Berätta något om dig själv, som forummedlemmar inte vet.... Alternativ

[*solis*]

Jag har insett hur ointressant jag är.  

Kom på att jag har besökt helvetet. Det var då ingen rolig plats alls.

Vad f....n gjorde du där?

Lärde mig en del om mig själv.

Så är det jo;man lär väldigt mycket om sig själv när man vistas i helvetet!
Har själv varit där flera gånger och kommer alltid tillbaka rikare på erfarenheter.

[ninnisky]

Jag har insett hur ointressant jag är.  

Kom på att jag har besökt helvetet. Det var då ingen rolig plats alls.

Vad f....n gjorde du där?

Lärde mig en del om mig själv.

Så är det jo;man lär väldigt mycket om sig själv när man vistas i helvetet!
Har själv varit där flera gånger och kommer alltid tillbaka rikare på erfarenheter.

Var bokar ni biljetten till helvetet tur och retur
Åker ni hiss dit eller liftar eller hur går resan till

[Mi70]

Oj vilken kul tråd, och var många spännande saker ni verkar ha varit med om........! Mitt eget liv verkar ganska händelselöst i jämförelse......!


Saker som inte alla vet om mig......

Jag har 240 högskolepoäng sammanlagt.......

Jag har aldrig haft betald semester då jag aldrig haft ett vanligt jobb längre än några månader i streck....

Jag är ganska blyg tillsammans med många nya människor, utom då jag talar inför publik....

Jag hade tredjen högst snittbetyg då jag gick ut gymnasiet (Bäckängskolan i Borås) en gång i tiden och fick diplom och pris.....

Jag har haft sex på scenen på the shakespeare globe museum i London, på natten (det som fanns i southwark London INNAN de byggde den nya shakespeare globe theatre och byggde ett museum i anslutning till det)......

Jag har varit väldigt dum och oförsiktig i min ungdom och prövat en hel del droger då jag bodde tre år i London, som tur är orkade jag inte med en vinter till i den ouppvärmda, olovligt uppbrutna lägenhet vi bodde i som var full med kackerlackor.....som tur var åkte jag hem....

Jag har två levande barn men har varit gravid fyra gånger....

Jag är rädd för att dö, en rädsla som har kommit smygande allt starkare sedan jag fick mina barn.....men jag skäms för att erkänna detta för min sambo...

Vi skall gifta oss nästa år!

Jag har fått jobb....mitt första efter disputationen......! Börjar den 13 juni och arbetar till den 2 oktober....!

[Ophelia]

Jag har insett hur ointressant jag är.  

Kom på att jag har besökt helvetet. Det var då ingen rolig plats alls.

Vad f....n gjorde du där?

Lärde mig en del om mig själv.

Så är det jo;man lär väldigt mycket om sig själv när man vistas i helvetet!
Har själv varit där flera gånger och kommer alltid tillbaka rikare på erfarenheter.

Var bokar ni biljetten till helvetet tur och retur
Åker ni hiss dit eller liftar eller hur går resan till

Inget man bokar. Du märker det när du är där. Men har du tur så kanske du märker innan att du är på väg dit och kanske kan köpa en annan biljett till nåt annat ställe.

Själv har jag dock lärt mig (och lär mig) en hel del om mig själv som troligtvis gått mig förbi. En lärorik resa för mig varjefall.

[ninnisky]

Jag har insett hur ointressant jag är.  

Kom på att jag har besökt helvetet. Det var då ingen rolig plats alls.

Vad f....n gjorde du där?

Lärde mig en del om mig själv.

Så är det jo;man lär väldigt mycket om sig själv när man vistas i helvetet!
Har själv varit där flera gånger och kommer alltid tillbaka rikare på erfarenheter.

Var bokar ni biljetten till helvetet tur och retur
Åker ni hiss dit eller liftar eller hur går resan till

Inget man bokar. Du märker det när du är där. Men har du tur så kanske du märker innan att du är på väg dit och kanske kan köpa en annan biljett till nåt annat ställe.

Själv har jag dock lärt mig (och lär mig) en hel del om mig själv som troligtvis gått mig förbi. En lärorik resa för mig varjefall.

Hur definierar ni helvetet?
Hur kan ni veta att ni verkligen är i helvetet och veta att det är sant att ni är där?

[Ophelia]

Jag har insett hur ointressant jag är.  

Kom på att jag har besökt helvetet. Det var då ingen rolig plats alls.

Vad f....n gjorde du där?

Lärde mig en del om mig själv.

Så är det jo;man lär väldigt mycket om sig själv när man vistas i helvetet!
Har själv varit där flera gånger och kommer alltid tillbaka rikare på erfarenheter.

Var bokar ni biljetten till helvetet tur och retur
Åker ni hiss dit eller liftar eller hur går resan till

Inget man bokar. Du märker det när du är där. Men har du tur så kanske du märker innan att du är på väg dit och kanske kan köpa en annan biljett till nåt annat ställe.

