tändningsnyckeln är mycket högre på spinnsidan. Ni kvinnor som klarar er själv, skyll på dom andra.

Vad lessen jag blir däkan....


Men jag känner ett otal kvinnor som enbart skulle tycka att det var chevaleriskt av den äldre mannen att uppträda så.
(Och de skulle utan vidare tacka ja... även om de var minst lika duktiga som honom)

Betänk att den äldre generationen faktiskt är uppfostrad att hjälpa till.

Måste nog erkänna att även jag skulle ha känt mig avsnoppad och anat ugglor i mossen om det var jag som fick det svaret.....
"Hon måste ha nåt att dölja , har nog kört sönder den och tänker inte tala om att den har gått sönder...."


Och hade det varit jag (trots att jag är man) hade jag nog inte sagt nej tack om NÅGON erbjudit mig sin hjälp. Alltid finns det nåt hörn de kan skjuta på eller någon "död" vinkel de kan bevaka.

Och FOLK TYCKER OM ATT HJÄLPA TILL !!!!! (på sina egna villkor)

Jag hyr släp ganska ofta. Inte har jag blivit "invaderad" av främmande män som lagt sig i. Vid några tillfällen har jag behövt be om hjälp av någon med större fysisk styrka. Då har jag fått det utan dumma kommentarer.

Kan inte låta bli att skryta. Jag klarar att backa släpet in på garareuppfarten och vidare in i garaget. Inte utan att köra fram och tillbaks några gånger, men i alla fall. Som en hel karl.

Om jag behövde hjälp skulle jag bli glad om mannen kommit fram och erbjudit sig, men om jag hade full koll på situationen så hade jag antagligen blivit förnärmad, eftersom det lät som att han var ute efter att mästra.
Det händer väl aldrig att män stövlar fram till en annan man som ser ut att kunna sin sak och erbjuder sig att hjälpa till?

En gång när jag fick soppatorsk efter en mörk landsväg och stod och famlade efter pipen till reservdunken i bagageutrymmet så dröjde det bara 1 minut innan det stannade en mycket hjälpsam man. Sen stod jag och såg glad ut medan han hällde i soppan i tanken åt mig. Mycket trevligt tyckte jag.
Det kan vara skillnad på hjälp och hjälp, de som verkligen vill hjälpa till av snällhet och de som vill påpeka för en att det där klarar inte du.

OK, jag var väl ganska stingslig den där morgonen. Jag hade sovit några usla timmar och haft en gräslig resa i snöstorm under natten. Hade legat i timmar och segat mig fram i 30 km/h på E6:an. Snön vräkte ner så att man varken såg räcken eller mittremsa. Snöflimret kunde ha utlöst epileptiska anfall om man var lagd åt det hållet. Vissa långtradare ställde sig sonika bara så nära kanten de kunde - på motorväg! - och inväntade plogbilar.

Vad denne mästrande "gentleman" inte visste var hur nära en smocka i trynet han var. Men nu är det historia. Nu är jag go och snäll igen!

Ibland blir man betraktad som mindre begåvad för att man är kvinna, det är sant. Men även andra grupper råkar ibland ut för samma sak. För några år sedan hade jag förmånen att träffa en fransman som saknade en hand. En mer fantastisk människa har jag nog inte träffat. Han hade ett suveränt sätt att "ta" folk, och otroligt händig med det mesta (det var bara att sy och att knäppa den andra manchettknappen som kunde vara lite knepigt).

Han konstaterade att saknar man en kroppsdel så är det många som tror att det automatiskt saknas något i huvudet samtidigt.

Men han hade inte bara lärt sig att överse med det, utan även att utnyttja det! Ville han ankra sin båt (han hade segelbåt) på en plats som var bekväm för honom själv men inte var tillåten enligt reglerna, så la han helt enkelt båten där i alla fall. Strax kom förstås hamnmyndigheterna dit och skulle sjasa bort honom. Då sätter han upp sin allra mest korkade min (han måste ha tränat framför en spegel! ) och låter dem se att handen fattas. Nästan varje gång ruskade de bara på huvudet och lät honom vara kvar.

