tips ?, för förhållande Alternativ

[birgitek]

Har levt drygt 30 år med samma man, lite upp och ner men i stort sett 30 lyckliga år. Jag tror att det viktigaste för ett förhållande är att man har roligt tillsammans och har några gemensamma intressen , men också att man tillåter sej att ha egna intressen. För mej och min man har gemensamma resor och ett gemensamt konstintresse varit ljuspunkter i en ibland jobbig vardag.
Sen tror jag att liknande grundvärderingar och ömsesidig respekt är en förutsättning för ett förhållande och att man inte skall analysera sönder allting.
Men det allra viktigaste är nog att kunna ha kul ihop, sen spelar det inte så stor roll vad man gör eller villka intressen man har
Birgit Ek.

[dammkillen]

jag tror det behövs att man lyssnar på varann i ett förhållande

[lolo]

Det är svårt att generalisera här, men jag tror att det är viktigt att man lyssnar på/respekterar varandra, har kul ihop, visar kompromissvilja ibland och att man vågar röra vid varandra fysiskt. Ungefär vad de flesta redan sagt här tidigare... Svåraste frågan är det här med barn. Den saken kan jag inte svara på, för det är så väldigt individuellt.

[dammkillen]

man ska nog inte förväxla kompromissvilja med ömhet, då har man fått den andre att göra något den inte vill

om man inte bestämt vad man ska göra i förväg då kan man ju kompromissa om man vill åka till punkt b eller a

men jag tror inte på att kompromissa om det ikullägger ens privata planer. då är det nog bra om var och ens privata planer överrensstämmer, annars låter man bli, så att man inte gör saker man inte vill menar jag

men att förväxla kärlek med kompromissvilja, det är nog tvärtom att kärlek är inte kompromissvilja utan att stå på sig själv och att få utrymme att göra det. nog finns det så mycket plats att man ska kunna få finnas? inte ska man behöva svärta ner sig själv till en massa som gör saker ihop. hur mycket kärlek är det?
har man så olika planer att man måste kompromissa, då är det ingen ide att ha någon plan

[Fabulus]

Det var många som skrivit under det senaste dygnet, kul !
Att vara trygg sätter jag nog högst. Att ha gemensamma planer, projekt som är verkliga tillsammans. Visst tänker jag åka MC genom Europa med gubben när jag är pensionär och barnen vuxna men jag vill också ha projekt som lever här och nu, växthusbygge som exempel. Tomtplanering, och givetvis barnen.

Mitt i allt det här tid att känna in vad vi behöver, ömhet och närhet och kanske framför allt en fortsatt nyfikenhet på vad min mans liv är idag, vad arbetet är vad lusten är, på samma sätt som då för tio år sedan... Jag gör vad jag förmår och han gör vad han förmår. En dag räcker jag lägre nästa är det han och med tryggheten att vi gör vårt bästa, var och en så blir det få (inga) bråk om disk, tvätt...
Jo, det kittlar i magen, det sprids en värme i kroppen av att se honom och jo, jag tycker han är världens bästa och vckraste. Men jag tar inte känslan för given, jag gläds åt varje dag den är kvar.
Jag och han glädj åt vad vi har, långtar och kämpar för det vi kan nå och drömmer om det ouppnåliga ibland men grämer oss inte för vad vi har.

Så håller jag mig lycklig och jag upplever att det gäller Honom också.

[dammkillen]

jag tror att många är så fullt sysselsatta med att arbeta och mycket tar folk på sig en livsstil av att konsumera mera för att göra allt arbete meningsfullt som för att fylla ett hål av förtvivlan som gnager i själen, av livets ingenting

jag tror det är viktigt att ha en vettig sysselsättning vilket inte så många har i dagens samhälle vilket leder till att en massa folk dräller omkring och undrar varför livet är så meningslöst, jag menar har man en vettig sysselsättning kan ge ringeffekter på vattnet i form av positiva kärleksförhållanden. en glad person är en glad kärlekspartner. t.ex. lån, betungande uppgifter, överdimensionerade krav men mest kränkningar är väl sådant som dämpar lusten och drar ner nivån av lycka.

