Jag älskar fladdermössen, vi har t.o.m. byggt en holk åt dem.
Men våra två katter älskar dem också.
I morse låg sommarens tredje döda fladdermus på golvet i köket.

Katterna rör inte småfåglarna längre eftersom jag har blivit så fruktansvärt arg då de har släpat in dem.
Men det går ju inte att bestraffa för något som har skett kanske flera timmar tidigare... Jag har försökt med ett visa dem fladdermusen med ett bestämt "FYYY" men det hjälper inte.
Finns det något annat att göra än att hålla katterna inne på natten? Det lönar sig inte att försöka få fladdermössen att flytta bort genom att ta ner holken eftersom uthuset erbjuder en massa andra boplatser.
Suck!
Mulle

Har du holk till dina? Mina flyttade oinbjudna in i ett större uthus där vi har "skrotbilarna"uppställda. Men katterna får snällt komma in till natten ändå, jag vill juh inte att dom blir mat till nån räv eller grävling heller. Hur många individer kan det rymmas i en holk? Det måste juh va´ett minisamhälle då. Flyttar dom in under takåsarna så kan dom bli lite för många ibland, men det verkar nästan som att vissa vintrar så minskar antalet, annars så är dom juh rätt söta dom små liven

frågan är, om dom tar fladdermössen ur holken, eller när dom flyger
holken kan du kattsäkra, men tar dom dom flygande är det värre
jag är inte glad åt kattpinglor i halsbanden, (vem vill ha en koskälla i öronen dygnet runt) men det är en idé annas
sen tror jag att nästa generation blir mer försiktiga mot katter
dom lär sig av dom äldre

Holken är inte i första hand avsedd för familjeförökning utan som viloutrymme under dagen och som övervintringsbostad.
Det är den här vi har byggt.
Om det är årets ungar katterna släpar in kanske de är på uthusvinden och klättrar.
Jag kanske skall vaka en natt och smyga efter...
Mulle

Är du säker på att katterna låter bli småfåglarna? Dom kanske bara har slutat att bära in dom. Katter jagar oftast allting, jaktinstinkten är stor.Det är därför man hittar döda näbbmöss i naturen. Att näbbmöss inte går att äta och därför inte skall jagas är omöjligt att lära katterna.

Jag ser som enda möjlighet i ditt fall att på något sätt separera katterna från fladdermössen. Hålla dom ute från uthuset t.ex.

Katterna kan bli rejält sjuka av fladdermöss! Ta bort holken är mitt förslag. Min katt fångade en fladdermus och fick ligga på djursjukhus i en vecka i dropp nära döden.

Usch då!
Salmonella?
Mulle

Nej, de tog salmonellatest på min kisse och det var inte det, de misstänkte nån form av kattpest men proverna visade negativt och hon var vaccinerad. Det enda udda som hänt var att hon ätit en fladdermus, hon var inte ute på den tiden utan hade bara rastgård där hon fångade fladdermusen, men jag berättade om det för veterinären och det var den enda tänkbara förklaring de hade - att hon blivit smittad med något av fladdermusen.

Hon bajsade och kräktes blod och var riktigt illa ute. Räkningen slutade på 10 000 så jag skyr fladdermöss som pesten nu. Har inte sett fler heller sen den sommaren så de kanske skrämdes bort?

Är det ett alternativ att ha katterna inne på natten annars? På dagen borde de väl inte komma åt fladdermössen? Då kanske båda kan gå säkra. Om den lösningen är den bästa så kan man ju bygga en "skärm" under holken, antingen snett nedåtlutande eller rakt utåtstånde, helst inte trä. Men om man kan skruva fast en plåtkant eller liknande så kan inte katterna klättra upp till holken på dagarna heller.

Mycket tveksam till att fladdermusen burit nån smitta. Kan det inte vara så att något tunt ben i t.ex vingarna skadat katten i magen rent mekaniskt? Jojo, synden straffar en del direkt.

Nix, de tog även ultraljud och röntgenbilder och det fanns inget ben, det hade de märkt. Det var någon form av smitta hon drabbats av, och eftersom hon inte var utekatt då hade jag vetat om det hänt något annat konstigt.

men du skall fan inte skylla fladdermössen för det, det var faktiskt katten som tog fladdermusne och inte tvärt om, och flöaddermöss är vilda djur och dem har rätt att vara!


inte fan hatar jag möss för att vi har hittat döda möss vid kylskåpet som katten har tagit! och får min katt på en fladdermus och blir sjuk har den sig själv att skylla

Vad snackar du om??? Jag har inte sagt att jag hatar fladdermöss, jag har sagt att om man har katter så är det rätt viktigt att se till att de inte KAN ta fladdermöss om man är rädd om sina katter!