Säkert är det många av de "korkade fruntimren" som också bara utnyttjar männens fördomar för att slippa göra smutsjobben. Bra eller dåligt? Fråga dem!

Eller fråga mig, som får göra det mesta själv. För att jag kan. Och jag som trodde att jag var intelligent.

Jag kan tycka att det kan vara av vikt att få veta att blinkers och annat inte fungerar. Av trafiksäkerhetsskäl om inte annat... Man kan ju inte veta om personen i den andra bilen har trasiga grejjer eller helt enkelt ger f-n i att använda blinkers.
Sedan kan man ju välja hur man säger det och hur man väljer att uppfatta det...

Däkan!!

Du är förlåten.....
(Jag har själv dåliga da'r)


får jag bara förklara:


Jag klarar att öppna dörrar...
är faktiskt riktigt duktig på det...
Ingen annan skall tro något annat.. för då


men visst blir jag glad om NÅGON håller upp dörren för för mig... TROTS att jag kan själv...

Men blir du lika glad om samma "Någon" springer om dig, rycker dörrhandtaget ur handen på dig för att hålla upp dörren åt dig?

Så kan situationen uppfattas av tjejer som faktiskt kan saker själv men som blir "mästrade" av "gentlemän".

Det är svårt att vara man också. En del kvinnor förväntar sig att bli uppassade, andra vill göra allt själv. Det syns inte utanpå vilka som är vilka, det märks först när man gör på fel sätt.

Jo.. det är inte lätt med den medmänskliga kontakten alla gånger. Jag tycker det är bättre att erbjuda sig att hjälpa till en gång för mycket än för lite - men jag inser mellan varven att det ses som smått suspekt - iallafall här i storstan

Förmodligen inte..... men något sån't har inte inträffat för mig... så det är bara en gissning...


och f.ö. tycker jag att Åkes svar var mycket bra!!! Och belyser lite av vårt dilemma...

Det som är rätt vid ena tillfället kan kännas fel vid nästa.

Ibland vill jag bli uppassad och andra gånger kan förba....e mej nästan allting själv


MEN jag tror inte detta är typiskt för kvinnor
Tänk bara hur ni män reagerar i köket om någon kvinna talar om för er att det finns ett enklare sätt att göra något

KOM INTE IN I KÖKET NÄR JAG HÅLLER PÅ!!!!!

De män som är så korkade att de har fördomar om kvinnor får skylla sig själva om de blir utnyttjade.

Fast själv brukar jag vara försiktig på den punkten. De kan få för sig att de ska få "betalt" för tjänsten.

*kliar mig i huvet*... inte lätt att veta när det är OK att ingripa och visa sina kunskaper...
jag har tre skarpa bilminnen från förr.

Det första är när jag på Nynäs-macken (vi var stamkunder) bad om hjälp att kolla oljan i våran bara ett år gamla Renault 10... sagt och gjort...han kollade och såg vääääldigt bekymrad ut och utbrast... men herregud, här är det nästan torrt, jag måste fylla på direkt.

Nej, nej sa jag... du har inte Castrol... det har bara Ola på Uno-X.
Ja,ja ..kör du om du inte är mer rädd om bilen... motorn kommer att skära innan du är framme.
Tuff som jag var så tog jag risken... körde till Uno-X... Ola kollade oljan och sa att det var OK.
När jag berättade vad karln på Nynäs (har glömt namnet) sagt så vred han sig av skratt
Då... förstod jag att jag blivit lurad
Inte tror jag att en mackägare skulle våga sig på nåt sånt nuförtiden

Det andra minnet är när jag blev stående med vår Audi 100 automatväxlad
Flera "ungtuppar" (ja, ja, skyll på Persson för det) och kvinnor for förbi utan en tanke på att stanna och hjälpa mig... de bara flinade skadeglatt och ökade farten när de såg mig stå vid bilen
Sedan kom en medelålders "herre" körandes.. han stannade... hörde sig för om läget och hjälpte mig att få igång motorn

