Har egentligen inget att tillägga, direkt
Maria, nej, jag vet inte hur många npf-team det finns nu.
För några år sedan fanns det
inga, för
vuxna!
För tre eller fyra år sedan, kom Gillbergs vuxenprojekt i Göteborg igång. En enda mottagning, för hela Sverige...
Nu har antalet ökat rejält, tack och lov. Här i Stockholm har jag själv erfarenhet från från vuxenteamet på St Görans sjukhus med
Susanne Bejerot i spetsen.
(Vill samtidigt passa på att ge dem en
stor eloge
!!)
Susanne forskar inom tvångssyndrom, men är också
mycket kunnig och duktig inom adhd och damp, och en helt underbar människa och läkare

som jag beundrar djupt. Och som dessutom förra året, tog sig an min son och bidrog till att reda ut livet för honom, när ingen annan "fanns".
Fast han inte tillhör deras geografiska område.
Men "dit vi hörde" funkade inte alls!!! = katastrof.
Npf-teamen har dessutom tills nyligen (kanske också fortfarande) enbart i uppgift att UTREDA - sedan står den utredda personen alltför ofta där, MED en diagnos och UTAN hjälp att hantera det.
Sonens diagnos har han haft sedan sex års ålder, och problemen och svårigheterna har varit ENORMA!
Man står mycket ensam i det.
Nyblivna (5 år) Riksföreningen Attention är en välsignelse.
Och både sonen, den "friska" sonen och jag mår BRA numera - men det har inte varit lätt, och krävt ENVISHET och självständighet och tro på sig själv, när ingen annan och inget annat håller.
När vi till slut kom så långt, i MOTVIND och eftert lååång tid, att vi hade en "ansedd auktoritet" i ryggen (en annan psykolog på St Görans barnpsyk för flera år sedan) fick vi äntligen bra stöd från kommunen.
Sedan dess har vi haft några mycket bra och kompetenta socialssekreterare, som varit ett fantastiskt stöd för sonen (och därmed även för mig).
En eloge även för Ekerö Kommun, och för allt de ställt upp med!
Det stämmer Maria, att kunskaperna och resurserna faktiskt ökar hela tiden nu.
Den brist på resurser som finns, gäller ju HELA vården, och inte specifikt npf.
Men fortfarande är okunskapen kring npf skrämmande. Och personer med npf bemöts ofta illa, både inom vården och av en oförstående omgivning.
"Mentala skador" ... vet inte hur jag ska kommentera det.
Jag TROR att ni, Ophelia och Kerstin, egentligen talar om samma sak, fast i lite olika ord...
Visst är orsaken biologisk. Men har Ophelia motsagt det?
Jag vet nog inte riktig vad "mentala störningar" betyder, i detalj ...
Om det syftar till "mental-sjuk" så är det ju totalt galet.
Sidan du hänvisar till Ophelia, visar som första bok "Explosiva barn" av Ross W Green.
Det är en av de ABSOLUT BÄSTA böcker jag läst!!!!! Den är bara
wow! Och jag har läst många inom ämnet "damp" och npf.
Varje människa som har med barn att göra, borde läsa den boken, tycker jag. För vuxna som har kontakt med dampbarn på något vis, är den ovärderlig.
Ja, egentligen för alla som har med barn överhuvud taget att göra.
Edit: PS. för att "egentligen inte ha något att tillägga", har jag fått ihop det ganska bra