Katter fångar det mesta de får tag på, det är deras natur. Det är upp till varje ansvarsfull ägare att se till att det de kan fånga passar att äta, eller vidta åtgärder för att försöka förhindra det. I detta fall är det inte bara fladdermössen som råkar illa ut, det kan bli katten också.

"katten får skylla sig själv", jo så kan man tänka om man inte bryr sig om sina katter och inte vill deras bästa, men om man vill det kanske man kan vidta lite åtgärder, eller? Att du inte bryr dig om katters bästa och tycker att de kan skylla sig själv struntar jag fullständigt i, men då hoppas jag också att du inte har katter.

Om du har katter och inte gör ditt bästa för att de ska vara säkra, trygga och må bra så ska du inte ha katt. Så enkelt är det.

Ha katterna som innekatter eller bygg en kattgård (alt. bygg in tomten) åt dem.

Men var det inte just det "Latmask" hade?

Jag syftade på Mulles problem.

Oki-doki då förstår t.o.m. jag Men katterna skulle nog inte gilla tanken på att bli instängda efter att ha vart utekatter, mina skulle inte gilla det ialla fall.

Innekatter? Aldrig i livet, jag är så lycklig över kattluckan i väggen och katterna själva är så lyckliga över att kunna gå ut och in som det passar dem. De är riktiga bondkatter.
Jag har bearbetat problemet och kommit fram till att naturen får ha sin gång. Synd om fladdermössen men katter är katter.
Det har pågått i många år nu och inte tycks fladdermusstammen minska i alla fall.
Duvhöken tog en av mina bofinkar framför näsan på mig idag.
Så är det bara.
Mulle

Släppte ut en långörad fladdermus i kväll, den hängde i taklampan i hallen!
Eller; om det det var en Bechterevs--heter de så??? De är väl också långörade?
Söt--var den!!

Ska förtydliga lite.

Jag har både rastgård och utekatter. Dvs på dagarna när vi är hemma så får de vara ute fritt (vi bor väldigt, väldigt lantligt). På kvällar och nätter när rovdjuren rör sig mer så har de fri tillgång till rastgård via kattlucka. Detta får de även nöja sig med de dagar vi är borta, ex om vi jobbar borta (jag är mammaledig och egenföretagare som jobbar hemifrån), eller är borta hela dagen av annan orsak.

Jag vill inte att de springer ute om vi är borta eftersom ifall det händer nåt måste jag kunna ta dem till veterinär.

På det sättet får de både njuta av friheten som utekatter och ha maximal trygghet och skydd för rovdjur alt annat de kan skadas av. Här finns i det närmaste ingen trafik, skulle vi ha bilvägar nära skulle vi inte släppa ut dem alls.

Mina katter har haft ett tufft liv och det betyder väldigt mycket för mig att de mår bra och att jag kan göra deras sista år till bra år. De är familjemedlemmar för oss.

Den enda missen hittills var ju när en av katterna lyckades fånga en fladdermus på natten och blev sjuk. Men det har aldrig hänt igen.

Att hålla den katten inne skulle vara närapå djurplågeri för hon älskar verkligen utelivet. Hon har accepterat systemet vi har med rastgården och kommer in duktigt varje kväll, men om hon inte vill in kan jag inte ta in henne med våld heller. Hon vet det och sticker. Av de två år vi bott här har hon varit ute två nätter sammanlagt. Men katterna verkar tycka att detta system fungerar. Annars skulle de inte komma in till kvällarna heller. Och de behöver ju aldrig vara inne om de inte vill det eftersom de har rastgården dygnet runt.

Eftersom jag i vissa trådar berättar om mina utekatter så ville jag bara förtydliga fast säkert ingen bryr sig.

Hej Latmask!
Det var en himla smart grej du kommit på...med rastgården på nätterna!

Lavendel

På nätterna!!!
Det var verkligen en god idé!
Mulle

Det beror väl på om katten är van att vara inne ända sen den var liten. En katt som varit ute i flera år blir nog svår att ha inne men en kattunge borde det inte vara nåt problem med om den har nåt att sysselsätta sig med inne på dagarna. Finns många som har innekatter. Dessutom slipper man att katterna går och skiter hos grannarna.

