Hej alla!

Nu kommer jag att vara riktigt djup. Den som inte vill vara med på resan "djupdykning", slutar förhoppningsvis läsa här.

Jag skriver nu alltså ett inlägg i småprat, som inte har med trädgård att göra, om dock har med forum att göra, och mitt syfte är ... att reda ut saker och ting för mig själv.
Kanske kan det ge någon mera något? Om inte så... ja, jag lär mig väl att hålla mig till ämnet får vi hoppas. Om responsen blir lika med noll - återgår jag till min ensliga dagbok, och ni slipper fler amaira-djupdyknings-inlägg. (bara rent konstaterat, utan underliggande känslo-styr-försök.)



Det finns inte mycket som - efter den första skräckslagna chocken - är mer spännande och intressant, och ger mer ren livsglädje, än att "gå på upptäcktsfärd" i sig själv!

Och det är enbart hos sig själv, som man kan börja, och som man kan förändra något.

Den som läser detta som jag nu kommer att skriva, med tankarna: "Åh, ja precis sådär, gör HON/HAN, att hon/han inte fattar det" missar totalt budskapet!!!

Det finns bara ETT budskap i det jag skriver, och det är Självrannsakan, och det gäller ALLA.

Det gäller mig med, framför allt gäller det mig.
Det är därför jag skriver.

De konflikter och det tjafs och de förolämpningar och de upprörda känslor och den brist på kommunikation och oförmåga att lyssna, som jag tycker mig se i dessa inlägg - upprör mig, griper tag i mig, får mig att vilja gå in och agera och handla och visa och ... och "orden" kommer till mig, och ibland kan jag få in en slagdänga (nej, jag skriver dem inte, jag rannsakar mig själv) och ibland lyckas någon annan få in en poäng men det vill jag inte lyssna på, osv. osv.

Med andra ord, JAG reagerar precis så som de flesta andra här gör. Och DET är det intressanta!!!
Hur förhåller jag mig till DET, det är det intressanta, för mig.


Att kunna ge svar på tal, och vinna poäng, det har alltid varit min styrka. Att "vara tuff" och tro jag är oberörd och stark, ja det är jag ganska bra på. Jag blev det, för livet var så mot mig en gång i tiden, och jag är mycket sårbar så det blev mitt "svar" på "livets behandling".

Att istället möta min SÅRBARHET, det visade sig var det riktigt tuffa, det riktigt svåra.
Att inse skillnaden mellan "att vinna slaget men förlora kriget" - har varit och är en svår läxa för mig.


Men ju mer jag ser mig själv, och finner fördragsamheten och varsamheten om mina allra värsta sidor och knasiga fel och knäppheter, helt enkelt, ju mer jag finner MÄNSKLIGHETEN i mig själv, och lär mig älska den, desto mer fördragsamhet och varsamhet och ömhet och omtanke, finner jag också inför andra människor, även de som jag förut for i taket över.
Och desto mer ser jag och kan ta till mig, från hjärtat, mina styrkor och det jag är bra på, desto mer kredit har jag att ge andra människor, för jag kan SE det.

Det egentliga resultatet, av DET , är lycka. För mig. Ren och skär livsglädje, enkel och okonstlad. Utan att det tar bort känslorna som jag har inom mig, och utan att livet i sig blir rosenrött i ett enda slag, utan bara fortsätter som det är, på gott och ont.

Nä, det här är svårt att förklara, dessutom blev det längre än jag tänkte mig, innan jag ens kommer fram till det jag ville skriva.


Jag kommer att skriva av ur en bok jag har, som jag tycker är så himla BRA! Jag skriver av och "saxar" ur boken "Känslans Intelligens" av Daniel Goleman (sid 186 ff).



Att lugna ner sig.

Varje stark känsla har i botten en impuls till handling; att kunna hantera dessa impulser är grunden för emotionell intelligens.

En viktig förmåga är att lära sig att dämpa sina egna upprörda känslor.
Detta innebär i grund och botten att bemästra förmågan att kunna återhämta sig snabbt efter att ha blivit överbelastad genom en emotionell kortslutning.
Eftersom förmågan att höra, tänka och tala klart försvinner i en sådan känslostorm, så är det ett oerhört konstruktivt steg att kunna lugna ner sig, och utan detta steg kan man inte komma vidare i diskussionen.

Eftersom en emotionell överbelastning utlöses av negativa tankar om partnern, hjälper det att ta itu med sådana hårda omdömen direkt om man blir uppretad av dem.
Tankar som "Jag tänker inte tolerera det här längre" eller "Jag förtjänar inte att bli behandla på det här viset" är det oskyldiga offrets och den rättmätigt uppbragtes paroller.

Aaron Beck, som arbetar med kognitiv terapi, har pekat på att om man lär sig fånga upp dessa tankar och ifrågasätta dem - istället för att bli uppretad eller sårad av dem - kan man börja befria sig från deras grepp.

Detta kräver att man uppmärksammar sådana tankar, inser att man inte behöver tro på dem och gör en medveten ansträngning att ifrågasätta dem.

