Först av allt vill jag säga, att jag tycker katter är UNDERBARA djur!!! Är definitivt inte någon "katthatare", för att jag OCKSÅ värnar om
naturen!
Det är inte "antingen eller"... Det går att kombinera.
Gör det inte?
Till sin hund kan man bygga rastgård, inhägna tomten, gå på promenad, inse att de inte kan vara ensamma för länge, osv.
Men så fort det börjar talas i samma termer vad gäller katter, så blir det ramaskrin.
Varför?
Det övergår mitt förstånd.
Lavendel:
CITAT
Men hur länge har inte katter funnits hos oss...det mäste vara minst tusen år!
Ja precis! Det är det jag syftar till när jag skriver att katten är ett
domestiserat djur.
Med domesticerat menas en ras som under mycket lång tid varit påverkad av människan. Så lång tid, och så många generationer att hela deras livsstil i mångt och mycket blivit beroende av människan.
Även deras
utseende är påverkat av människan, eftersom naturens egen "starkast överlever" har tagits ur funktion, och ersatts med människans "gulligast överlever", eller "mest funktionsdugliga för människan" överlever.
Räven är ett vilt djur, som inte fungerar särskilt bra som husdjur. Många har hållt tama rävar genom tiderna. Men någon avel som har utvecklat ett "husdjur" av räven, har aldrig "blivit till".
Räven är helt enkelt inte rätt "råmaterial". Vilket vargen är - som exempel.
Katten hade inte blivit ett domesticerat husdjur, om inte "råmaterialet" funnits!
Man kan jämföra häst och zebra!
Hästen var ett bra råmaterial, zebra är det inte.
Nån gång i första hälften av förra seklet lyckades en man tämja, köra in och framföra ett sexspann med zebra. Världs-känt - och en världsunik prestation.
Inte ens efter flera generationer i fångenskap (i djurparker t.ex.) blir zebror ett "tamt djur".
Eller jämför kanin och hare.
Kaninen har blivit ett husdjur, haren blir det inte.
Kaninen har förutsättningarna. De lever i små hålor som de själva gräver ut, söker skydd i trånga utrymmen och gångar.
Haren lever på de vida slätterna. Sina ungar "ploppar" de ut lite här och var på öppna fält.
Kaninens ungar föds i ett bäddat varmt mjukt bo, de saknar ögon och päls och är fullständigt hjälplösa.
Harens ungar föds fix och färdiga, med ögon och päls och förmåga att både trycka stilla och skutta iväg.
Ett djur har från början förutsättningarna till att bli ett husdjur - eller inte.
De som har förutsättningarna, har människan ofta tagit till sig, och genom århundraden eller årtusenden gjort "beroende" av människan.
Det har blivit ett samspel som gynnar båda parter.
Katter hade inte blivit till husdjur,
om de inte hade haft förutsättningarna att bli det!!!
Det "vilda och frihetslängtande" är inte större hos katter än hos andra husdjur - eller fabriksdjur (vilket är ännu värre!!!
där skulle vi behöva sätta in vårt engagemang, vad gäller djurs behov!!!)
De olika husdjurens behov, ser självklart olika ut. Och det är upp till oss människor att lära oss förstå vilka behov de
verkligen har, så vi kan tillfredsställa dem, och ge dem möjligheten till ett värdigt liv, med livskvalitet. Eftersom det är vårt ANSVAR!
Man tar inte en katt, som varit van att komma och gå som den vill - och "spärrar in den" i trånga utrymmen, det är självklart! Det vore djurplågeri.
Men att på sikt börja ändra synen på HUR man har sin katt,
och hur man kan ha den, är en helt annan sak, som enbart GYNNAR
både människan och katten!
Dagens samhälle, kultur, bebyggelse, befolkningstäthet, natur, "land kontra stad", osv. är helt annorlunda mot vad det någonsin varit tidigare!!!
Dessutom pågår förändringarna i en takt som aldrig förr!
Det började med industrialismen, och tog verklig fart i och med bondesamhällets upplösning.
Sättet att hålla djur, och husdjur, är något av det som förändrats mest!
Husdjur var "nytto-djur"!
Katterna bodde i ladugårdarna, och deras uppgift var att hålla efter mössen i främsta hand. De fick en skvätt mjölk varje gång det mjölkades, i övrigt fick de leva på alla de möss som ofrånkomligt alltid samlas överallt där höns, kor, grisar, ankor, hästar, osv, hålls. Eftersom det där också finns mängder med MAT åt mössen.
Att inte ha katt i de sammanhangen, var förödande!
Våra söta gulliga kaniner som numera flyttat in i vardagsrummen (eller barnens sängkammare) var MAT!
Ofta var det barnens uppgift att sköta om dem, och repa mat åt dem, växter, gräs, blad och löv osv.
(Om barnen åt dem sedan? Ett och annat barn fanns det nog som vägrade, men när alternativet är svält, då äter man!)
Hur många ladugårdar fanns det förr i tiden?
Hur mycket mark var natur, i jämförelse?
I den vilda naturen (som det idag finns mycket begränsade ytor kvar av)
FANNS DET INGA KATTER!!!!!
Och i ladugårdarna, var de ofta
instängda, även om de också kunde komma och gå. Men deras mat fanns
i ladugårdarna!
Med "fauna" menas det vilda djurlivet. I Sveriges vilda djurliv, HAR KATTEN INGEN PLATS!
Släpp ut en katt att klara sig själv - så far den illa. DEN KLARAR SIG INTE!!!
Vilket alla sommarkatter är ett sorgligt exempel på.
Men när befolkningstätheten i Sverige ökar, så som den gjort de sista femtio åren, i ständigt ökande takt, och ansamlingen av människor på en och samma plats dessutom ökar - FYLLS den natur som finns kvar, av KATTER!
SAMTIDIGT som DESSUTOM de vilda djuren trängs undan, OCH många arter dör ut eftersom naturens förhållanden ändrats så dratiskt.
Och de katterna gör SKADA p.g.a. sin starka jaktinstinkt!
En mätt katt JAGAR! Den kan inte stå emot utmaningen. Den jagar och LEKER och - så småningom - dödar.
En hungrig katt dödar snabbt, för att äta upp. En mätt katt är inte intresserad av att äta upp, men leka kan den inte låta bli. Det sitter i generna.
Det är denna jaktinstinkt, som gjort katten till det husdjur som det är idag. Tillsammans med ett fint sinnelag ihop med människor.
Eftersom katternas roll i människornas liv, har varit av NYTTA! De har haft en UPPGIFT!
Idag är deras uppgift någonting helt annat. De är rara, kloka, fina keldjur. OCH de har fått symbolisera FRIHETEN för människor som i mångt och mycket saknar en egen frihet i sitt liv, i en ofta stressad samhällsstruktur.
Men detta frihetsymboliserande är tyvärr på mer ont än gott. Det gynnar inte ens katten!!!
Tycker amaira

(som älskar att "diskutera" och har fingrar som "rymmer" på tangenterna, med frihetsbehov som en katt

)