Ingen som kan fladdermöss?

Jag kan inte fladdermöss men jag gillar dem ändå! Vad glad jag blev när det visade sig att det finns både igelkottar och fladdermöss här. Nu fattas bara en huspadda!

Både fladdermöss och igelkottar och paddor är fridlysta - så mycket vet jag i alla fall.

Nej, tyvärr!
Ser dem bara som svarta silhuetter mot himlen, i en rasande takt dessutom.
Älskar dem, men, men ... nada "kan"...

Om jag ska tycka om "katter", så tycker jag att Latmasks sätt att ha katt är ansvarsfullt! Både mot katterna, grannar och naturen.

Att ha innekatt, beror väl (som alltid vad gäller djur) på hur! Vana från födsel, stimulans, sällskap, osv.

Alla djur man har, kräver något av en som djurägare!
En hund släpper man inte ut hur som helst utan uppsikt. (Förhoppningsvis inte, för den omgivande naturens skull)

En katt släpper man ut utan att "bry sig" - för det är "katters frihetsbehov".
Det "frihetsbehovet" tror jag finns mer hos ägaren än katten, om jag ska vara uppriktig. Ägaren behöver "kattens frihetsbehov" som frihets-symbol för sig själv.

Att den skada katter gör i naturen, är "naturens gång", är nog en sanning med modifikation, för katten är inte ett naturligt djur i vår fauna!
Att hemlösa katter far mycket illa, är väl ett bevis för det! De har helt enkelt mycket SVÅRT för att klara sig i vilt tillstånd!

En hund vet man kräver arbete, tid, osv när man skaffar sig.
Många skaffar katt istället, för de är inte så "krävande" - de har ju sitt "frihetsbehov" ... och så kommer man undan.
Det är bara öppna dörren...

Varför kan man inte ha katter under ansvar, som man har hundar och andra husdjur? Det övergår mitt förstånd.

helt rätt amaira
håller med du

Alltså jag vill inte skrämma dig nu, men man har faktiskt hittat fladdermöss med rabiessmitta.
Efter att Öresundsbron byggdes så har det börjat komma över fladdermöss den vägen från kontinenten.

Jag och en väninna hittade en sjuk/skadad fladdermus en gång.
Den låg intill en husvägg mitt i stan.
Vi misstänkte att en av hundarna blivit biten (?) av den när den luktade.
Efter telefonsamtal till Statens Veterinärmedicinska Anstalt så blev det "pådrag".
Vi fick i uppgift att ta på oss tjocka skyddshandskar och försöka få in den i en glasburk. Ganska svårt kan jag säga, eftersom den fräste och slog omkring sig.
Sen fick vi åka upp med den till närmaste djursjukhus för avlivning och vidare transport till Uppsala för analys.
Dom ville veta vad det var för fel på den, och det var just oro för rabies.

Risken är nog minimal, men den finns ju i alla fall.

Rabies kom in till Finland också via fladdermöss.
Jag vet. Men hoppas att de åländska ännu är friska, de är ju så söta.
Mulle

Mmmm katter är söta men... mina koikarpar, ännu rätt små, lever farligt. En hittade vi lätt sönderriven. Svårt att göra sig illa på nåt i en dam. Katterna turas om att bevaka fiskarna och duttar gärna med labbarna i vattnet.

Vi försöker att inte visa oss för fiskarna tillsammans/bredvid nån katt och ibland när det sitter en katt vid dammen, slänger vi i en sten för att karparna ska bli rädda och koppla rädslan till katten.

lägg hönsnät över dammens kanter när ni inte är där
då kan katterna inte skada fisken

amaira: menar du att katter är mer onaturliga i faunan--än--t ex
rävar?

Jaa, definitivt!

Vi räknar oss både till katternas och fladdermössens vänner. Tre katter delar hus med oss, hur många fladdermöss vete tusan. På sommaren när de har ungar låter det som de var hundratals eller så...

Katterna har även fångat fladdermöss. Ute i fullt dagsljus?! Det måste väl ha varit en förvirrad läderlapp? Katterna är inne på nätterna, men har det förhindrat fladdermusfångst? Nejdå! En av dem har knipit en fladdermus genom en några centimeter bred springa i det öppna sovrumsfönstret! Det var rätt tumultartat när jag vaknade av det hela och for upp för att rädda den. Till sist fick jag fatt i kraken och släppte ut den. Uppskattades inte av fröken katt.

