Farväl grusås, hej kirskål, Dags att bryta upp Alternativ

[Ingo]

Hej alla,

nu har jag inte varit inne på odla.nu på väldigt länge (så när som på ett par korta inlägg i förra veckan men annars har jag inte varit inne sedan januari). Anledningarna är två: Dels har jag varit pappaledig sedan början april - och att ta hand om våra två ettåringar, för att inte nämna han som fyller tre i nästa vecka och hon som är sju, tar musten ur mig så att jag sällan orkar surfa. Dels började vi leta hus vid årets början, så all den surftid jag orkade med gick åt på Hemnet. Och till sist gick det vägen, så på tisdag flyttar vi.

Så nu lämnar vi vårt fina lilla parhus, som har blivit alltför litet för alla dessa barn, och min trädgård. Den första trädgård jag har skapat, inklusive Maackian som jag planterade förra våren - innan jag visste att vi tänkte flytta, så att säga - den som ser så frodig och fin ut nu och tänker blomma i år. Och moränjorden som jag har bänt upp så många stenar ur.

Vår nya tomt är inte så värst mycket större, nästan så liten tomt som en fristående villa överhuvud taget kan ha. Men den ligger i ett väldigt mysigt och pittoreskt gammalt villaområde och huset är från tjugotalet - en årgång på hus som jag gillar. Det är visserligen om- och tillbyggt för ett par decennier sedan men de som gjorde det har hållit stilen, åtminstone vad yttre form beträffar.
Trädgården är inte särskilt ambitiöst anlagd. En oslipad diamant, skulle kanske fastighetsmäklarna ha kallat den ifall de överhuvud taget brydde sig om trädgård. Jag är nog rätt glad över att kunna sätta min egen prägel utan att ha så mycket befintligt att ta hänsyn till - jag kan vara så blödig om att förstöra sånt som andra har gjort. Tillgångarna utgörs i stort sett av ett stycke plan lerjord, ett par riktigt gamla äppelträd (vilket jag gillar), en hagtornshäck och några gamla syrener som skulle behöva litet mer omvårdnad.

Det finns dock ett stort problem, eller ska vi kalla det utmaning: Kirskål. (Ja, det var inte för tomtens skull som vi valde huset.) Den är överallt. Jag har funderat en hel del och tror inte att jag ska inleda ett totalt krig mot den. Jag kan ju inte täcka över hela tomten i flera år!?! Jag lutar åt en mer flexibel och förlåtande strategi. Inte så mycket blomplanteringar i markplan, kanske någon enstaka paradrabatt (väl urgrävd och isolerad med något slags matta el dyl), buskar som jag inte behöver bry mig så mycket om vad som spirar under, upphöjda planteringar (t ex något uppmurat längs altanen).

Men det blir sedan. De närmsta två åren blir det nog fixande inne i huset som får prioritet. Trädgården får jag tänka på så länge och känna mig för, så att jag kan göra rätt saker sedan...fast jag tar mig kanske ändå tid att plantera ett par träd i höst, de tar ju så lång tid på sig...