Efter ett år med barnvagn har jag börjat se mönster som återkommer kontunuerligt när det gäller vilken hjälp man får av vem. Jag har pratat med flera som har samma erfarenheter och undrar hur ni andra upplever det. Jag undrar även om ni känner igen er i grupperna nedan och varför ni i så fall gör som ni gör?
Bäst på att hjälpa till är undantagslöst unga killar, gärna invandrare eller med piercingar etc. Såna lite tuffare killar, de kommer alltid fram och erbjuder sig att hjälpa en på och av bussen och låter en gå före och ger plats annars också.
Nästbäst är män i övrigt alla kategorier, gärna även män som är så gamla och skröpliga att de knappt orkar ta sig på bussen för egen maskin.
Efter det kommer unga kvinnor, tonåren och upp till 30-35.
Sist kommer kvinnor i övriga åldrar. Pensionärer låtsas oftast inte ens se en, men det har jag full förståelse för, de orkar ofta inte hjälpa till med tunga vagnar om de kommer med käpp och annat. Men kvinnor 45+ är absolut värst. De hjälper i stort sett aldrig någonsin till och skyndar sig av och på bussen, inte ovanligt att de till och med puttar vagnen i sin iver att hinna av och på först utan att verka ha en tanke på att fråga om man behöver hjälp.
Väldigt sällan kommer de heller fram och gullar med ens barn och pratar om barnet. Män under 50 kommer i stort sett nästan undantagslöst inte fram. De som däremot kommer fram och pratar om barnet och gullar är män 65+. Det förvånade mig oerhört mycket! Äldre kvinnor pensionsåldern och uppåt kommer också ofta fram och pratar, men inte i samma utsträckning som farbröder.
Känner nån igen sig i denna beskrivning? Detta är mina högst personliga erfarenheter och ingen statistik alls.