Men hur länge har inte katter funnits hos oss...det mäste vara minst tusen år!
Nyttodjur som hjälpte till att freda skörden från råttor och möss!
Sen har jag för mej att kyrkan på medeltiden ansåg att katter var av djävulen...så den fick dåligt rykte...men inte kan väl vi upplysta 2000-tals människor fortfarande tro på det...eller...?
Lavendel

Först av allt vill jag säga, att jag tycker katter är UNDERBARA djur!!! Är definitivt inte någon "katthatare", för att jag OCKSÅ värnar om naturen!
Det är inte "antingen eller"... Det går att kombinera.
Gör det inte?

Till sin hund kan man bygga rastgård, inhägna tomten, gå på promenad, inse att de inte kan vara ensamma för länge, osv.
Men så fort det börjar talas i samma termer vad gäller katter, så blir det ramaskrin.
Varför?
Det övergår mitt förstånd.


Lavendel:


Ja precis! Det är det jag syftar till när jag skriver att katten är ett domestiserat djur.
Med domesticerat menas en ras som under mycket lång tid varit påverkad av människan. Så lång tid, och så många generationer att hela deras livsstil i mångt och mycket blivit beroende av människan.

Även deras utseende är påverkat av människan, eftersom naturens egen "starkast överlever" har tagits ur funktion, och ersatts med människans "gulligast överlever", eller "mest funktionsdugliga för människan" överlever.


Räven är ett vilt djur, som inte fungerar särskilt bra som husdjur. Många har hållt tama rävar genom tiderna. Men någon avel som har utvecklat ett "husdjur" av räven, har aldrig "blivit till".
Räven är helt enkelt inte rätt "råmaterial". Vilket vargen är - som exempel.

Katten hade inte blivit ett domesticerat husdjur, om inte "råmaterialet" funnits!

Man kan jämföra häst och zebra!
Hästen var ett bra råmaterial, zebra är det inte.

Nån gång i första hälften av förra seklet lyckades en man tämja, köra in och framföra ett sexspann med zebra. Världs-känt - och en världsunik prestation.
Inte ens efter flera generationer i fångenskap (i djurparker t.ex.) blir zebror ett "tamt djur".

Eller jämför kanin och hare.
Kaninen har blivit ett husdjur, haren blir det inte.
Kaninen har förutsättningarna. De lever i små hålor som de själva gräver ut, söker skydd i trånga utrymmen och gångar.
Haren lever på de vida slätterna. Sina ungar "ploppar" de ut lite här och var på öppna fält.
Kaninens ungar föds i ett bäddat varmt mjukt bo, de saknar ögon och päls och är fullständigt hjälplösa.
Harens ungar föds fix och färdiga, med ögon och päls och förmåga att både trycka stilla och skutta iväg.

Ett djur har från början förutsättningarna till att bli ett husdjur - eller inte.
De som har förutsättningarna, har människan ofta tagit till sig, och genom århundraden eller årtusenden gjort "beroende" av människan.
Det har blivit ett samspel som gynnar båda parter.

Katter hade inte blivit till husdjur, om de inte hade haft förutsättningarna att bli det!!!

Det "vilda och frihetslängtande" är inte större hos katter än hos andra husdjur - eller fabriksdjur (vilket är ännu värre!!! där skulle vi behöva sätta in vårt engagemang, vad gäller djurs behov!!!)

De olika husdjurens behov, ser självklart olika ut. Och det är upp till oss människor att lära oss förstå vilka behov de verkligen har, så vi kan tillfredsställa dem, och ge dem möjligheten till ett värdigt liv, med livskvalitet. Eftersom det är vårt ANSVAR!

Man tar inte en katt, som varit van att komma och gå som den vill - och "spärrar in den" i trånga utrymmen, det är självklart! Det vore djurplågeri.
Men att på sikt börja ändra synen på HUR man har sin katt, och hur man kan ha den, är en helt annan sak, som enbart GYNNAR både människan och katten!

Dagens samhälle, kultur, bebyggelse, befolkningstäthet, natur, "land kontra stad", osv. är helt annorlunda mot vad det någonsin varit tidigare!!!
Dessutom pågår förändringarna i en takt som aldrig förr!

Det började med industrialismen, och tog verklig fart i och med bondesamhällets upplösning.



Sättet att hålla djur, och husdjur, är något av det som förändrats mest!
Husdjur var "nytto-djur"!

