CITAT (Rossi @ 03-02-2005, 08:32)
Till Ingrid på Västkusten: Du skriver att när man inte har barn så blir det så mycket mindre man har gemensamt. Jag tror nog att det är väldigt individuellt. Antingen kanske det blir som du säger eller så blir det tvärtom att man har tid och tillfälle att skaffa en massa andra gemensamma intressen och göra saker tillsammans.
Jag vet många som har barn som inte hinner göra saker tillsammans överhuvudtaget utan föräldrarna är var och en på sitt håll engagerade i barnens aktiviteter. Klassikern är väl att föräldrarna skiljer sig när barnen flyttar hemifrån och man plötsligt ska börja umgås med sin partner igen ... den person som man kände en gång då för länge sedan ...
Todeloo,
Jag tänkte skriva lite mer också :-))
Jag har träffat en del 'äldre' - obs nu mest menat som är äldre än oss och har levt ihop i många år fler år än oss utan barn,( d vs har mer erfarenhet under bältet) och de har liksom en helt annan gemenskap och täthet( enligt deras utsago och mina observationer). Diskuterade detta och hon/de förklarade att när man hållit ihop länge och inte har barn så fokuserar man mkt mer på varandra .
Jag suckade och mumlade nånting om att man blir nog ensammen när man är äldre men jag blev väldigt emotsagd av många par med barn som jag också diskuterat med som förklarade at det nuförtiden inte är alls något som är säkert. Barna var inte alls så intresserade av gamla föräldrar....
Ja det är liksom inte ett väldans självklart val att inte ha och jag har ju funderat mkt emellanåt - det jag mest träffat på som har pratat med mig om det är faktiskt avundsjuka ( !!) - jag tolkar det som så av dem som har barn. De skulle inte vilja välja bort sina barn och göra det ogjort givetvis men de ser den annorlunda friheten vi har + att vi har lite fler slantar över än de med barn. Kommentarerna är oftast i stil med ' ja Ni vet inte vad Ni missar' samtidigt som de sneglar på en del saker i vårt hem. Eller muttrar över att vi åker utomlands. Sura kommentarer om pengar - vilket gör mig ledsen, vi jobbar faktiskt ihop dem själva. Ett år hade vi besök av trädgårdsmänniskor som gick runt och frågade vad allt kostade som vi gjort och himlade med ögonen......
Det bästa är att man får göra sina val och inte pikas för det. Jag pikar inte folk för att de skaffar barn - det är liksom inte något man kan göra ogjort även om ibland så undrar man hur vältajmat det är men det är en fundering jag håller för mig själv, jag är ju ändå en utomstående betraktare och vet inte allt/har inte alla fakta på hand - ibland så väljer man utan att välja medvetet om Ni förstår vad jag menar :-))
Ja det var ett lite längre inlägg av mig om någe privat - inte ofta jag gör så.
Hälsar Ingrid lite generat
EDIT: Lite stavfel och ett par syftningsfel och ett par extra förklarande meningar......
Civilstånd för oss som inte har barn, OBS OBS inga barn alltså
04-02-2005, 14:03
Men tänkte bara inflika att av alla mina "väninnor" är det bara en som har barn, alla andra har valt att inte skaffa (somliga kanske gör det senare, det vet ju inte jag). Flera av dem berättar om att man blir konstigt bemött bara för att man inte vill ha barn - är inte det knepigt, i dagens samhälle? Man måste ju inte skaffa barn för att bli försörjd som gammal osv nuförtiden. Så väldigt respektlöst, tycker jag, att anmärka på hur någon annan valt att lägga upp sitt liv. 
