Slutade för snart 10 år sedan. Var också storrökare.
Jag tog all hjälp. Gick med i slutaröka-grupp, köpte nikotintuggummi och plåster. Köpte motivationsböcker och skrev kontrakt med mig själv, på papper alltså att det och det datumet slutar jag röka för gott.
Jag visste med mig att det skulle bli en kamp för mig, åtminstone ett tag i början, för jag hade "slutat" så många gånger förr.
Så kom då dagen. Slutaröka-gruppen var en katastrof, alla som fortsatte röka fick massor med uppmärksamhet, medan vi 2 som verkligen slutat inte fick ett enda stärkande ord. Vi satt och tittade på varandra, hon och jag, och förstod ingenting. Det gjorde mig så arg!

Jag som inte "feströkte lite grann" ens längre. Jag som hade det jobbigt faktiskt, fick inget stöd.
Jag tror att det var den ilskan över den usla "slutaröka-tanten" (hon hade aldrig rökt en cigarett själv och förstod tydligen inte så mkt, tyvärr) som fick mig att sluta. Jag skulle minsann lyckas ändå, hon skulle inte få sabba min motivation.
Så slutade jag. Inte rökt en cigarett sedan dess.

(men jag fortsatte med tuggummin ett tag. Det var lite jobbigt att sluta med dem sedan också)
Du kan!! Kunde jag, så kan du!!
Ta hjälp och underskatta inte ditt behov av nikotinet. Inse att det blir som en drogavvänjning och rusta dig inför det.
Lycka till, jag håller på dig!
....jag är inte ens sugen längre och jag var en riktig nikotinslav.