Hej alla,

nu har jag inte varit inne på odla.nu på väldigt länge (så när som på ett par korta inlägg i förra veckan men annars har jag inte varit inne sedan januari). Anledningarna är två: Dels har jag varit pappaledig sedan början april - och att ta hand om våra två ettåringar, för att inte nämna han som fyller tre i nästa vecka och hon som är sju, tar musten ur mig så att jag sällan orkar surfa. Dels började vi leta hus vid årets början, så all den surftid jag orkade med gick åt på Hemnet. Och till sist gick det vägen, så på tisdag flyttar vi.

Så nu lämnar vi vårt fina lilla parhus, som har blivit alltför litet för alla dessa barn, och min trädgård. Den första trädgård jag har skapat, inklusive Maackian som jag planterade förra våren - innan jag visste att vi tänkte flytta, så att säga - den som ser så frodig och fin ut nu och tänker blomma i år. Och moränjorden som jag har bänt upp så många stenar ur.

Vår nya tomt är inte så värst mycket större, nästan så liten tomt som en fristående villa överhuvud taget kan ha. Men den ligger i ett väldigt mysigt och pittoreskt gammalt villaområde och huset är från tjugotalet - en årgång på hus som jag gillar. Det är visserligen om- och tillbyggt för ett par decennier sedan men de som gjorde det har hållit stilen, åtminstone vad yttre form beträffar.
Trädgården är inte särskilt ambitiöst anlagd. En oslipad diamant, skulle kanske fastighetsmäklarna ha kallat den ifall de överhuvud taget brydde sig om trädgård. Jag är nog rätt glad över att kunna sätta min egen prägel utan att ha så mycket befintligt att ta hänsyn till - jag kan vara så blödig om att förstöra sånt som andra har gjort. Tillgångarna utgörs i stort sett av ett stycke plan lerjord, ett par riktigt gamla äppelträd (vilket jag gillar), en hagtornshäck och några gamla syrener som skulle behöva litet mer omvårdnad.

Det finns dock ett stort problem, eller ska vi kalla det utmaning: Kirskål. (Ja, det var inte för tomtens skull som vi valde huset.) Den är överallt. Jag har funderat en hel del och tror inte att jag ska inleda ett totalt krig mot den. Jag kan ju inte täcka över hela tomten i flera år!?! Jag lutar åt en mer flexibel och förlåtande strategi. Inte så mycket blomplanteringar i markplan, kanske någon enstaka paradrabatt (väl urgrävd och isolerad med något slags matta el dyl), buskar som jag inte behöver bry mig så mycket om vad som spirar under, upphöjda planteringar (t ex något uppmurat längs altanen).

Men det blir sedan. De närmsta två åren blir det nog fixande inne i huset som får prioritet. Trädgården får jag tänka på så länge och känna mig för, så att jag kan göra rätt saker sedan...fast jag tar mig kanske ändå tid att plantera ett par träd i höst, de tar ju så lång tid på sig...

Vad härligt att läsa! Visst är det lite skönt att få en orörd trädgård! Hela huset blir ännu mer sitt eget då när man får styra där med! Jag har tom svårt ibland att tro att någon annan än vi har bott i vårt hus, trots att det är som yngst 160 år...

Kirskålen är inte så farlig ändå, regelbunden klippning tar ut den, den är väldigt beroende av sitt bladverk.

Lycka till!

/Sara

Stannar du i Väsby? undrar nyfiket f.d. Väsbybon
Anki

Intressant, grattis! Men du gräver väl upp Maackian och tar den med dej??? Inte kan du väl lämna kvar den???

Så roligt att se dej igen -och vad spännande med nya trädgårdsprojekt! -tänk på att barn -de växer upp fortare än man tror -snart hinner du massor -till dess-plantera träden som ska vara till hängmattan -när de fyllt 15 år
Bilder kommer väl ?
Sommarhälsningar K

Hej igen!
Låter kul med ett nytt hus...

En ny trädgård är alltid spännande, även om det kanske inte finns så mycket kul där innan...

Ang kirsen:
Det var ganska mycket kirs här när vi köpte huset, som tur var var det koncentrerat till två ytor...
Jag la gamla tidningar och sedan täckbark på, och det försvann...



Caprice

Tack för kommentarer och lyckönskningar.

För att börja med Maackian ser den ut att trivas så bra där den står så den får vara där. Men jag ska se om jag kan hitta plats för en Maackia på den nya tomten...planterar jag en i höst har jag bara förlorat ett och ett halvt år (jämfört med när jag planterade den förra) och om jag kan få tag på ett litet större ex än sist är jag ikapp!
Det är förresten en bra sak med att byta trädgård, att man får tillfälle att känna efter vad man vill göra likadant och vad man vill göra annorlunda. Till exempel växtval - vilka man gillat och tycker har funkat särskilt bra. I mitt fall skulle nog listan bli: Maackia amurensis, förstås, koreansk pipranka, glanskörsbär, smällspirea "diabolo", rodgersia podophylla, axbetonika, vipprams, silvrig höstanemon, carmencitarönn, häxal och albarosen "celestial". Och så vitbrokig blomsterfunkia på något skuggigt ställe. Om jag nu kan få in allt det där.

Ang. kirsen vore den nog svår att angripa med övertäckningsmetoden i mitt fall eftersom den finns överallt på hela tomten. Och skulle jag lyckas utrota den är den nog där snart igen, då den finns hos grannarna på båda sidor plus i massor på de oanvända kolonilotterna som baksidan gränsar till. Men jag tror nog att jag kan hitta sätt att leva med den.

Anki - nej, vi lämnar Väsby och slår oss ner litet söder om stan. Ja, närmare bestämt inom Stockholms stad, sorterande under Skarpnäcks stadsdelsnämnd.

rodgersia podophylla det är en höjdare tycker jag -snygg till allt!

Kirskål... när vi flyttade in i vårt hus för strax över ett år sedan var gräsmattan full av kirskål. Det enda jag gjort är att gödsla gräset och klippa ofta och kirskålen är puts väck (utom i häcken där jag tycker den kan vara - det blir bara frodigare!)!
Lycka till med ert nya hus!

Hos oss får kirskålen kämpa för sitt liv mot gräsklipparen och trimmern! Regelbunden klippning har gjort att den visserligen finns kvar under jorden, men att den inte syns till mycket ovanför och dessutom att den börjat retirera. Jag har täckt några områden där jag ska ha rabatter för att få bort den helt, men i övrigt får den stanna kvar och kämpa! Och medan granntomten är en ÅKER av kirskål, ser det riktigt fint ut hos mig!!

Grattis Ingo till det nya huset!
Skarpnäck är inte illa (är själv född där ). Undrar om det fortfarande är tävlingar av olika slag på skarpnäcksfältet... Måååånga gånger har jag varit där och tittat på allehanda, brummande saker.

Håller med Kerstin, barnen växer fortare än du tror! Förstår att du har minst sagt fullt upp med fyra stycken, men njuuuuut!
Trädgården kommer att växa den också, sakta men säkert.