Att lyssna och tala utan att bli försvarsinställd.

I ett gräl är ofta det man säger en form av angrepp, eller också framförs det på ett så negativt sätt att det är svårt att uppfatta som något annat än ett angrepp.

Även i de värsta fallen är det möjligt att medvetet redigera det man hör och ignorera de fientliga och negativa delarna av meningsutbytet - den elaka tonen, förolämpningen, den föraktfulla kritiken - och lyssna på själva budskapet.

För att klara denna bedrift kan man försöka se den andres negativism som ett underförstått uttalande om hur viktig frågan är för honom eller henne - som en önskan om uppmärksamhet.
Så om hon skriker "Kan du sluta avbryta mig för guds skull", kanske han klarar att säga "Okej, vad ville du säga?"

Den effektivaste formen av lyssnande är förstås empati: att verkligen uppfatta känslorna BAKOM orden.


Kort uttryckt förekommer det i den öppna kommunikationen inga påhopp, hot eller förolämpningar. Inte heller ger den möjlighet till någon av de otaliga former för försvar - ursäkter, förnekande av ansvar, motangrepp och liknande.
I detta sammanhang är återigen empati en mycket bra verktyg.

Slutligen: respekt och kärlek avvärjer missämja i en relation, liksom i alla sammanhang i livet.
Ett effektivt sätt att trappa ner ett bråk är att låta partnerns veta att du kan se det hela ur dennes perspektiv, även om d inte håller med.

Ett annat sätt är att ta ditt ansvar eller till och med be om förlåtelse om det visar sig att du har fel.

Att bekräfta den andre innebär att man förmedlar budskapet att man lyssnar och uppfattar den andres känslor som uttrycks, även om man inte håller med om resonemanget.


Övrigt.

Eftersom dessa tekniker ska användas i stridens hetta, när den emotionella aktiviteten är hög, måste deläras in mycket väl om de ska kunna utnyttjas när de behövs som mest.

Det beror på att det limbiska systemet reagerar enligt de mönster vi lärde oss tidigt i livet när vi blev arga eller sårade, och dessa mönster dominerar därför.

Minnet och reaktionerna är kopplade till bestämda känslor, och därför är det i dessa situationer svårare att komma ihåg och agera på det sätt som man övat in under lugnare omständigheter.

Slut bok-citat.

Ännu en sak som jag vill infoga: Det är ju så att först efter att man lärt sig känna igen sina egna känslor, kan man känna igen andras. M.a.o. även på det viset börjar det med en själv.

Vad gäller det jag skrivit av ur boken, så kan jag själv skriva under på vartenda ord. Vartenda ord är "sant" och vartenda ord berör även mig.


Om någon mot förmodan skulle använda något av det jag skrivit här, som "slagdänga" (eller ens till att försiktigt påpeka) mot någon ANNAN här, så blir jag rent ut sagt FÖRBANNAD!

Det är att djupt missbruka det jag tagit mig tid att skriva, och det är även att kränka MIG.

Om det händer, kommer vederbörande att via PM (INTE på forumet) få uppleva hur en "upprörd amaira" agerar.


Stor mjuk varm kram till oss alla!

/amaira.

Hej Amaira
Dina inlägg är nästan alltid väldigt kloka och framför allt manar de till eftertanke! Men de är ingenting man kan ögna igenom och förstå. Det fordras att man sätter sig ner och läser och ibland läser om vissa meningar för att förstå innebörden. Då är det nog många som hoppar över dom i stället.
Tänk om vi alla kunde vara så behärskade och eftertänksamma och inte reagera spontant, då skulle nog mycket se annorlunda ut, men oj så tråkigt vårat forum skulle vara....... Det skulle ju bara bli ett inlägg att "det här tycker jag" och ett svar att "jag hör dig - men tycker så här". Sen fanns det ju inget mer att säga, för vi andra höll ju med om det ena eller det andra och behövde då inte tillägga något.
Jag tror nog att alla inblandade har något slags nöja av diskussionerna, annars skulle dom ju inte ta åt sig eller reagera så på inläggen. Även dom som "hotar" att inte komma till Odla mera. Hade dom inte något nöje av diskussionen skulle dom inte bry sig om att läsa inläggen eller att "hota" oss alla med att inte komma tillbaka. Då skulle man bara tyst och stilla sluta gå in på forumet eller låtit bli att läsa det man inte tycker om.
Att diskutera är bra, men att tolka vad andra säger till vad man tror att den menar, och reagera på det är dömt att bli missuppfattningar av.
Jag hoppas verkligen du inte ser det här som att jag kritiserar någon annan så du blir förbannad. Jag sitter här och vet inte om jag skall skicka iväg det, för jag vill verkligen inte kränka dig på något sätt. Detta är bara en allmän reflektion på det du skrivit.
Anki

En jättekram till amaira

Så bra att du skickade iväg det .

och tack för kramen blomstertant

Efter att ha läst igenom hela ditt mastodontinlägg så tar jag risken att bli PM-bombad, eller vad det nu kan vara du hittar på om du blir upprörd.