Själv har jag dock lärt mig (och lär mig) en hel del om mig själv som troligtvis gått mig förbi. En lärorik resa för mig varjefall.

Hur definierar ni helvetet?
Hur kan ni veta att ni verkligen är i helvetet och veta att det är sant att ni är där?

Tja...var och en får väl definiera sitt eget helvete. Kanske är lättast så. Vet varjefall att det är inte Bibelns helvete med brinnande lågor och sånt för jag ser inte särskilt bränd ut, min hy är lite sådär blek.

[Boxer]

Jag har också varit där och vänt. Vilken plåga!!! Hoppas jag inte kommer dit igen för returbiljetter är dyrare och färre än turbiljetter, men väl värda priset.

[Ophelia]

Jag har också varit där och vänt. Vilken plåga!!! Hoppas jag inte kommer dit igen för returbiljetter är dyrare och färre än turbiljetter, men väl värda priset.

Jag vet att jag inte är ensam om att hamna där. De flesta kommer ju att förr eller senare att få möta det av olika skäl. Det känns varjefall skönt att höra ändå att man kan prata om det. Jag har kanonhjälp och det är jag tacksam för hoppas du också hade det. Någont som jag tycker är en av de viktigaste lärdomarna är just att man ser hur många "lager" man består av och faktiskt blir mer ödmjuk inför sig själv och sin sårbarhet. Det är en styrka att inse sin sårbarhet.

[ninnisky]

Jag är fortsatt nyfiken på vad ni kallar helvetet! Vad ni upplever när ni närmar er det eller är mitt i det! Och- vad som förorsakar att ni hamnar där!
Vet, att det är en svår fråga och inte alldeles lätt att prata om!

[Sulawesii]

Ett svart hål av desperation över att livet är så otroligt svårt att leva, kanske?

[Ophelia]

Jag är fortsatt nyfiken på vad ni kallar helvetet! Vad ni upplever när ni närmar er det eller är mitt i det! Och- vad som förorsakar att ni hamnar där!
Vet, att det är en svår fråga och inte alldeles lätt att prata om!

Jag har inga problem att prata om det och står för vad som har hänt.

Det som orsakade detta var att jag förlorade min bästa vän sedan 7 år tillbaka, efter 6 års djup vänskap insåg vi att vi tyckte om varandra mer än som vänner. Allt avslutades i november, han försvann. Ganska samtidigt blev arbetsbelastningen på mitt arbete övermänsklig. Samtidigt så började gammalt skit väckas upp som hänt tidigare. Jag började ifrågasätta mig som människa, kvinna, livets värde och i mitt arbete. Insåg även att när vänner behövdes som bäst så fanns ingen. Detta är vad man betecknar som en livskris.

Vad som hände mig var att jag började arbeta extremt mycket för att "gömma" de personliga känslorna. Allt blev ett virr varr. Koncentrationssvårigheter, dåligt med sömn, grubblerier, känsla av att gå på gungande mark, tunnelseende, känsla av att trampa omkring i gyttja, känsla av att benen viker sig, ångest är några känslor förutom de psykiska. Hittar man ingenstans att "fylla på energidepåerna" så börjar man ta av det man sparat och det är det jag gjort. Jag hade alltså de klassiska tecknen på depression.

Jag kan nämna att jag är beteendevetare med bl a inriktning på psykologi och jag förstod vad jag befann mig i (kände igen symptom) och att jag behövde hjälp. Detta är inget som går att undvika även om man skulle ha en utbildning då det då när det händer en själv så handlar man (jag) inte enligt "regelboken".

Har hela tiden arbetat min heltid och jag är nu övertygad om att arbete faktiskt är bra om man råkar ut för det jag gjort under förutsättning att man kan få professionell hjälp och ha stöd från sitt arbete. Men då gäller det att man talar om vad man behöver.

Jag mår bättre idag men har mina perioder. Jag är varjefall tacksam över att jag lever. Inser att även jag är sårbar och inte behöver vara stark i alla lägen vilket jag befarar kommer som en chock för dem som känner mig.

[Betty]

Jag hade tre barn 24 år gammal!

Jag med!

[mamamaggan]

Ophelia, har varit med om något liknande , men i mitt fall var det jobbet ( konflikt med en sk-tstövel till chef enligt mig). Jag grät och grät , sov inte,åt inte o s v.

Min räddning blev att jag kunde se en annan framtid som jag kunde bestämma över och inte han. Efter att ha sökt proffshjälp och blivit stöttad av min familj så började jag den långa vägen tillbaka genom att i stort sett varje dag gå ut i skogen och promenera i minst en timme. Jag tillät mig själv att älta vad som hänt och gråta. Det tog tid men nu, flera år efteråt, kan jag se att det faktiskt förde något gott med sig. Dels kan jag se på de " små" sakerna här i livet med större tacksamhet och glädje, dels har jag klarat andra svårigheter bättre.

Som du säkert redan själv " vet " så blir det bättre. Det kommer att gå upp och ner som en berg-och-dalbana ibland men du kan vara helt säker på att det alltid vänder uppåt.