Det tredje tillfället var när jag på OK-macken skulle fylla på olja i Saaben... jag stod där fundersam.. tvekade mellan två korkar som gick att öppna..
Då kommer en vänlig herre fram till mig och frågar om jag behöver hjälp...
Om!!! Jag sa att jag skulle fylla på olja och visade var jag tänkt hälla i...
Oooops... Näää.. det där är ju behållaren för kylarvätska säger han.
Gissa om jag var tacksam för att han kom till hjälp

Numera så vågar jag utan att rodna, erkänna att jag inte har en aaaning om hur man öppnar motorhuven i våran bil och det stör mig inte det minsta bilen går som en klocka (än så länge)

Och jag kan inte hälften så mycket som folk tror att jag kan !

Jag är bara bra på att "hålla masken" och "spela spontan-teater", och gillar att "impa".

Som när jag och sonen åkte till Öland en sommar, fast bilen hade fnatt och var totaldöd mellan varven.
På verkstan hittade de inget fel, och den startade oskyldigt som en klocka varje gång de provade.
Vi åkte ändå.

Givetvis totalvägrade bilen några gånger när vi skulle starta. Stendöd, inte ett ljud, oavsett vad jag gjorde!
Brukade vara under huven och rota lite (kan med nöd och näppe hitta oljestickan ) med tanken att om något sitter löst/glappt, så kanske det hjälper att jag rör runt lite. Det fanns ett särskilt område som det verkade funka när jag viftade lite där.

När vi skulle iväg från Öland en morgon, så var bilen död igen. Det var folk runtomkring som tittade.

Jag beter mig som om jag har full koll, öppnar huven, gräver lite bland de där konstiga kablarna med säker min, hoppar in i bilen och nu startar den.

Mallig som en - ja, nått - åkte vi iväg. Inte en blick mot folkmassan (alltså, de två personen som var där).

Hem kom vi, men inte längre. Det var startmotorn som var slut, och mitt "rörande" hade inte mycket med de nyckfulla startandena att göra .


I övrigt håller jag med Gammelnalle (med flera): Det är himla snällt att vilja hjälpa!!! Och jag tar gärna emot hjälp när jag behöver det. Ibland annars också - för jag är en smula lat ...



Mmmm, det är ju så, man kan inte vara alla till lags, och hur man än gör, så har man "rumpan bak".

Efter att ha jobbat i ett serviceyrke i trettio år, så är det en universal-sanning. Man får gå efter sig själv, inte efter nån annan. Det blir i alla fall minst fel då . Om inte annat är man sig själv till lags då, och det är ju inte illa.



Att spela "spontanteater" är kul!

En av våra bussar var himla seg på att öppna sin framdörr, när huvudstömmen varit av. När vi lämnar bussen, slår vi av huvudströmmen, och den här gången hade jag tomkörning, och stannat vid en affär och varit inne och handlat.

När jag gick tillbaka till bussen, står det en grupp människor och "stirrar". De undrar väl vad det är för buss, som står där nu, och vart den ska.
Jag ser dem i ögonvrån. Och så, när jag slår på huvudströmmen i den lilla luckan vid sidan av framdörren, så far teaterapan i mig!

Jag vet att jag har ungefär tjugo sekunder på mig innan framdörren kommer att öppnas.
Så - som av en händelse bara - tar jag några steg tillbaka.
Som en händelse bara, tar jag upp min mobiltelefon ur fickan, och tittar på den. Har någon ringt?

Som en händelse bara - - "råkar" jag trycka på just den knappen som säger "bipbip", samtidigt som jag råkar hålla telefonen så den är riktad mot bussdörren.

Inte kan jag rå för, att bussdörren går upp precis då, som om jag hade använt en fjärrkontroll till att öppna den, och nu när den var öppen, var det ju bara att knalla in och sätta ner mobilen i fickan igen.

Inte en enda gång hade jag visat att jag lagt märke till människorna som var en liten bit därifrån. Inte alldeles intill, men inte längre bort än att de kunde höra mitt "bipbip".

Sedan, när jag körde därifrån, hade jag mycket roligt alldeles för mig själv .

/Bus-amaira .