Jag uppfattar det som om du först hotar och sedan kramar... Vad menar du med det amaira???
Att det man skriver på ett forum används antingen till ens fördel eller mot en, är en risk man får lov att ta. Det är trist om du känner det som att någon missbrukar det du har tagit dig tid att skriva och synd om du känner dig kränkt men faktum kvarstår: Man har ingen som helst aning om vad det döljer sig för filurer bakom användarnamnen i ett forum. Hur andra uppfattar det man skriver kan man ju aldrig veta, ord på en bildskärm är ju så "platta", om du förstår vad jag menar.
Varför skicka upprörda PM? Varför inte stå för åsikterna öppet i forumet?

Fråga, så svarar jag, om jag kan. Det är det enda jag kan göra för att försöka få lite volym i platta dator-ord.

I nån ände börjar man, om man vill ha något sagt.

Det enda jag INTE vill, är att mitt "bidrag" ska användas till att öka på anklagesler och påhopp på andra .
Det var vad jag menade.

Med mina ögon sett, kan jag tänka mig att det finns mycket i det jag skrivit, som går att vända och använda som "bevis" mot hur "de som bråkar" har gjort.

Faktiskt räknar jag inte mig själv som "bråkstake" - fast, det kanske ingen gör här? Räknar sig själv som bråkstake menar jag.

Jag vill inte att mitt "material" ska användas till att utöka påhopp på varandra, som många uppfattar som jobbigt.
Jag tycker också det är jobbigt med de personangrepp som ibland ganska friskt kastas runt.

Nog är det trevligare, i alla fall, om man kan prata, utifrån det man känner, och dessutom bli hörd - än att "bli förbannad och smälla varandra på käften".

Ja... så ... i min iver att förhindra detta, gjorde jag visst likadant själv...
Asch då.

Det här är ingen lätt historia att komma tillrätta med. Men jag vill i alla fall ...ja, vad säger jag, vara delaktig i?

Jag tycker inte om att fly från konflikter - men jag skulle bra gärna vilja lära mig hantera att vara i dem, även om det är svårt, och kanske t.o.m. omöjligt. ??


kram/amaira.

Amaira, tror du på fullaste allvar att det är nån här på forumet som anser sig va en bråktake? Jag anser inte att JAG är en (fast det är flera som tycker at jag är), jag står för mina åsikter. Jag försöker inte pracka en massa skit på andra, utan jag står för mig o mitt. Om alla va rakt på sak, istället för att omformulera orden till oigenkännlighetens gränser, så vart det kanske lite lättare o fatta vad en del vill ha sagt. Varför måste man analysera sönder allt, så det blir obegripligt på slutändan? Det enda som inte GÅR att ta miste på, är att "gamla" odlamedlemmar tycker att jag o en del andra borde försvinna härifrån för att återfå lugnet som ni påstår fanns innan vi "nya" dök upp. Var det verkligen så lugnt då? Jag har hört av en del "gamla" att det varit så här hela tiden, med lite lugnare perioder emellanåt (precis som nu). Det är nog bara det att det är lätt att skylla på andra, som man inte behöver ta hänsyn till (som oss "nya").
jag tror att jag för alltid avstår från"Mvh" och istället tar//Laika

Den vill jag också vara med på

Jag vill också ge varsin kram till ALLA andra här inne.
Här har jag alltid blivit bemött bra och jag hoppas att ifall jag skriver något som sårar, får chans att förklara om jag kan.

Missförstånd är grunden för de flesta konflikter (tycker i alla fall jag)

från Eva

Ja, om det vore så, så varför?
Men ÄR det så?

Eller - som dr Phil brukar säga: "Funkar det?"

I och med att du tar bort ditt "m.v.h." så tycker jag att det funkar dåligt. För det är väl ändå trevligare, både för den som skriver och den som läser, med vänligheten?

Tycker inte även du det?


Och så tror JAG ... att du faktiskt TAR miste.

Som du själv säger:



Eller, om alla försökte lyssna rakt, vad som verkligensägs, och lät bli att omformulera ordens meningar till privata attacker.
Både som lyssnare och sägare.

För det ÄR skillnad på att inte vilja ha ett visst agerande/ att vilja slippa sånt som uppfattas som bråk och tjafs och jobbigt - och att inte vilja ha en viss person.

Även om det ibland blandas ihop ...


Att "analysera" kan vara ett sätt att forumlera ett problem. Och därefter kunna jobba på att lösa det.

Att lösa ett problem som inte erkänns, eller som tolkas fel - är ganska omöjligt. Det blir en massa energi som används i onödan.




"ni" ??

Vi??

Jag??


från amaira.

Tack för kramen Boxer, den värmer .

Nu kommer jag att "försvinna" ett tag. Kanske återkommer jag inte mer i år. Vet inte om jag får tid i morgon.
Ville bara säga det, så ingen tror att jag flyr fältet .