Kämpa på , ha det bra och lycka till .

[elleave]

Jag gillar deckare.

Jag har träffat Emma och Mille.

Jag har Björnes och Babsans autograf.

Jag läser Grafisk Kommunikation.

Jag tar minst 10 tabletter om dagen.

Jag är pysslig.

Jag har äntligen fått min 1:a egna pallkrage.

Jag samlar på porslinsnallar.

Är ungdomskontaktperson i sverige för patientföreningen Hypophysis.

Jag är med i SKU.

[Ophelia]

Ophelia, har varit med om något liknande , men i mitt fall var det jobbet ( konflikt med en sk-tstövel till chef enligt mig). Jag grät och grät , sov inte,åt inte o s v.

Min räddning blev att jag kunde se en annan framtid som jag kunde bestämma över och inte han. Efter att ha sökt proffshjälp och blivit stöttad av min familj så började jag den långa vägen tillbaka genom att i stort sett varje dag gå ut i skogen och promenera i minst en timme. Jag tillät mig själv att älta vad som hänt och gråta. Det tog tid men nu, flera år efteråt, kan jag se att det faktiskt förde något gott med sig. Dels kan jag se på de " små" sakerna här i livet med större tacksamhet och glädje, dels har jag klarat andra svårigheter bättre.

Som du säkert redan själv " vet " så blir det bättre. Det kommer att gå upp och ner som en berg-och-dalbana ibland men du kan vara helt säker på att det alltid vänder uppåt.

Kämpa på , ha det bra och lycka till .

Bra att ha stöttning och visst finns det en väg tillbaka. Än har jag inte hittat den vägen, grå bara på stigar just nu och inte bestämt hur jag ska se på mitt liv. Har ingen stöttning av familjen men av mina arbetskamrater och min samtalskontakt. Har inte heller gråtit. Märkt kanske fyra gånger sedan november att tårar trillat men inte gråtit ut. Kanske det kommer, kanske inte. Vet också att när kurvan vänder uppåt så är man som mest sårbar och bör vara försiktig. Lite konstigt är det att ha vetskapen professionellt men inte kunna handskas med problematiken som människa. Som den jag var innan det föll samman det kommer jag aldrig bli igen. Men man lär sig något man förhoppningsvis kan vidarebefodra till andra.

[zaaritha]

Helvetet för mej: panikångesten!

[mamamaggan]

Bra att ha stöttning och visst finns det en väg tillbaka. Än har jag inte hittat den vägen, grå bara på stigar just nu och inte bestämt hur jag ska se på mitt liv. Har ingen stöttning av familjen men av mina arbetskamrater och min samtalskontakt. Har inte heller gråtit. Märkt kanske fyra gånger sedan november att tårar trillat men inte gråtit ut. Kanske det kommer, kanske inte. Vet också att när kurvan vänder uppåt så är man som mest sårbar och bör vara försiktig. Lite konstigt är det att ha vetskapen professionellt men inte kunna handskas med problematiken som människa. Som den jag var innan det föll samman det kommer jag aldrig bli igen. Men man lär sig något man förhoppningsvis kan vidarebefodra till andra.

Du skriver att du inte har bestämt hur du ska se på ditt liv. Menar du att du inte vet riktig vem du är och vad du ska göra för att komma framåt? Så kände jag det till viss del , i alla fall under ett tag. Som jag skrev förut så hittade jag en egen väg, slutade på det jobbet, och gjorde något som JAG hade lust med. Läste på distans under ett år och " slapp" vara med folk som jag inte " klarade av" , kunde vara väldigt egoistisk och bara bry mig om mig själv. Tillät mig själv att vara så. Kände jag att jag inte " orkade" något , vad det än var, så sa jag bara ifrån.

Att gråta var mitt sätt att lätta på trycket. Du kanske har något annat, alla måste inte " gråta ut".

Visst är man väldigt sårbar när kurvan vänder uppåt. Rasar man ner då känns det som allting , precis allting, går emot en och det stora " mörkret" blir större och mörkare än någonsin. Fruktansvärt.

Det råd jag kan ge dig ,om jag nu kan det, är att bry dig bara om dig själv. " Skala " av det du tycker känns jobbigt att göra och gör något som DU tycker känns bra för DIG.

Både du och jag " vet " att det blir bättre och jag hoppas att dina " stigar" snart blir " den rätta vägen".

[zaaritha]

Hoppas att du kan hitta ditt liv!!
Jag hittar nog aldrig rätt, tyvärr!
Jag är för annorlunda.............

[mamamaggan]

Måste vara hemskt att ha panikångest. Vet inte riktigt hur det är men kan tänka mig att man får ångestattacker av " ingenting". Är det så det är?

[zaaritha]

Man har absolut ingen kontroll! Man hyperventilerar.
Man skakar, har hjärtklappning.
Man får kramp....
Det ÄR hemskt! Man förstår inte, förrän man upplevt det!