konfliktdjupdykning, lååååångt Alternativ

[amaira]

Hej alla!

Nu kommer jag att vara riktigt djup. Den som inte vill vara med på resan "djupdykning", slutar förhoppningsvis läsa här.

Jag skriver nu alltså ett inlägg i småprat, som inte har med trädgård att göra, om dock har med forum att göra, och mitt syfte är ... att reda ut saker och ting för mig själv.
Kanske kan det ge någon mera något? Om inte så... ja, jag lär mig väl att hålla mig till ämnet får vi hoppas. Om responsen blir lika med noll - återgår jag till min ensliga dagbok, och ni slipper fler amaira-djupdyknings-inlägg. (bara rent konstaterat, utan underliggande känslo-styr-försök.)



Det finns inte mycket som - efter den första skräckslagna chocken - är mer spännande och intressant, och ger mer ren livsglädje, än att "gå på upptäcktsfärd" i sig själv!

Och det är enbart hos sig själv, som man kan börja, och som man kan förändra något.

Den som läser detta som jag nu kommer att skriva, med tankarna: "Åh, ja precis sådär, gör HON/HAN, att hon/han inte fattar det" missar totalt budskapet!!!

Det finns bara ETT budskap i det jag skriver, och det är Självrannsakan, och det gäller ALLA.

Det gäller mig med, framför allt gäller det mig.
Det är därför jag skriver.

De konflikter och det tjafs och de förolämpningar och de upprörda känslor och den brist på kommunikation och oförmåga att lyssna, som jag tycker mig se i dessa inlägg - upprör mig, griper tag i mig, får mig att vilja gå in och agera och handla och visa och ... och "orden" kommer till mig, och ibland kan jag få in en slagdänga (nej, jag skriver dem inte, jag rannsakar mig själv) och ibland lyckas någon annan få in en poäng men det vill jag inte lyssna på, osv. osv.

Med andra ord, JAG reagerar precis så som de flesta andra här gör. Och DET är det intressanta!!!
Hur förhåller jag mig till DET, det är det intressanta, för mig.


Att kunna ge svar på tal, och vinna poäng, det har alltid varit min styrka. Att "vara tuff" och tro jag är oberörd och stark, ja det är jag ganska bra på. Jag blev det, för livet var så mot mig en gång i tiden, och jag är mycket sårbar så det blev mitt "svar" på "livets behandling".

Att istället möta min SÅRBARHET, det visade sig var det riktigt tuffa, det riktigt svåra.
Att inse skillnaden mellan "att vinna slaget men förlora kriget" - har varit och är en svår läxa för mig.


Men ju mer jag ser mig själv, och finner fördragsamheten och varsamheten om mina allra värsta sidor och knasiga fel och knäppheter, helt enkelt, ju mer jag finner MÄNSKLIGHETEN i mig själv, och lär mig älska den, desto mer fördragsamhet och varsamhet och ömhet och omtanke, finner jag också inför andra människor, även de som jag förut for i taket över.
Och desto mer ser jag och kan ta till mig, från hjärtat, mina styrkor och det jag är bra på, desto mer kredit har jag att ge andra människor, för jag kan SE det.

Det egentliga resultatet, av DET , är lycka. För mig. Ren och skär livsglädje, enkel och okonstlad. Utan att det tar bort känslorna som jag har inom mig, och utan att livet i sig blir rosenrött i ett enda slag, utan bara fortsätter som det är, på gott och ont.

Nä, det här är svårt att förklara, dessutom blev det längre än jag tänkte mig, innan jag ens kommer fram till det jag ville skriva.


Jag kommer att skriva av ur en bok jag har, som jag tycker är så himla BRA! Jag skriver av och "saxar" ur boken "Känslans Intelligens" av Daniel Goleman (sid 186 ff).



Att lugna ner sig.

Varje stark känsla har i botten en impuls till handling; att kunna hantera dessa impulser är grunden för emotionell intelligens.