Om någon skriver något mera här, kommer jag att svara, fast det kanske dröjer lite.

En bamsejättekram till er alla, ha en fin nyårsafton, och ett riktigt gott nytt år önskar jag er alla!!!

/amaira.

Nöje? Nä, jag blir vansinnig när jag hör vissas otroligt korkade inlägg och tycker inte alls att det är ett nöje.
Jag gav en rak höger till en mobbare redan i lågstadiet och jag känner fortfarande på samma sätt. Även om jag inte slagits sedan dess, så blir jag förbannad när folk är elaka. Och det händer ofta här. Då kan jag inte hålla käften eller låta bli att läsa i tråden. Och jag finner inget nöje i att bli arg. Önskar att jag vore mer som amaira, men, det är jag inte...
De allra sista bråken har jag dock missat och har valt att inte läsa dom i efterhand.

Jag tycker att det vore skönt om vi snacka lugnt och sansat för jämnan här på forumet. Men, det kanske är många som tycker annorlunda??

Ja, Anki, precis så känner jag det också.

Och Amaira säger:
"Eller, om alla försökte lyssna rakt, vad som verkligen sägs, och lät bli att omformulera ordens meningar till privata attacker.
Både som lyssnare och sägare.
För det ÄR skillnad på att inte vilja ha ett visst agerande/ att vilja slippa sånt som uppfattas som bråk och tjafs och jobbigt - och att inte vilja ha en viss person.
Även om det ibland blandas ihop ..."

Ja, Amaira, precis så känner jag det också!! För att sitta och försöka tolka in känslor och undermeningar i skrift på ett forum är dömt att misslyckas. Jag tror att det enda man därvidlag kan förändra är sitt eget sätt att läsa... man kan ju sällan förändra något/någon annan än sig själv!
Mvh
Fenja

Hej! Är på skrivhumör.

Först vill jag säga att jag uppskattar alla svaren. Det ÄR skillnad mellan "att reagera" och "personpåhopp", här finns reaktioner, men inga påhopp.

Anki på Öland. Det är knepiga saker jag skriver om, och man får läsa om en del rader ibland - eller som jag själv gör, skriva det.

"Man säger till andra vad man behöver höra själv", och det är det jag gör.
Jag är inte alls någon "expert" på vare sig diskussioner, konflikter eller känslor, och jag sitter inte "utanför" och försöker dirigera "er" till ett bättre beteende. Jag försöker lära mig någonting som jag tycker är svårt.

Att inte reagera spontant... Om du med det menar att "inte känna" - så håller jag med dig fullständigt. Förutom att jag tror det är omöjligt, för då stänger man ju bara till om känslorna på något vis, och tillstängda känslor brukar komma ut någon annan stans på något annat vis, men i omedveten form.


Vi är ju varelser, rent biologiskt, som "styrs av känslor"!
Känslor är livets drivkraft, och utan känslorna är vi inte längre fungerande varelser.
Varje känsla innehåller en impuls till handling.

Man har upptäckt, med människor som av olika anledningar har skadat de delar av hjärnan som står för känslorna (eller skadat förbindelserna med dessa i hjärnan) att de inte heller fungerar förnuftigt eller rationellt!! Utan känslor i botten som ger oss vägledning, står vi hjälplösa, men det vet vi inte om då, och bryr oss inte heller.

Sånt här tycker jag är oerhört intressant!

Men ... hur lever jag SJÄLV med det som är MINA känslor? Hur kan jag på bästa vis vara i samklang med dem, och ur det göra det bästa av det som är MITT liv?
Hur finner jag balansen mellan acceptans och förändring?
Vad är det som går, och vad är det som inte går?

Hur försvarar vi oss mot känslorna när de är obehagliga (t.ex. förnekelse, som är en spontan omedveten och omedelbar reflex) och hur kan jag göra för att komma i mer direktkontakt med dem, på ett vis som gynnar mig själv?


Vissa känslor är "rena", de visar vad de står för. Andra känslor är ofta till för att dölja min egentliga reaktion.

Ilska t.ex. kan vara ett uttryck - inte för den egentliga situationen i sig, utan för att jag kanske känner mig missförstådd (inte sedd och accepterad som jag är), och ensam (övergiven).

Om jag själv kan se VAD det egentligen är jag reagerar på, och varför, och vilka känslor som EGENTLIGEN väcks upp ur det, så har jag en mycket bättre kontakt med mig själv, och är i mycket mindre bråk och konflikter med andra.

Ilskan behöver ju inte vara något dåligt, den innehåller också en oerhörd drivkraft till förändring, t.ex. Men att möta sin egen sårbarhet, den som oftast försvaras med all kraft och energi man har (för sårbarhet känns ofta som en svaghet som kan få oss att råka riktigt illa ut, och ibland kan den det också!) ger på slutet en inre styrka och harmoni, och tillgänglighet till livet.
(Att möta sin sårbarhet, är ju inte detsamma som att utsätta sig för andra som vill en illa! Tvärtom kan det vara ett mer effektivt försvar för just det.)