Katterna bodde i ladugårdarna, och deras uppgift var att hålla efter mössen i främsta hand. De fick en skvätt mjölk varje gång det mjölkades, i övrigt fick de leva på alla de möss som ofrånkomligt alltid samlas överallt där höns, kor, grisar, ankor, hästar, osv, hålls. Eftersom det där också finns mängder med MAT åt mössen.
Att inte ha katt i de sammanhangen, var förödande!

Våra söta gulliga kaniner som numera flyttat in i vardagsrummen (eller barnens sängkammare) var MAT!
Ofta var det barnens uppgift att sköta om dem, och repa mat åt dem, växter, gräs, blad och löv osv.

(Om barnen åt dem sedan? Ett och annat barn fanns det nog som vägrade, men när alternativet är svält, då äter man!)


Hur många ladugårdar fanns det förr i tiden?
Hur mycket mark var natur, i jämförelse?

I den vilda naturen (som det idag finns mycket begränsade ytor kvar av)
FANNS DET INGA KATTER!!!!!

Och i ladugårdarna, var de ofta instängda, även om de också kunde komma och gå. Men deras mat fanns i ladugårdarna!


Med "fauna" menas det vilda djurlivet. I Sveriges vilda djurliv, HAR KATTEN INGEN PLATS!

Släpp ut en katt att klara sig själv - så far den illa. DEN KLARAR SIG INTE!!!
Vilket alla sommarkatter är ett sorgligt exempel på.

Men när befolkningstätheten i Sverige ökar, så som den gjort de sista femtio åren, i ständigt ökande takt, och ansamlingen av människor på en och samma plats dessutom ökar - FYLLS den natur som finns kvar, av KATTER!
SAMTIDIGT som DESSUTOM de vilda djuren trängs undan, OCH många arter dör ut eftersom naturens förhållanden ändrats så dratiskt.

Och de katterna gör SKADA p.g.a. sin starka jaktinstinkt!

En mätt katt JAGAR! Den kan inte stå emot utmaningen. Den jagar och LEKER och - så småningom - dödar.

En hungrig katt dödar snabbt, för att äta upp. En mätt katt är inte intresserad av att äta upp, men leka kan den inte låta bli. Det sitter i generna.

Det är denna jaktinstinkt, som gjort katten till det husdjur som det är idag. Tillsammans med ett fint sinnelag ihop med människor.
Eftersom katternas roll i människornas liv, har varit av NYTTA! De har haft en UPPGIFT!

Idag är deras uppgift någonting helt annat. De är rara, kloka, fina keldjur. OCH de har fått symbolisera FRIHETEN för människor som i mångt och mycket saknar en egen frihet i sitt liv, i en ofta stressad samhällsstruktur.

Men detta frihetsymboliserande är tyvärr på mer ont än gott. Det gynnar inte ens katten!!!


Tycker amaira (som älskar att "diskutera" och har fingrar som "rymmer" på tangenterna, med frihetsbehov som en katt
)

Herre jösses Amaira, hur lång tid tog inte det där att skriva? Men läsvärt va´det

Tack!

Det tar tid, eftersom jag behöver fundera över formuleringar.
Men jag ÄLSKAR att "gå in i" en tankegång, och skriva om det!!!!! (När det engagerar mig, vilket kan vara olika från en dag till en annan )
Det får mig att "komma igång" och "vakna". Sedan kan jag "rida vidare på vågen" och sätta igång med mitt vardagsliv.

Har ju ett skuggsyndrom av ADHD, vilken medför en besvärlig hjärna att ha med sig och lyda under


Själva skrivande går fort. Jag skriver i en rasande takt, med "skrivmaskinsfingrar". Lärde mig en gång i tiden att skriva maskin, med rätt fingrar och allt sånt. Det underlättar, jag skriver ungefär i samma takt som jag tänker (om jag tänker sakta).
Tyvärr kastar jag om bokstäver när jag skriver fort. ibland rättar jag, ibland får det vara.
FAst en del måste jag rätta, annars blir det grsäligt

Håller med snabbskrivaren Amaira i allt utom en sak, jag anser att katten bara är halvdomestiserad. Så mycket att den accepterar människan utan knot men att dressera en katt som en hund går inte. Hur många kan ropa på sin katt och den kommer även om den har något annat för sig? Inte många. Nån som har lärt sin katt att apportera? Det går med en hund men det beror kanske på att hunden inte är speciellt klyftig.

