Nästan 3 år senare..., ...så mycket är man värd (besviken) Alternativ

[fruberglund]

Jag är så j-la förbannad nu så jag nästan kokar!!!

Har varit på min arbetsplats nästan 3 år sammanlagt nu (8 månader 2001 och 2 år exakt nu i mars 2004-2005) 2001 som projektanställd, sedan inhyrd 1 år och projektanställd 1 år de andra åren.

Sista mars går vår projektanställning ut och de har bestämt sig för att hyra in 5 av oss 9, alltså 4 st får gå.

Idag fick vi gå in till produktionsledaren. Visst, jag kunde ju knappast räkna med att få vara kvar men trodde i alla fall att jag hade stor chans.

Men nejdå, jag är en av de som får gå!!! Det efter nästan 3 år sammanlagt. Det konstiga är att jag har mest kompetens av alla 9, jag har varit där längst av alla 9. Anledningen att jag kom dit först av alla var att de hade fått in ett väldigt avancerat lödjobb och då kallade de in mig och en till som varit anställd där innan just för att vi hade mest kompetens. Hon blev anställd förra året och självklart trodde jag att jag var nästa på kö...

Istället får man gå hem helt och hållet. Ingen uppskattning alls för den tiden man lagt ner på företaget eller för kompetensen man har.

Och orsaken??? Jo, att 2 st andra av de projektanställda är barn till två av de anställda. DET ÄR FÖR JÄVLIGT!!!

Känner mig helt värdelös, precis som man inte gjort nån nytta alls under de här åren. Ändå vet jag att jag kan betydligt mer än dessa två. De har bara varit inne i den produktionen vi har nu medans jag kanske gjort 10-15 andra mer avancerade jobb.

Så från och med 1 april kan man räkna sig till de arbetslösas skara

Han sa att om de fick in mer jobb framöver så skulle han gärna höra av sig. Fick god lust att be han dra åt h-ete! Tror han jag skulle sjunka så lågt att jag går tillbaka dit efter den här behandlingen. Nä, det behöver du inte bekymra dig med sa jag, jag lär inte komma hit igen.

Har alltid trivts bra där och tyckt om stället men nu kommer jag bara se tillbaka på det med bitterhet och ilska.l

Samtidigt så tänker jag att det löser sig det har det alltid gjort förut. Det brukar alltid komma något positivt ur negativa saker också...nu kanske jag äntligen kan gå en trädgårdsutbildning eller nåt.

Och ska man se väldigt positivt på det så får jag ju hela våren ledigt och kan vara i trädgården och jobba istället Kommer självklart söka jobb men det är dåligt med jobb inom mitt yrke och har inga större förhoppningar om ett snabbt jobb, dessutom ska ju min kompis ha barn i november (se denna tråd)