Sinnen är ju som fallskärmar, de fungerar bara när de är öppna !! (odlasignatur )

Jag tror inte att en diskussion blir tråkig, om vi kan vara i den med öppna sinnen, d.v.s. med våra känslor närvarande.
Tvärtom öppnar det ju för en RIKTIG kommunikation, och då börjar det bli intressant!


Anki: "Att diskutera är bra, men att tolka vad andra säger till vad man tror att den menar, och reagera på det är dömt att bli missuppfattningar av."

Ja, precis! Och det är ju just det som händer när jag av någon anledning inte har alla mina sinnen öppna.
Det är mänskligt, det är så jag som människa fungerar, vare sig jag vill det eller inte.

Med hjälp av medvetenheten om det, kan jag ju börja se mina egna känslor för vad de är, och därmed också börja se mina medmänniskor för vad de är: Medvetenheten om mina känslor, öppnar sinnena som öppnar mina ögon.
Då kommer jag också närmare både mig själv OCH andra!

Det är motsatsen till att INTE känna, motsatsen till att (försöka) vara oberörd - när det gäller något som berör oss alltså.

Anki: "Jag hoppas verkligen du inte ser det här som att jag kritiserar någon annan så du blir förbannad. Jag sitter här och vet inte om jag skall skicka iväg det, för jag vill verkligen inte kränka dig på något sätt. Detta är bara en allmän reflektion på det du skrivit."

Ja, och som en allmän reflektion (och uppskattad sådan = bollplank) uppfattar jag det som.
Än en gång, tack för att du skickade iväg det!


Sulawesii: "Jag gav en rak höger till en mobbare redan i lågstadiet och jag känner fortfarande på samma sätt. Även om jag inte slagits sedan dess, så blir jag förbannad när folk är elaka. Och det händer ofta här. Då kan jag inte hålla käften eller låta bli att läsa i tråden. Och jag finner inget nöje i att bli arg. Önskar att jag vore mer som amaira, men, det är jag inte...
De allra sista bråken har jag dock missat och har valt att inte läsa dom i efterhand."

" Önskar att jag vore mer som amaira, men, det är jag inte..." ... eller så klarar du det här ännu bättre... ???

Jag reagerar precis som du, ju ... Kan jag hålla käften? *tihi* Vad kallar du de här mina mastodontinlägg???

Jag gav aldrig någon rak höger till någon mobbare, i lågstadiet. Snarare tvärtom ...
Jag behövde känna att jag hade NÅGON sorts makt eller kraft... i en värld som skrämde mig till mardrömmar alltför många nätter. Men vad eller vem skulle jag haft makt över, om jag inte fann någon som var ännu mer maktlös än jag...
(men det varken såg eller förstod jag då!)

Men, jag har blivit mobbad också. Tack och lov inte så mycket, och inte längre perioder. Och mina egna mobbningstendenser har inte heller varit långtgående.


Jag skulle vara stolt om jag gett någon mobbare en rak höger. Det har jag inte, men jag har alltid upprörts över orättvisor, och jag blir arg när folk är elaka!

När jag blir arg på folk som är elaka, blir jag så lätt elak tillbaka - och då är jag ju precis likadan...
Jag vill inte det, jag vill klara det på något annat vis.

I mina försök att "klara det på andra vis" - skriver jag till exempel här. Nu.
För att se vart det leder och vad som händer. Inte vet jag om JAG "klarar det", men det är en bra "tränings-arena".

Jag skriver ALLTID mycket och långt. Bara för mig själv oftast. Det är mitt sätt att få någon struktur på tankar och känslor i ett huvud som alltför lätt "kokar".
Det funkar. För MIG. Det lättar på trycket i mitt huvud, och får tanketrådar att ta fason.


Fenja: "För att sitta och försöka tolka in känslor och undermeningar i skrift på ett forum är dömt att misslyckas. Jag tror att det enda man därvidlag kan förändra är sitt eget sätt att läsa... man kan ju sällan förändra något/någon annan än sig själv!"

Ja, precis!

Samtidigt så ... finns ju "verkligheten i betraktarens ögon". Det går ju inte att läsa, eller lyssna, eller titta, utan att "tolka". Det är ju så som kommunikation fungerar, via "avkodning".

Vad jag vill säga med det, det vet jag inte ... kanske - återigen - att det behövs ... medvetenhet? ... för att veta om att det är så det går till? Och att "min tolkning" begränsas av det jag "ser" (att mina egna upplevelser och erfarenheter i livet, kan begränsa min förståelse)? Om nån hänger med på vad jag säger.

En sorts "flexibiltet". Eller ... kanske bara ödmjukhet?

Ödmjukhet inför livet självt, och dess begränsningar?

En sorts "öppenhet", att inte "spika fast" en situation eller händelse, på så vis att man ur den "VET" vad som kommer att följa - när vi uppenbarligen inte vet det...

Eller - att låta bli att döma.