[labarradepan]

hur långt ska man kompromissa? Jag menar hur mycket..

[amaira]

hur långt ska man kompromissa? Jag menar hur mycket..

Handlar inte allt om "självkännedom" egentligen? Att lära [I]känna[I] sin egen gräns? Det är ju olika var gränserna går, för olika människor.
Vitsen är väl att det ska kännas BRA?
Eller kanske att man klarar av att inse skillnaden mellan vad som är bra respektive dåligt på kort sikt, och vad som är bra respektive dåligt på lång sikt, både för en själv och för relationen?

Har man svårt i en relation tror jag att det är [I]sig själv[I] man behöver jobba med. Eftersom det är det enda sättet som man kan förändra något på.
Hotet kan ju vara att relationen tar slut, det är en "risktagning". Möjligheten kan ju vara att relationen blir BRA. Eller att man kommer dithän att man finner en annan relaiton som blir bra... Eller att man finner ... "sig själv" helt enkelt

[Fabulus]

En relation är en dialog. Att alltid sätta sig själv först blir till sist grus i dialogen. Jag menar att du måste bestämma dig för vad som är ditt mål. Relationen eller din egen utveckling.

Jo, om du känner dig själv, mår bra själv kommer realtionen med en jämlike bli bra men jag tror också det fungerar på motsatt sätt. En bra relationen leder till egenutveckling och tillfredställelse.

Relationer behöver massor av tid, energi och närvaro. Hur klarar man det i dagens prylhysteri coh arbete för bägge på minst 40 h/vecka?

Gör tiden tillsammans betydelsefull, gör saker tillsammans, inte parallellt.
Om den lediga tiden är 10 timmar så ge er minst 8....

Satsa på dig själv leder bara till egotrippade missfoster.. Vi är mer än en för att hjälpa varandra inte för att trampa på varandra.

[labarradepan]

nån som har nått tips på en helg utflykt? romantiskt ställe? Där man kan övernatta? inte allt för dyrt. gärna omkring sörlands området

[netaave]

hur långt ska man kompromissa? Jag menar hur mycket..

Man ska aldrig kompromissa så mycket att man mår dåligt själv, man kan aldrig ändra sina värderingar.
Man ska heller inte offra sig själv så mycket att man försvinner.

[Hannele]

hur långt ska man kompromissa? Jag menar hur mycket..

Man kan inte kompromissa om man mår dåligt av det.
Där går gränsen, båda sk amå bra.

Men när behöver vi komporomissa? Om vad?
Vill han ha en rosa soffa, så kan jag väl få mina gula fotöljer?
Vi behöver inte titta på samma film på bio?
Vill han äta fisk och jag kött, behöver vi väl inte äta samma sak?
Barnen dör inte, om föräldrar inte tänker alltid lika, för så är det i verkliga livet.

[Hot Cocao]

Strunt är strunt och snus är snus, om än i gyllne dosor, men rosor i ett sprucket krus är ändock alltid rosor...

Mitt förslag är att ni pratar ut om hur NI vill ha det och hur NI skall komma till den den punkten där bägge parter får det de behöver.

Sker saker inte spontant, så planera för spontaniteten, låt inte tiden rinna mellan fingrarna utan bestäm dagar och tider då ni skall göra saker tillsammans, efter ett tag så blir det äkta spontanitet.

[Hannele]

hur långt ska man kompromissa? Jag menar hur mycket..

I SVT2 har dom helt underbart program Gränslöst kärlek som visar par från olika länder,
med helt olika kulturer och vanor och hur de får sitt liv att fungera tillsammans.
Kommer i kväll 20:30, kanske värt att se för dej.