Ilska gör mig handlingsförlamad., Hur tränar man bort det? Alternativ

[liv]

Vem kan då välja om du blir arg eller lessen ?Det är väl i sista ändan bara du själv, och ingen annan.
Och att undertrycka känslor håller jag till fullo med dig att man inte skall undertrycka .
Det jag menar är väl som du säger hur man förhåller sig till dem .
Man kan se på dem på et annat sätt . typ att det kanskre inta var så mycket att lägga ner en massa energi på .Att man behöver inte bli så arg ,lessen etc.
Jag hävdar fortfarand att du är inte dina känslor .
Det som är du är något helt annat .
Men visst man har sina känslor . och det är mänskligt och bra .
då lever man

[noora]

Jag har lärt mig att i vissa situationer ignorera prestige, sentimentalitet och allt det som gör att man blir upprörd över något.

Exempel: Förr var jag dålig på att ta kritik och kunde t.o.m. bli arg i stället för att lyssna, bara för att en stund senare inse att jag faktiskt hade fel. Anledningen till detta var prestige - jag kunde ju inte erkänna att jag hade hade gjort något fel! När jag slutade se det som något väldigt dåligt att jag hade gjort fel kunde jag även börja ta kritiken utan att automatiskt börja försvara mig och bli arg.

Exempel: Om någon förstör något man har lagt ner mycket möda på blir man lätt arg och ledsen. Igår upptäckte jag att rådjuren hade mumsat på mina grönsaker, som jag lagt ner en hel del arbete på. I stället för att fokusera på hur mycket arbete jag hade lagt ner "förgäves" koncentrerade jag mig på att rädda det som fanns kvar och skriva upp till nästa år att rådjur gillar spenat (så att jag kan plantera spenaten innanför stängsel i stället). Självklart var det tråkigt, men så viktig var inte spenaten för mig egentligen att det ska behöva förstöra humöret en hel eftermiddag.

Det finns fortfarande många situationer där jag lätt blir arg, men de blir hela tiden färre, allteftersom jag hittar de verkliga orsakerna till ilskan.

Jag har även märkt att om jag går och anstränger mig för att inte bli arg blir jag faktiskt lättare arg. Om jag tillåter mig att bli arg när jag känner mig arg är det lättare att slappna av och inte ta saker så personligt. Dessutom går ilskan över fortare om jag uttrycker den än om jag försöker stänga den inne.

[Anki på Öland]

Lite skillnad på en urbota dum granne och ett rådjur....... tycker i alla fall jag.
Anki

[birgitek]

Jag har med åren lärt mej att visa min ilska genom iskall, totalt överlägsen vänlighet, mycket effektivt.
Skall väl tillägga att jag inte fungerar så gentemot dom som står mej nära, som man och barn, då är det råskäll och tårar som gäller.
Birgit Ek

[Bettson]

Jag har med åren lärt mej att visa min ilska genom iskall, totalt överlägsen vänlighet, mycket effektivt.
Skall väl tillägga att jag inte fungerar så gentemot dom som står mej nära, som man och barn, då är det råskäll och tårar som gäller.
Birgit Ek

Mm.... så funkar jag affärsmässigt. Galna affärskontakter man träffar på ibland. Brukar säga att jag mördar dom med vänlighet tills de kommer till en punkt där de skäms.

Familjen är det en annan sak med ungefär som för dig.

Svårast tycker jag är skalan mellan vänner ner till ytligt bekanta. Där tycker jag det är knepigt och blir ofta utnyttjad. Pendlar mellan undertryckt ilska för artighets skull och väldigt sällsynta men dock förekommande humörsutbrott. Oftast går jag med en kontrollerad innehållen ilska som ingen annan än jag själv lider av.

Egentligen handlar det nog mera omatt få perspektiv på ärman "har rätt" att bli arg. Måste du undertrycka dina känslor som barn så är det svårt att veta när det är acceptabelt att visa ilska.

Huvet säger en sak, det här är inte klokt och man blir arg. Känslorna för ilksa kommer men någon inre röst hindrar dig, inte är det värt att bråka, har du verkligen rätt i den här saken, ska du inte låta den bero, konsekvenserna kanske blir värre om jag visar ilska osv.

[birgitek]

Betson, du har alldeles rätt, det är dom där mellan närstående och affärsbekanta som är svårast och där har jag ingen riktigt bra strategi.

När det gäller din granne tycker jag att "affärsstrategin" är användbar för nog bör dom få veta att ni inte tycker att deras beteende är OK. Med kylig vänlighet så har iallafall inte du förstört grannsämjan och din man kan ju inte bli upprörd eftersom du ju inte "bråkat" med grannen, bara haft ett vänligt samtal.
Birgit Ek

[noora]

Lite skillnad på en urbota dum granne och ett rådjur....... tycker i alla fall jag.
Anki

Jag svarade på den generella frågan "vad göra åt ilska", inte på en specifik fråga om vad man gör i en specifik situation. Jag använde mig av ett par exempel för att förtydliga vad jag menar, inte för att antyda att det är precis såhär man gör i precis alla situationer.