Kramar från amaira .

Det som förvånar mej en aning är att så många verkar tycka att meningsmotsättningar och annurlunda åsikter är att likställa med "påhopp"
Tänk så stillastående och tråkigt om vi alla tyckte lika och hade nån sorts "lagomåsikt"
Kanske är jag väldigt tjockhudad men jag har också svårt att förstå att man kan bli kränkt och sårad av vad en vilt främmande människa uttrycker på nätet.

Jag tycker att debatt och meningsutbyten är stimulerande och utvecklande, MEN jag tycker att det är viktigt att öppet kunna stå för sina åsikter. Har själv fått några PM där forumister på ett otrevligt sätt talat om vad de tycker om mej och mina åsikter. Detta att inte öppet kunna stå för vad man tycker gör mej riktigt ARG, det är verkligen både fegt och ynkligt.

I stort håller jag med om det Amaira sa i sitt öppningsinlägg, förutom hotet om personliga PM.

Min slutsats är: Skäll gärna på mej om ni tycker att jag har fel, men gör det öppet, inga otrevliga mail eller PM .
Birgit Ek

Inte för att jag vet hur du känner i dig inuti, amaira, men nog låter du oftast väldigt cool iallfall!

Det där med att vara ödmjuk tycker jag är jätteviktigt. Men, det är inte lätt att alltid leva så! Ständigt går jag i fällan....

Ja, vem gör inte det .

Kram.

Väldig bra både beskrivet och uttryckt Birgitek! Så ser jag också på det. Dessutom tycker jag att alla som får otrevliga och oförskämda pm eller mail, ska lägga ut dessa i sin helhet på forumet. Då upphör den sortens fega kommunikation direkt!
Mvh
Fenja

Med att vara "tjockhudad" antar jag du menar att inte vara lättsårad?

Lyllo dig!

Men om andra är desto mer lättsårade, vad vill du vara för människa då? (nu "härmar" jag Kay Pollak )

Vill du vara en människa som säger:
"Jasså, blir då sårad? Synd för dig då! Så dumt av dig" ??

eller en människa med lite mer empatiska färdigheter:
"Blev du sårad, det var inte min mening att såra dig, jag menade inte så, förlåt." ??

Det går faktiskt att VÄLJA.
Man kan välja vad man vill vara för sorts människa, på det viset går det att välja.


likställer jag INTE med .

Det gör inte jag heller!!!!

Det är sättet att uttrycka sina åsikter, som jag protesterar emot.

Man behöver ju inte göra det, på ett vis som sårar och kränker andra människor, behöver man?

Det går väl alldeles utmärkt att uttrycka vad man känner, tänker och tycker, ändå? Om man nu inte tycker att andra som reagerar annorlunda än en själv, och har andra åsikter, verkligen är dumma (eller nåt annat negativt).

Det är kanske just det, som ibland kan vara svårt att särskilja...

??



Vad gäller fegheten att skicka negativa PM - så kan ju även det vara en tolkningsfråga som olika människor ser på olika vis. ??

För egen del, så smög jag ju inte precis med vad jag tänkte göra? "Hot" ... om man vill.
Att tala om "konsekvenser av missbruk" (och det är BRÅK PÅ FORUMET som jag försöker bidra till att det minskar, inte ökar) kan man ju tolka som hot, om man vill.

Det kan ju som sagt finnas andra anledningar än ful feghet.

Jag kan ju vända på det, och undra varför "ni" är så rädda för att prata privat med mig?

Nu undrar jag inte det, det vara bara ett förslag på ännu en tolkningsmöjlighet. Och syftet med det, är att visa på att man sällan kan "spika som sanning" de tankar som först dyker upp i ens huvud, för de är ingentinga annat än "tankar", hur intensiva och allenarådande de än är i ens huvud...


Det är inte alltid lätt, men ... som sagt ... det går att inse hur ens egna tankar och känslor fungerar, och även att både tillåta dem fungera samtidigt som jag kan se dem med distans.


Känslor är något jag HAR, inte något jag ÄR.
Det är vad jag själv håller på att försöka lära mig.

Tack för era "bollplank" Birgit och Fenja .

Kram/ amaira.

Jag håller fullständigt me birgitek, det skriks om mobbning o påhopp så fort man har en avvikande åsikt här. Vi har åsiktsfrihet i Sverige, gäller inte den på odla? Om man nu vet me sig att man e lite extra överkänslig (för andras åsikter) så kan man väl hålla sig ifrån dom trådar man blir upprörd av. Att det sen sitter nån sorts fritids pyskolog o försöker att analysera sönder hela situationen, för att förhindra påstådda påhopp gör bara saken ännu mer irriterande. Det kan faktiskt vara såna saker som får det hela att pyra ännu mera, man blir skitless på att andra går in o lägger sig i vad man tycker o tänker. O sen ifrågasätter "varför tycker du si eller varför tänker du så, JAG tror att.........." tills man e spyfärdig, tro, det kan man göra i kyrkan. Skaffa en psykologlegitimation o kom igen med pyskologtugget sen. Jag är lika less på sönderanalyserade trådar som på dom som skriker om mobbning o påhopp. Visst alla har rätt att ha en åsikt, men kolla bara, det mesta av vissas inlägg gäller vad andra har sagt, tyckt eller tänkt, o vad denna sen tycker att man ska göra åt saken. Nu har jag tyckt färdigt för hela dan.
Mvh. Laika