En viktig förmåga är att lära sig att dämpa sina egna upprörda känslor.
Detta innebär i grund och botten att bemästra förmågan att kunna återhämta sig snabbt efter att ha blivit överbelastad genom en emotionell kortslutning.
Eftersom förmågan att höra, tänka och tala klart försvinner i en sådan känslostorm, så är det ett oerhört konstruktivt steg att kunna lugna ner sig, och utan detta steg kan man inte komma vidare i diskussionen.

Eftersom en emotionell överbelastning utlöses av negativa tankar om partnern, hjälper det att ta itu med sådana hårda omdömen direkt om man blir uppretad av dem.
Tankar som "Jag tänker inte tolerera det här längre" eller "Jag förtjänar inte att bli behandla på det här viset" är det oskyldiga offrets och den rättmätigt uppbragtes paroller.

Aaron Beck, som arbetar med kognitiv terapi, har pekat på att om man lär sig fånga upp dessa tankar och ifrågasätta dem - istället för att bli uppretad eller sårad av dem - kan man börja befria sig från deras grepp.

Detta kräver att man uppmärksammar sådana tankar, inser att man inte behöver tro på dem och gör en medveten ansträngning att ifrågasätta dem.

Att lyssna och tala utan att bli försvarsinställd.

I ett gräl är ofta det man säger en form av angrepp, eller också framförs det på ett så negativt sätt att det är svårt att uppfatta som något annat än ett angrepp.

Även i de värsta fallen är det möjligt att medvetet redigera det man hör och ignorera de fientliga och negativa delarna av meningsutbytet - den elaka tonen, förolämpningen, den föraktfulla kritiken - och lyssna på själva budskapet.

För att klara denna bedrift kan man försöka se den andres negativism som ett underförstått uttalande om hur viktig frågan är för honom eller henne - som en önskan om uppmärksamhet.
Så om hon skriker "Kan du sluta avbryta mig för guds skull", kanske han klarar att säga "Okej, vad ville du säga?"

Den effektivaste formen av lyssnande är förstås empati: att verkligen uppfatta känslorna BAKOM orden.


Kort uttryckt förekommer det i den öppna kommunikationen inga påhopp, hot eller förolämpningar. Inte heller ger den möjlighet till någon av de otaliga former för försvar - ursäkter, förnekande av ansvar, motangrepp och liknande.
I detta sammanhang är återigen empati en mycket bra verktyg.

Slutligen: respekt och kärlek avvärjer missämja i en relation, liksom i alla sammanhang i livet.
Ett effektivt sätt att trappa ner ett bråk är att låta partnerns veta att du kan se det hela ur dennes perspektiv, även om d inte håller med.

Ett annat sätt är att ta ditt ansvar eller till och med be om förlåtelse om det visar sig att du har fel.

Att bekräfta den andre innebär att man förmedlar budskapet att man lyssnar och uppfattar den andres känslor som uttrycks, även om man inte håller med om resonemanget.


Övrigt.

Eftersom dessa tekniker ska användas i stridens hetta, när den emotionella aktiviteten är hög, måste deläras in mycket väl om de ska kunna utnyttjas när de behövs som mest.

Det beror på att det limbiska systemet reagerar enligt de mönster vi lärde oss tidigt i livet när vi blev arga eller sårade, och dessa mönster dominerar därför.

Minnet och reaktionerna är kopplade till bestämda känslor, och därför är det i dessa situationer svårare att komma ihåg och agera på det sätt som man övat in under lugnare omständigheter.

Slut bok-citat.

Ännu en sak som jag vill infoga: Det är ju så att först efter att man lärt sig känna igen sina egna känslor, kan man känna igen andras. M.a.o. även på det viset börjar det med en själv.

Vad gäller det jag skrivit av ur boken, så kan jag själv skriva under på vartenda ord. Vartenda ord är "sant" och vartenda ord berör även mig.


Om någon mot förmodan skulle använda något av det jag skrivit här, som "slagdänga" (eller ens till att försiktigt påpeka) mot någon ANNAN här, så blir jag rent ut sagt FÖRBANNAD!

Det är att djupt missbruka det jag tagit mig tid att skriva, och det är även att kränka MIG.

Om det händer, kommer vederbörande att via PM (INTE på forumet) få uppleva hur en "upprörd amaira" agerar.


Stor mjuk varm kram till oss alla!

/amaira.