Min katt apporterar, och ger vacker tass, och kommer när jag ropar.

två av mina med. Leker tittut med två oxå.

Är dom måhända skogisar? En av mina den yngre apporterar, den äldre har aldrig visat intresse, men jag har märkt hos bekanta med just skogisar att det inte är så ovanligt. Att dom kommer på kvällen när man kallar in dom är juh helt naturligt, allrahelst som den yngre är oerhört mörkrädd Och den äldre försöker att äta ihjäl sig och vet att det vankas käk när man kommer in för kvällen.

mina är inte skogisar, vanliga bonnkatter med fader okänd.

min skogis kom på inkallning och gick fot i koppel
han satte sig också på komando
skogisar ÄR lättlärda

Min är en vanlig bondkatt hon också.

Men det är bara förstekatten som lärt sig såna tricks, dem lärde hon sig när hon var ensamkatt och hade tråkigt.

Andrekatten är en mörkrädd tjockis som inte kommer när man ropar hennes namn, men ropar man däremot "godis, godis" kommer hon sättande med magen gungande och full speed på tassarna.

Amaira.
Detta är det klokaste jag läst på forumet. Heder åt dig som förstår dig på naturens lagar.

Mina katter har genom åren fångat en och annan pippi men även råttor, möss och ormar. Nu är de till åren komna och ligger och knoppar på altanen medan rödhakar och andra fladdrar runt dem.
De kommer när jag visslar (för det mesta), hårar och anser att de har större rätt att breda ut sig i soffan än vad jag har.
Den enda gången jag inser att Hårige Herman inte är helt tam är när han stampar sönder kattmyntan....

Och jag tror att du "tänker fel" där.
Dressyr är en sak, domesticering en annan.

Oavsett hur "domesticerad " ett djur är (eller en människa ) går det inte att ta bort de grundläggande genetiska egenskaperna.
Katter har inte inprogrammerat i sin DNA att för sin överlevnads skull följa och lyda en ledare, på det viset som ett flockdjur har.
Då kan man heller inte, varken leka fram, eller tvinga fram, någonting annat.
Det har ingenting med graden av domesticering att göra.

Att olika djurarter har olika fallenhet för olika sorters dressyr, det är ju ganska självklart egentligen.

Men även individer inom samma art har olika fallenhet, något som en klok "djurdressör" tar med i beräkningen!


Om vi tar Spanska Ridskolan i Wien, med de vackra vita lipizzanerhingstarna med rörelser ur den högre skolan, så kan inte varje hingst alla rörelserna.

De svåraste sprången, levad, courbette, capriol, märker man under skolningens gång (som tar många många ÅR) vilken hingst som har fallenhet för vilken rörelse. Även det är en konst, att fånga naturligheten i dressyren.
Spanska Ridskolan.



Jag är ingen "djurdressör", men har haft många olika sorters djur (hästar, höns, möss, t.ex.) som kunnat uppvisa härliga och imponerande "konster".

Inga av konsterna har varit planerade från början, däremot har jag tagit fasta på sådant som djuret i sig självt har "börjat med", och sedan fortsatt att "leka fram" det, och renodla det.
På slutet har det sett "imponerande" ut, men det var aldrig JAG som började!

Om jag skulle försöka att få ett annat djur att göra samma sak, är möjligheten stor att jag inte kan! (men det behövde jag ju inte säga vid mina "uppvisningar" )

Saken kan säkert diskuteras i evighet. Visst är grundförutsättningarna helt olika, hunden/vargen är ett socialt flockdjur där det gäller att kunna underordna sig ledaren. Katten är alltså ett osocialt ensamdjur.

Samtidigt så har hunden varit domestiserad längre tid än katten så avelsarbetet har kommit längre. Vissa egenskaper har man avsiktligt satsat på så även vuxna hundar har vissa valpbeteenden kvar, lekfullheten t.ex. Vuxna vargar leker inte som vuxna hundar.

Fast nu är vi långt från fladdermusfångande katter.

Det är ju också en stor skillnad. Det stora flertalet av hundarna i vårt samhälle är produkter av ett genomtänkt avelsarbete för att få fram de bästa och bort de sämsta egenskaperna, medan det stora flertalet av utekatter i vårt samhälle är bonnkatter som själva valt partner där egenskaperna inte är valda av människan och där man vid valet av kattunge ofta inte har en aning om varken utseende eller egenskaper hos pappan.
Anki