Jag tycker det är skillnad på konflikt o ha avvikande åsikter.
Ibland är inte skillnaden mellan dessa två så tydlig, jag kan vissa gånger känna att det finns personer som inte skiljer detta åt eller som kan se skillnad på sak och person. Exempel:

" Det är fördjävligt att man får hålla på med rosor på det där viset, dom ska okulärklippas tre gånger i kvartalet för att ens blomma och att göra som du gör är sånt som idioter gör"

eller att skriva:

" Jag har personligen fått lära mig att rosor ska okulärklippas tre gånger i kvartalet för att blomma men om din variant fungerar är jag villig att lära om. *ler*"

Det beror på hur man lägger fram det man vill säga också, inte för att man för den skull är vaccinerad mot missförstånd men de måste i rimlighetens namn bli svårare att bli läst på fel sätt.
Jag tycker personligen att det är viktigt med hur man bemöter andra, som man själv vill bli behandlad behandlar man andra och det kan inte, i mitt tycke, vara något stort problem eller? Vanlig hyfs har väl i princip alla lärt sig? Åtminstone skulle det vara åtråvärt... Det kostar lite att vara överseende och vara lite mänsklig, om det är alltför svårt borde man kanske inte uppehålla sig med människor? Allas rätt till sina känslor, även om de är "överkänsliga" eller konstiga borde vara ledstjärna i alla relationer, oavsett om de är på internet eller ej.

Sen, ibland, det har man fått lära sig med tre karlar i huset, let's agree to disagree..Inte ett helt tokigt sätt att förhålla sig på. Kära nån, hur skulle det se ut om alla var likadana? Skittrist! Men även om man tycker olika så kan man bemöta varandra med respekt, det den ene inte har i erfarenhet av det specifika ämnet eller samtalet, finns kanske en annan erfarenhet och kunskap som i ett annat fall är lika mycket värt om inte ibland än mer. Diskuterar gärna, fråga maken om detta, han sliter sitt hår i förtvivlan..*S*men det ska vara med respekt.

Sen vad gäller negativa PM, jag har varken sänt eller fått nåt, kanske det är samma sätt som att skriva elaka lappar o lägga i dom andra elevernas bänkar? Kul varken nu eller då. Fegt och larvigt!

Så...nu fick jag mitt sagt i den frågan också.

Jämrars! Trodde väl aldrig att jag skulle hamna i en situtation där jag skulle hålla med "några" här men det gör jag nu!

Bra sagt.

Ullet skriver: "let's agree to disagree.." och det är så klokt! Det är väl precis det som hela livet handlar i stor utsträckning om: Att leva med, anpassa sig till, ge utrymme för allas olika åsikter!
Att någon ibland tänder till och vräker ur sig behöver man kanske inte reta upp sig så till den milda grad på som somliga gör emellanåt? Så fungerar nu mänskligheten också...
Att så många ser det som skrivs som personliga påhopp tycker jag är tråkigt och synd. Om man lämnar alla "borden" där hän och försöker läsa det som skrivs lite mera kliniskt så är det betydligt lättare att se nyktert på saken. Det är ju liksom verkligenheten som gäller i slutändan i alla fall... man kan i lika hög grad påverka hur man läser, som det Amaira pratar om; Hur man uttrycker sig...
Mvh
Fenja

Du har så fullständigt rätt Fenja, man har ju möjligthet att välja hur man tolkar olika texter och inlägg precis som man kan välja hur man uttrycker sej. Man kan välja att tolka allt som inte stämmer med den egna uppfattningen negativt, men man kan också välja att se det som ett annorlunda synsätt som man t.o.m kan lära sej något av.
Birgit Ek

Det där med att tända till kan ju gå i flera led.... att man tänder till på den som tänder till och så vidare.

Men om man tar sig tid att läsa igenom inläggen en gång extra så tror jag inte att många reagerar såååå häftigt... det heter ju... I stridens hetta...

Inte för att jag så noga vet vad ni eg. pratar om... men så här tycker jag om allt "Tjafs"

*läst och lyssnat*

Tack för er medverkan i den här tråden! Den har gett mig MASSOR, men jag låter "mina mastodontinlägg" räcka (i den här tråden) för denna gång.

Faktiskt är jag ganska mycket klokare, och det mår jag gott med.

Jag skulle kunna skriva ett par sidor till, om vad jag lärt mig, men det handlar enbart om "mig" - och jag tror inte det är särskilt intressant för någon annan.

Skriv gärna mera här, jag läser allt med stort intresse.

kramar/ amaira

Jo, en sak till som jag vill säga. Laika! jag är glad över att du har kvar ditt "mvh" före ditt namn. Kram!

Hej amaira!
I ditt inlägg fångar jag upp en del ord så som "självrannsakan", "brist på kommunikation", "oförmåga att lyssna","- och lyssna på själva budskapet" mm. Ditt inlägg var liiite rörig men om jag har fattat det hela någorlunda rätt så ville du skapa lite diskussion om hur forumläsarna a) UPPFATTAR och REAGERAR på det som andra skriver i den här "spalten"? Du "saxar" dessutom tänkvärda delar ur "Känslans intelligens" med dina egna reflektioner. b) Att vår emotionella intelligensen har med våra tolkningar av vad andra förmedlar att göra. JAG FÖR MIN DEL TYCKTE ATT DET ÄR HELT UNDERBART NÄR NÅGON VILL GÅ LITE DJUPARE OCH GE TID OCH ORD FÖR EN AV VÅR TIDS BRISTVARA : ATT LYSSNA PÅ SJÄLVA BUDSKAPET! MAN HAR KOMMIT HYFSAT LÅNGT PÅ SIN SJÄLSLIGA KULTIVERING NÄR MAN, SÅ SOM DU, REFLEKTERAR ÖVER DET EGNA ANSVARET I KOMMUNIKATION MED ANDRA.
Dessutom var du smart nog att ge den likgiltiga, trötta och föbannade chansen att avbryta läsandet efter två rader.
Jag undrar: Fick du sådana responser som du hade förväntat dig?
Jag för min del inser att mitt svar kommer att väcka känslor redan pga signaturen. PS. Kollade på dina bilder i albumet. Du är en "djuping" även där! mvh hehoc

Man behöver inte vara något av detta för att inte läsa ett mycket långt inlägg......

Man kan ju välja bort att läsa inlägg också tack vare signaturen... Eller på grund av skulle väl en del säga.

Ja precis! Instämmer med alla tre .

Det är det sköna med ett forum (jämfört med en arbetsplats t.ex. eller många andra sociala situationer) det är fullständigt frivilligt vilka inlägg jag vill öppna och titta på, och sedan är det frivilligt att välja att stänga tråden oläst igen.
Jag kan komma och gå precis som jag har lust. När jag har lust, och om jag har.

"Vad" jag gör mitt val utifrån, är dessutom helt och hållet upp till mig.



Hehoc: ja, jag vet

Och tack för dina uppskattande ord.





Ärligt talat, så hade jag ingen förutsagd "förväntning", men var mycket spänd på vilken responsen skulle bli - för det hade jag ingen aning om.

Det jag näst minst av allt ville ha, var "total tystnad" som svar. Så blev det inte, och det är jag glad för.

Det jag fasade för, var en ny tjafstråd med "spikade påståenden" om vad ANDRA gör eller inte gör, och menar eller inte menar.
Dessutom i en tråd som JAG varit upphov till.

Det hände inte heller, och DET är jag VERKLIGEN glad över! *andas lättad ut*


Det enda som närmade sig detta, är Laikas "bedömning":
"Att det sen sitter nån sorts fritids pyskolog o försöker att analysera sönder hela situationen, för att förhindra påstådda påhopp ..."

Laika har faktiskt inte någon aning om vad jag gör, eller varför.
Men precis som Fenja så klokt säger, så kan man också välja hur man
läser. Då blir det förstås en "tolkning", men jag omformulerar det såhär:
"jag avskyr psykologiserande av situationer, som är enklare om man låter bli att krångla till dem".

Oavsett vilken tolkning jag gör, rätt eller fel, så var det inte riktat mot "någon annan". Då är det också okej för mig, i den här tråden.



Om jag ändrar din fråga Hehoc, till om resultatet blev så som jag önskat - så är svaret JA.

Jag ville veta "folks" inre tankar och värderingar - därför att det hjälper mig att fungera socialt, både med mig själv och med andra människor - och genom att "visa mig själv" får man ofta "se andra".


Jag har mitt eget sätt att hantera min tillvaro - och det funkar.
Så då är jag nöjd.

Att det sen kanske är svårförståeligt för andra människor - ja, jag kan bara "tacka för hjälpen", för jag tror det står utanför min makt att förklara så det blir lättföreståeligt.

Kram på er alla!!!!!

/amaira-"knäppskalle" och "kärringen-mot-strömmen"

Eftersom du skrev så, Berith, kunde jag inte låta bli att "ta pulsen" så att säga.

När jag skrev inlägget ovan, i går fm, hade 924 varit inne i denna tråd och tittat.
Idag står siffran 1021. Inte heller du räknas tydligen till dessa "en del" .

Sen vet jag ju inte vem som är inne för att förfasa sig, över t.ex. analytiska inlägg på en trädgårdssajt. Inte heller tror jag att alla som "tittar in" gör det för att läsa vad jag säger, utan mer för att "titta" vad som händer...

Kramisar alla!

/amaira .